[p. 423] [scan. 455]

1

257

Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin

3

Osnabrück 1644 November 29/Dezember 9

4

Pr.: [Stockholm 1644 Dezember 29/1645 Januar 8]

5

Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1], 783–786’; Duplikat: ebd., 787–790’

6

Durch Mylonius u. Stadtsyndikus Dr. Böger Verhandlungen mit den kaiserlichen

7

Gesandten über Austausch der Vollmachten. Besuch Rortés. Besuch Heystermanns:

8

Verhandlungen ohne Vermittler. – Besuch des Lampadius u. Scheffers: Ver-

9

mittlung durch den venezianischen Gesandten oder die Reichsstände. – Besuch

10

Heystermanns: Beginn der Verhandlungen von kaiserlichen Gesandten vorgeschla-

11

gen. – Schriftwechsel mit französischen Gesandten. Schreiben an Reichsstände.

12

Antworten der Reichsstände.

13

Seit dem letzten Brief ( Beilage 1) vore vij i berådslag, hvadh man här skulle

14

göra med fullmachterne, antingen uthväxla them strax eller och deponera

15

them loco aliquo tertio, på thet man måtte komma lijka med them i Munster

16

till sielfva värket

38

Über die gleichen Vorgänge vgl. auch Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1644

39

November 25.; 27. u. 28./Dezember 5.; 7. u. 8. (Konz. von Mylonius in J. Ox. Slg. A II).

. The Frantzöske syntes fuller hälst vela hafva, at the

17

måtte deponeras, men hade inthet äntå låtit sig till något vist förstå. Vij

18

hafva therföre funnit för gott, att i medier tijdh och föruth slå them keijss:e

19

före deponeringen af fullmachterne på rådstugun och med samma lägen-

20

heet sondera them, om the hade villia och fullmacht at tractera à part

21

med Eders Kongl:e Maij:tts bundzförvanter och adhaerenter, eftersom

22

the Frantzöske hafva i Munster ståt på och ändteligen förmått, at een special

23

clausula är in favorem foederatorum inrycht i fullmachterne, hållandes

24

före at thet och borde här göras. Vij finge och så mycket meera anledelsse

25

thertill förmedelss then underrättelsse, som den 17./27. huius kom ifrå

26

residenten Rosenhane, at the i Munster hade förlijkt sig om instrumentet

27

på sätt och vijs, som copian under num. 2 betygar.

28

Therföre till at erfahra thet som ofvanbem:t är hoos the keijss:e, sände

29

vij Mylonium till them then 18./28. huius, då han berättade them på våre

30

vägnar, at vij hade fåt kundskap, det plenipotentiarii i Munster hade under-

31

skrifvit thet oprättade instrumentet och reeda hvar sin courrirer med thet-

32

samma till hofven expedierat. Then eene clausulen i fullmachten, som

33

omsijder är adproberat och inrycht pro foederatis och adhaerenterne, säijes

34

hafva något drögt och tarderat sielfva sluthet, oss fuller hafva haft tankar

35

om thensamma, men tyckt vara een öfverflödh at movera thet på thenne

36

ohrten, althenstund thetta hafver sitt aftal i praeliminarsluthet, Keijssarens

37

leijgder och sielfve fullmachten. Vij vore therföre sinnade och på vår sijdo

[p. 424] [scan. 456]

1

redebogne at uthväxla fullmachterne; allenast och emedan the i Munster

2

inthet vore komne så när, uthan hafva förmedlss een interimsconvention

3

lagt fundament at begynna tractaten, så ville sig inthet ananrs skicka, än at

4

man och på thenne ohrten sågo sig om it lijka meddell, thermed full-

5

machterne kunne hållas inne, hvar icke i våre händer, lickväll in loco

6

aliquo tertio såssom på rådhuset, och vij therpå skrijda till värket begäran-

7

des theröfver theras sentiment.

