Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
108. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Januar 2/12
Kopie: RR fol. 1’–5.
[1] Pommernfrage: Verweis auf Nr. 28; Entschädigung Brandenburgs; schwedisch besetzte
Festurgen in der Mark Brandenburg; Stettin; französische Vorwürfe.
[2] Stellungnahme zu den Satisfaktionsvorschlägen der pommerschen Stände: Verweis auf Nr. 28.
[3] Stellungnahme zu den Forderungen der pommerschen Landständen: Zurückweisung der Forde-
rungen ; Verhältnis Schwedens zu den Landständen; Schanzrecht; Zollrecht; privilegium de non
appellando; Donationen.
[4] Bezug auf Nr. 86; Donation für Hg. Friedrich von Hessen.
Bezug auf Nr. 76 und das Recipisse Nr. 98. Wir haben uns nun Nr. 76 wieder
vorgenommen och befunnet derunder tu ting besynnerligen komma vidh then
Pomerske satisfactionen i consideration, såsom först om dhe tvenne af oss
för dette gjordhe förslagen Pomern till een deel eller helst till beholle medh
eller uthan churfurstens af Brandeburgz consens, och särdeles om thet förre,
stelt på churfurstens samtyckie, ståhr i någon deel till moderere, så att
Stettin emoth een summa peng:r af tolf tunnor guldh i rijkzdaler må
quitteres; sedan och huruvijdha dhe Pomerske ständernes genom deres
deputeradhe i Ossnabrugg ehnfördhe förslagh till vår och chronans satis-
faction i Slesien eller stiffterne, som elljest deres postulata i gemehn och i
synnerheet om cassation af schantzer, guarnisoner, lhicenter och concessio-
ner eller donationer, såsom och att oss och chronan icke må blifva gifvit
privilegium de non appellando, äre af Eder vidh thesse fridztractater och
på fall vij Pommern behölle att taga i acht och befordra.
[ 1 ] Så myckit nähr det förre ahnlangar, så befinne vij thet vår ordre af then
7 nestförleden monadz novembris [ 7./17. November ] icke ähr till förandre,
ty ehuruväl dhe rationes som kastas in contrarium kunne hafva sine betän-
kiandhe , nähr vij lijkväl hooss oss them medh andre skiähl öfverläggie,
finne vij dem icke vara så kraftige att dhe nogotthera aff vår gjordhe förslag
kunne praevalere och mindre omkullstöta. Derföre vele vij ändtligen att I
simpelt blifva på bem:te vår förre ordre och gjordhe tvenne förslag be-
ståendhe . Vill churfursten gifva sin consens till Förpommern, Rugen, Wol-
lin , Stettin medh Dam, Golnow och Tifenow medh landen på bådhe sijdor,
thå må I thet acceptere och theropå slutha, låtandes Eder theremooth så
myckit möijeligit ähr vårdha om thet churfursten lender till godha och
recompense; vill h[a]n och icke theri consentere, thå tager heele Pommern
medh Caesaris et imperii consens och eviction, i hvilket fall I icke behöfve
för honom tala ett ordh, men heller therofvanopå lembne then stridige saken
om the fästningar som vij uthi hans landh Mark Brandeburg innehafve
odeciderad och till een particulartractat theröfver oss emillan, excuserandes
Eder att I på sådant fall af oss ingen commission hafve medh honom vidh
desse almänne tractater Eder inlåtha. Och befinne vij för ingen deel oss och
Sveriges chrono tilldrägeliget att Stettin cederes emooth pen[n]ingar, helst
een sådan summa, som churfursten skulle medh andres tillhjelp kunna
bringa till vägha och i så måtto genom Stettin letteligen tryckia oss uthur
det öfrige af Pommern.
Vij hafve sedt hvadh för vitelsser och praesupposita dhe Frantzösiske pleni-
potentieradhe understå sigh att tillmähla Eder, insisterande denne vår ordre;
men låter Eder deröfver intet movere, uthan svare dem derpå medh alfvar
och realitet, vijsandes att hvadh vij heri resolvere och gifve, ähr skiähl,
efftersom vij och nogsamb känne Frantzosernes arth och derföre holle Eder
för sådane tillmählen frije och endskylladhe.
