Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
291. Axel Oxenstierna an Joh. Oxenstierna Söderåkra 1645 Februar 18/28
291
Söderåkra 1645 Februar 18/28
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B II; Druck: C. C. Gjörwell S. 154–161
Friedensverhandlungen mit Dänemark zu Brömsebro. Einfall aus Norwegen. Pri-
vata . Stellungnahme zu der Beschlagnahme der Leiche Botelhos, zu dem brandenbur-
gischen Vorschlag u. dem Ansuchen der Hansestädte. – Reise Erik Oxenstiernas.
Abreise von Stockholm Januar 23/Februar 2. Ab März 8/18 Beginn der Friedens-
verhandlungen mit den Dänen in Brömsebro (Einzelheiten dazu). Einfall aus Nor-
wegen . Privata.
Om aftonen d. 24 Jan./ 3. Februar, som jag kom till Tullegarn, mötte jag
posten, som kom öfver Calmar uthur Tysklandh, och öpnade de yngste pac-
queter , som i Hamburg vore daterade den 10./20. Jan.; däriblandh fan jag
fuller ingen Dine breff till mig, men lijkväl till Hennes K. M:t, vår aller-
nådigste drotning, aff dato den sijsta Decemb. och förste Jan. och såg
fredztractaten hoos Eder så vijdha vara begynt, at fulmachterna vore för-
vexlade och begynnelsen giordh till tractaten, sedhan at Don Botellos lijk
var interciperat aff fienden. Föruthan annad såg jag och hvadh Churfursten
aff Brandenburg föreslår, sosom och hvad Hensestädernes uthskickade
sollicitera. Till fredztractaten önskar jag lycko och en godh fredlig uttgong,
men vill forventa, hvadh Gudh giffver. Hennes K. M:ts breff vijser fuller
uth våre tanker. Du och Salvius göre väl, om I leggia Eder uth för Portu-
gesens lijk, och där de keijserske sig daruthij icke accommodera, är ded res
pessimi exempli et mali iudicii. Om dem andhre tvenne ährenden fåår Du
fuller underrättelse uthur hoffvedt, men in antecessum holler jag derföre at
man excuserar ded Mentziske conceptedt vara de tiderne accommoderat,
aff churfurstens herr fader uthslaget och vapnen Sveriges chrono sampt
hertigdömed Pomern påfördt, allt vara sedhan förandrat och fordenskuldh
nu annorlundha moste tracteras. Mig tycker bequemest at tractera huffvud-
saken först medh Keijsaren och des adhaerenter och sedhan ded ähr slutadt
komma till chronens particularia. Hvad Hensestädernes postulata anlanger,
de kone haffva sine skäl, nähr de rett förstås och uthtydas; och kan Tu och
Salvius, så länge alt talas in terminis generalibus, generaliter och favorabili-
ter svare. Men om de vele komma och mengia medh denne occasionen ju
någre particularprivilegier eller pacter, som icke Romerske rijkedt uthij
et eller annedt ståndh heller stadh haffver ex certis causis hafft, slutet, up-
häffvedt , renoveret heller casseret, medh en eller annan aff chronorne eller
desse medh dem, då ähr best, at sådant excuseres på Eders sijda a defectu
mandati; och där ded gifver vijdhare discurser, kundhe väl remonstreras så-
dant intet höra dijt till Osnabrygge. Men någon något haffver heller vill seija,
han seije ded här heller dijt ded hörer. Jag skall intet låtha, så myckedt jag
frånvahrande förmå, at skriffva Dig medh första beskedh. Zur Reise Deines
Bruders Erik. – PS.: Dänische Antwort durch Vermittler überbracht.