8

The hafva svarat, thet the med oss vore eenige, att then clausulen pro

9

foederatis, som är satt in i the Munsterske fullmachterne, vore heelt öfver-

10

flödig, eftersom the keijss:e kunde oss försäkra, at the hade i begyn-

11

nelssen hafft och än hafva particularfullmacht at tractera med cronornes

12

bundzförvanter och adhaerenter. Hvadh thet andre om fullmachternes

13

deponering vidhkomme, sade the, at thet var ingen orsak thertill här i

14

Ossnabrug. Fullmachterne vore här in originali och i Munster inga; hafva

15

therföre ther, såframpt saken skulle kunna begynnas, måst gripa till thet

16

medlet. Vij hade här i Ossnabrug med mutua plenipotentiarum adproba-

17

tione märkeligen pousserat och befordrat then Munsteriske tractaten och

18

hade therföre loff hoos andre. Skulle vij nu hålla tilbakar och inne med

19

våre fullmachter, som lickväll vore goodh kände och härtillstädes, skulle

20

thet förorsaka oss allehanda eftertahl. The för sine personer såge ingen

21

uthväg, uthan om vij änteligen ville bestå therpå, måste the thet låtha skee

22

och ville vara äntskyllade.

23

Mylonius förde fuller them till sinnes, at vij hade stoor orsak härtill, besyn-

24

nerlig vår rättesnöre efter praeliminarsluthet, hvilket förmår, quod unus

25

idemque sit tractatus nec nisi adimpletis utruinsque conditionibus alteruter

26

pro impleto debeat haberi. Fullmachternes uthväxling vore personarum

27

qualificatio, een act af stoor consequence och tychtes inthet kunna avan-

28

ceras här, förän the giorde thetsamma i Munster. Man kunde här oprätta

29

een lijten recess eller på vår parole begynna thet som i thenne tijden, innan

30

Munsteriske fullmachterne komma och kunna blifva extraderade, behöfves

31

at tracteras, och altså vår erhållne gode reputation thermed conservera och

32

förmeera. Men thet ville inthet hielpa, uthan begärte, vij ville thet än vijdare

33

öfverläggia, the ville göra thetsamma.

34

Dagen therefter, var den 19./29. huius, kom i then keijss:es nampn

35

syndicus här i staden till oss påminandes, at, när fullmachterne then 14./24.

36

Octobris gillades, var lofvat, at uthväxlingen skulle therpå framdeles föllia,

37

exaggerade så the förre och emot Mylonium anförde skäl skuddandes

38

ytterst defectum mandati före at oprätta någon sådan act. I medier tijdh och

39

medan vij then dagen och then fölliande, var den 20./30. huius, för middagen

40

äre öfver thenne saken, finge vij Gallicorum legatorum breef, thermed the

41

sköte i vårt skön, hvadh vij funne för gott att göra, antingen commutera

42

eller deponera fullmachterne, eftersom brefvet under num. 3 thet med

43

meera betygar. Baron de Rorté, som brachte brefvet till oss, när han hörde

[p. 425] [scan. 457]

1

the keijss:e förlagor, tyckte vara bäst, at uthväxlingen måtte gå för sigh,

2

men rådde, at vij måtte än een gång försökia thet andre. Vij fordrade ther-

3

före syndicum till oss och svarade på hans förre anbringan, thet vij ställa

4

therhän och till sitt värde the skääl och rationes, som the keijss:e pleni-

5

potentiarii hafva emot fullmachternes deposition, men kunde för våre

6

personer inthet väll finna något meddell, förmedelss hvilket vij uthan någon

7

sneedh i praeliminarsluthet skulle kunna deferera theras skääl. Kunde the

8

finna på it expedient, så ville vij theri beqväma oss efter them, så mycket

9

möijeligit vore.

10

Den 21. [ November/1. Dezember] kom han igen och berättade i the keijss:es

11

nampn ofvanpå the förre invändningar, det the hafva äfven då fåt och

12

vijst honom it Keijssarens ägit breef af den 9. November, theruthi them

13

blifver svarat på thet som här var passerat den 14./24. Octobris öfver

14

fullmachternes gillande med ordre, at the måtte här efter plenipotentiernes

15

uthväxlande fara fort. Emedan the nu inthet annat hade tå vettat eller kunnat

16

troo, än at fullmachterne skulle här kunna, straxt när thet vore i Munster

17

richtigt, uthbytas, hafva the hvarken skrifvit eller fåt ordre i thetta fallet och

