Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
257. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 November 29/Dezember 9 Pr.: [Stockholm 1644 Dezember 29/1645 Januar 8]
257
Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1 ], 783–786’; Duplikat: ebd. , 787–790’
Durch Mylonius u. Stadtsyndikus Dr. Böger Verhandlungen mit den kaiserlichen
Gesandten über Austausch der Vollmachten. Besuch Rortés. Besuch Heystermanns:
Verhandlungen ohne Vermittler. – Besuch des Lampadius u. Scheffers: Ver-
mittlung durch den venezianischen Gesandten oder die Reichsstände. – Besuch
Heystermanns: Beginn der Verhandlungen von kaiserlichen Gesandten vorgeschla-
gen . – Schriftwechsel mit französischen Gesandten. Schreiben an Reichsstände.
Antworten der Reichsstände.
Seit dem letzten Brief ( Beilage 1 ) vore vij i berådslag, hvadh man här skulle
göra med fullmachterne, antingen uthväxla them strax eller och deponera
them loco aliquo tertio, på thet man måtte komma lijka med them i Munster
till sielfva värket
måtte deponeras, men hade inthet äntå låtit sig till något vist förstå. Vij
hafva therföre funnit för gott, att i medier tijdh och föruth slå them keijss:e
före deponeringen af fullmachterne på rådstugun och med samma lägen-
heet sondera them, om the hade villia och fullmacht at tractera à part
med Eders Kongl:e Maij:tts bundzförvanter och adhaerenter, eftersom
the Frantzöske hafva i Munster ståt på och ändteligen förmått, at een special
clausula är in favorem foederatorum inrycht i fullmachterne, hållandes
före at thet och borde här göras. Vij finge och så mycket meera anledelsse
thertill förmedelss then underrättelsse, som den 17./27. huius kom ifrå
residenten Rosenhane, at the i Munster hade förlijkt sig om instrumentet
på sätt och vijs, som copian under num. 2 betygar.
Therföre till at erfahra thet som ofvanbem:t är hoos the keijss:e, sände
vij Mylonium till them then 18./28. huius, då han berättade them på våre
vägnar, at vij hade fåt kundskap, det plenipotentiarii i Munster hade under-
skrifvit thet oprättade instrumentet och reeda hvar sin courrirer med thet-
samma till hofven expedierat. Then eene clausulen i fullmachten, som
omsijder är adproberat och inrycht pro foederatis och adhaerenterne, säijes
hafva något drögt och tarderat sielfva sluthet, oss fuller hafva haft tankar
om thensamma, men tyckt vara een öfverflödh at movera thet på thenne
ohrten, althenstund thetta hafver sitt aftal i praeliminarsluthet, Keijssarens
leijgder och sielfve fullmachten. Vij vore therföre sinnade och på vår sijdo
redebogne at uthväxla fullmachterne; allenast och emedan the i Munster
inthet vore komne så när, uthan hafva förmedlss een interimsconvention
lagt fundament at begynna tractaten, så ville sig inthet ananrs skicka, än at
man och på thenne ohrten sågo sig om it lijka meddell, thermed full-
machterne kunne hållas inne, hvar icke i våre händer, lickväll in loco
aliquo tertio såssom på rådhuset, och vij therpå skrijda till värket begäran-
des theröfver theras sentiment.
The hafva svarat, thet the med oss vore eenige, att then clausulen pro
foederatis, som är satt in i the Munsterske fullmachterne, vore heelt öfver-
flödig , eftersom the keijss:e kunde oss försäkra, at the hade i begyn-
nelssen hafft och än hafva particularfullmacht at tractera med cronornes
bundzförvanter och adhaerenter. Hvadh thet andre om fullmachternes
deponering vidhkomme, sade the, at thet var ingen orsak thertill här i
Ossnabrug. Fullmachterne vore här in originali och i Munster inga; hafva
therföre ther, såframpt saken skulle kunna begynnas, måst gripa till thet
medlet. Vij hade här i Ossnabrug med mutua plenipotentiarum adproba-
tione märkeligen pousserat och befordrat then Munsteriske tractaten och
hade therföre loff hoos andre. Skulle vij nu hålla tilbakar och inne med
våre fullmachter, som lickväll vore goodh kände och härtillstädes, skulle
thet förorsaka oss allehanda eftertahl. The för sine personer såge ingen
uthväg, uthan om vij änteligen ville bestå therpå, måste the thet låtha skee
och ville vara äntskyllade.
