Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
84. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 März 30/April 9

14
–/ 84 /–

15

Salvius an Königin Christine


16
Osnabrück 1646 März 30/April 9

17
Pr.: Stockholm 1646 April 20/30

18
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 536–542; Duplikate: Ebd., ohne Zählung [ nach 535, vor 536 ]
19
und 561–566’ [ letztere mit Datum April 6/16 ]; Entwurf: Salvius Slg. vol. 1

20
Reise Salvius’ nach Münster: Besuch vieler Gesandter bei ihm. Allgemeine Friedensbegierde.
21
Kaiserliche Abneigung gegen eine unbeschränkte Amnestie. Restitution der Pfalz, Württembergs
22
und Badens. Schritte der Holländer und Hansestädte in Handelssachen. Gravamina der Stände:
23
Jurisdiktion im Reich, geistliche Güter. Gespräche mit Trauttmansdorff über die Satisfaktionen,
24
ebenso mit den Franzosen. Hessische Streitsache. Spanische Verärgerung über die französischen
25
Forderungen. Französisch-spanischer Heiratsplan. Kaiserlich-spanischer Beschluß, nur gemeinsam
26
mit Frankreich abzuschließen. Paß für die Portugiesen, Befreiung Prinz Eduards. Gespräch mit
27
den Holländern über Reichssachen, Behandlung der Reformierten und obigen Heiratsplan. Rákóczy.
28
Torstensons Verhandlungen mit Kursachsen. Französische Haltung gegenüber Bayern. La Barde.
29
Waffenstillstandsplan.

30
Dätt syntes fuller icke rätt nödigt, att legati skulle så ofta reesa emellan
31
här och Munster, emedan vij hafva än icke fått the keijsserliges duplica,

[p. 227] [scan. 267]


1
och altså ingen svår materia att consultera öfver medh Frantzoserne. Ther
2
och något vore, så äre dessföruthan residenterne å bägge öhrter och kan
3
mycket medh skrifvelsser förrättas. Men aldenstundh Frantzoserne så högt
4
begära åtminstone hvar månadt een gångh alternative visiter, till att låtha
5
världen see thet chronorne hålla ihoop, så resolverades emellan oss, at jagh
6
skulle reesa tijt, besynnerligen at therhoos nogare förfara hvadh ther förelop,
7
hvadh eens och anners sentiment vore om amnestien, gravaminibus ordi-
8
num , causa Palatina, satisfactionen, Bavaro, Saxone, Holländerne, Spanske
9
gifftermålet, Rakoczy

38
Auch Rosenhane hatte am 17./27. März 1646 von Oxenstierna den Auftrag erhalten, zu erkunden,
39
mit welchen Instruktionen der Kurier an Rákóczy abging: J. Ox. Slg. A II.
, diversionen vidh Rheenströmen, residenternes ad-
10
mission , stilleståndh och hvadh mehra ther observeras kunde.

11
Jagh reeste altså till Munster den 18. Martii [ 18./28. März 1646 ], och ändoch
12
jagh tijt kommande ingen notificerade min ankompst mehr än Gallis och
13
Veneto, så visiterade migh doch icke allenast Frantzoserne och Contareni,
14
uthan och Trautmanssdorf, grefven af Nassou, Wollmar, comte de Peigne-
15
randa , Brun, Andrada

40
Francisco de Andrade Leitão, * Ende 16. Jahrh. in Condeixa, † 17. März 1655. Biographie in
41
Dicionário de História de Portugal S. 695 mit Angaben über seinen diplomatischen
42
Nachlaß; desgl. in Enciclopédia Portuguesa-Brasileira S. 547–548. APK 374–378.
, Pereira di Castro

43
Luis Pereira de Castro, * 1592, † 1649, Domherr zu Coimbra. Biographie in Dicionário de
44
História de Portugal S. 531. APK 19273.
, Holländerne, Hesserne, the Chur-
16
pfaltziske , Wurtembergiske och Cullnbackiske, mästedeels alt särskildt, een
17
och een, them jagh och alla à part revisitera måste, efter thet således bruke-
18
ligit är. Allenast för tidssens kortheet hinte jagh inthet at visitera Saviedra
19
och Brun eller the furstlige, uthan äntskyllade migh genom mit budh hoos
20
them för hälgen skuldh.

