Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
371. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Juli 19/29 Pr.: Osnabrück 1645 Juli 20/30
371
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage Cder Nr. 373
Besuch bei Longueville: Über ein Gespräch mit den Vermittlern, Sondierung wegen
schwedischer Satisfaktion, Verhandlungsort der Reichsstände, Exzellenztitel.
Båden med E. E. E. breef kom i aftons klockan 8. I dagh för middagen lät
jag anhålla om audience hoos duc de Longueville och bekom thet klockan 2,
då jag uthi her Serviens närvahru omstendeligen effter Eders E. E. breefs
lydelse och på bästa sättet jag kunde föredrog them the committerade
ähronden, hvilket alt han medh patience anhörde och, som jag märckte, väl
intogh.
Til svar theropå begynte han strax referera, huru mediatores i går hade varit
hoos them och giordt sig mycket onyttige, i thet man inthet vidare ville
uthlåtha sig, hvadh cronorne egentligen praetendera och fodra, item at
Eders E. E. vore thesamma, som ingen fridh villia, uthan läggiat sig emot
och hindrat, hvadh the kunna, och nu i synnerheet opponera sig emot then
modum, som churfursterne hafva funnit til stendernes sammankompst,
hvilket doch cronornes legater inthet competererar at meslera sig uthi. The
skulle då heller seija, at the ingen fridh vela, än således uppehålla värkedt.
Och effter the Svenske vore orsak thertil, giorde Frankrijke väl, at han ginge
een annan väg.
Thertil hafva the obiicieradt, hvadh impossibiliteter voro, at conferencen
medh stenderne skulle hållas på tu ställe, upå hvilket bem:te Longeville
sade sig hafva svaradt them, at hvadh Eders E. E. hafva mått opponeradt
sig, thet honom dogh inthet var vitterligit, förmodde han, Eders E. E.
hafva gode skähl till, och ville the på sin sijda vara theruthi medh Eders E. E.
eense, at icke den ringeste discrepance deruthi skulle finnas, effter den
union emellan bägges cronorne vore sådan, som ingen håppning motte
göras til någon förandring. The keijss. hade derföre inthet at uppehålla
värkedt, uthan man fahra fort medh svaret, så skulle the förnimma, hvadh
man vidare vore sinnadt at göra thertill, och at ingen skuldh hoos Eders
E. E. eller them skulle finnas. Såssom han begynte gå particulariter til
svaret på min discours, interrumperade oss her d’Avaux, som tilkom och
togh the andra beggies medh sig à part i itt fönster och discurrerade vidh-
pass een half tijma tilhopa; och som jag sedan förnam, var thet allenast om
then Maintziske gessandtens reception …
Med thetta lapperiedt gick tijden sin koos och vij komme inthet mehr til
sättia oss och uthföra discurserne; doch låthe the mig förstå, at the reeda
hafva sinemellan besludtit, at her d’Avaux och h. Servien effter morgon-
dagen villia göra een reesa öfver til Ossnabrügk öfver thesse mine andragne
och flere ehronden at conferera medh Eders E. E. I synnerheet märckte jag,
thet läre iblandh annat gå uth på at villia få grunden af Eders E. E. om
cronans satisfaction, at the therupå uthlåtha sig omsijder moot vederparten;
sedan om loco tractatus för stenderne, huru the them skole anställa på
thesse tvenne orther eller och kunna förmå Eders E. E. at komma tillijka
hijt, hvilket the högeligen önskade och exaggererade; sade sig och gärna
villia komma til Ossnab., om then onhen vore sådan, som så månge kunde
logeras uthi. Her d’Avaux syntes någorledes bijfalla stendernes translation
hijt. Jag lät honom doch obiter märckia, at, oansedt vij icke viste, Eders
E. E. hafva giordt någon formelle instance deremot, som mediatores
lijkväl hafva angifvit, kunde jag lijkväl tänckia, Eders E. E. hafva raiçon at
säija theruthi, såssom jag hemstälte honom sielf at dijudicera. At consentera
til deputationens continuation hölle the heelt olijkt och ville theruthi stå
eense medh Eders E. E.
Om excellentietitlen för the churfurstl. komme the inthet vidare at snacka,
föruthan hvadh jag refererade stendernes skähl och argument demsamma at
refusera och hvadh Eders E. E. syntes hafva stenderne theruthi at bijfalla.
Mediatores hafva och iblandh annat förebracht, at Eders E. E. skulle hafva
begärat at hafva på cronans vägnar een deputeradt ibland stenderne vidh
thetta mötet och hafva giordt sig spåsk theröfver, lijkasom man reeda hade
Pommeren til ägendomb. The hafva och frågadt, om icke Franckrijke
begärar thetsamma. Jag kunde inthet insistera på vijdare svar hoos them
öfver mit anbringande, efter jag märckte, the sielfva villia reesa öfver och
the thessföruthan hade så mycket brouillerie öfver den Mentzisches recep-
tion , som gaf them så myckit at skaffva, at jag deröfver omsijder tog mit
afskeedh …