Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
269. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Januar 13/23
269
Münster 1645 Januar 13/23
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 4 der Nr. 273
Besuch Serviens: Contarini über Paß für Stralsund, Subsidien, französische u. nie-
derländische Rüstungen. – Gespräch mit dem Sekretär des Grafen v. Nassau. –
Besuch bei Contarini: Paß für Stralsund, Teilnahme der Adhaerentes, Beschlag-
nahme der Leiche Botelhos u. seines Gepäcks. – Klagen des portugiesischen Ge-
sandten Andrada.
I lördags effter middagen kom ambassadeuren, herr Servient, til mig sås-
som at gratulera min återkompst til thenna orthen, och vore våre discurser
mäst sådane som tilförende, då jag var hoos honom och för detta är berät-
tadt . Han var då nyligen kommen ifrån h. Contareni, hvilken han berättade
skola hafva sagdt effter the keijss. ordh, at Eders E. E. skulle hafva låthid
falla den saken om specialpasset för Strålesundh; fördenskuldh hölt han
rådeligit, at jag motte sökia lägenheet at tala medh honom, h:r Contareni,
och berätta, huru thermedh var beskaffat. Elliest föruthan andre particular-
discourser badh han, jag ville i synnerheet advertera Eders Excell., herr Sal-
vi , at subsidiepenningarne i Hamburg stå i beredskap, allenast någon them
affordrar; item at d’Avaugourt hafver refererat honom vara i Paris resol-
verat , at halfva sommarsubsidierne kunna till h. feldtmarskalkens behoof
förskiutas medio Martii, och hvadh mehra han, d’Avangourt, hafver före-
slagedt , är alt till det bästa uptaget och resolveradt. Altså slöt han medh den
förtröstning, at denne sommar skal blifva ett mächtigt krijg utaf och at duc
d’Anguien med een stoor macht är förväntandes; item och at Staterne i
Nederlandh göra een mächta tilrustning extra ordinem mehr än någon
tijdh tilförende.
I går sände grefven af Nassou sin secreterare till mig wegen Testament des
toten Generalmajors Schlang für seine Braut, das Fräulein v. Waldeck.
Ifrån thet ehronde kommo vij at tahla om fridztractaten och the hinder, som
theremot inkastas, hvilke jag honom remonstrerade medh skähl och på
bästa sättet jag kunde, såssom jag utaf E. E. intention och meening tilfören-
de hafver förstådt; hvilket jag märckte at han väl intogh och uthan tvifvel
medh flijt rapporterar. Han bödh väll til at repliquera något emot och ent-
skylla sine principaler och justificera theras saak, men thet var inthet af stoor
vichtigheet och onödigt at refereras.
I dag var jag hoos Venetianiske gessandten, h. Contareni, och effter aflagd
complimenter och nyåhrs lyckönskning kommo vij sammaledes på discours
om tractatens drögzmåhl. Och såssom han tilförende var informeradt, hvar-
opå thet bestodh, repeterade han opp the hinder han förmeente nu före-
bäras , såssom först om stendernes ankompst, sedan om specialpasseportet
för Strålesundh och sidst om violationen af Eders E. E. passport. Och var
hans meening, hvadh thet första vidhkomme, at theröfver vore onödigt
längre at vänta, aldenstundh Eders E. E. hafva icke allenast tree gånger
fodradt och kalladt them, uthan och så lång tijdh förbijdadt theres ankompst,
och at cronorne fördenskuldh nogsampt vore änskyllade, och the hade sielf
at imputera sig för sin försummelsse. Jag repliquerade, at, efftersom een
deel säges vara å vägen och innan kort förväntandes, så fullbordade man
ett gott värck, at man ännu något lithet fördrögde. Men hans meening var
theremot, at här inge flere äre til at förmoda, ehurulänge man helst effter
them bijdar, ty Franckesche creitzen, sade han, som hafver härtil giordt
någon bruict och rördt sig, som han ville komma, kan inthet komma til at
förskicka någon för then oenigheet, som är emellan papisterne och them
evangelische, hvarföre the inthet kunna föreenas om skickningen, altså går
medh fleere andre, så at, när Brandeburgernes uthskickade kommer medh
the som nu allareda ähre i Ossnabrug, så äre the thermedh alla, som hafva
ärnadt sig hijt.
Om then andra punchten var han vidh then meening, som h. Servien be-
rättade , nembl. at Eders E. E. skulle hafva låthidt then falla och skutedt
thet til churfursten af Brandeburg; theropå jag svarade mig inthet vara
vitterligit Eders E. E. annorledes hafva skutedt thet ifrån sig än i så motto,
at, emedan keijss. gesandterne låtha sig märckia, thet vore een saak, som
Keijssaren inthet har macht at bevillia uthi, uthan at sådant lupe directe
emot chur- och furstars rättigheet, altså til at bevijsa, at Eders E. E. inthet
begärar at praejudicera them i theres rättigheet, så kunde Eders E. E. väl
lijda, at thet så lenge måtte stå, til thes stenderne komma tilsammans, då the
skulle befinna icke mindre än the utaf stenderne, som allaredo ankompne ähre,
at Eders E. E. postulatum vore skähligt och raisonabelt och funderat i prae-
liminarconvention . Thetta märcker jag at the hafva uptagit för een cession.
Ty han svarade, om thet blifver skutedt til churfursten af Brandenburg, så
kan man väl tänckia, hvadh resolution han gifver häropå. Jag svarade
ytterligare, at thet om Strålesundh allena inthet vore tilgörande, hvilken
saak dogh inthet skulle blifva förlåten, uthan Eders E. E. ansee mehr den
consequence deraf vill föllia, at man således begynte disputera praeliminar-
sluthet , til thes man omsijder i een punct effter annan kastadt altsammans
öfver hoopen, hvilket man i tijdh gerna ville förekomma. Han förmeen-
te , at utaf Hamburger slutedt eller generali salvo conductu inthet kan tagas,
at the keijss:e ähre skyllige gifva specialpass för statibus mediatis, oansedt
han sade sig hafva sedt af h. Salvii tryckte breef til kongen i Dannem., huru-
ledes han då hafver förstådt thet ordet adhaerentes, men at ther inthet be-
vijstes , at Keijssaren hafver i then meeningen thertil samtyckt. Jag svarade,
at Kaijssarens tacitus consensus var der, i thet han lät passera, som herr
Salvius begärte, och the orden, som the ville uthsluta, motte igen införas
uthan någon annan giord exception eller uttydning. Han begiärte, jag ville
referera Eders E. E., huru the keijss. thet uptaga, och huru the seija: Che li
Svezzesi non vogliono la pace, och at thet brukas allenast til praetext at
oppehålla värkedt; ty om man skulle gifva pass för Strålesundh i dag, så
kommer man i morgon igen och ville hafva för een annan stadh, så för een gref-
ve , så för een frijherre, och om man gofve tusend pass uth, så blefve ändå
aldrig enda, uthan thet ginge in infinitum och altså medh den protestation,
at, när man har fådt för den eena så för den andra, så vil man doch lijkväll
inthet skrida til tractaten, förrän den och den, ther man kan leeta ihoop nå-
gon at skiutha opå, få alla sine pass. Jag svarade, at Keijssaren hafver thertil
förbundet sig och gifvit sine gesandter potestatem at uthdeela specialpass,
när så begäres, och hade the inthet vägrat för Strålesundh, så hade kan skee
inthet monge fleere begiärt af them, dogh hvar så någre fleere komme, kun-
ne inthet vara them så stoor möda at underschrifva ett pass eller några; sedan
at the keijss. taga det något fremmadt opp, at i den staden man skulle här
tractera een generalfridh, vil man nu begynna med Strålsundh såssom den
ringeste, hvilken doch sedan i sinom tijdh väll kunna blifva ihugkommen.
Thertil var lät at svara, nembl. at man inthet tänker til begynna tractaten medh
Strålesundh eller at man nu någre conditioner thertil föreslår, uthan at den
såväl som andre må hafva libertatem comparendi, som Keijssaren allom in
genere har effterlåthidt.
Then tridie the keijss. objection berättade Contareni vara den confusion
och orijmligheet, therutaf ville föllia, at alla mediatståndh här skulle com-
parera . Ty hvadh som om Strålesundh seijes, thet kunde sedan Wismar,
Stetin och alle steder i Tysklandh tilmäta sig, synnerlig the som något emot
sin furste hade, hvilkedt skulle gifva sådant hinder i tractaten, at han aldrig
blefve ändat. Öfver thesse theres inkast, som han så relative berättade, dis-
currerade han sedan såssom af sig sielf och förmeente, at thet inthet vore
crohnan til någon respect, at man stode dheropå at alla mediatstäder och
particular persohner, som cronan vore bevågen, skullle här sielf comparera,
uthan hölt reputerligare, at crohnans legater drefve theres interesse och hade
them therigenom sig mehra obligerade; 2. gofve thet och visserligen een
disgusto och vore een odieuxe materia för Tyske fursterne at gifva theres
undersåthare den anledningen, at the må komma och stå lijka medh them,
vore och obrukeligit, at den som icke har ius comitiorum, må i sådan con-
vent ha något votum; och undrade han, at Eders E. E., synnerlig her Salvius,
som så versatus vore och länge hade practiquerat den Tyske nationen, skulle
sådant villia åstunda; 3. om då Eders E. E. endtlig ville hafva them hijt, så
kunde the säkert nog komma på det general keijss. och Eders E. E. ägit
passport uthan någon difficultet och fahra, at man inthet behöfde göra
therutaf så stort väsende och therföre uppehålla tractaten; 4. ther Eders
E. E. och thet inthet behagade, så hölt han rådeligit, at Eders E. E. upsatte
på een lista, för hvilke och huru månge Eders E. E. begiärte specialpass,
så kunde man änthå tiläfventyrs förmå the keijss. at gifva på een gång så
många, som begiärtes, på thet the icke motte hafva orsaak seija, at man sö-
ker thermedh at trahera värkedt in infinitum, som the nu uthföra.
Ifrån thetta komme vij på det tridie hindret och tractatus remoram, som var
violatio securitatis medh the interciperade Portugische sakerne, hvaröfver
han discurrerade vidhlyfftigt, dogh summam på alt var thet, at honom så-
väl som andre gessandterne misshagade then acten och at thet väl kunde
komma til rätta igen, allenast biscopen skiuther från sig til Vehlen. Annan
satisfaction dubiterade han, om man kunde få, effter passet inthet var så
uttryckelig stält, at thet inthet förmältes, hvem godzet tilhörde antingen
Eders E., herr Oxenstierna, sielf eller någon af Eders E. comitat; och til at
förpassa något fremmande godz vore inthet brukekeligit. Hade passet varit
således stält, skulle totum corpus legatorum tagit sig den offensam ann och
heller skildts härifrå än lijda sådan violation, om thet inthet hade blifvit
remedierat. Ehuru thet då vore, meente han, at man skulle negotiera therom,
at thet måtte komma til richtigheet. Ty så länge så står och man inthet trac-
terar therom, så kommer thet til ingen ända, och theropå blifver sedan trac-
taten hengiandes. Jag berättade, huru Eders E. E. genom secreteraren hade
låthidt andraga then saaken hoos keijss. gessandterne, jämväll och igenom
decanum, item syndicum och föga svar bekommit, som duger, therföre
kunde man inthet mehra mendicando handla medh them. Thet hafver ochså
tillförende varit klagat och äfvenså ingen satisfaction fölgdt; hvilkedt alt han
mycket illa behagade, dogh effter thet lijkväl een gång motte til endskap,
meente han Eders E. E. skulle angifva hoos Frantzoserne, at the sedan
kunna drifvat til enda här och sådant ju förr ju bättre per che chi non tratta
non guadagna. Han slöt fördenskuldh, at thetta alt var nur bagatelle, baga-
telle och af ringa värde, som man väl kunde föreenas öfver eller sättia å
sijdo. Om man elliest hade alfvar medh universaltractaten, vore och eens
ratio status sådan, at man heller ville continuera kriget, så vore bättre, at
man thet viste, at man inthet behöfde amusera verlden. Föruthan thetta frå-
gade han om andre tidender ifrån Sverige och synnerlig om H. M:ts giffter-
måhl , om success af krigedt och sådant, berättade och, at Keijssaren hafvet
ärnat sigh til Praga.
Ifrån Contareni reeste jag i dagh til Francisco Andrada, effter jag i thesse
dagar har för innefallande hinder två gånger afslaget honom visiten han har
vellat göra mig. Heele hans discurs gick mäst uth opå the breef Eders E. E.
honom hafva tilschrifvit, öfver hvilke han låts vara perplex och bekymb-
radt och thet för then orsaak, at på uthanskrifften gifver Eders E. E. honom
legatstitul kallandes honom extraordinarium legatum in Angliam, Hollan-
diam och plenipotentiarium ad congressum Monasteriensem etc., hvilken
titul han ähr väl tilfridz medh, oansedt han emot andre vil heetas privatus,
allenast effter andre epitheta feela, som til een legats titul hörer, såssom
excellentissimus på uthanschrifften och excellentia vestra i brefvet så tycker
han det illa rijmar sig och meenar, thet skall vara honom til föracht eller
hans kung til vanheeder, synnerlig giör han sig tankar dheröfver at i det
brefvet, som Eders E., h. Salvi, samma dagh hafver schrifvit til honom
eenskijldt, blir han tracterat som een legatus medh illustriss. och excellen-
tissimi titel uthanpå och excell. vestra och servitore innuthi; men i thet an-
dra blir han väl kalladt legatus, men inthet tracterat som legatus, hvilket
han scrupulerar öfver, och effter han uttyder thet som ett förseende uthi
cantzliet, så är hans meening, at sådant offtare inthet motte skie.
Han pockar på sin kung, at han är så mechtig som een annan, och förtrijter,
at hans ministri inthet bli så tracterade af Frantzoserne, som thet borde. Och
effter the annorstedes recognoscera them för legatis, så skulle the så myckit
mehr giörat här in concursu totius Europae, såframpt the ville them väl
och hade något alfvar medh. Han berömde sig och therutaf at greffven af
Nassow har sendt sin cammartienare til honom at låtha helssan (af occasion
at Nassow har hafft een silfverstaka til lähns af Andrada at taga Mönster
utaf) och densamma har kalladt honom legatum och tracterat honom per
excellentiam. At han inthet fick audience hoos Eders Excell., her Oxen-
stierna , senast, tog han och op, såssom Frantzoserne thertil vore vållande. Af
thet ryckte här var kommet, at Catalauniern skulle vara fången, hafva Fran-
tzoserne temmelig förlupit sig, giordt mechta stoort väsende therutaf, bracht
mediatorerne at beklaga sig theröfver hoos keijss. gessandterne, roopadt
om violatione fidei publicae och iuris gentium och hootats på ruptur af
tractaten och sin abitum. Och när det kom alt omkring, var det squaller alt
tilhopa och allenast een fureur och bouttade Francoise; öfver hvilket den
Nassauische secreteraren intet litet mocquerade sig …