21
Hvadh jagh i ofvanbemälte punchter theraf een och annan förnam, är in
22
substantia och summevijs detta efterfölliande:

23
Jagh kan inthet annat afmärkia, än at alle och hvar och een i synnerheet
24
äre fridhbegirige. Påfven, Keijssaren, Spagniern och Veneti hafva största
25
orsaken för then stora fahran som the appraehendera af Turken. Nuncius
26
och Venetus drifva hårdt therpå at man måtte medh friden förekomma den
27
tillstundande campagnien. Holländarne hoppas vist itt långt stilleståndh.
28
Portugiserne vänta ingen fridh för Portugall, önska allenast stilleståndh, ja
29
at alle parthierne måtte mehra länckia sigh till itt långt stilleståndh än till
30
fridh.

31
Till een universal och olimiteradt amnestie vill Keijssaren ännu icke förstå
32
vijdare än som thet stoodh anno 1627 den 12. Novembris in ecclesiasticis
33
och anno 1630 in politicis, ähr doch tillfridz, at hvem som befinner sigh
34
theröfver besvärat, må contenteras particulariter. Af samma meningh äre
35
the catholiske ständerne, ja nuncius och Venetus, och skulle fuller Frant-
36
zoserne icke mycket vara theremot, ther the finge Elssas. Men the proteste-
37
rande ständerne stå medh oss på anno 1618, ähre doch tillfridz, at ther

[p. 228] [scan. 268]


1
Keijssaren kan något lagligen theremot excipera, at theröfver particulariter
2
handlas, allenast at sielfva reglan må lickväll blifva universal, efftersom
3
theras skrifftlige guthachten medh mehra uthvijsar.

4
Att Churphaltz får igen Underphaltz, theri äre alle eenige. Men Öffverphaltz
5
vill Keijssaren änteligen, att Beijerfursten skall behålla, anteen heelt iure
6
hypothecae till dess han får sine 13 millioner af huus Phaltz betalte eller
7
och att Phaltzgrefven låther honom itt stycke theraf in solutum. På hvilket
8
sidsta fall Beijerfursten skulle fuller mycket låtha falla af hufvudhsumman
9
och dyrt nogh taga landet ahn.

10
Öffver churdignitetet talas om tree förslagh, anteen at Keijssaren gifver
11
Beijern then Böhmiske churdigniteten (det han ingalunda vill) eller at den
12
certis pactis alterneras emellan Phaltz och Beijern (hvilket Pfaltz synes vella,
13
men Beijern icke) eller att Pfaltz blefve den ottande och nederste churfurste,
14
hvartill Trautmanssdorf och någre fleere synes mäst inclinera.

15
Wurtenberg blifver heelt restituerat. Trautmanssdorf hafver sine ståtelige
16
donationer heelt remitterat

38
Er befahl am 12. Februar 1646 aus Osnabrück seinem Amtsverwalter, die Ämter Weinsberg
39
und Neustadt am Kocher an den Herzog von Württemberg zurückzugeben. Vgl. J. G. von
40
Meiern II S. 790 .
. Baden rådes till vänligh composition medh
17
den praetenderade papistiske margrefven, inclinerar och sielf thertill, men
18
vill först vara in totali possessione, såssom han var förr kriget

41
Markgraf Friedrich von Baden-Durlach blieb vom Prager Frieden und der Amnestie ausge-
42
schlossen . Sein Land befand sich in der Gewalt des katholischen Markgrafen Wilhelm von Baden-
43
Baden. Vgl. F. Dickmann S. 382.
.

