11

–/ 157 /–

Salvius an Königin Christine

13

Osnabrück 1646 Juli 27/August 6

14

Konzept: Salvius Slg. , vol. 1 [ zum Teil übereinstimmend mit Nr. 147 ]

35

Das Verhältnis der beiden Briefe ist nicht ganz klar. Der zweite ist keinesfalls als bloßes

36

Duplikat aufzufassen. Auch trifft die Datierung für dessen ersten Teil nicht zu, da Johann

37

Oxenstierna bereits am 8./18. Juli aus Münster zurückgekehrt war (vgl. [ Nr. 150, S. 371 ] ).

38

Daß anderseits in der Datierung kein bloßer Fehler vorliegt, beweisen die Ausführungen in

39

[ Nr. 185 (S. 443) ] über den unpünktlichen Eingang des Briefes in Stockholm.

15

Gefahr einer Vereinsamung Schwedens angesichts der zunehmenden allgemeinen Friedensbegierde.

16

Widerstreben Kurbrandenburgs und Mecklenburgs gegen die schwedischen Satisfaktionen in Pommern

17

und Wismar. Schwierigkeiten wegen der reichsrechtlichen Stellung der zu erwerbenden Fürstentümer

18

und wegen der Appellation nach Schweden. Verderblicher Einfluß der französischen Untreue beson-

19

ders auf die militärische Lage. Mögliches Aufhören der französischen Subsidien. Stand der Ver-

20

handlungen über die geistlichen Güter, Gewissensfreiheit und über die Gravamina der Stände in

21

Rechts- und politischen Sachen. Vereinbarung einer ständigen kaiserlichen Wablkapitulation. Zeit-

22

punkt der Amnestie. Nachrichten von den Kriegsschauplätzen. Beschwerden über den schwedischen

23

Residenten in Hamburg. Dank für die Ernennung zum königlichen Rat.

24

Aldenstund gref Johan Oxenstierna är ännu i Mönster och mäst alla evan-

25

gelische ständers deputati i lijka motto, så är här nu stilla värck. Hvadh

26

härtill är ther passerat, thet uthvijse såväl högmälte grefves som residenten

27

her Rosenhanes härhoos fölliande relationer.

28

Thet förslagh, som the catholische hafve nu sidst giordt them evangelische

29

i amnestian och gravaminibus, gå ock härhoos. The evangeliske äre fuller

30

ännu icke alztings tilfridz thermedh, förmodandes än nogon förbättringh

31

theri, men få the ingalunda nogot bättre, då, förrän the låta tractaten ofred-

32

ligh aflöpa, äre the alle thermedh tilfridz. Är altså föga tvifvel mehr om

33

Keijsarens och ständernes föreeningh. Huru när ock Fransoserne äre rich-

34

tige , thet synes af gref Johans relation. In summa, the synes fuller näpligen

[p. 397] [scan. 437]

1

skillias åth fiender medhra. Jagh fruchtar fördensckuldh före, at heela värket

2

stutzar på oss allena.

3

Ty hvadh Churbrandenburg ahnlanger, synes af bijlagan, at han ännu icke

4

är resolverad at consentera till en deel af Pommern, mindre till heela landet.

5

Mechelburgs obstination är ock bekändh. Stifterne Bremen och Verden

6

äre oss fuller af Kaijsaren bevilliade, men at the skole ändra naturen af

7

stifter och blifva verldzliga, then står heela rijket såväl som Frankrijke

8

ock emot. Appellationen til Sverige holla både rijkzens och landzständerne

9

heelt ogörligh. Praesidia och licenterna äre them ock emot. Uthur Burgun-

10

dien går ingen appellation till Spagnien, eij heller uhr Holstein till Dan-

11

marck , derföre vele the eij heller till Sverige skal appelleras. Såsom sakerne

12

är förevetta, seer jagh inthet annat medel, ther Eder Kgl. Maj. ärnar alle

13

desse postulata behaupta, än at Eder Kgl. Maj. moste alt acceptera af

14

Kaijsaren uthan interessenternes consens och see till att man på alt fall må

15

i assecurationspuncten få rijkzens consens och guaranda. Kaijsaren bevilliar

16

nästan alt (men inthet vidare än han rådher therom), undantagande stiffternes

17

förandring i verldzliga förstendömer och appellationen. Om nu greef Johan

18

erholler nogot vidare, thet varder hans egen relation uthvijsandes. Jagh

19

vänter een currier frå honom, förän denna post afgår.