Mylonius förde fuller them till sinnes, at vij hade stoor orsak härtill, besyn-
nerlig vår rättesnöre efter praeliminarsluthet, hvilket förmår, quod unus
idemque sit tractatus nec nisi adimpletis utruinsque conditionibus alteruter
pro impleto debeat haberi. Fullmachternes uthväxling vore personarum
qualificatio, een act af stoor consequence och tychtes inthet kunna avan-
ceras här, förän the giorde thetsamma i Munster. Man kunde här oprätta
een lijten recess eller på vår parole begynna thet som i thenne tijden, innan
Munsteriske fullmachterne komma och kunna blifva extraderade, behöfves
at tracteras, och altså vår erhållne gode reputation thermed conservera och
förmeera. Men thet ville inthet hielpa, uthan begärte, vij ville thet än vijdare
öfverläggia, the ville göra thetsamma.
Dagen therefter, var den 19./29. huius, kom i then keijss:es nampn
syndicus här i staden till oss påminandes, at, när fullmachterne then 14./24.
Octobris gillades, var lofvat, at uthväxlingen skulle therpå framdeles föllia,
exaggerade så the förre och emot Mylonium anförde skäl skuddandes
ytterst defectum mandati före at oprätta någon sådan act. I medier tijdh och
medan vij then dagen och then fölliande, var den 20./30. huius, för middagen
äre öfver thenne saken, finge vij Gallicorum legatorum breef, thermed the
sköte i vårt skön, hvadh vij funne för gott att göra, antingen commutera
eller deponera fullmachterne, eftersom brefvet under num. 3 thet med
meera betygar. Baron de Rorté, som brachte brefvet till oss, när han hörde
the keijss:e förlagor, tyckte vara bäst, at uthväxlingen måtte gå för sigh,
men rådde, at vij måtte än een gång försökia thet andre. Vij fordrade ther-
före syndicum till oss och svarade på hans förre anbringan, thet vij ställa
therhän och till sitt värde the skääl och rationes, som the keijss:e pleni-
potentiarii hafva emot fullmachternes deposition, men kunde för våre
personer inthet väll finna något meddell, förmedelss hvilket vij uthan någon
sneedh i praeliminarsluthet skulle kunna deferera theras skääl. Kunde the
finna på it expedient, så ville vij theri beqväma oss efter them, så mycket
möijeligit vore.
Den 21. [ November/1. Dezember ] kom han igen och berättade i the keijss:es
nampn ofvanpå the förre invändningar, det the hafva äfven då fåt och
vijst honom it Keijssarens ägit breef af den 9. November, theruthi them
blifver svarat på thet som här var passerat den 14./24. Octobris öfver
fullmachternes gillande med ordre, at the måtte här efter plenipotentiernes
uthväxlande fara fort. Emedan the nu inthet annat hade tå vettat eller kunnat
troo, än at fullmachterne skulle här kunna, straxt när thet vore i Munster
richtigt, uthbytas, hafva the hvarken skrifvit eller fåt ordre i thetta fallet och
kunde altså inthet förstå till deponeringen. Hvadh expedientet anlangar,
ehuruväll the inthet böra at gripa oss förre, hafva the lickväll till at vijsa sin
ijfver och begärelsse till friden tyckt vara itt expedient i thenne saken, at
the ville primi låta bära sin fullmacht till oss. På thenne offerten hafva vij
inthet länge betänkt oss, uthan, efter på Frankrijkes sijda inthet var någon
difficultet, resolverat och svarat, at vij till vår lijka fridzbegirigheets contesta-
tion låte thermed bevända och ville vänta, at thet måtte skee efter middagen
klockan ungefär 2. Thenne resolutionen var them så välkommin, at the
inthet ville afvänta måltidzstundan, som då äfven var för handen, när
syndicus gick bort ifrå oss, uthan sände honom på samma tijman tilbackar
med sin fullmacht till oss och hämptade vår igen. Therpå skrefve vij då
den 22. Novemb. [ 2. Dezember ] sådant svar till the Frantzöske ambassa-
deurerne i Munster, som bijlagen num. 4 innehåller.