19
In summa, än kan inthet specialius dömas om uthslaget in puncto amnestiae,
20
förän duplican och triplican uthkomma. Vij hafva lickväll så mycket större
21
foogh at urgera på een universal restitution, efter thet är doch inthet mehr
22
än till blotta possessorium, såssom thet var anno 1618. Hafver sedan någon
23
at tala in petitorio, blifver hvar och een sin rätt öppen, allenast först funderas
24
een opartijsk iustitia i rijket. Alt synes någorlunda kunna finnas expedienter
25
till, men erfflanden vill Keijssaren hafva som the nu äre. öffver iura maie-
26
statis och privilegia statuum in secundo articulo primae classis

44
Vgl. J. G. von Meiern II S. 203.
meenas
27
man i thet närmaste blifva eense. Hvilket lärer vara Keijssaren itt temmeligit
28
slagh i bältet.

29
Hvadh Hänssestäderne föreslå in puncto commerciorum, thet synes medh
30
Holländernes communication vara smidet, att företaga chronorne occasionen
31
till att läggia nya tullar eller andre pålagor i hambnerne, som the få till
32
satisfaction, än ther tillförende varit hafver. Hvadh sedan ständernes träggie-
33
handa hufvudhgravamina vidhkommer, då meente Wollmar först, at öfver
34
justicien och politicis gravaminibus skulle bägge religionsförvanterne nog-
35
sampt kunna förlijkas, oansedt consilium aulicum nödigt seer, at theras
36
jurisdiction skulle restringeras allenast till den Österrijkiske och Beijerske
37
creijtzerne, camera Spirensis och inthet finge mehr än den Burgundiske och

[p. 229] [scan. 269]


1
Rheiniske creijtzerne. Franken och Schwaben hade sedan itt tribunal; både
2
Sachssiske och Westphaliske creijtzerne theras anteen i Magdeburgh eller
3
Lunenburg. Och hvar och een af desse fyra hoffrättar giordes i all ting lijka.
4
Om hvilket doch ännu inthet sluttet är.

5
Men i ecclesiasticis gravaminibus blifver största difficulteten. Vij göra fuller
6
vår flijt, at them evangeliske ständerne måtte cederas alla the andelige godz,
7
ehvadh the äre immediata eller mediata, förr eller effter Passoviske fördraget
8
reformerade, som the hade i possession för anno 1618, och thet in perpetuum
9
sine reservatione petitorii. Och att the catholiske behålla sedan hvadh the
10
tå åtte. Secundo, att hvarthera religionen hade sedan paria omnino iura i
11
sine godz, allenast medh den åtskillnadt, at hvadh the catholiske recognos-
12
cerade af Påfven, thet skulle the protesterande recognoscera af Keijssaren
13
och Römerske rijket, såssom investituram, sessionem et votum på rikz-
14
conventer , jurisdictionen, reservatum ecclesiasticum, excercitium publicum
15
et privatum, ius migrandi, reditus etc., så at i alt blefve een exacta aequalitas,
16
uthan hvilken ingen sämia längie kan hållas. Men the catholiske praetendera
17
at andelige godz äre iuris divini extra commercium hominum ad alios usus
18
fundata, extremas voluntates fundatorum icke kunna uthan sacrilegio viole-
19
ras , obstare iuramentum pontifici et ecclesiae Romanae praestitum, fidem,
20
conscientiam, att icke kunna heeta protestantes iustos eorum possessores
21
eller in perpetuum alienera sådane godz ifrå ecclesia; bevillia lickväll att the
22
protesterande måtte behålla them ännu i 40 åhr efter denne friden. Evangelici
23
föra theremot, att the 40 åhr vore allenast itt stilleståndh och ingen fridh.
24
Sedan vore detta förslaget äfven den Pragiske friden, ja för immediat ridder-
25
skapet , rikzstäderne och iurisdictione ecclesiastica argare än Pragiske friden.
26
Pax Pragensis hade härtill varit caussa continuati belli, så kunde han ju nu
27
icke vara något meddell till friden. Ecclesiastica bona fundata esse etiam a
28
suis maioribus ad verae religionis usus, non abusus, imo, att försöria cadetter
29
i förnähme familier. Med samma conscientia, som någre vore i Passawiske
30
fördraget cederade, kunde nu och fleere cederas. Posse alienari pro debitis
31
ecclesiae, redemptione captivorum etc. Hvij då icke pro redimenda pace?
32
Aff siu ertzstifft hade the evangeliske allenast tu, af 39 biskopzdömer eij
33
mehra än tijo, föruthan siu Welske stiffter, Teutske meistern, meistern St.
34
Johans ordens, 62 äbter och praelater, 12 abtissinor, så at the catholiske
35
hade nyo deelar moot een the evangeliskes och ändå velle the icke unna
36
them den! Hade dessföruthan månge andre praerogativer fram för the
37
evangeliske: altidh een chatholisk Keijssar, nu fem catholiske churfurstar,
38
slöthe theröfver alle protesterande bisper från sessione et voto på rikzdagar.
39
Vidh een sådan inaequalitet och indignitet vore omöijeligit at förtroende
40
och eenigheet hoppas kunde.

