Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
93. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1643 Dezember 30/1644 Januar 9 Pr.: [spätestens 1644 Januar 22/Februar 1]
93
Kopie: RR 1484–1487
Gründe für den Krieg gegen Dänemark. Erwartete Auswirkungen. Verhalten
gegenüber den Gesandten Frankreichs, Hessen-Kassels u. der übrigen Reichsstände
sowie des Kaisers.
Vij hade fuller något förr velat skrifva Eder till om dedh Danske oväsendet,
effter vij icke obilligt nu en tijdh bortåth hafve befahret, att dedh skulle
uthståå emillan oss och Danmarck till någon underligh actualitet, och hafve
inted kunnat oss eller vår stat försäkra om någon längre vänskap thedan-
effter .
Nu sedan oss och våre undersåthere ähre på åthskillige tijder, men serdeles
i detta åhret tillfogade store injurier och besvär, hvilke så hårt hafve tryckt
vår stat, att, ther vij them längre skulle patientiera och undraga, hade vij
theraf måst förfalla, navigationen och commercierne i vårt rijke alldeles
blifva opphäfven och mången vår undersåthe platt ruineradt och förderfvat
varder. Föruthan dedh ähre vij kåmbne i viss förfarenheet, som Eder och
till en deel icke kan vara ovitterligit, att konungen nu en tijdh ähr omgån-
gen medh ett krigh emoth oss och hafver väntat inted annat effter än be-
qvämligh tijdh och occasion till sättiat i värcked, efftersom han och hafver
begynt göra sigh thertill fast med medell och andre därtill hörige requisiter,
så att vij därom förvissade ähre nödtvungne vordne sådant oss tilltänckte
och destineradhe krigh och dess besvär att förekomma och från oss diver-
tera görandes oss försäkradh medh vapen emoth honom och vältrandes
inpå honom och hans landh, thed han hafver tänkt oss och vårt fäderness-
landh till göra och påföra. Hafve till den ända låtet skee, att fältmars-
kalcken , h:r Lindorm Torstensson, hafver måst taga vinterqvarteer för
armeen i Hollstein och vidh lägenheet uthi Juthelandh. Däraf och såsom
vij icke obilligt öfver dee otillbörlige och på våre och rikzens undersåthere
föröfvade injurier, insolentier och pressurer hafve funnit oss tämmeligen
altereradhe, så skall och fuller konungen i Danmark tillefventyrs icke finna
sigh bättre härvidh, men grijpa till värns, theraf ett örligh skall vela endtstå.
Vij tröste på Gudh, som veet vår oskyldigheet, och bidie, att hans gudo-
melige godheet ville från oss och fäderneslandet all fara och olycko afvända.
Och månde vij fuller af den 1./11. huius skrifva Eder till våre tanckar
therom medh Larss Månsson, hvilken förmodeligen medh allraförste hooss
Eder ähr till förvänta, oppreppe dedsamma och nu till en deel uthi denne
vår skrifvelse och vele, att I emoth hvar och en som behooff görss justifi-
cera häruthinnan vår saak och remonstrere, dedh vij hafve våre vichtige
skääl till låta armeen i kongen af Dannemarkz land taga qvarteer och att
kongen siälf ähr därtill vållande, som hafver afsijdes satt och bortkastadt
all respect till vår vänskap. Theraf och vij hafve varit böijeligen förorsakade
att theruthe göra honom dedhsamma igen, men låtet här på denne sijdan
bestå medh activiteten, till dess vij få sij och förnimma, hvadh af Danne-
mark blifver företaget och sakerne sigh der föranlåte.
Men där någon hostilitet framdeles hädan ifrån begynnes, hafve I då så
myckit mehra till repraesentera dee injurier oss och rixens undersåthere ähre
tillfogade och vår saak i så måtto förträde. Men så myckit fridztractaten
anlangar, ther konungen i Danmark kallar sine uthskickade mediations-
commissarier tillbakar och sålunda förlåter dedh värket, då hafve och I hans
mediation och interposition icke att bruka till vidare beskedh från oss. Men
elliest fahre I fort uthi Eder commission och contesterar så emoth Fran-
kerijke , landhgrefvinnan af Hessen och andre churfurster och ständer i
Romerske rijket, jämväl och emoth dee keijserlige siälfve vår oförrychte
intention till frijden och att vij den intet hafve i någon måtto hooss oss låtit
diminueras eller förandras, fast emillan oss och Dannemarck någon miss-
hälligheet ähr oppvuxen. Efftersom vij och vele, att, ther Fransösiske com-
missarierne komme an, I på våre vägnar medh fridztractaten fahre fort och
blifve i dedh postur I därvidh härtill hafve stådt tracterandes siälfve thed
hufvudvärket icke annorledes häreffter, än härtill ähr skedt och vår in-
struction sampt theroppå ergångne andre ordrer förmå. Till den ände I
måste flijtigt och noga öfverläggia saken medh Frankerijke och landgref-
vinnan , jämväl och communicere theröfver alt fort medh ständerne sökian-
des tillijka medh våre bundzförvanter alle skälige och görlige medell att
tractera frijden medh vederparthen, dee keijserske, inted afskärandes eller
brytandes något af vår förre dessein till erhålla frijden och bijläggia dedh
Tyske kriget.
