Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
64. Salvius an Joh. Oxenstierna Osnabrück 1643 November 24/Dezember 4
64
Osnabrück 1643 November 24/Dezember 4
Eigh. Ausf.
Erste Visite der dänischen Gesandten u. Gegenvisite Salvius’ u. Rosenhanes:
Ausbleiben der französischen Gesandten; Absichten des Kaisers; Vermittler
(Venedig u. Papst). PS.: Zum Rückreisebefehl.
Sidst berättade jagh E. Exc.
Den 20./30. Novemb. giorde migh the Danske, rijkzcantzleren, Krabben,
von der Lippe och Langerman een solenn visite
Einzelheiten über Empfangszeremonien. Langerman talte först, gratulerade
och frögdade sigh öffver mijn ahnkompst görande sigh nu mehra hopp, att
Franzoserna och the öffriga interessenterne skulle desto mehr maturera,
önskande, thet E. Exc. motte nu ock snart komma efter, offererade all godh
correspondence och communication, förmodande thetsamma af oss igen
cum voto.
Jagh frögdade migh igen öffver theres välstånd, tackade them för ähran af
receptionen den 17./27. huius och nu af visiten, sporde theraf theres kungs
gode venskap til vår allernådigste drotningh och theres gode affection
emot migh, offererade migh til all godh correspondence och communication
igen cum voto etc. E. Exc. vore beredd alle dagar at ahnreesa, så snart man
förnummo the ännu absente interessenterne ahnmarchera. Theropå togh
rijkzcantzlern ordet, bekräftade Langermans taal, beklagade den com-
petencen , som under grandes i verlden, serdeles Gallos och Hispanos är,
at then mycket hindrar saken; sigh hafva icke uthan förtreet och stoor
kostnat legat här nu i tree monar, hade icke sielfva saken varit af så stoor
importance, då hade theres kung longesedan avocerat them. Giorde doch
gode offerter cum voto. Medan han nu mäst syntes gifva skulden på
Fransoserne, så sade jagh them entskylla sigh thermedh at hvarken theres
mediatores eller partes hafva för än nu moverat sigh till Münster. Nu dessa
vore i Munster excepto Pontificio och Galli i Holland, tviflade jagh inthet
om mehra maturation; och fastän Galli och E. Exc. nu vore här, så kan
doch inthet företagas, förän rijkzens ständer komma, fruchtade, at theraf
vorde största drögzmålet entstående, aldenstundh Kaijsaren ville them
icke admittera, ther doch han allena uthan them ingen macht eller rätt hade
at göra fridh cum digressione brevi in consilia Austriaco-Hispanica pro
stabiliendo absoluto dominatu in imperio.
Theropå sade Lippe theres kung vara af samma meening, at Kaijsaren
tractar efter en. absolut dominat och at man fördenskuld borde hafva
ständerne therhoos, them ock icke utheblifva, uthan vorde af sigh sielfva
kommande. Kungen hade nyligen skrifvit ett eftertänckeligit breef therom
til collegium electorale etc., hörde altså gerna, at vij vore af den meening
cum voto. I thet öfrige discurserades nogot af hvar til den saken, allenast
Krabben talte icke ett ordh…
Den 22. Novemb. [ 2. Dezember ] giorde jagh medh Rosenhan them een
visite igen… Jagh tackade them för theres sidsta visite och efter våra
kungers och chronors goda ven- och naborskap så ock sakens gemeenskap,
fordrade all godh och förtroligh correspondence och communication,
ville jagh theri erfylla mijn skylligheet, önskade, at the öfrige interessenterne
motte nu ock snart komma, att man kunde skrijda till sielfva saken. E. Exc.