41
I desse contradictoriis terminis, och otalige fleere therunder, stå sakerne än
42
emellan ständerne. Strax efter hälgen komma fyra chatholiske gessandter
43
ifrå Munster till the catholiske, som här allareedo äre. The skola sedan per-
44
sonligen här sökia een förlijkningh medh the evangeliske. The catholiske

[p. 230] [scan. 270]


1
synes häller skola begifva sigh anspråket på bemälte godz till 60 eller 70,
2
ja kanskee till 100 åhr, än aldeles cedera them. Hvilket tractaten varder
3
vijdare gifvandes. Ehvadh nu the evangeliske i itt eller annat erhålla, så
4
hafva the ingen, näst Gudh, än Eder Kgl. Maj. allena at tacke therföre.

5
Ahnlangande satisfactionen, så ginge Trautmanssdorfz discourser vidh
6
första visiten alt therpå uth, at han ville snart medh oss slutha, ther vij
7
vore tillfridz medh hans förre tilbudh. Rådde mycket at vara thermedh till-
8
fridz . Moderata durare! Vij kunde elliest allrigh i längden allena försvarat,
9
Brandenburg gifver allrigh i evigheet sin consens thertill. Polen, Danmarck
10
och Hänssestäderne, ja Hollandh vore theremot, heela Römerske rijket
11
kallar thet immania postulata. Men thet som tilbudit vore, viller Keijssaren
12
och rijket hielpa maintenera chronan vidh, hoppades, när the Svänske vore
13
blefne cives Romani, att the sedan mehr hölle medh Keijsaren och Römerske
14
rijket än medh någon foederato. Sverige hade nogon rayson at få recompens,
15
efter thet så månge platzar restituerar och hafver varit fordrat i rijket, men
16
Frankrijkes vore iniustissimum bellum och iniquissima postulata. Keijssaren
17
kan icke och vill icke gifva honom Elssas. Gudh gifve och, hvadh theraf
18
blifver. Han vore ju icke ännu victus, hade äfven så starke trouppar pa
19
behnen som både chronorne och then Beijerske armeen thertill. Hvadh han
20
offererade, thet giorde han allenast studio pacis. Ville chronorne icke ther-
21
medh vara tillfridz, så måste han befalla Gudh saken och accordera medh
22
Turken, thet bästa han kunde, tviflade inthet at komma lijdeligare af medh
23
honom.

24
Ständerne hoppades han snart förlijkas om gravaminibus, och att Keijssaren
25
ville i alt möijeligit contentera them. Ther nu vij ville först oss emellan
26
aftala, så måste Galli föllia effter. Han ville strax effter hälgen föllia till
27
Ossnabrugge och då göra ända på saken af eller till.