18

kunde altså inthet förstå till deponeringen. Hvadh expedientet anlangar,

19

ehuruväll the inthet böra at gripa oss förre, hafva the lickväll till at vijsa sin

20

ijfver och begärelsse till friden tyckt vara itt expedient i thenne saken, at

21

the ville primi låta bära sin fullmacht till oss. På thenne offerten hafva vij

22

inthet länge betänkt oss, uthan, efter på Frankrijkes sijda inthet var någon

23

difficultet, resolverat och svarat, at vij till vår lijka fridzbegirigheets contesta-

24

tion låte thermed bevända och ville vänta, at thet måtte skee efter middagen

25

klockan ungefär 2. Thenne resolutionen var them så välkommin, at the

26

inthet ville afvänta måltidzstundan, som då äfven var för handen, när

27

syndicus gick bort ifrå oss, uthan sände honom på samma tijman tilbackar

28

med sin fullmacht till oss och hämptade vår igen. Therpå skrefve vij då

29

den 22. Novemb. [ 2. Dezember] sådant svar till the Frantzöske ambassa-

30

deurerne i Munster, som bijlagen num. 4 innehåller.

31

Den 23. [ November/3. Dezember] kom på the keijss:es vägnar decanus

32

Heysterman til oss föredragandes, att, efter vij hade både genom Mylonium

33

och syndicum begärat the keijss:es meening om modo agendi, hafva

34

the thet sidermeera öfverlagt och hålla vara bäst, att man tracterar imme-

35

diate, aldenstundh här vore ingen mediator förhanden. Vij svarade, det

36

Eder Kongl:e Maij:tt och å dess vägnar vij inthet ogärna skulle hafva sedt,

37

at then Danske mediationen, som på bägge sijdor var gillat och på een

38

tijdh här tillstädes hade blifvit i sin station, eller och saken nu så fatt, at then

39

kunne brukas. Thet vore icke eller förthenskuldh all mediation uthslagen

40

på Eders Kongl:e Maij:tts sijda, eftersom Eder Kongl:e Maij:tt hade sig

41

förklarat till Venetam. Hvadh nu Keijssaren meende therom, thet ställe vij

42

till sin ohrt och tijden. Hvadh immediatam tractationem vidhkommer, om

43

the keijss:e förstodo therunder at vij måtte hafva frije händer och pro re

[p. 426] [scan. 458]

1

nata stundom komma sielfve ihoop, stundom låta tractera per subdelegatos,

2

stundom per internuncios och efter sakernes beskaffenheet in scriptis, så

3

kunde vij themsamma inthet ogilla, uthan vore theri med them eense.

4

Thet tog decanus ad referendum och kom strax igen med svar, at the

5

keijss:e såväll i thet förre, at öffverheeten inthet måtte härmed före-

6

gripas och betagas bevilliandet af någon mediation, som på bägge sijdor

7

kunne finnas godh, jämväll och at the i alle ofvanbem:e modis immediatae

8

tractationis fölle oss bij och ville them bruka, eftersom sakerne, tijden och

9

andre omständigheeter thet kunna lijda.

10

|:Lampadius:|, som någre dagar tillförende var |:hijth igen kommen med

11

creditif till oss ifrån hertig Fridrich och hertig Christian af Brunswigh:|,

12

tesmoignerar sig vara mycket content öfver thetta vårt svar de modo trac-

13

tandi; sammaledes och |:den Hessiske abgesandten Schäffer. Desse begge

14

seija, att Daniae mediatio, om den hadhe blifvit alt här:|, skulle inthet

15

mindre hafva |:skadat dee evangeliske i Tysklandh:| än |:vårt fädernes-

16

land:|, eftersom |:kongen altijdh:| hafver gåt på separationem statuum

17

Germaniae a regnis foederatis. |:Lampadius säger, att dee Danske ministri

18

hafve opå den Bremeske administratorens bröllop i Glückstadh:| låtit sig

19

nogsampt förmärkia, at the inthet vore sinnade at afhielpa rikzravamina för-

20

medelss tractaten, uthan ville, the skulle remitteras till rikzdagen och causae

21

regnorum allena här afhandlas. Medh |:interpositione:| Veneta tyckes the

22

icke eller vara aldeles väll tillfridz befarandes, at |:then:| skulle ställa sig

23

partialisk, hälst när thet kommer till tals om:| kyrckie godtzen:| och

24

elliest i papisternes saaker. |:Lampadius:| hafver varit på |:åthskilligt

25

betänkt:|om|:stendernes concurrence uthi mediationen:|. Eftersom

26

vij uthi vårt breef till the keijss:e gesandterne af den 29. Julii

27

[ 8. August]