[ 2 ] Hvadh elljest för det andra, dhe Pomerske ständernes förslag och postulata,
vidhkommer, så hadhe väl varit een saak, hvar vij förr hadhe praecise
begärat anten Slesien eller stiffterne och någre grefveskap i Nidersexiske
och Wästphäliske chreitzerne till vår och chronans satisfaction, att vij sedan
på Slesiens uthslag af dhe keijserlige eller dhe Frantzösiske plenipotentiera-
des medhholdh öfver stiffterne hadhe kunnat anten ipsis manuducentibus
komma på Pommern och teth erholle eller ju taget vår satisfaction i Slesien
eller stiffterne och låtet oss benöija medh een alliance och simultanea inve-
stitura medh churfursten sampt Förpomerske landhstendernes eedh och
plicht. Men sedan vij hafve funnet gott att göra dhe förbem:te tvenne
förslagen medh eller uthan Churbrandheburgz consenss att beholla Pomern,
förtegne andre motiver, ähr nu inthet de tempore att gå på andre förslag,
men bäst att I vår ordre och förslagh af then 7 novembris [ 7./17. November ]
bestendigdt inhaerere och icke vijka herifrån.
[ 3 ] Men Pomerske ständernes och deres deputerades Eder öfverlefvereradhe
libell, och derhoos den articlen som dhe uthi universaltractaten och freden
vele hafve uthfördh
Vgl. Beilage zu [ Nr. 92 S. 161–162 ] ; [ Nr. 101 S. 183 ] , auch [ Nr. 102, S. 185f. ] , [ 103 S. 188f ] .
myckit uthi een hast hadhe kunnat skee, öfverlagdt dhe skähl och motiver
som dem till sådanne postulata må hafva bevekt, item den stijlum dhe heri
bruka och den diudication och interpretation dhe göra om våre actioner
dem dhe mehrendels ogilla, så att vij befinne thet hvarken den modus, som
dhe bruka till försäkra sigh om sine privilegier, eij heller sjelfve postulata
i gemehn och som dhe dem ahndraga kunne af oss accepteras, så lijtet och
som vij een sådan och under thesse och desslijke conditioner restingerad
satisfaction pro null och nichtig hafve till att holle och aestimere, hvilcket
vij Eder allenast till rettelsse härmedh hafve velat vetta låthe, och I det icke
annorledes hoos dem ähn generaliter och till vår excuse hafve till att ihug-
komme , stellandes particulariteterne till sin orth och tijdh. Derföre vij och
vele att I annorledes icke låthe ständerne uthi Pomerske satisfactionspuncten
ihugkommas ähn att dhe skole hollas vijdh lag och välfångne privilegier.
Hvadh försäkringen som vij dem och dhe oss reciproce vidh investituren
böre göra medh edh, obligation och löfften, det alt vele vij, sedan landet
oss af Keijsaren och Romerske rijket ähr opdraget, afhundla och uthfästa
på behörliget ställe och så mildt och christeligen emoth ständerne som een
rättsinnigh öfverheet och hertig af Pomern ägnar och ahnstår och skiähl
ähr och som vij tänke landzens godhe adfection till beholle oss förklare.
Deremoth vij och oss till ständerne försij att dhe icke annat oss ahnmodha
ähn hvadh trogne och rättsinnige undersåthere deres öfverheet medh skiähl
kunne ahnpraesentere. Men icke behöfve I nu i Ossnabrugge lägge Eder
medh ständernes deputeradhe häröfver i nogon tractat, uthan skjutha desse
saker opp, till dess I fullkombligen ähre eense medh Keijsarens och rijkzens
ständer eller churfursten och flere interessenter öfver vår och chronens
satisfaction och fridzstractaten heelt ähr ändat, remonstrerandes dem depu-
teradhe att det misstroendhe ständerne häruthinan sättie till oss gifver och
föder ingen godh och förtrolig adfection uthaf sigh.
Eij heller hafve dhe något synnerligit medh skiähl till emothsseija om vij
finne gott nogre skantzar anten att opbyggia häreffter eller beholle dem som
i krigztiden äre opbygdhe, ty såsom dette såvälsom hvadh dhe röra om
praesidiorum remotione moste diudiceres af vår, chronans och Pomerlandetz
säkerheet, och sådant ståhr andre chur- och furstar i rijket, som dogh inge
så stohre ohrsaker hertill hafve som vij, fritt. Vij eij heller så hathe våre
medell att vij uthi oträngdhe måhle och ther nöden icke fodradhe skulle
veela belasta oss medh stohre och svåre guarnisoner och deres underholdh,
altså vele vij icke vara bundhne till desse ständernes postulata eller låtha
oss af dem nogot heruthinnan något förskrifvas; serdeles effter Pomerske
chrönikan
på både sijdor, vidh Pritther och Friske Hafvet
Gemeint ist das Stettiner Haff; vgl. [ Anm. 1 S. 118 ] .
när nöden hafver så fodrat, opbygdt skantzar, som sedan inruria temporum
äre förfalne.