28
Respondi, oss inthet högre önska än fridh, doch den ther vore iusta et
29
honesta. Iustissimum vore, effter Sveriges chrona hafver varit vidh håren
30
draget i detta kriget, så dråpeligh skada therigenom lidit i folck och meddell,
31
lickväll medh så godan rätt erhållet så månge och ståtelige platzar, them han
32
nu åter ville afträda, at henne skedde theremot contentement. Pommeren
33
hafver i förtijden varit itt temmeligit furstendöme, men nu vore alla ämbter
34
ex priorum ducum facilitate et ministrorum malitia så högt medh skuldh
35
besvärade, at den som vill hafva dem, han måste dyrt nogh köpa dem.
36
Theröfver vore och landet genom kriget så märkeligen förödat, at thet kan
37
alt tilhopa ringa förslå till chronans satisfaction. Stifft Bremen och Verden
38
vore och af ringa consideration. Bispen hade tempore pacis icke öfver
39
60 000 rd. theraff, hvilket näpligen räckte till at underhålla staten. Staden
40
Bremen hade nästan een fierdedeel af stifftet. Hamburg hade ther tu ämbter
41
Morburg och Ritzebuttel. Hertigen af Sassen-Lawenburg hade ther landt
42
Hadelen uthi; ingen portus vore theri. Bremen praetenderade dominium
43
Visurgis, Hamburg dominium Albis, hvarthera 18 mijll alt nidh in oceanum.
44
Marsklandet kring om littora vore the bäste, men storr fahra underkastade

[p. 231] [scan. 271]


1
af fluxu et refluxu maris. Landet inuthi vore inthet annat än liung och heedh.
2
Fast nu Keijssaren och rijket lembnade Eder Kgl. Maj. benämbde öhrter,
3
hvadh hade thet på sigh? Elssas hafver dragit åhrligen 40 000 rd. (Vollmar
4
sade 120 000 d.) och hafva kostat underhålla 60 000 rd. om åhret. Thet vore
5
och een ringa tingh för Frankrijke och icke obilligt at han thet behölle.
6
Nihil decedit Imperio. Tantum duo principes mutantur. Aequum esse, ut
7
id patiantur pro pace totius populi. Imo Imperium eo magis honore et
8
potentia inclaressere, quo duo reges duobus ducibus, et duo regna duabus
9
ducatibus sunt potiora. Begärade förthenskuldh, at han inthet ville göra
10
sigh andra tankar, än at contentera bägge chronorne sampt theras allierade
11
tillijka. Ingenthera kunde honestement förlåtha then andra. Brööt thermedh
12
af then discoursen, såssom inthet hijt hörande. När han vorde oss sin duplica
13
tillställandes, ville vij då behörligen therpå svara.

14
Men när jagh fempte dagen therefter revisiterade och valedicerade honom,
15
gaf han oss till betänkia och lijka såssom vahlet, hvilket thera Eder Kgl. Maj.
16
häller skulle vella hafva, stifft Bremen och Verden sampt Förpommeren
17
eller heela Pommeren uthan stiffterne.

18
Gallici legati rådde till thet första, meente thet mycket hafva på sigh, at
19
Eders Kgl. Maj. hade alles consens och ingens contradiction i thet Eder
20
Kgl. Maj. bekumme. Talte så eenigt medh Trautmanssdorfs förslagh, lijka
21
som the hade förr communicerat medh hvarandra theröfver. Till heela
22
Pommeren höltz huus Brandenburg allrigh i evigheet vella consentera,
23
uthan pro tempore protestando lijdat och insidiera tempori. Till För-
24
pommeren meente Galli vist, men Trautmanssdorf något tvifvellachtigt,
25
at få consensum. Men hvadh landh Eders Kgl. Maj. bekumme, då går alles
26
meening therhän, att thet icke blifver med andra rättigheeter active eller
27
passive, än förre antecessorer hafft hafva och ländernes natur medgåfvo.
28
Wissmar, sade Trautmanssdorf, Keijssaren kunde säija ja till, men ständerne
29
och exteros vara mycket theremot. Galli meente thet kunde behållas på een
30
tijdh af åhr; den Mecklenburgiske deputatus, at statio navium kunde Eder
31
Kgl. Maj. ther per peculiaria pacta tillaccorderas, illibata duci proprietate.