43

[Nr. 201] .

läte oss märkia med thesse ordh: quin imo non recusavimus, ut

28

ipsi status imperii sicut hactenus suo malo revera medii fuerunt in bello, ita

29

nunc suo bono pacem inter nos mediare iuvarent, |:ähr han kommen:| på

30

efterfölliande förslag, 1. om och alle status, när the komma, kunde indif-

31

ferenter och tillijka brukas till een sådan mediations hielp! Hvilket |:han

32

hölt inthet vara practicabelt för stendernes myckenheet och diverse inten-

33

tioner och respecter:| skuldh; 2. eftersom i Romerske rijket äre 3 classes

34

ordinum, the churfurstlige, furstlige och städerne, och sedan |:under dee

35

påveske 3 åthskillige partier:|, nembligen |:Österrijkska, Beyerske:| och

36

thet tridie, |:däruthi dee blifve holdne för rätte patrioter, som ähre:| uthan

37

dependence och regard af någon theraf the |:två:| förnämbde |:husen:|,

38

ibland hvilka |:ähre räknadhe Salzburg, Costnitz, Bamberg, Wurtzburg

39

och Eychstedt:|, så kom hoos |:honom een labyrinth:| i consideration, om

40

man icke måtte vällia 2 churfurstlige såssom Maintziske och Branden-

41

burgiske, tvenne af thet furstlige medlet, eenkannerlig aff the catholiske

42

Wutzburg eller Bamberg och then andre af huus Brunsswijk-Lunenburg och

[p. 427] [scan. 459]

1

af städerne Hamburg och Cöln. |:Men efter Churbrandeburg:| var |:de-

2

puterat på rikzdagen at adsistera Keijssaren |:på denne tractaten, så:|

3

tyckte |:han, att han svärligh:| skulle kunna |:agera mediatorem och Keij-

4

sarens assistentz tillijka och:| för then orsaken skuldh |:det heela förslaget

5

gåår öfver enda:|, efter catholici skulle thermed allena blifva i thet chur-

6

furstlige medlet och consequenter the andre öfverlägne. Thet 3. och

7

yterste |:hans förslagh var, att han:| på |:sine principalers vägnar motte

8

här brukas för een internuncio:|, när sakerne så fordra och man thet

9

modo tractandi behöfde. Hoos |:the keiserlige hafver han:| sommars reedo

10

slagit thet förre och nu och directe proponerat |:hooss Lamberg:|. Men the

11

hafva, |:som han säger:|, thet bägge gånger undvijket och inthet directe

12

svarat. Om vij ville lickväll bruka |:honom:| i något |:till dee keiserlige:|,

13

vore |:han:| reedebogen at gå oss theri till handa oachtandes, om |:dee

14

keiserlige:| inthet äntå hade låtit sig märkia, hvad |:thee om hanss offerte

15

meenadhe:|. Vij hafva icke allenast i sommars, uthan och nu efter undfången

16

Eders Kongl:e Maij:tts ordre tesmoignerat |:huuss Brunsswichs coope-

17

ration:| vara angenähm och af stoort värkan.

18

Den 23. huius [ 3. Dezember] om aftonen låte the keijss:e sig hoos oss

19

genom Heysterman erkundiga, om vij ville dagen therefter gifva negotia-

20

tionen een begynnelsse, eftersom the i Munster hade resolverat thertill. Om

21

vij ville, så vore the sinnade at optäckia sin praetension. Thet bleef svarat,

22

at them stodh frijt at göra häruthi, hvadh them synnes på sin sijda, allenast

23

at thet skedde in scripto. Den 24. Novemb. [ 4. Dezember] kom decanus igen

24

och berättade, at the keijss:e loco propositionis stälte till oss, om vij

25

ville taga thet Schönbeckiske projectet pro materia tractandorum. Vij

26

villiandes gärna hafva thet skrifteligen af them, stälte oss, som hade vij

27

ingen veetskap om något project, som hade nampn af Schönbeck, eij eller

28

hvadh thet vore för een ohrt. Andre gången svarades oss, at the förstodo

29

thermed heela complexum af thet som var tracterat emellan churfursten af

30

Sachssen och rikzcantzleren.