och migh hafva nu icke allenast fem monar oppehollet oss emellan Elben
och Weseren, uthan nu så monga åhr väntat häropå. Ther vij hade trodt, at
them andra interessenterne icke hade varit större alfvare, hade vij heller
ännu blifvit, jagh i Hamburg och E. Exc. i Pommern, och förrättat nogot
annat, thet nu härigenom är blifvit försummat. Men moste nu hafva nogon
lijthen patientia, til thes vij sågo, hvartuth thet ville. Rijkzcantzlern tackade
för ähran och visiten, sannade the Nordiske kungarijkers venskap och
interesse i sakens gode uthslagh, klagade åter mäst på Fransoserne, hvilke
han vist meente efter hafvande förmeentlig godh kundskap icke vara
benägne til fridh. Tviflade ock, om Påvens legat vorde kommande, begynte
åka på den bogen, at ther vij såge Fransosen icke fort vele, at vij hade skääl
och orsaker nogh at tänckia på andra medel at skillias uhr detta besvärlige
krijget; deducerade detta vidlöftigt.
Jagh sade Kon. M:t och Sveriges chrona hafva altidh varit benägen til
fridh, försökt alla vidh handen giffna vägar och medel at medh reputation
skillias theruhr. Repeterade thet op generaliter af begynnelsen. Chronan
till den ända hafva i förstonne nogre reesor slutet alliancen medh Gallia
icke längre än från 3 åhr til 3 åhr. En gång hafva oppehållet thes ratifica-
tion spe pacis medh Caesare öfver halftannat åhr och theröfver mist nogra
tunnor guld subsididier. Men efter alle Kaijsarens tractater hafve varit
lautter fixererij, thet jagh particulariter deducerade bevijsande, at Kaijsaren
icke kunde nhå sin intenterade dominat nisi per continuationem belli, derföre
hafver Kon. M:t och chronan förbundet sigh medh Frankrijke arctissime
at icke annorlunda tractera än tilhopa ett almän, ährlig och säker fridh, skä-
randes honom en gång för alla platt af hoppet till nogon separation.
Han sade chronans interesse vara vitterligit oss i alt såväl i krijgh som
tractater procedera medh fundament, men ther Galli nu taga Påvens
utheblifvande til obtentum morae novae, quid consilii? Jagh svarade oss
thet icke vele hoppas, them dessföruthan hafva Venetum mediatorem.
Migh i går hafva skrifvit till d’Avaux , ville hans svar förvänta, thet jagh
inthet tviflade gifva oss nogare satisfaction. När han thet hörde, begynte
både, han och Lippe sielfva, stickla på Kaijsarens consilier tviflande, om
Auersberg och Chran äre the rätta, som komma skole. Hade aviso frå
Wien, at Kewenhuller och Kurts eller Tieffenbach ännu skulle komma.
I Auersbergs fullmacht stå constitutis aut constituendis commissariis,
hvilket vore eftertänckeligit. In summa cantzleren och Lippe låttes icke
vara godhe Kaijserische.
Unsicherheit der Postwege ( Bremen–Vechta ). Klage über hohe Preise in Osnabrück.
Vij hade elliest monga discurser, men hvarken denne eller den förre visiten
nogon ting om armeerne. Rijkzcantzlern synes vara en försichtig man,
är i taal och åthäfvor mächtog höflig, discret och human, ja modest och
faste blyglåtigh, mehr än i gemeen Dani pläga vara. Secreterare Klein sade
migh alla fyra vara legatos regios, credo tamen Lippium et Langermannum
ut consiliarios Holsaticos magis ratione ducatus quam regni et ob res
Germanicas adiunctos esse. Ita alii hic putant…
PS.: [ Ausf. : J. Ox. Slg. B II
Kongl:e Maij:tz breef
[ Nr. 57 ] ; wahrscheinlich identisch mit der in Joh. Oxenstiernas Brief an Salvius. Minden 1643
November 20/30 ( Salvius Slg. vol. 11) erwähnten Post aus Schweden.