32
Dagen förän jagh valedicerade Trautmanssdorf, hade han sändt mediatores
33
till Gallos, the ther hafva allenast sonderat them, om the skulle vara tillfridz,
34
ther the (öfver förre offerte) finge och Niderelssas till satisfaction. Men vidh
35
valedictionen sade Trautmanssdorff migh sielf, at han hade pure offererat
36
them Niderelssas (ähr allenast tridie deelen aff Elssas, den ringeste, fuller
37
af någre iuribus, men af föga inkompst), sade at Galli hafva tillförende icke
38
så stoort begärat någon inkompst, som säkerheet. Thermedh hade the nu
39
frij passage från Lottringen till Rhenum een tractum terrae af sex mijll
40
breedh, nämbde landvoigtijet Hagenau och Weissenburg, som theri äre
41
lägne. Men Galli stå obstinate på heela Elssas och, som jag märckte, lofva
42
Keijssaren andra officia theremot, nembligen at vidh denne conventen hielpa
43
till at göra hans son till Römiske konung (ne videantur ipsi, quod Caesariani
44
iis odiose impingunt, affectare Imperium), at göran stark assistence emot

[p. 232] [scan. 272]


1
Turken, och hvadh fördeel the elliest kunna lembnan i Böhmen och erff-
2
landen . Hoppas at änteligen få heela Elssas. Thet lickväll synes hårdt skola
3
hålla.

4
Vidh afskedet badh oss Trautmanssdorff, vij ville poussera Hessen-Cassell,
5
han ville poussera Darmstadt till guetlig handlungh öfver Marpurg, hvartill
6
bägge deelarne inclinera, men ingenthera vill först tilbiudat. Galli meente,
7
om landtgrefvinnan lofvas af ligan een summa penningar och hon får någre
8
andelige godz till underpant, kan thet blifva hennes satisfaction. Men Hennes
9
Furstlige Nåde vill hafva stifft Paderborn, något af stifft Fulda, något af
10
Maintz etc. Ständerne meena henne såssom itt medhståndh ingen stoor
11
satisfaction kunna begära. Såssom nu chronorne och landtgrefvinnan få
12
satisfactionen lijten eller stoor till för sigh sielfve, så menas i gemeen, at the
13
anteen allena eller med någon lijten tillhielp aff ständerne måste sielfva theras
14
soldatesca contentera.

15
The Spagniske gessandterne contesterade all godh vänskap emellan Spagnien
16
och Eder Kgl. Maj. Klagade allenast öfver Frantzoserne, at the vore så
17
obillige i theras postulater, både emot Keijssaren och Spagnien. Hölle
18
omöijeligit vara, at Keijsaren skulle kunna contentera både chronorne.
19
Såge gärna at Eder Kgl. Maj. blefve först tillfridz stält. Icke at Keijssaren
20
eller Spagnien sökte äfven therigenom någon separation emellan chronorne
21
(Trautmanssdorf brukade och samma ordesätt), uthan på thet Eder Kgl.
22
Maj. kunde sedan så mycket bättre hielpa disponera Frankrijke till billigheet,
23
tviflade inthet at Frankrijke skulle sedan accommodera sigh. Och meente
24
hvarken the keijsserske eller Spaniske annat thermedh, än at både chronorne
25
och theras allierade skulle lickväll alla komma uthi itt fridzslut. Aff Spagnien
26
begärte Frankrijke först anteen restitutionen af alt thet Spanien hafver i
27
förra tijder medh krigh fått af Frankrijke eller at nu behålla thet the åter
28
hafva tagit af Spagnien. Sedan kom thet på restitutionen af regno Navarrae
29
moot så mycket pro rata af occupatis. Hispani vella inthet af förre tractater
30
skall oprijfvas (Galli hålla kriget hafva alt oprifvit), uthan offerera Galliae
31
the fyra platzar Beaupaume, Damvilliers, Hesdin och Landresis med theras
32
underliggiande baillages. Offerten och svaret äre näst för detta copialiter
33
sände till cantzlijet.