Våre licenter, som dhe sjelfve hafve bajakat ogilla, men Hollendernes veil-
geldt approbere ständerne; hvadh vår mening om dem ähr hafve vij Eder
nogre reesor tillskrifvit, påminne Eder allenast härmedh korteligen att när
I blifve i sjelfve satisfactionspuncten richtige, thå holle I ahn om Keijsarens
och churfurstelig collegii eller ju sjelfve ständernes consens, att vij må hafva
den rätten och ståå oss fritt att taga sjötull uthi Pomern, efftersom thette
privilegium andre furstar vidh Reinströmen och andrestädes af förre Keij-
saren och konungen i Danmarch tollen vidh Glychstadh
sedan ähr indulgerad vorden och vij uthan desse tullar inge medel i landet
vette att tillgåå, dogh att vij deremooth veele vetta samme tollar så moderera
och medh dem som vedeböhre öfverläggia att herdelen [handelen] icke skal
diverseres och dragas derifrån.
Emoth det af Eder sökte privilegium de non appellando invändhe Pomerske
ständerne landzens privilegier och rätt, så och invånernes tillflycht, ther dogh
sådanne tillflychter äre landzens och invånarnes besvär, eij heller göres behof
att tillfråga ständerne om thet man härutinnan söker hoos Keijsaren att oss
i respect af konglig högheet och vår souverenitet i thenne passu måtte
effterlåtas hvadh andre churfurstar af förre Keijsare hafve erhollet och nu
njutha, serdeles effter vij icke söke till draga nogre rättegångz-eller revisions-
saker hijth åth Sverige
ordningen titulo de appelationibus f. 99
synnerheet hertig Barnimb
Barnim XI., Hg. von Pommern: * 2. 12. 1501, † 2. 6. 1573 Wolgast; Hg. zu Pommern-
Stettin 1541. Vgl. ADB II S. 79–82 ; Isenburg I T. 127.
Keijsare hafve bekommit och sigh det icke begifvit, uthan tillåtit ständerne
att appellere; men elljest skulle denne saken till vijdare deliberation och
gottfinnandhe, efftersom I af bijfogade extract kunne vidare förnimme.
Hvadh I nu kunne i denne saken erholle, theri vele I göra Eder möijeligste
flijth. Ståhr och dette privilegium ingaledes till att nåå, dhå måste man låthe
sigh benöije medh det som erhollas kan. M[e]n dhe förre sakerne om fest-
ningarne , guarnisonerne och tollerne äre mehre reale och icke till att effter-
gifva .
Om donationer eller concessionerne kunne väl finnas rådh till deres för-
andringar eller moderationer, efftersom dhe mehrendels dependera af landz-
furstl :e öfverheeten och alle förre hertiger af Pomern hafve hafft det ius
att beneficera meriterade män medh godz i landet.
Dette ähr vårt svar på thet förre Edert bref.
[ 4 ] Hvadt I och skrifve oss till den 14 eiusdem decembris [ 14./24. Dezember ] ,
det finge vij äfven 〈där〉 vij dette sluthe, hafve dervidh intet till påminna
annat ähn att vij medh fåå ordh måste beröre och Eder förnimme låthe vår
mening om den donation som vij hafve gifvit landtgrefven Fridrich af
Hessen på Eichzfeldt och M[ain]tziske hofvet i Erffurt, nembl. att endogh
vij them Hans K:t hafve oppdragit, så hafver lijkväl Erffurt stadh icke till
befruchte sigh som skulle uthaf denne donationen förorsakas staden något
praejuditz i deres privilegier eller jurisdiction, derom I stadzens fullmächtige
kunne försökra. Eij heller ähr af nöden att I låthe denne vår donation på
Eichsfeldt komme inn i fredzslutet, så att det gjordhe een särdeles artickel
eller nebenrecess och förmodeligen skulle retardere nogot sluth af fredz-
tractaterne .