Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
77. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna [Osnabrück 1646 Dezember 7/17]
[Osnabrück 1646 Dezember 7/17]
Vgl. Schreiben Johan Oxenstiernas an Axel Oxenstierna vom 18./28. Januar 1647 ( [ Nr. 122 ] );
vgl. Lundgren S. 265, 267 Anm. 4, 272 Anm. 17, 279 Anm. 44, 287 Anm. 29.
Eigenhändige Ausfertigung: A. Ox. Slg. B: I, E 679; Eingangsvermerk Stockholm 1646
Dezember 24/1647 Januar 3.
Kritik an der jüngsten königlichen Order. Differenzen mit Salvius, dessen Vorwürfe gegen Axel
Oxenstierna. Privata.
Verweis auf Nr. 76.
Jagh veet icke väl hvadh jagh skall saija om uthslaget. Ded löper så bundt
hvart om annat att jagh för min person önskade på thet sättet vara däruthur.
Jagh tvykar mycket om den resolutionen att beholla Pomeren sine consensu
electoris oss lärer mycket båtha. Jagh seer allareda här nogh huru Franzo-
zerna dee gåå medh guaranden om dee tillförende haffve skräffvat med.
De keijserliges tillsaijelser och parole sampt ständernes i thet fallet ähr så
mycket som vädret att byggia upå.
Min k. her fader ville sigh försäkra att den propositionen att beholla hela
Pomeren sine consensu electoris blijffver oss en causa rupturae tractatus och
att vij därmedh inthet komma uth som fhuller hade varit att förmoda, ty
om churförsten ingåår den första conditionen (quod nunquam credo), så
vore fuller gott, men den andre bringar oss ett helt ostadigt väsend. Ja,
jagh ähr bekymbrat att vij fåå rätt ett slempt uthslagh på altihoop som det
nu gåår, om icke Gudh synnerligen affvärjer ded oss tyckes imminera. För
min person och som en senator regni
Johan Oxenstierna war 1640 Reichsrat geworden (vgl. [ Anm. 2 S. 1 ] ).
Pomeren sine consensu electoris, uthan jagh ville eller (jagh säger för migh)
contentera migh medh spe successionis och simultanea investitura på hela
Pomeren effter dee Pomerskes förslagh och taga aequivalens pro Pomerania
anten i Silesien eller stijffter här i Westphalen och så en summa pengar att
contentera soldatescen medh. Men effter jagh seer att min her fader uthi
sitt breff aff den 14 novemb. [ 14./24. November ] haffver starcke rationes
emoot Brandenburg och att man inthet mycket haffver till att see upå denne,
så låter jagh billigt fara att skrijffva mycket härom, på thet jagh icke till
äffventyrs aff oförståndh måtte komma i något missförståndh. Jagh veet
inthet om min k. her fader alt rätt blijffver forebract och om ordren som
till oss nu komma altidh hinnas att öffverläsas aff min k. her fader förähn
dee underskrijffvas aff drotningen, och sedan hafver jagh här en socium som
inthet annat gör ähn contrecarrerar och förvirrar altihoop, tydandes alt och
vrijdandes effter sitt galna huffvudh. Häromdagen kom han fram medh ett
stycke, nemligen att han hade förnummet aff viss hånd – NB Rhensköld –
uthur Sverige att Liljeströmen
Lillieström, Johan: vgl. [ Anm. 1 S. 62 ] .
min her fader och att min her fader tesmoignerade däröffver en stoor bitter-
heet emoot honom och, som hans formalia lydde, hade min her fader för-
färligh sticken på honom. Han viste ded väl aff långe tijder och kunde
lijkväl icke vetha hvadh han haffver gjort min her fader moot etc. Jagh
svarade honom därpå modestissime som Biörneklou kan vetne. Jagh veet
icke hvadh det skall vara han bårgas, men så ähr fuller summan på vijsan
att han ville gerna komma in senatu
Salvius wurde 1648 Reichsrat; vgl. hierzu [ Anm. 3 S. 1 ] ; [ Nr. 308 ] ; Lundgren S. 289ff.,
bes. 293.
hinderligt. Sedan så drager han ingen sky att säija ehvar det kommer till
pass att m. k. her fader ähr den som råder till trainera verket och vill ingen
fredh haffva, så att jagh fåår fuller min deel aff honom däruthi medh. Och
ähr han sannerligh en karl att vara i commission medh helt odrägeligh.
Och kan jag det medh sanigh betyga att han inthet haffver donum silentii
in secretionibus, uthan nhär han seer privatum kunna gåå, så ähr publicum
löst. 〈At〉 utinam ab illo s[ocio] essem separatus.
Där löpa och sådana particularia i cantzliet hema före dem han drijffver, så
att jagh icke kan alt skrijffvat. Gyldenklou gör fuller sitt till, men ähr mycket
om röda pengen, därmedh denne honom något förer omkringh
Sekretär Tungel war ein Vertrauter Salvius’; zu Gyldenlkou hatte Salvius auch ein gutes Ver-
hältnis , doch bestanden ebenfalls gute Beziehungen zwischen Gyldenklou und Johan Oxenstierna.
Tungel, Nils Nilsson: * 28. 2. 1592 Nyköping, † 13. 4. 1665 Stockholm; 1624 Referendar in
der königlichen Kanzlei, 1630 Sekretär; Tungel genoß die Gunst der Königin Christina und des
Pfalzgrafen Karl Gustav; vgl. SMK VIII S. 62.
hjelpe oss väl uthur verket. Men jagh b〈a〉xas nu något före, efftersom jagh
inthet blijffver aff min collega så assisterat som jagh förmodade. Och jagh
seer att hans fantasier dee approberas kanskee uthan fundament som dock
heel〈t〉contrarie kunne finnes. Jagh måste alt stella till tijden.
Privata.