Den 23. [ November/3. Dezember ] kom på the keijss:es vägnar decanus
Heysterman til oss föredragandes, att, efter vij hade både genom Mylonium
och syndicum begärat the keijss:es meening om modo agendi, hafva
the thet sidermeera öfverlagt och hålla vara bäst, att man tracterar imme-
diate , aldenstundh här vore ingen mediator förhanden. Vij svarade, det
Eder Kongl:e Maij:tt och å dess vägnar vij inthet ogärna skulle hafva sedt,
at then Danske mediationen, som på bägge sijdor var gillat och på een
tijdh här tillstädes hade blifvit i sin station, eller och saken nu så fatt, at then
kunne brukas. Thet vore icke eller förthenskuldh all mediation uthslagen
på Eders Kongl:e Maij:tts sijda, eftersom Eder Kongl:e Maij:tt hade sig
förklarat till Venetam. Hvadh nu Keijssaren meende therom, thet ställe vij
till sin ohrt och tijden. Hvadh immediatam tractationem vidhkommer, om
the keijss:e förstodo therunder at vij måtte hafva frije händer och pro re
nata stundom komma sielfve ihoop, stundom låta tractera per subdelegatos,
stundom per internuncios och efter sakernes beskaffenheet in scriptis, så
kunde vij themsamma inthet ogilla, uthan vore theri med them eense.
Thet tog decanus ad referendum och kom strax igen med svar, at the
keijss:e såväll i thet förre, at öffverheeten inthet måtte härmed före-
gripas och betagas bevilliandet af någon mediation, som på bägge sijdor
kunne finnas godh, jämväll och at the i alle ofvanbem:e modis immediatae
tractationis fölle oss bij och ville them bruka, eftersom sakerne, tijden och
andre omständigheeter thet kunna lijda.
|:Lampadius:|, som någre dagar tillförende var |:hijth igen kommen med
creditif till oss ifrån hertig Fridrich och hertig Christian af Brunswigh:|,
tesmoignerar sig vara mycket content öfver thetta vårt svar de modo trac-
tandi ; sammaledes och |:den Hessiske abgesandten Schäffer. Desse begge
seija, att Daniae mediatio, om den hadhe blifvit alt här:|, skulle inthet
mindre hafva |:skadat dee evangeliske i Tysklandh:| än |:vårt fädernes-
land :|, eftersom |:kongen altijdh:| hafver gåt på separationem statuum
Germaniae a regnis foederatis. |:Lampadius säger, att dee Danske ministri
hafve opå den Bremeske administratorens bröllop i Glückstadh:| låtit sig
nogsampt förmärkia, at the inthet vore sinnade at afhielpa rikzravamina för-
medelss tractaten, uthan ville, the skulle remitteras till rikzdagen och causae
regnorum allena här afhandlas. Medh |:interpositione:| Veneta tyckes the
icke eller vara aldeles väll tillfridz befarandes, at |:then:| skulle ställa sig
partialisk, hälst när thet kommer till tals om:| kyrckie godtzen:| och
elliest i papisternes saaker. |:Lampadius:| hafver varit på |:åthskilligt
betänkt:|om|:stendernes concurrence uthi mediationen:|. Eftersom
vij uthi vårt breef till the keijss:e gesandterne af den 29. Julii
[ 8. August ] läte oss märkia med thesse ordh: quin imo non recusavimus, ut
ipsi status imperii sicut hactenus suo malo revera medii fuerunt in bello, ita
nunc suo bono pacem inter nos mediare iuvarent, |:ähr han kommen:| på
