Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
233. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 Oktober 10/20 Pr.: Osnabrück 1644 Oktober 12/22
233
Ausf.: J. Ox Slg. B II; Kopie als Beilage 4 der Nr. 239
Gespräch mit d’Avaux: Vollmachten, Treffen oder Besuch zwischen den beiden Ge-
sandtschaften , französischer Brief an Reichsstände. – Gespräch mit Andrada.
Hvadh upå thenne ohrten är passerat sedan mit sidste til Eders Excell., haf-
ver jag vidare inthet förnummit, än at h. d’Avaux i förledne tijssdags monde
mig berätta, at då samme dagen hafva såväl dhe keijss. som Spanske och
Frantzoserne sielfve låtidt öfverlefvrera til mediatorerne theras förklaring
uppå annoterade feel i fullmachterne, och sade h. d’Avaux, at the hade lå-
thidt fatta ett sådant concept af een fullmacht, som han förmodde the skulle
vara tilfridz medh. Men huru the andre hafva förklarat sig, viste han äntå
inthet. I går hafva mediatorerne fahrit them emellan, huru vida the kunne
vara öfvereens kompne, får jag härnäst förnimma. Her Servien hafver i
någre dagar varit opasslig, at jag inthet hafver fådt tahla medh honom. För-
uthan thetta frågade h. d’Avaux, om grefven af Lamberg inthet i någon
motto hade låtidt sig uth emot Eders E.E.; thertill jag nekade mig icke nå-
got vara vitterligit.
Sedan föll han på then discoursen om sammankompst emellan Eders E. E.
och them och begärte af baron de Rorté, som närvarandes var, at han vidh
ankompsten til Ossnabrügg ville therom förfara, om Eders E. E. inthet
vidare behagade Harkotten, så ville han låtha hempta sine saaker tädan,
synnerlig effter h. Servien icke väll skulle hafva varit medh then ohrten til-
fridz . Och på sådant fall tyckte han bättre, att mutuelle visiterne motte skie
här och i Ossnabrüg, och om Eders E. E. så behagade at göra theruthi itt vist
affskeedh, at hvar fempton dagar emellan eller mehra, såsom sakerne före-
vette , kunde een per vices draga härifrå til Ossnabrüg och så sammaledes
så long tijdh effter een uthaf Eders E. E. ifrån Ossnabrug igien hijt.
Han berättade och, att duc d’Anguien var reester ifrån armeen til Paris och
discurrerade sedan något om the keijsserskes pasquil, som uthsprijdes
såsom nu thette brefvet var, som Eders E. E. sändes, sampt then admonitio
amico-critica etc. Huru lamt the thermedh umgås och inthet drista sig at
svara ad rem; sade och, huru brafft han theröfver ville måla them uth, om
han thet tager sig före, frågade och som offtast, om jag inthet hade hörd
Eders E. E. iudicium öfver hans bref til stenderne. Hvadh then visiten be-
langar , som uthspriddes, vara skied emellan the keijss. och Frantzoserne,
finnes ingen vissheet medh, uthan är allena een abus och för greff af Nas-
sow til förståendes mediatores.
I går var Portugisen, don Francisco d’Andrada, hoos mig, och föreföll in-
thet , som värdt ähr at schrifva om. Jag förstodh utaf honom, at han reda hade
copian af Eders E. E. sidste breef til stenderne, som mig sändes och be-
gärtes skulle innehållas och ingom communiceras …