20

Fransoserna hafve hässligen bedraget oss. Touraine kommer icke allenast

21

icke till nogon conjunction, uthan hafver ock theröfver fixerat våre armeer

22

från all den fordeel the hade elliest här i Westphalen eröfra kunnat, ther

23

han hade strachs reent afslagit conjunctionen. Nu är fienden starkare än

24

the våra, sedes belli vältradh ini Hessen, ther landgrefvinnan heelt lärer

25

ruineras och altså hennes bijstånd framdeles göras oss onyttigt. Ther gör

26

alt den affection Fransoserna hafve till at conservera the catholiske och

27

stäckia vingarna på the evangelische. Jagh hafver thet fuller för här och

28

longe sedan vahrnat, men the gamble tiänares rådh gå nu i vraak, och the

29

nya alamodische moste alt allena rådha. Fienden skattar sielf feltmarschalken

30

her Torstenssons afgång från armén för oss. Her Wrangel aestimeras högt,

31

men fienden inbillar sigh at ingen kan mehra så fixera them medh artilleriet,

32

som her feltmarskalken Torstensson hafver giordt. Feltmarschalcken her

33

Wrangel är en förståndigh, qualificerad och i Eders Kgl. Maj. tienst ijfrigh

34

cavallier, men han sitter nu i een mager ort. Doch är nu her Königsmarcks,

35

the Hessiske och Bönighusische

41

Lotbar Dietrich Freiherr von Bönningbausen, ehemaliger kaiserlicher Feldmarschall-Leutnant,

42

später in französischen Diensten. Vgl. Helmut Lahrkamp : Lothar Dietrich Freiherr von

43

Bönningbausen, ein westfälischer Söldnerführer des Dreißigjährigen Krieges. In Westf. Zs. 108

44

(1958) S. 239–366.

trouperna hoos honom. Och är inthet

36

tvifvel, at the läre alla ihoop till thet högsta evertuera sigh moot fienden

37

at komma uhr dett holet. Gudh stå them bij! Och efter fienden låttes nu

38

vela sittia saken på ett straich, så gifva honom Gudh ett tappert streck på

39

backan. Dy papisterna gifva oss inga radelige fridzconditioner medh gode,

40

alt man skal vänta af them moste allenast skee medh hugg och slagh.

[p. 398] [scan. 438]

1

Jagh sänder nu ock i underdånigheet balancen på peningestaten, theraf Eder

2

Kgl. Maj. allernådigst seer, at jagh hafver uthan ordre most öfvergöra til

3

feltmarskalken her Wrangel 30 000 rd. Han skal fuller lijthet vara tienter

4

thermedh. Men här är nu inthet mehr obelastadt i förrådh. Jagh hafver

5

begärt försäkring af d’Avaux (såsom surintendans des finances) att vinter-

6

subsidierna må vist föllia. Han svarar migh, ther icke fridh blifver, så gå

7

the säkert. Men blifver thet fridh innan vintern, så höra the opp. Altså

8

hörer ock thermedh all försträkning af androm op.

9

Hvadh elliest tractaten här i Ossnabrugge ahnlanger, så hafve the evange-

10

lische i förgår slutit sijn consultation öfver gravamina ecclesiastica: at the

11

beholla the andelige godzen, såsom the hade them anno 1620 och thet i

12

100 åhr. Interim skall via facti cessera in perpetuum och via iuris till thes

13

the kunde sigh venligen förlijka de iudice, iudicio et norma sine lege,

14

hvarefter i den saken dömes kunde. Medan nu den förlijkning syne aldrig

15

kunna skee, så holle the detta förslag för ett aequipollens moot ett perpe-

16

tuum . Reservatum ecclesiasticum varder theri sålunda berört, at hvarken

17

evangelici gillat eller Pontifici

43

Salvius Slg. : pontificii.

cederat. Quoad subditos föreslå libertatem

18

conscientiae öfver heela rijket in privato, uthan exercitio publico, och att

19

ius migrandi skal vara merae voluntatis, non necessitatis, eftersom män

20

medh mehra härnäst öffversändandes varder. In gravaminibus iustitiae bestå

21

the på ett triedie Saxonico-Westphalicum tribunal, men theri äre the än

22

nogot oense, om Kaijsaren skal theri hafve concurrentiam (thet the minste

23

vele) eller icke.

24

De gravaminibus politicis deliberera the ännu och såge gerna thet för-

25

nembsta , at een baständigh capitulation, theropå alla Kaijsare skole sväria,

26

uprättas motte. Ty elliest förandra churfursterna vidh hvar vahldagh capi-

27

tulationen , betaga altidh them andra ständerne nogon rätt eller högheet,

28

förbättra sin egen thervedh och bahna altså småningom vägen till een

29

oligarchia. Keijsaren seer thet gerna, at potestas som nu är in omnes ordines

30

dispersa, småningom drages in paucos. A paucis facilius quam ab omnibus

31

postea in unum derivatur, hvilket ständerne gerna vele förekomma.