34
Om matrimonio Gallo-Hispanico och dote septendecim provinciarum Belgii
35
contesterade Hispani, at ther var allrig tänckt på. Imo Bruun sade, Keijssa-
36
rens son skola hafva infantinnan af Spagnien

41
Leopold (I.), * 9. Juni 1640, beiratete am 12. Dezember 1666 die Infantin Margaretha Theresia,
42
eine Tochter Philipps IV., * 12. Juli 1651.
. Pigneranda sade sigh häller
37
vella göra Galliam debiliorem än potentiorem, si posset. Thet hade han och
38
sagt legatis Batavis, som the migh sielfve berättade. Trautmanssdorf sade,
39
Imperatorem et Imperium allrigh i evigheet kunna lijda Galliae och Hispa-
40
niae conjunction. Kongen i Spagnien hade nur een son, som vore valetudi-

[p. 233] [scan. 273]


1
narius

38
Philipps IV. ältester Sohn Balthasar Karl, * 17. Oktober 1629, starb noch in diesem Jahr am
39
9. Oktober 1646. Der spätere König Karl II. wurde erst am 6. November 1661 als Sohn von
40
Philipps zweiter Gemahlin Maria Anna von Österreich (Heirat am 8. November 1649) geboren.
. Fölle han af, så vore huus Österrijke närmaste till Spagnien. Thet
2
samma sade och Galli. Monsieur d’Estrades

41
Godefroi Louis Comte d’Estrades, * 1607 Agen, † 26. Februar 1686. NBG XVI (1856)
42
Sp. 569–570. APK 32721.
hade meent, medh dätt com-
3
mento dästo snarare bringa Batavos till fäldt. Men thet hafver giordt con-
4
trarie operation i Hollandh.

5
Thet synes iblandh alt annat vara considerabelt, at Keijssaren och Spagnien
6
vella ingenthera göra fridh medh Frankrijke annorledes än coniunctim.
7
Thet råda och the catholiske ständerne i Tysklandh. Theraf vill föllia, at
8
Eder Kgl. Maj. måste här blifva i kriget, till dess såväll then Spagniske som
9
Tyska friden kunna sluthas tillijka, hvilket vill blifva een temmeligh svår
10
saak.

11
Lusitanici legati bode allenast ännu, at cronorne ville skaffa them salvos
12
conductus att frijtt vara och reesa här emellan. Jagh talte vidh Trautmanss-
13
dorff therom. Han sade sigh vella befalla commendanten i Munster

43
Johann von Reumont, * um 1600, † 10. März 1672 Münster. Eugen Müller : Reichsritter
44
Johann von Reumont, Stadtkommandant von Münster und Oberkommandant im Stift Münster
45
(1600–1672). In Westfälische Zeitschrift 90 (1934) I S. 171–192. APK 20972f.
, at
14
hålla them säkre, ville och fuller tala vidh Spagnierne therom, men syntes
15
icke mycket inclinera thertill. Rådde them icke mycket komma uthom
16
stadzporten. Om libertate ducis Eduardi bode the at i triplican måtte
17
krafftigt anhållas.

18
Legati Batavici giorde allenast complimenter. Bestodo, at Trautmanssdorff,
19
Wittgenstein och Hänssestäderne hafva vellat suadera them någon ombrage
20
öfver Eders Kgl. Maj. begärde satisfaction, doch sigh hafva svarat, Eder
21
Kgl. Maj. vara theras allierade, sigh hafva neutralitet medh Keijssaren och
22
ingen ordre, at mängia sigh i rikssens saker. Bode allenast högt, at vij ville
23
låtha oss till thet bästa vara recommenderad religionsstriden, att the refor-
24
merade måtte ställas i lijka frijheet medh the andre rikssens ständer. Appre-
25
hensionen om thet Frantzöske och Spagniske gifftermåhlet syntes the hafva
26
låtit falla. Meente thet vara itt erdichtat värk af fienden, att stiffta jalousie
27
emellan foederatos. Låddes och gärna höra, at vij ingalunda ville låtha
28
separera oss från Frankrijke.

