Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
160. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 März 6/16
Kopie: RR fol. 298’–299’.
Satisfactin militum: Junktim zwischen satisfactio militum und gravamina; Vereinbarungen nur
nach ausdrücklicher Order; Erskeins Gesandtschaft. Bezug auf Nr. 142.
Vij mondhe på sidste hädan ifrån gångne post
Vgl. [ Nr. 154 ] .
och nådige behagh om slutet öfver vår och chronans satisfactionspunct,
så och hvadh oss in genere syntes om punct satisfactionis militiae; nu såsom
vij alt äre af samme mening och vele att I Eder thereffter rätte, altså skicke
vij och nu härhoos Eder till handa een doublet af samme vårt förre bref
medh den befallningh att så myckit soldatesquens contentement ahnlangar
I det punctum holle in terminis tractandi tillijka och pari passu medh
tractatu gravaminum imperii, men icke slute förrähn I få vår fullkomblige
ordre och information häröfver medh den man vij ärne till Eder mehren-
dels i thenne saken affärda. Vij hafve fuller hoos oss thertill destinerat
adsistensrådet Alexander Erskein, hvilcken I uthi then saken kunne bruka;
och effter tarfven så oundvijkeligen vill fordra att I nagon måste hafva som
i armeen, och serdeles hoos generalerne, thetta värket rätt förtastar och
handterar, sij vij ingen som thet anten bättre eller medh större confidentia
hoos armeen kan förrätte ähn honom. Dogh vele I icke låta märkia Eder
som hade han någon commission härifrån till att färdas åth armeen, men när
han till Eder kommer och I finne nödigt och gott att låte honom ryckia
till feldtmarskalcken, tå låter han sigh icke annorledes ahn ähn som togho
han commission af Eder therute att reesa opp till armeen i then negosiation.
Imedlertijdh vele I skaffa honom ett pass till Ossnabrugg aff the keijserlige
på honom, hans folck, medhhafvande saker och pagage och sände thet
honom emoot anten på Strålsundh eller Hamburg. Holle elljest sjelfve saken
in integro och förhaste Eder intet teruthi, myckit mindre skole I komma
till något sluuth theri förrähn I få genom Erskein vår vidare och endtlige
ordre så om sjelfve negotio som modo procedendi theruthinnan, efftersom
vij och therföre holle att een ringa mora kan intet skada och ingen destitutio
locorum bör bevilljas, myckit mindre in effectu skee, förrähn soldatesquen
är contenterat.
På Edert sidste, dateradhe Ossnabrugk den 15 febr. [ 15./25. Februar ] och
oss i går inlefveradhe bref hafve vij intet synnerligit till påminne och
befalle men tilltroo Eder nådigt att I, insisterandes våre förre order, för-
fahre uti rijkzsakerne som I finne lende oss och chronan till tjenst och
säkerheet.