Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
207. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 April 24/Mai 4
Stockholm 1647 April 24/Mai 4
Kopie: RR fol. 968–969.
Stellungnahme zu französischen Drohungen, die Subsidienzahlungen einstellen zu wollen.
Uthaf Nr. 190 sij vij iblandh annat att grefve d’Avaux hafver emoth Eder
sagt sigh hafva ordre från Frantzösische hafvet att säija Eder thedh Frank-
rijke intedh finne sigh vijdare obligerat anten hålla någon armee i Tysk-
landh eller och gifva subsidier. Såsom nu dette, och särdeles hootet eller
oppsäijelsen af ytterligare subsidiers praestation, (ty om Frantzösische
armeens förblifvande i Tysklandh ähr oss icke så stort som subsidierne att
göra) kommer oss fremmadt före och vij ingaledes kunne troo subsidiernes
opphörelsse vara resolverat i Frantzösische håfvet, förän friden hade sin
fullkåmblige richtigheet, men förmene sådant vara kommit deels af en
otåligheet till denne långsamme fridzhandelen och att någre saker af mindre
importance kunne föreskydder som remorerade then tractatens sluth, deels
till avancera värkedh medh sådana hootningar, altsså behöfve I Eder intedh
theraf så stort movera att I ändtligen troo skole thedh så egentligen vara i
Frankerijke af konungen och regentinnan fulleligen resolverat; men står
där fast och fullt oppå att I beständigt sollicitera och bekomma Frantzösi-
sche subsidiernes continuation effter alliancen intill sluten och executeradh
fredh
otidigt innehållande medh subsidierne ähr i sigh själff orätt och vore till
att skatta för en fractur af inbördes alliance, ty ändok vij kunne i vår och
chronones satisfaction vara richtige medh vederparthen, så står liqväl rätta
rooten och orsaken både till kriget såväl som till alliancen, libertas Ger-
maniae et restitutio amicorum, theruthinnan så vår som Frankerijkes s [ä] ker-
heet märkeligen versere, ännu oerörtradh. Dessföruthan ähr ähnnu ringa
eller intedh handlat och slutit om soldatesquens contentament, hvilken vij
ingalunda kunne eller vele medh någon reputation förlåta, men till tacksam-
heet för sine store och beständige krigztjänster måste låta oss hennes betal-
ning vara befalladh och icke låta oss och chronan medh den odrägelige lasten
besvära, uthan låte den komma på dem ahn för hvilke kriget till störste
deelen allt hijtintill ähr vordet fördt och continueradt. Sedan och ther freden
voro sluthen, som doch eij ähr skedt, så voro liqväl till befahra att någre
emergentier kunde infalla, som skulle stötte eller hindrade fredens execu-
tion , så att det till äfventyrs förorsakadhe någre nye tractater igen; och
fördenskull voro ju emoth alliancen att subsidierne opphörde, förän en
justa och decora pax vore obtineradt, nembligen friden icke allenast till sitt
slut, uthan och till slutet fullkåmblig execution vore erhållen. Ty så lenge
medh friden står i dedh posturet att den icke blifver görligen effectueradh
och fullkåmbnadt, så ähr eij heller den till hålla för en fridh, och consequen-
ter subsidierne eij heller böre cessere, förän friden hafver nådt sin ricktigheet
till dess slut och execution. Desse medh mehre skääl hafve I till förhålla dee
Frantzösische commissarierne, förblifvandes oförrycht in terminis sollici-
tandorum subsidiorum, icke allenast aestivorum futurorum, uthan och att
dee föllje alt intill dess friden ähr sluthen och executerat vorden.
Andre Romersche rixens och ständers saaker drifve I så högt I kunne och
Eder möijeligit ähr, lempandes Eder ständernes egne förslag och nöijen,
när I theri icke vijdare kunne gåå.