Ther och tilläfventyrs dee keijserske skulle af något missförstånd emillan
oss och Danmark eller att denne avoceradhe sine medationsgesandter, taga
orsak till förlåta frijdztractaten, då måste I lijkväl en vägh som annan blifva
vidh intentionen till tractera friden och ju hålla principalem causam in ter-
minis tractandi, till dess I hafve rapporteradt den saken hijtöfver och få
vidare information från oss tillbakar. Men i synnerheet correspondere I
medh Frantzösische commissarier och landtgrefvinnan såsom och andre
churfurster och ständer der i Tysklandh, som icke vele skatta och hålla sigh
för och iblandh fiender och excusere denne moth Danmarck anstälte saak
medh förtröstningh och behörlig contestation af vårt beständige proposito
till restituera den gemena saken i Tysklandh och att vij inted af then ifver
vij härtill hafve låtit theruthi spöria vele aflåta. Hoppas och, at dee strijder,
som emillan oss och Dannemarck ähre opkombne, skole medh förste kunne
blifva acommoderadhe och dee hinder, som liggia oss i vägen till fortsättia
vår intention att hiälpa den nödhlijdande causam publicam Germaniae
varda bortrögde och afhulpne.
Efftersom vij märkiandes, hvadh skada och afsaknadh den gemehna saken i
Tysklandh hafver i detta åhr taget, att ther vij hade ärnat och kunnat stärk-
kia armeen och krigzväsendet theruthe medh en anseenligh renfort, hafve
vij liqväl för den räddhåga Danmark oss hafver inkastadt och odrägeligen
oförrättadt, intet kunnat en man till Tysklandh uthskicka, men ähre nödt-
vungne vordne att låta fältmarskalken kasta ögonen tillbakar och forsäkra
sigh på alle händelser ryggen. Näst sådane remonstrationer, skälige excuser
och förtröstningar hafve I förnämbligen till animera Frankerijke såsom
och landgrefvinnan att blifva beständige i alliancen medh oss, efftersom vij
till föllie af inbördes förbund inted skole förbijgåå att låta vår armee med
macht agera i Tysklandh, när han till sitt soulogement hafve här nidre hafft
sine vinterqvarteer, dem hon på någre åhr icke hafver nutit. Vij vele medh
aldraförsta heröfver belanga och informera kongen i Frankerijke och
landtgrefvinnan af Hessen medh våre skrifvelsser, så och andre them vij
hålle nödigt göra deelachtige af detta vårt consilio, jämväl och Eder om-
ständeligen underrätta om dee orsaker, af hvilke vij ähre nödhtvungne
företaga denne saken medh Dannemark.
I medier tijd och elliest fullföllie I som förbe:t ähr Eder commission
och ju hålle saken in integro och terminis tractandi. Men skulle I och gör-
ligen sij och afmärkia, thed ingen fridztractat medh Keijsaren afblifver, men
heelt förskingras och I tillefventyrs icke skulle för sluten correspondentz-
linie , serdeles vidh vinterdagh få någre breef och ordre från oss, då lager så,
att världen må sij vår inclination och begärligheet till frijden och skulden
blifva vältradh inpå andre, men lämpan vara hooss oss gifvandes förtröst-
ningh å våre vägnar Eder vara vederrede att ställa Eder in, när vederparten
gör reciprocum, endtligen retirerandes Eder nider till siökanten och låter
sättia Ossnabrüg och Petersborg i förrige vilkor och stat medh var guarni-
zon igen. Men kommer icke dertill, medh mindre ingen lijknelsse mehra
finnes till fridztractaten och I icke kunne medh godh heder eller maneer
hålla saken in terminis tractandi …
M[atthias] S[oop], G[ustaf] H[orn], C[arl] G[yllenhielm], A[xel] O[ xen-
stierna ], G[abriel] O[xenstierna].