efterfölliande förslag, 1. om och alle status, när the komma, kunde indif-
ferenter och tillijka brukas till een sådan mediations hielp! Hvilket |:han
hölt inthet vara practicabelt för stendernes myckenheet och diverse inten-
tioner och respecter:| skuldh; 2. eftersom i Romerske rijket äre 3 classes
ordinum, the churfurstlige, furstlige och städerne, och sedan |:under dee
påveske 3 åthskillige partier:|, nembligen |:Österrijkska, Beyerske:| och
thet tridie, |:däruthi dee blifve holdne för rätte patrioter, som ähre:| uthan
dependence och regard af någon theraf the |:två:| förnämbde |:husen:|,
ibland hvilka |:ähre räknadhe Salzburg, Costnitz, Bamberg, Wurtzburg
och Eychstedt:|, så kom hoos |:honom een labyrinth:| i consideration, om
man icke måtte vällia 2 churfurstlige såssom Maintziske och Branden-
burgiske , tvenne af thet furstlige medlet, eenkannerlig aff the catholiske
Wutzburg eller Bamberg och then andre af huus Brunsswijk-Lunenburg och
af städerne Hamburg och Cöln. |:Men efter Churbrandeburg:| var |: de-
puterat på rikzdagen at adsistera Keijssaren |:på denne tractaten, så:|
tyckte |:han, att han svärligh:| skulle kunna |:agera mediatorem och Keij-
sarens assistentz tillijka och:| för then orsaken skuldh |:det heela förslaget
gåår öfver enda:|, efter catholici skulle thermed allena blifva i thet chur-
furstlige medlet och consequenter the andre öfverlägne. Thet 3. och
yterste |:hans förslagh var, att han:| på |:sine principalers vägnar motte
här brukas för een internuncio:|, när sakerne så fordra och man thet
modo tractandi behöfde. Hoos |:the keiserlige hafver han:| sommars reedo
slagit thet förre och nu och directe proponerat |:hooss Lamberg:|. Men the
hafva, |:som han säger:|, thet bägge gånger undvijket och inthet directe
svarat. Om vij ville lickväll bruka |:honom:| i något |:till dee keiserlige:|,
vore |:han:| reedebogen at gå oss theri till handa oachtandes, om |:dee
keiserlige:| inthet äntå hade låtit sig märkia, hvad |:thee om hanss offerte
meenadhe:|. Vij hafva icke allenast i sommars, uthan och nu efter undfången
Eders Kongl:e Maij:tts ordre tesmoignerat |:huuss Brunsswichs coope-
ration :| vara angenähm och af stoort värkan.
Den 23. huius [ 3. Dezember ] om aftonen låte the keijss:e sig hoos oss
genom Heysterman erkundiga, om vij ville dagen therefter gifva negotia-
tionen een begynnelsse, eftersom the i Munster hade resolverat thertill. Om
vij ville, så vore the sinnade at optäckia sin praetension. Thet bleef svarat,
at them stodh frijt at göra häruthi, hvadh them synnes på sin sijda, allenast
at thet skedde in scripto. Den 24. Novemb. [ 4. Dezember ] kom decanus igen
och berättade, at the keijss:e loco propositionis stälte till oss, om vij
ville taga thet Schönbeckiske projectet pro materia tractandorum. Vij
villiandes gärna hafva thet skrifteligen af them, stälte oss, som hade vij
ingen veetskap om något project, som hade nampn af Schönbeck, eij eller
hvadh thet vore för een ohrt. Andre gången svarades oss, at the förstodo
thermed heela complexum af thet som var tracterat emellan churfursten af
Sachssen och rikzcantzleren.
