Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
142. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Juni 27/Juli 7
[ 130 ] / 142 /–
Stockholm 1646 Juni 27/Juli 7
Kopie: RR, 1133–1136
Begehren der evangelischen Stände, den spanischen Krieg nicht mit dem deutschen zu vermischen,
und Bitte um schwedische Vermittlung bei den Kaiserlichen wegen der Religionsbeschwerden. Ent-
schädigung Kurbrandenburgs für Pommern. Hessische Quartiere in Ostfriesland. Angeblicher
Waffenstillstand zwischen Bayern und Frankreich. Gerücht über einen französisch-kaiserlichen
Waffenstillstand.
Vij hafve på denne sidste ankomne post bekommet Edert bref af den 8. huius
[ 8./18. Juni 1646 ] och deraf förnumet, hvad dhe evangeliske ständernes
deputerade hafve med Eder communicerat öfver gravaminibus och thervid
bidet Eder om tre tingh: först, at thet Spaniske kriget och des bijläggiande
icke måtte mängies ihoop med thet Tyske, så at besverligheeten af thet
Spaniske interesset skulle oppehålla den Tyske freden. Sedan och, efter dhe
catholiske ständerne hade opdraget them käijserlige plenipotentierade at
immediate uthföra thetta verket om gravaminibus med them evangeliske,
ty bodo Eder thesse, at och I vele handla theröfver med then käijserlige.
Dessföruthan sij vij och, hvad grefven af Wittgenstein på Churbrandeburgz
vägnar hafver med Eder, grefve Johan Oxenstierna, talat om churfurstens
vederlag för Pomeren i fall thet blefve frijd, men på fall af krigetz continua-
tion , om vij ville förstå till närmare förstånd med hans herre, anten genom
renovationen af armistitio eller een neutralitet eller och alliance. I berätte
och, at grefven af Ostfriessland genom sin gesandte anholler hoos Eder,
at vij icke ville sustinera och styfva landgrefvinnan af Hessen-Cassel vid
qvarteren i Ostfriessland, och hvad I på thetta alt hafve svarat och sidst
berätte then Frantzösiske mareschall de Touraines företagat icke conjungera
sig med them vårom och Hessiskom.
Så myckit nu Spanien och thet Spaniske kriget, freden och interesse anlan-
gar , så gofve vij Eder tillkenna theröfver vår mening vid thet käijserlige
opsatte och projecterade conceptet af instrumento pacis. Ty såsom Frank-
rijke gåår häruthinnan om, när the komma på tahl om Käijsaren, sökiandes
till hafva frij händer, när the så komma till pass, så sij vij eij heller vara af
nöden at vij nu äfven anten skulle säija Spanien vara vår vän eller fiende,
men bättre at låta den saken så passera, hvarken seijandes ja eller neij dertill,
uthan låta thetta the evangeliske ständernes postulatum komma på the
Frantzösiske plenipotentierade. Och emedan ständerne begäre af Eder at
beblandningen af thet Spaniske kriget och frieden med den Tyske måtte
afstyras, synes oss som bäre dem fahra före, at freden skulle therigenom
mycket difficulteres och protraheres. Ther doch vij så hålle före, at Frank-
rijke sielf icke stort skal achta eller sökia freden med Spanien, ther han elliest
kan med Käijsaren blifva richtigh; hvarföre och såsom detta mehrendels
flyter af dhe Spaniske, som genom dhe käijserlige förhindra, at friden icke
må slutas i Tysklandh nisi coniunctim med Spanien, så kunne I och väl
theröfver med them Frantzösiske communicera, skiutandes dem i skiön,
hvad theri är till at göra, allenast I icke göre Eder emot dem obligate och
förbundne till blifva i kriget för det interesse som är emellan Frankrijke
och Spanien.
Bemälte evangeliske ständers begäran af Eder, at handla med them keijser-
ligom öfver theres och dhe catholiskes gravamina, så vele vij, at I thet icke
uthslå, men göre Eder högste och möijeligaste flijt, at I the evangeliskes saak
och interesse häruthinnan drifve till een god endskap, anseendes icke alle-
nast , at the äre våre religionsförvanter, uthan och deres conservation uthi
deres rätte och gamble frijheet, tillstånd och värde är et fundament till våre
och flere Tysklandz angrentsande potentater, lender och naboer. Och ther
vij skönt med fienden skulle uthi andre saker blifva richtige och enighe och
icke erhålla tillijka denne intentionen, så hade vij intet vissare till befahra,
än med tijden en recidive [?] af Tyskt örlug och låga, som lätteligen kunde
flyga hijt öfver. Derföre kunne I icke allenast, uthan moste thet och göra,
hvad ständerne i thetta måhl af Eder begära, tracterandes häröfver med dem
käijserlighe commissarierne, dels såsom mediatores emellan them evange-
liske och catholiske (som och hafver intet lijtet interesse theruthi, at huus
Österrijke icke blifver heelt absolut i Romerske rijket), dels och såsom
interessenter uthi en så allmän och oss med flere angräntzande konungarij-
ken , republiker och commune angående saak. Och most I altijd häruthinnan
taga sielfve ständernes consilium, så och I med dheras inråd i tractaten öfver
gravaminibus med dem käijserlige altijd förfahre.
Om vederlaget för Churbrandeburg emot Pomeren vete I tala och drifva
thet bästa I kunne, at han thermed blifver försedd och accommoderad. Men
hvad i fall af krigetz continuation kan vara af oss till resolvera och göra,
therom är tijd nogh at tales ved. Icke deste mindre hålle I Churbrandeburg
i god humeur, såvidt sig göra låter, uthan hinder och skada i erhållelsen af
våre billige postulatis, och han sielf icke gör sig dehlachtig eller anhängigh
vidrighe partiet.
Landgrefven [!] af Hessen-Cassell vele vij och at I söke till sustinera the
Ostfrijsische qvarteren. Efftersom vij sij Eder väl och tillbörligen hafva
svarat och mött then grefvens gesanter, han grefven tillijka med General-
staterne hafve och hoos oss therom, dels igenom skrifvelser, dels igenom
deras här nu varande uthskickade, anhållet. Men såsom vij icke befinne
desse tijders och sakers tillstånd tilldrägeligit och säkert, at sättia landgref-
vinnan uthur detta posturet och derigenom henne försvaga, så är och icke
mehr än skäligt, at hoon thervijd maintineres och grefven patienterar, hvad
icke kan förandras.
Elliest, etter nu någon lång tijd hafver varit på taal och gång, at ett armisti-
tium skal vara slutet emellan Frankrijket och Beijern, och som oss från
commendanten i Benfelden Mose blifver berettat och communicerat, skal
den Beijeriske generalen Gleen
Gottfried Huyn Graf von Geleen von Amstenrath, † 1657 Maastricht oder Altenbiesen.
ADB VIII S. 534 .
mendanterne och betiente, at vapnehvijlan skal icke allenast med Beijern,
uthan och med Keijsaren vara sluten. Nu ställe vij thetta till vijdare viss
effterrettelsse; men ther så voro, hafve I billigt till besvara Eder theröfver
emot Frantzösiske commissarierne i Munster, thetsamme stillestånd uthan
tvifvel är slutet vordet, reprocherandes dem at sådant löper emot alliancen
och dess rätte fundament och intention, och förläggiandes dem med skähl
dem aequalitet dhe göre häruthinnan med thet Chursäxiske stilleståndet, af
hvilket the thet andre skole lära beskiönia. Men såsom vij härom ännu ingen
viss effterrättelsse hafve, så bespare vij all vijdare communication häröfver
med Eder till en annan gång.