E. Exc. högeligen betackar) sänder jagh härmedh tilbakes. Jagh seer, at
regeringen hafver misshagat thet förslaget att ahnreesa för än Fransoserne
och befahler, at jagh skal reesa till Minden igen. Illa skal detta skicka sigh
och förorsaka een blasme öffver chronan och desperation hoos the Tyske
ständerne, at the quocunque modo accordera medh Kaijsaren. Men effter
thet så befahles, moste jagh fuller begifva migh tilbakes igen, doch heller
öffver Bremen åt Hamburg eller på mina godz än åt Minden. Jagh seer
inthet, för hvadh orsak skuld jagh skall liggia i Minden, medan jagh
hafver ther inthet till at göra. I Hamburg kommer ännu den ena vechselen
efter den andra frå feltmarskalken, hvilka migh, så longt tädan stadde,
mächtog besvärligit falla at contentera. Drager jagh ock hädan, så kan
jagh icke låta mina saker qvarre, aldenstund jagh them alla dageligen
behöfver, hvar jagh är. Jagh må bekänna, at sådana contrarie löpande
ordrer göra migh nogot perplex. Men hvadh hielper! Parendum necessi-
tati . Gerna hade jagh E. Exc. aviso, om icke bättre voro, thet jagh heller
ryckte på Hamburg så lenge och bestelte ther om vechslarna och subsi-
dierne . At ryckia således än 60 mijl af och till är icke allenast kostsampt,
uthan ock för en gubbe besvärligit. Postmesteren från Buckeburg hafver
här om postvesendet bestält, såsom han varder E. Exc. sielf berättande.
I begynnelsen kan vara nogh, at posten går här emellan en gång i vekan.
Diem dicet nuncius. Mondags aftonen frå Minden kan vara beqvämaste.
Kon. M:tz bref lyder, at vij icke skole reesa ahn, förän vij hafve varit
tilhopa medh Fransoserne och medh them alt aftaalt. Sådant moste vara ett
missförstånd; ty vij kunne icke nisi per longos circuitus komma tilhopa
medh hvarannan loco medio, med mindre vij moste först taga vår vägh
genom Ossnabrugge och the sinn genom Münster. Alibi non sumus
securi och således lyda praeliminaria såväl som d’Avauxes och mitt aftaal
medh hvarandra i Hamburg. Migh tycker fördenschuld icke orådeligit
vara, at jagh föllier Kon. M:tz förre ordre och blifver här qvarr. Jagh
skreef i förgår til d’Avaux , communicerar ock alt här medh Rortés secre-
terare . Hic omnino dissuadet meum abitum, expectans huc quotidie
Rortaeum. Räumung eines festen Platzes auf Bitten der Landgräfin von Hessen-
Kassel ( Isenburg, Landgraf von Hessen-Darmstadt, Torstensson, Königsmarck ).
Belangande salvos conductus synes vara gott, at the så fortsändas. Til Hol-
stein , Delmenhorst, Oldenburg, Ostfriessland synes the icke stort nödige,
efter the hafve hvarken varit våre faederati eller adhaerenter eij heller nogot
contribuerat til vårt krieg, uthan varit neutrales. Vil man lijkväl honorera
them, quia sunt ordines, kan thet ock hafva sijn beskedh. Stift och staden
Bremen hafver varit foedererat och contribuerat. För hus Brunswich och
Luneburg hafver jagh Caesaris speciales salvos conductus. Men efter the
hafva them afskrifvit, hollandes nogh, at them är i den Gosslarische trac-
taten tillåtet at besökia tractaten, så hafver jagh icke meent vara skäligt at
truga beneficium på them, doch vil E. Exc. ännu hafva them, så vil jagh
öffversända them. Til Stralsund och Stettin är nogh, at E. Exc. allena
skrifver och sänder general passen. The kunne theropå säkert reesa. Doch
ther the högt ahnholla therom, så är tijdh nogh at härefter begärat af Auers-
berg . Secretarius, som hafver vidimerat leigderne, skal jagh medh her
Rosenhans consilio tilställa een förähring… Nytt hafve vij här inthet.
Rortés secreterare hafver i 14 dagar inthet breef af sin herre, meenar honom
medh thet första komma hijt ryckiande…