Hinweis auf Beilage 5 u. 6. Thet var fuller på talet och i betänckiande, om vij
skulle ändra något uthi vår proposition, som vij ville skicka till the keijs-
serlige , ryckiandes något inn om collegio electoralium, at thet måtte
completeras, doch in generalibus terminis, så at man therunder kunde
förstå Pfaltz och Trier. Men vij hafve icke allenast sielfve, uthan och efter
Lampadii advis (then han till Schäfer, som är reester till Munster på någre
dagar, uthtryckeligen efter copians num. 7 innehåldh skrifver) funnit thet
betänkeligit; hafva therföre uthi vårt svar till the Frantzöske, som finnes
under num. 8, optäckt them vårt och andres sentiment theröfver, at the
synes villia drifva Treveri restitution såssom een praeliminarquaestion.
Under num. 9 är copian af vår proposition. Vij slogo Lampadio före, at han
måtte thensamma öfverbringa till the keijs:e, efter han sig hade offererat
till internuncium och inthet då vägrat at bära vårt ährende till the keijs:e,
fastän the inthet hade accepterat honom. Men han uhrsächtade sig i thetta
lofvandes villia praestera sine officia desto villigare framdeles och när
thenne odieuse quaestionen går antingen förbij och ständerne ankomma.
Vij hafve therföre låtit insinuera honom i förgår genom Mylonium och
finge till svar, at the ville communicera theröfver med sine colleger i Munster.
Huru vij vårt breef till ständerne af then 4./14. Octobris månde recommen-
dera till ambassadeuren Wolff och thenne thet till honom, von Birgten, i
Frankfurt, thet är tilförende i underdånigheet tijt heem berättat. Brefvet
är fuller väll framkommit och af honom Birgten någorlunda bestält, i thet
han hafver vijstet åt een Churbrandenburgisk och the Nurnbergiske ab-
gesandterne och efter Wolffs rådh inhändigat thet then Lunenburgiske.
Men efter thet inthet var then rätta, uthan allena een substitut, är brefvet
antingen af hans irresolution eller andre orsaker åter igen lefvererat åt
Birgten och så hijt tilbakars sändt, som thet till een deel är at see af copian
under num. 10. Strax therpå få the copian af samma breef tryckt och pub-
licerat i Leipzig finnandes contenta vara billige och efter theras intention,
hafva therföre icke allenast een part af ständerne per indirectum, uthan och
hertig Christian Ludwigk genom Lampadium rådt oss at sända brefvet än
een gång till conventet; hvilket vij och i dag hafva låtit skee, jämpte een ny
notificationsskrifvelsse om fullmachternes uthväxling och vår giorde
proposition, hvilket härhoos finnes under num. 11.
Under num. 12, 13, 14 och 15 äre copier af Frankiske creijtzen, bisperne af
Wurtzburg och Bamberg sampt Nurnbergz stadz svar på vår andre invi-
tationsskrifvelsse . Vij förnimma, at thetsamma hafver haft een stoor
värkan och kommit så mycket åstadh, at the röra sig mäst på alla ohrter
adprehenderandes sluthet på samma vårt breef. Theras resolutioner är i
thet närmaste at see af bijlagorne under num. 16 och 17. Num. 18 innehåller
andre adviser uhr Paris, Cöln och Munster. Feldtmarskalkens och armeens
lyklige tillståndh berättas uthan tvifvell ifrå närmare ohrter …
1: Duplikat der Nr. 248
3: 796–796’ d’Avaux u. Servien an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1644 November 10/20
797 Beilage zu 3
5: 799 d’Avaux u. Servien an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1644 November 24/Dezember 4
6: 800–801’ Proposition der französischen Gesandten. Münster 1644 November 24/Dezember 4
Druck: J. G. v. Meiern I S. 320–321; deutsche Übersetzung: M. C. Londorp V
S. 919–920
7: 801–801’ Jakob Lampadius an Reinhard Scheffer. Osnabrück 1644 November 18/28
9: 803 [ Weitere Kopie: ( November 26/Dezember 6 ) HHStA , RK , Friedensakten Fasz.
48a: 104–104’ ] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Lamberg u. Krane [ Proposition I ] . Osnabrück
1644 November 27/Dezember 7
Druck: J. G. v. Meiern I S. 313–314; C. W. Gärtner III S. 688–690; deutsche
Übersetzung M. C. Londorp V S. 919; Négociations secrètes. S. 303–304
10: 804–805’; 806’–806 Auszüge aus zwei Briefen. Frankfurt 1644 November 5 u. undatiert.
11: 807 Joh. Oxenstierna u. Salvius an den Deputationstag der Reichsstände in Frankfurt am
Main. Osnabrück 1644 November 29/Dezember 9.
Konz.: Salvius Slg. vol. 4; Druck: J. G. v. Meiern I S. 316–317. [ Datum: No-
vember 28/Dezember 8 ]; C. W. Gärtner III S. 741–742; Négociations secrètes. I S. 308
808. Dieselben an Herzog Christian Ludwig v. Braunschweig-Lüneburg. Osnabrück 1644 No-
vember 29/Dezember 9.
12: 809–809’ Abgesandte des fränkischen Reichskreises an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Bamberg
1644 November 8
Druck: J. G. v. Meiern I S. 293–294; deutsche Übersetzung: M. C. Londorp V
S. 914–915
15: 813–813’ Rat der Stadt Nürnberg an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Nürnberg 1644 Nobember 9
18: Avise [ fehlen ].
Weitere Kopien von Antwortschreiben befinden sich in der Mappe Till de Svenska legaterna i
Osnabrück ingångna svar på inbjudningen till bevistandet af fredskongressen … in
Diplomatica Germanica A I 1: Handlingar rörande fredsunderhandlingar i Tyskland
1630-och 1640-talet.
Wittgenstein, 1645 Januar 17/27; Friedrich v. Castell, Rüdenhausen 1645 Januar 11; Georg
Friedrich Graf v. Hohenlohe, Langenburg 1645 Januar 15/25; Rat der Stadt Ulm, 1644 De-
zember 21; Stände des Schwäbischen Kreises. 1645 Januar 20/30; Johann Friedrich v. Eberstein,
1645 Januar 10; Pfalzgraf Ludwig Philipp, Lautern 1645 Januar 2; Graf v. Öttingen, Öttingen
1644 Dezember 30; Georg Albrecht Graf zu Erbach, Hanau 1645 Januar 23; Friedrich Wil-
helm v. Sachsen-Altenburg, 1645 Januar 10; Pfalzgraf Christian, Bischweiler 1645 Januar 16;
Friedrich v. Holstein-Gottorp, Gottorp 1645 Januar 17; Pfalzgraf Karl Ludwig, Landau 1644
Dezember 27/1645 Januar 6; Pfalzgraf Friedrich, Meisenbeim 1645 Januar 7117; Pfalzgraf
Georg Hans, Lützelstein 1645 Januar 15/15; Pfalzgraf Leopold Ludwig, Lauterecken 1645 Ja-
nuar 2; Bürgermeister u. Rat v. Augsburg, 1645 Januar 5; Bürgermeister u. Rat der Stadt Straß-
burg 1645 Februar 10; Markgraf Albrecht v. Brandenburg, Ansbach 1645 Februar 1; Landgraf
Georg v. Hessen-Darmstadt, 1645 Februar 13; Bürgermeister u. Rat v. Frankfurt, 1645 Januar
18; Herzog Ernst v. Sachsen-Gotha, 1645 Januar 15; Bürgermeister u. Rat v. Speyer, 1644 De-
zember 24; Bürgermeister u. Rat v. Colmar, 1645 Februar 5; Ritterschaft in Franken, Nürnberg
1645 Januar 9; Anna Amalia v. Nassau-Saarbrücken, Ottweiler 1645 Januar 22.