31

Hinweis auf Beilage 5 u. 6. Thet var fuller på talet och i betänckiande, om vij

32

skulle ändra något uthi vår proposition, som vij ville skicka till the keijs-

33

serlige, ryckiandes något inn om collegio electoralium, at thet måtte

34

completeras, doch in generalibus terminis, så at man therunder kunde

35

förstå Pfaltz och Trier. Men vij hafve icke allenast sielfve, uthan och efter

36

Lampadii advis (then han till Schäfer, som är reester till Munster på någre

37

dagar, uthtryckeligen efter copians num. 7 innehåldh skrifver) funnit thet

38

betänkeligit; hafva therföre uthi vårt svar till the Frantzöske, som finnes

39

under num. 8, optäckt them vårt och andres sentiment theröfver, at the

40

synes villia drifva Treveri restitution såssom een praeliminarquaestion.

41

Under num. 9 är copian af vår proposition. Vij slogo Lampadio före, at han

42

måtte thensamma öfverbringa till the keijs:e, efter han sig hade offererat

43

till internuncium och inthet då vägrat at bära vårt ährende till the keijs:e,

[p. 428] [scan. 460]

1

fastän the inthet hade accepterat honom. Men han uhrsächtade sig i thetta

2

lofvandes villia praestera sine officia desto villigare framdeles och när

3

thenne odieuse quaestionen går antingen förbij och ständerne ankomma.

4

Vij hafve therföre låtit insinuera honom i förgår genom Mylonium och

5

finge till svar, at the ville communicera theröfver med sine colleger i Munster.

6

Huru vij vårt breef till ständerne af then 4./14. Octobris månde recommen-

7

dera till ambassadeuren Wolff och thenne thet till honom, von Birgten, i

8

Frankfurt, thet är tilförende i underdånigheet tijt heem berättat. Brefvet

9

är fuller väll framkommit och af honom Birgten någorlunda bestält, i thet

10

han hafver vijstet åt een Churbrandenburgisk och the Nurnbergiske ab-

11

gesandterne och efter Wolffs rådh inhändigat thet then Lunenburgiske.

12

Men efter thet inthet var then rätta, uthan allena een substitut, är brefvet

13

antingen af hans irresolution eller andre orsaker åter igen lefvererat åt

14

Birgten och så hijt tilbakars sändt, som thet till een deel är at see af copian

15

under num. 10. Strax therpå få the copian af samma breef tryckt och pub-

16

licerat i Leipzig finnandes contenta vara billige och efter theras intention,

17

hafva therföre icke allenast een part af ständerne per indirectum, uthan och

18

hertig Christian Ludwigk genom Lampadium rådt oss at sända brefvet än

19

een gång till conventet; hvilket vij och i dag hafva låtit skee, jämpte een ny

20

notificationsskrifvelsse om fullmachternes uthväxling och vår giorde

21

proposition, hvilket härhoos finnes under num. 11.

22

Under num. 12, 13, 14 och 15 äre copier af Frankiske creijtzen, bisperne af

23

Wurtzburg och Bamberg sampt Nurnbergz stadz svar på vår andre invi-

24

tationsskrifvelsse. Vij förnimma, at thetsamma hafver haft een stoor

25

värkan och kommit så mycket åstadh, at the röra sig mäst på alla ohrter

26

adprehenderandes sluthet på samma vårt breef. Theras resolutioner är i

27

thet närmaste at see af bijlagorne under num. 16 och 17. Num. 18 innehåller

28

andre adviser uhr Paris, Cöln och Munster. Feldtmarskalkens och armeens

29

lyklige tillståndh berättas uthan tvifvell ifrå närmare ohrter …

Beilagen in DG, A I 1, legat. [ 1]: