Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
267. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Januar 10/20
267
Münster 1645 Januar 10/20
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 2 der Nr. 273
Besuch bei den französischen Gesandten: Abwarten auf Eintreffen der reichs-
ständischen Gesandten, Beschlagnahme der Leiche Botelhos u. seines Gepäcks,
Einwände der kaiserlichen Gesandten u. Franz Wilhelms, Bischof v. Osnabrück,
wegen der adhaerentes in den Vollmachten. – Besuch Godefroys: Teilnahme der
Reichsstände nachteilig.
Sedan jag min reesa väl hafver förrättadt och i går hijt til Munster ankom-
men, hafver jag i dag klockan 3 erhållit audience hoos beggies Frantzösche
gesandterne, som funnes tilhoopa tillijka medh baron de Rorté hoos h.
Servient, och them berättadt effter Eders E. E. mig gifne information,
hvaropå sakerne bestodo uthi Ossnabrugge och huru Eders E. E. inthet
kunde inlåtha sig i vidare handel medh dhe keijss., förrän the praeliminar-
slutedt fullgiöra och effterkomman, hvilkedt theruthinnan violeras, at the
alle cronornes adhaerenter, som icke ähre immediati status, ifrån tractaten
och theres rättigheet sig här at instella sökia til at afskära, jemväl och at
säkerheeten på Eders E. E. folck och comitat inthet blifver hållin, uthan
som offtast och nu nyligen märkeligen bruten och violeradt, föruthan at
theropå någon satisfaction föllier, när klagadt blifver, såssom och at för-
uthan thetta Eders E. E. billigt drager betänckiande något at företaga, förr-
än stenderne komma tilsammans; synnerligen therföre at Eders E. E.
genom schrifvelser hafva låthidt sig märckia at vänta effter them, hvilkedt
the väl hafva optagedt, lofvadt komma och nu een stoor deel ähre på
vägen, sedan at några af stendernes uthskickade i Ossnabrügk thertil råda,
at man ännu til fleres ankompst motte medh propositionen innehålla; och
at sådant vore ett medell at skynda them tilhopa. På thet the icke hvar för
sig blefve tilbakers at sättia sig til at deliberera öfver propositionen, om the
skulle få then hender emellan, förrän the här ankomma, och eenkannerlig
för cronernes interesse at hafva stenderne sig tilhanda, som theres actioner
och giorde förslag kunne appobera och hoos vederparten hielpa til at
drifva och i så motto värkedt märkeligen facilitera; såssom jag thetta emot
them något vidhlijfftigare uthförde; upå hvilket h. d’Avaux mig svarade,
at han väl hade intaget min berättelse och befinner, at Eders E. E. hade
gode raisons uthi thet som var förebracht, och begynte han strax i synner-
heet exaggerera thet som emot Eders E. E. passport med Portugisernes
saker var passeradt, hölt thet för een stor indignitet och i alle motto oförs-
varlig gerning och värd til thet högsta at ifras.
Jag begärte på Eders E. E. vägnar theres cooperation theruthinnan, then
the och lofvade och sade, at the allareda genom mediatorerne nogsampt
hafve låthidt sig theröfver märckia och ville än ytterligare theropå insistera.
Jag frågade, huru vederparten thet entskyllade heller om the thet biuda til
försvara. Då svarades mig, at the nyligen hade sändt Eders E. E. passport
på Latin transfereradt till them, therutaf såssom til at bevijsa, at saken var
orichtig, men hafva inthet annadt svar af h. d’Avaux bekommit, än at passet
var godt och gildt och borde i ingen motto violeras, och bekiände han, at
honom hafver varit annorledes berättadt om passets innehåld, men at han
hade befunnit bettre, än han förmodde och heelt försvarligit. Ändogh han
lijkväl hölt thet hade varit bettre, om expresse hade varit nämbt, at een så-
dan persohns, nembl. een Portugis adelmans af vårt föllie lijk och bagage
föres härifrån och fördenskuldh etc. Men orsaken, at sådant inthet skiedde,
berättade jag vara, at, effter hans lijk med tilhörande ceremonier inthet kun-
de föras uth och genom the ohrter, som thet passera, så hafva Portugiserne
sielfve hållit rådeligit, at thermedh motte stilla och obekändt tilgå icke för
the keijsersches skuldh, uthan för the orsaker, som bemält ähr, och at ther-
medh icke motte göras någon bruict, ther the passerade. Hvilket alt be-
mälte Frantzösche gesandter hölle godt och med monge ordh vidhlyfftigen
tesmoignerade theres mescontentement öfver thenne act, synnerligen ther
jag och refererade the keijss. gesandtens svar opå thet Eders E. E. hafva be-
gärt, at quarteermestaren i Ossnabrügge motte arresteras. Fördenskuldh
för den consequentz, härutaf ville föllia, om the således offtare må understå
sig at tvifla om een legats pass och altså upslå alle cofrer och kistor, som passera
till at inquirera, om ther något är, som them tienar, lofvade the at villia stå
medh Eders E. E. häropå, till dess Eders E. E. få satisfaction, och uthryckelig
låtha seija vederparten, att Eders E. E. inthet kunna något vidare företaga,
förrän thetta blir remedieradt eller at Eders E. E. blifva förorsakade at
tänckia på een mächtig revange. Her d’Avaux föreslog och, at thet hade
varit gott, om Eders E. E. hade schrifvit them omstendelig til therom och
remonstrerat actens indignitet och exaggereradt then på bäste sättet, på thet
the sådant hade kunnat vijst mediatorerne eller och vederparten sielf, at the
theraf kunde see saakens beskaffenheet och mehra troo sättia til legaternes
egne relation och argument, än som hvad theres egne officerarne löpa them
emellan och bringa them före, hvad the villia.
Ifrån thetta komma the til at taala om thet andre hinder, som at the keijss.
inkastas, nemb. uthydningen om ordet foederati och adhaerentes, som the
villia förstå skulle allena respiciera immediatos status och them föruthan af
sig sielf inthet bemärckia, så var theröfver sammaledes theres meening, at,
effter status allena nembnas, så borde therunder såssom ett generalt förstås
alle både mediati och immediati, och at synnerlig under thet ordet adhaeren-
tes förstodes the som inthet status vore. Her Servien berättade, huru Frantz
Wilhelm hafver obiicieradt, at, medh thet man ville draga hijt städer och
mediatos status, så skulle man offendera alle chur- och fürstar i Tyskland,
hvilke inthet skulle lijda, at man grepe i deres rättigheet och giorde theres
vasaller lijka med them. Om the andre stendernes ankompst i gemeen hölle
the Eders E. E. skääl goda, synnerlig them jag sidst refererade, allenast
märker jag, at the äre bekymbrade, huruledes the skole stella mediatorerne
tilfridz, effter alle sådane skähl inthet låtha seija sig emot them och the lijk-
väl behöfva speciosa argumenta at vända före at conferera them andre medh.
The frågade i synnerheet, huru länge Eders E. E. förmeente at vänta effter
stenderne och om någon tidh motte determineras. Thertil jag svarade, at
Eders E. E. hölle rådeligast, at man inthet bunde sigh til någon viss tidh,
uthan hade sig i thet fallet sin frie villie. The berörde och om fulmachternes
inlefverering, hvilken bestembde tidh nu vore förhanden, och vore the som
och the keijsersche medh sine fullmachter färdige. Men the Spanische hafva
sine ännu inthet bekommit, och lijkväll ähre the som mäst ropa och göra sig
otålige öfver drögsmåhlen, at man inthet fahrer fort med propositionerne.
Hvadh the elliest vore sinnade at giöra och hvadh här var passeradt, kunde
jag af them inthet förnimma, och syntes the vara mehr retenus och tröga än
tilförende, antingen therutaf at the vore tilhopa och ingenthera ville uthlåta
sig äller at the andre griller hafva. Jag märckte uthaf Gothofredo, som i dag
var hoos mig, at the motte vist vara jaloux öfver Peschewitz. Ty han frågade
så particulariter om honom och hans intention. Elliest var och be:te Gotho-
fredi meening, at, thet man åstundar månge af stendernes ankompst, skulle
vara cronorne mehra skadeligit än till gagn. Ty såssom på rijkzdagen plägar
skee, at Keijssaren dragar them alla på sida, skulle honom och nu inthet fee-
las finesser at göra thetsamma, så at hans partie lijkväl altijdh skulle vara
thet starkeste, cronorne mehra til hinder och förfång. Om churfürstens af
Trier liberation lät han och så obiter förnimma, at Frantzoserne tiläfventyrs
låtha then saken falla.
Om Eders E. E. ingen annan satisfaktion få, uthan man skall gripa til re-
venge på Frantzes partie, så kan thet här lätteligen skie, effter hans 3 cantz-
lärer öfver hans trij stifft sampt andre hans rådh och betiente som offtast
reesa uth och inn här i staden, om man hade här een rijttare äller 3 af the
Hessische eller någre musqueterare uthur Vörden, så kunde the lätteligen
taga them vidh hufvudet, när the ville. Doch kunne Eders E. E. finna bettre
och krafftigare medel, när nu Königsmarck kommer i Brehmen …