Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
271. Johan Oxenstierna an Königin Christina Münster 1647 Juli 12/22
–/ 271 /–
Münster 1647 Juli 12/22
Konzept von der Hand J. Oxenstiernas: J. Ox. Slg. A: I, E 910; Reinkonzept von der Hand
Hanssons mit Verbesserung von der Hand Biörenklous s. ebenda = Druckvorlage .
Verhalten der Kaiserlichen und katholischen Stände nach Trauttmansdorffs Abreise. Satisficatio
militum. Erskein noch im Feldlager. Leijonbufvud in Osnabrück erwartet. Subsidien. Fehlender
Einsatz Salvius’, Ungeduld J. Oxenstiernas.
Eder Kongl:e Maij:tt varden med mehra allernådigst af vår underdånigste
samfälte skrifvelsse förnimmandes huru vidh grefvens af Trautmansdorff
afreesa är tillgånget.
Dee keijsl:e hafva nu på någon tijdh varit temmeligen högtrafvande, up-
bläste deels af Frankrijkes procedurer och slätta författningh, deels aff
fattadt hopp på den Beyerske armeens debauche under Johan de Werthz
conduicte med fleere accidentier som them hafva varit och synts fördeel-
achtige . Dätta är fuller det förnämste som hafver förorsakat Trautmanss-
dorff således at handtera värket som berättat är. Dee catholiske ständer äre
och temmeligen modige och hafva nu här i Munster varit mächta styfva på
sigh.
Vij hafva måst hålla saken gående för feel på resolution öfver soldatescans
contentement. Ershein hafver ännu varit den 1 huius [ 1./11. Juli ] hoos
feldtmarskalken för Eger, som feldtmarskalken af thet dato mig tillskrifver,
gifvandes therhoos at förstå dät han greff Gustaff Leijonhufvudh hijt till
oss affärdat hafver med någonsin förklaring in antecessum. Vij hafva och
fåt ifrå välb:te grefve breeff af den * * * uhr Erffurt, deruthinnan han thet-
samma förmäler. Förthenskuldh äre vij honom alle stunder med längtan
förväntandes.
Frantzöske subsidierne villja ännu inthet falla, hvilket icke lijtet remorera
saken och turberar consilia här.
H:r Salvius är inthet så heelt ijfrig på värket, förmeenandes vara prae-
liminarsluthet conformt at festinera lente och at man nu inthet hafver att
praecipitera sigh. Han hafver pennan till at opsättia och draga värket ihoop.
Men thet vill ingastädes fort, så at jag öfver sådan långsamheet alt mitt
förtreet hafver, hälst derföre at jag ändå måste vara underkastat beskyllnin-
gen at värket går långsamt till. Jagh fruchtar at reflexionen på subsidierne
komma oss denne gången, at skilljas re non conclusa från hvarandre, till
lijtet frambättre. Om det skeer, så beder Eder Kongl:e Maij:tt jag i all
underdånigheet at hålla mig äntskyllat. Gudh veet huru högt jag både intuitu
publici et privati åstundar at komma till ända på detta långsamme och
invecklade värket, men på thet sättet som thet nu under handen drifves
komma vij inthet theruhr, hvarcm i sincm tijdh Eder Kongl:e Maij:tt all
godh rapport gifves kan och skall. Till thet allrahögste varder jag mig
lickväll vinläggiandes at näst Guds hjelp görat denne vekan richtigt. Vill
thet icke taga lagh, så är mig omöijelig (så mycket jag nu afsee kan) här
uthan Eders Kongl:e Maij:tts och chronans högsta despect at liggia och säla.