Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
73. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 März 9/19
Osnabrück 1646 März 9/19
Zulassung der Residenten Rosenhane und La Barde zu den Verhandlungen mit den Kaiserlichen
und den Mediatoren. Benennung der für die schwedische Satisfaktion vorgesehenen Stifte. Stände-
verhandlungen über die geistlichen und politischen Gravamina. Spanisch-französische Friedensfühler.
Contarinis Bemühungen zur Trennung Frankreichs von Schweden. Angebliche Äußerungen Rosen-
hanes über eine Rückenstärkung der Katholiken durch Frankreich. Bevorstehendes Treffen Wittgen-
steins mit Melander und Blumenthal in Hamm.
Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 10. passato [ 10./20. Februar 1646]
hafva vij här den 7 de huius [7./17. März 1646] i underdånigheet unfåt och
therüthur förstådt: 1. dät Eders Kgl. Maj. allernådigste resolution och för-
klaring öfver offensen och förvitelsserne som legatio Gallica hafver fattat
och giordt theröfver at residenten La Barde inthet bleef här i Ossnabrug
admitterat till then congress
Hierüber teilten die beiden Gesandten am 4./14. März 1646 Rosenhane nähere Einzelheiten mit,
außerdem den notwendigen Aufschub der Lengericher Zusammenkunft und Trauttmansdorffs
Äußerung über die Unmöglichkeit einer Abtretung Breisachs an Frankreich ( J. Ox. Slg. A II).
Am folgenden Tage ließen sie die Mitteilung über die Anwesenheit d’Avaugours und die geplante
Reise Salvius’ nach Münster folgen ( ebd.).
skedde och sedan, at i samma replicque någre stiffter äre vordne nämbde
till Eders Kgl. Maj. satisfaction, therhemma allaredo gifven them Frant-
zöske residenten Chenuit, och oss allernådigst befallt at observera och hålla
häruthe moot the Frantzöske, när så kommer till pass och taals i går ther-
uthpå, at residenten La Barde må admitteras till the sammanvahrur och
tractater, som vij härefter kunne pläga med them keijsserlige, så frampt
Eders Kgl. Maj. resident Rosenhanen blifver i lijka måtto och på behörligit
sätt tillstadden och får vara medh i the förnämste congresser, som skee hoos
bägge mediatorerne och eenkannerlig Påfvens nuncium, och att vij uthi
stiffternes nämpnande till Eders Kgl. Maj. satisfaction hafva bättre giordt,
at vij hafva fölgt Eders Kgl. Maj. allernådigste ordre, än achtat the oppo-
sitioner som legatio Gallica theri hafver hafft.
Eder Kgl. Maj. befallen och 2. allernådigst, at vij oachtandes the moot-
säijelsser och protestationer som här skee, antingen af Churbrandenburg
eller andre som interessera i Eders Kgl. Maj. satisfaction, skola insistera
then i händer hafvande instructionen, men i synnerheet, hvadh conditiones
futurae pacis vidkommer, then ordre och skrifvelsse Eder Kgl. Maj. hafven
låtit afgå den 10. Novembris [ 10./20. November 1645]
APW, [II C 1 Nr. 437 (S. 843ff.)] .
Hvadh nu bägge ofvanbemälte saker angår, hafven Eders Kgl. Maj. för-
modeligh, förän thetta kan komma ini rijket, allaredo handfångit våre aller-
underdånigste skrifvelsser af den 26. Januarii, 2., 9., 16. och 23. Februarii
sampt thet sidste af then 2. huius
Berichte vom 26. Januar/5. Februar ( [Nr. 38, S. 108] ), 2./12. Februar ( [Nr. 44, S. 127] ),
9./19. Februar ( [Nr. 46, S. 141] ), 16./26. Februar ( [Nr. 53, S. 163] ), 23. Februar/5. März
( [Nr. 60, S. 178] ) und 2./12. März 1646 ( [Nr. 67, S. 190] ).