29
Rakoczy inclinerar på nytt till at bräckia medh Keijssaren. Hvadh then
30
Frantzöske gessandten Croisy tädan skrifver till Frantzöske ambassaden
31
af den 8. Januarii, thet uthvijsar härhoos liggiande extract. Galli höllo gott
32
at man entretenerade honom. Icke att man skulle alt för hitzigt pousseran
33
thertill, på thet han icke må strängia conditionerne, eij heller at man alt för
34
frigide svararn, på thet han icke kollnar i sin desseing, uthan at han mehr
35
hålles i hopp än misshopp, at chronorne vella på nytt alliera sigh medh
36
honom. Bedia honom remuera något, at gifva Keijssaren ombrage och
37
chronorne desto mehra hopp. Detta ville legati svaran; bode at feldtmar-

[p. 234] [scan. 274]


1
skalken her Torstensson ville göra thet samma på sin sijda. Dessemellan får
2
man see hvart uth fridztractaten vill. Blifver thet fridh, så låter man
3
honom fahra. Continuerer kriget, så höllo the icke orådeligit at han på nytt
4
ansnöres.

5
Att feldtmarskalken tracterar medh Chursachssen itt nytt armistitium, ther-
6
med vore legati Gallici väll tillfridz, begärte allenast at Frankrijke måtte
7
icke allenast generaliter under thet nampnet allierade, uthan in specie och
8
namentligen theri comprehenderas.

9
Medh Beijerfursten stodo Frantzoserne ännu såssom tillförende; oansedt
10
han hafver så ofta bedragit och så månge näsestyfver gifvit them, så favori-
11
zera the lickväll hans desseing här vidh tractaten, at han ju quocunque modo
12
må behålla churdigniteten på sigh och sine effterkommande. Bodhe att vij
13
ville göra thet samma, försäkrande oss, at Beijerfursten skulle theremot
14
(såssom han allaredo med mångens förundran hafver giordt) kraftigt votera
15
för Eders Kgl. Maj. satisfaction. Lofvade lickvist at Tourenne skulle medh
16
macht divertera kriget ini Beijern, oansedt den Würtenbergiske cantzleren
17
gaf mig härhoos liggiande avis uhr Frankrijke, at Galli vorde inthet långt
18
ifrå Rhenströmen kommandes i tillstundande campagnia. Thet Galli sade
19
således med flijt uthsprängias, at förbärga den rätta desseinen. Tempus
20
dabit.

21
Den förre controversien om residentens La Bardes admission vidh vår
22
tractat toucherade Galli icke medh itt ordh; eij heller stiffterne, som vij
23
hade begärat till satisfaction, vijdare än hvadh om Bremen och Verden
24
ofvantill sades. Thet synes lijkt, at monsieur de la Thuillerie och Chenuit
25
hafva dem sådant afrådt

40
Das stimmte insofern, als die Berichte der französischen Gesandten aus Stockholm so günstig
41
wegen der schwedischen Bündnistreue lauteten, daß Brienne am 24. März 1646 seine Gesandten
42
in Münster anwies, die Schweden mit größter Behutsamkeit zu behandeln, um nicht einen Anlaß
43
zur Entzweiung zu bieten: Négociations secrètes III S. 134.
.

26
Om itt stilleståndh emellan Keijssaren och chronorne frågade migh Traut-
27
manssdorff . Jagh svarade, at feldtmarskalken hölt sin armée inthet stille-
28
ståndh tilldrägeligit, uthan på någre åhr (hvilket Trautmanssdorff inthet
29
gärna hörde), med mindre vij såge oss hafva friden i handen, då måste
30
therom handlas, hvilket honom väl behagade.

31
Detta är altså substantien af thet jagh för denne gången i Munster hafver
32
kunnat i åtskillige conferencer penetrera. Duplican och triplican lära gifva
33
oss mehra lius i particulariteterne.


34
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]:


35
543 Inhalt desjenigen, so die herren Spannier den Frantzosen durch die mediatorn haben
36
anerbotten

37
544–545 Frantzösische erklährung uff der Spanischen herren gesandten offerten und
38
begehren. Münster 1646 März 26

39
546–546’ Avise

Documents