Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
19. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1646 Oktober 28/November 7
Osnabrück 1646 Oktober 28/November 7
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 5 ] fol. 804–805’.
Schwierigkeiten im Postwesen, Reise l’Aigners nach Stockholm. Geringes brandenburgisches Interesse
an Partikularverhandlungen. Unterredung Biörenklous mit Wittgenstein und Löben: Interessen des
Hauses Wittgenstein; Demissionsüberlegungen Wittgensteins, dessen und Löbens Meinungsverschie-
denheiten mit dem Kf. von Brandenburg betr. Pommern.
Nr. 208 kom i går medh Hamburger posten väll hijtöfver. Hvadh Eder
Kongl:e Maij:tt hafver funnit för gott att theri svara och oss nådigst befalla
att taga i acht skall hörsamligast och efter alla kraffter blifva exequerat.
Medh posten, som i förgår afgick
Vgl. [ Nr. 15 ] , [ 16 ] .
tractaten här och i Munster nu befinnes. Och efter posterne, som gå af och
till, som oftast feela och blifva stundom 8 dagar uthe öfver ordinarie tijden,
och thet likväll nu synes vara högnödigt att Eder Kongl:e Maij:tt må
tijdeligen bekomma efterrättelsse om then öpnade particulartractaten medh
them Brandenburgiske om Pommeren, hvadh theri är skedt och huru then
sigh anlåther, så hafver jagh, märkiandes att the Brandenburgiske gå mächta
frigide och the Munsterske sakerne skrijda till sluthet, affärdat thenne
expresse, l’Aigner, att först och främbst bära fram doublettet af ofvanbem:e
breef
Bezieht sich auf die [ Nr. 15 ] , [ 16 ] .
Kongl:e Maij:tt allerunderdånigst rapport om tillståndet af sakerne, så
myket honom theraf är förtrodt och han hafver kunnat begripa.
Thet tyckes af dee Brandenburgiskes discurser och närvarande contenance
att them föga är om thenne particulartractaten. Grefven aff Wittgenstein
sände i går till migh och notificerade att han sjelf och her von Löben ville
som i dagh reesa till Lengrichen och ther mötha sine colleger , som pläga
vara i Munster, begärandes tillförende een tijma at tala medh migh om sine
privatsaker. Effter jagh var äfven då något occuperat, så befalte jagh Biörne-
klou excusera förfallet och med thetsamma hälssa på her von Löben, önskan-
des them både lycka till reesan, jämväll höra hvadh the skole säija om trac-
taten . Biörneklou kom till talss medh them både, doch à part och först
medh grefven aff Wittgenstein, hvilken strax sade att hans privatvärff till
migh, förän han reeste bort, var att recommendera migh huus Wittgenstens
particularinteresse vidh thenne tractaten, räknade therhoos op åthskillige
cavalierer af Wittgensteenerne, som hafva i thetta kriget och till försvar af
thet evangeliske partiet satt lijfvet till
Otto, Gf. von Sayn-Wittgenstein-Hohenstein: * 21. 2. 1616, † (gefallen) 13. 11. 1645;
Friedrich Magnus, Gf. von Sayn-Wittgenstein-Hohenstein: * 2. 5. 1613, † (gefallen) 26. 7. 1645.
Vgl. APW [ II C 2 S. 205 Anm. 1 ] .
Maij:tt skulle sådant medh nåder ihugkomma och nådigast låtha sigh thet
husets interesse vara befallat. Att han, grefven, äfvenså then gången talte
therom, var orsaken att han hade någre gånger förr, men eenkannerligh nu
på sidsta reesan till Bilefäldt, begärat dimission härifrå af Hans Churfl:e
Durchl:tt af Brandenburgh och vore nu reesefärdigh först till Lengrichen
at tala medh sine colleger i Munster och strax therpå at reesa efter chur-
fursten . Och efter han inthet tviflade att churfursten ju skulle deferera sin
angelägenheet och sågo occasionen öppen att gå härifrån, så ville han in
eventum som förr recommendera ofvanbem:te grefl:e Wittgensteeniske
interesset här vidh tractaten att tagas i acht. Till thenne resolutionen hade
han, grefven af Wittgenstein, fuller månge orsaker, men then förnämligaste
at hans commission hafver månge besvärligheeter, eenkannerligen strijden
om Pommeren. Eder Kongl:e Maij:tt och chronan Sverige hade han länge
tjent och unte alt gott för thet trogne bijståndh som hans fäderneslandh
och thet allmänne evangeliske väsendet af Eder Kongl:e Maij:tt hade fått
och än njuther. Hans Churfurstl:e Durchl:tt af Brandenburgh vore han
medh lifligh eedh förbunden och hoppades efter sin instruction sigh oför-
viteligen hafva förhållit. Uthi sidste conference i Bilefäldt hafver han efter
sitt förståndh och som een trogen minister repraesenterat i hvadh ståndh
then eene och andre saken här var och att vij hade satt pro fundamento
compositionis att Förpommeren, Oderströmen och een deel på andre sijdan
i Hinderpommeren inthet kunde cederas åth churfursten, hvilken remon-
stration churfursten hade illa optagit och frågat grefven om han och ville
falla ifrå honom och sökia sitt värsta. Han sjelf, churfursten, viste bättre
af viss och säker handh uhr Sverige att the ther inthet begärte och stodo så
hårdt på then saken; och om the än gjordet, så kunde churfursten allrigh
i evigheet släppa Oderströmen; churfurstendömet vore thermedh förlohrat
och heela hans staat. Thet vore bättre nu tala therom än framdeles, när alle
meddell vore sin koos. Föruthan thet att churfursten sjelf var mächtogh
hugat på Pommeren, så hade han kring sigh een hoop sine confidenteste
tjenare, som antingen vore Pomrer eller väntade få godz ther i landet, the
hörde gärna alle consilia som kastas fram till att behålla Pommeren och
brachte then efter lägenheeten fram för churfursten. Vidh så fatte saker
kunde han, grefven, och her von Löben, ehvadh remonstrationer the gjorde,
lijtet uthrätta. The hade fuller för sin reesa till Bilefäldt kastat uth een
generalfullmacht på Latin, men churfursten hafver thensamma improberat
och befallat inrätta een annan
Churfl:e Durchl:tt fuller trodde them gessandterne väll och förthenskuldh
hade kunnat limitera instructionen på itt stycke aff Förpommeren och låtit
blifva fullmachten in terminis generalibus. Men efter Hans Churfl:e Durchl:tt
inthet kan eller vill gå vijdare och plenipotentiarij lätteligen måtte försnappa
sigh, så vore bäst att fullmachten förde i munnen ungefär thet som instruc-
tionen indigiterar på. Baron von Löben talte inthet så vidhlyftigt therom,
men lickväll ungefär på samma slaget om Pommeren och tractaten. Therhoos
sade han att tu tingh fullo churfursten svårt: 1) at mista sitt landh och 2) i
stället för thet sökia något som ingen tillförende hafver eller then som thet
hafver skulle villja medh godo quitterat; annat at taga vore betänkeligit
och förde stoore consequentier medh sigh.
Hvadh nu Eder Kongl:e Maij:tt vidh så fatta saker nådigst finner för gott
att befalla, thet velle vij vänta, antingen dät då kommer medh den ordinarie
posten eller thenne expresse tilbakar. L’Aigner hafver och varit uth till
Bilefäldt
Vgl. [ Nr. 11 ] .
dånigheet berätta om Hans Churfl:e Durchl:tts reesa, train och annat slijkt.