32

I amnestien hafve the fuller ännu inthet slutat, äre doch så sinnade, at går

33

icke förslaget från anno 1618 eller 1620, då låta the thet ahnkomma på 1624

34

och på detta sidsta fallet förtrösta the kaijserische them, at hvem som för

35

anno 1624 anten medh kongen i Böhemen, Durlach, furst Christian af

36

Halberstadt eller Mansfeldern hafve varit engagerade, kunne medh serdeles

37

articklar försäkras. Allenast Böhemen och erflanden vil Kaijsaren ändeligen

38

taga undan, men the evangelische meena honom lijkväl äntligen skole tillåta

39

libertatem conscientiae privatim. I detta posten stå nu fridztractaten.

40

Anlangande krijget, therom hafve vij ingen bättre underrättelse än hvadh

41

copian af feltmarskalken her Wrangels skrifvelse uthvijser. Hvadh Melander

42

hafver theri gifvit ertzhertigen för ett consilium, thet uthvijsar ock härhoos

[p. 399] [scan. 439]

1

copian theraf. Elliest gå tijdenderne ännu starckt, at Danmark såväl som

2

Polen armera. Och meena en parti, at the correspondera medh hvarannan.

3

Till hvadh ända, therom äre allehanda gissningar. I går finge vij breef frå

4

Bilderbeek uhr Cöln, at duc d’Orleans hafver belägrat Dunkirken och at

5

princen af Orangien ännu holler fältet til thes Fransoserne hafve väl fäst

6

sigh therföre.

7

I går lätt kongen i Danmark och erchiebispen af Bremen genom en secre-

8

terare , som the här hafve, besvära sigh öfver Hendrich Schute i Hamburg

39

Heinrich Schute, schwedischer Resident und Postmeister in Hamburg, 1658 als braunschweig-

40

lüneburgischer Agent in Hamburg tätig: Repertorium der diplomatischen Vertreter I

41

S. 85.

,

9

såsom af hooslagde cantzlern Reinkings

42

Theodor Reinking, Kanzler des Erzstifts Bremen, * 10. März 1590 Windau (Kurland),

43

† 15. Dezember 1664 Glückstadt. ADB XXIII S. 90–92 . APK 20888. F. Roth , Aus-

44

wertungen R 6059.

bref til migh är at see. Jagh, icke

10

vetande om han hafver Eders Kgl. Maj. tilstånd at således procedera, hafver

11

allenast taget ad referendum. Efter thet synes heelt vara moot thet Danska

12

fridzfördraget, står til Eder Kgl. Maj. at sådant förbiuda. Gudh gifve, ther

13

vore väl en annan godh karl i hans ställe i Hamburg för all den harm och

14

förtreet som jagh och andra lijda af den Schuten, och ville jagh önska, at

15

Eder Kgl. Maj. täcktes gifva greff Oxenstierna och migh tilstånd at bättre

16

försee den platzen.

17

PS.: Salvius bedankt sich für die Ernennung zum königlichen Rat. Er habe König

18

Karl fünf Jahre in Uppsala, König Gustav Adolf acht Jahre in Deutschland und

19

zwei Jahre in Frankreich gedient. Nachdem er 1620 erstmalig in das Land kam,

20

habe er ein halbes Jahr morgens und abends beim An- und Auskleiden in der könig-

21

lichen Kammer, danach acht Monate beim Wiederaufbau Göteborgs, drei Jahre im

22

Hofrat dienen dürfen, jedoch alle Winter im Ausland, Dänemark und Deutschland,

23

verbracht, daneben im königlichen Lager in Livland, in Preußen und Deutschland

24

gedient. 1630 habe ihn der König als Gesandten in den Niedersächsischen und West-

25

fälischen Reichskreisen eingesetzt und ihn zu den Friedensverhandlungen mit Däne-

26

mark herangezogen. 1634 sei er als Hofkanzler nach Schweden, 1636 nach Deutsch-

27

land zurückbeordert worden. Bei seinen Diensten habe er viele Gefahren ausgestanden,

28

so 1625, als ihn die Litauer in Masowien gefangen nahmen.

29

Nach so langer Abwesenheit von Schweden fühle er sich fast als Ausländer. In den

30

vier Fürstentümern, die die Königin jetzt in Deutschland besitze, werde ein erfahrener

31

Mann gebraucht, der sich sowohl in den heimatlichen schwedischen wie in den deutschen

32

Verhältnissen gut auskenne. Ein Deutscher habe nicht die genügende Erfahrung in

33

schwedischen, ein Schwede nicht in deutschen Angelegenheiten. Da er beides kenne,

34

würde er gern diesen Dienst übernehmen. Obgleich der Rang eines königlichen Rats

35

in allen Königreichen der wichtigste ist, werde er doch immer in Schweden als Homo

36

novus angesehen werden. Er sei alt und kränklich und könne deshalb bei einer Rück-

37

kehr nach Schweden den Haß und die Mißgunst, denen er dort ausgesetzt sein würde,

38

nicht mehr ertragen. Er wolle deshalb der Königin lieber in Deutschland dienen.