nummit, hvadh som sidermehra emellan oss och them Frantzöska i ofvan-
bemälte saker, sampt emellan oss och een part af ständernes abgesandter,
och eenkannerligh grefven af Trautmanssdorf uthi satisfactionspunchten är
passerat, nembligen the Frantzöskes ijfver efter unfångne tienlige påmin-
nelsser, hälst när d’Avaux var här, som i brefven af den 2. och 9. Februarii
är anfördt, hafver sigh satt och stannat. Ty inthetdera, hvarken at La Barde
uthan consideration på Eders Kgl. Maj. resident at han ginge i Munster
al pari, skulle här i Ossnabrugge admitteras, eller och stiffterne in enum-
meratione provinciarum till Eders Kgl. Maj. satisfaction blifva förtegade,
är emellan migh, Johan Oxenstierna, och legatione Gallica concerterat och
för itt slüuth gillat, som min allerunderdånigste relation om concerten af
then 31. Decembris [ 31. Dezember 1645/10. Januar 1646] och therpå fölgde
och giorde remonstrationer emot them Frantzöske i the andre våre sampt-
lige breef thet med mehra uthvijsa och betyga. För hvilken skuldh man nu
achtar vara een öfverflödh och kanhända Eders Kgl. Maj. förtretligit at
höra them här opreepas igen.
Korteligen till säijandes, så förelöpa i Munster 3 förnähme actus, ther Eders
Kgl. Maj. resident borde vara medh, såframpt honom skall vederfares lijka
med them Frantzöska här, såssom then 1. hoos mediatorerne både ihoop
eller efter tijden och sakerne hoos eenthera, eenkannerligh nuncium, när
legatio Gallica gör någon ouverture; then 2. hoos them keijsserlige, när
mediatores, både eller eenthera, bära samma Frantzöska ährende till them,
hvilken är then förnämste och then vij hafva vellat hafva och hålla pariteten
uthi; och then 3. åter hoos legationem Gallicam, när mediatorerne bringa
svar tilbakar. Härtill hafva the Frantzöske, som the säija, för nuncii skuldh
inthet fulkomligen kunnat admittera Rosenhanen till then främsta och tredie
acten, uthan vellat contenteran med een efterrapport hoos eller af Contarini,
men then andre och mellan acten hoos the keijsserlige, hvilken är realest
och förnämst, är aldeles uthslagen. Emedan lickväll La Barde stadder och
admitterat här till them keijsserlige, kan på een gångh höra hvad i the tree
actibus ther i Munster passerar, så hafver man thetta alt härtill hållit betän-
keligit och bättre, att residenterne på både sijdor absenterade sigh i slijke
actibus, varandes nog at the finge förr och efteråth förtrolig communication
af sakernes förrättande och lopp. Hvad nu Eders Kgl. Maj. allernådigst
befaller, såväll om La Bardes admission som i satisfactionspunchten, skall
af oss hörsamligen tagas i acht.
Ständerne hafva i förgår ändet replicquerne och the theröfver hållne con-
sultationer. Hvarpå the hafva gått in prima classe både i amnestien och the
andre två punchterne, thet hafve vij efterhanden och i nästförgångne breef
hörsamligen berättat. Och efter evangelici hafva i någre stycker ändrat thet
tillförende insände theras betänkiande öfver amnestien, så går thet nu ful-
komligen och som thet är sändt åth Munster, jämpte thet Magdeburgiske
votumet härhoos under lit. A, B. Ständernes inbördes och mundtlige tractat
här i staden öfver gravaminibus är ännü inthet begynt och efter all apparence
lärer thet hålla hårdt innan thet kommer thertill.
I går vore grefven af Lamberg och Crane hoos oss och öfverantvordade oss
the papistiske ständernes gegenverschlag[!] in gravaminibus ecclesiasticis,
här bijlagde under lit. C, med begäran vij ville disponera them evangeliske
till accommodation på thetta slaget. Hvadh gravamina iuridica et politica
vidhkomme, meente the vara bäst och lända till facilitationen af thenne
tractaten, om the remitterades till een allmän rikzdagh. När vij frågade,
hüru snart the papistiske ständerne vore väntandes hijt till handelen öfver
gravaminibus med them evangeliske, svarades oss, at the hålla sådan tractat
vara öfverflödigh och thesse catholicorum förslagh så beskaffade och fatte,
at evangelici skulle förmodeligh, uthan större handell, lämpa och beqväma
sigh. Om något vore, som behöfde elucidation, kunde thet skee skrifftelig,
som thet nu är begynt: Åth the evangeliskes förslag öfver reservato eccle-
siastico logo the och hvadh angick bona ecclesiastica tyckte, at man måtte
see på itt interim, tagandes ifrå dato conclusae huius pacis fyratijo eller till
thet högsta femtijo åhr ungefär efter Prager friden.
Vij togo emot förslagen och förde them till sinnes, at å Keijssarens sijdo
var svarat på vår proposition och bevilliat, at een slijk tractat emellan bägge
religionsförvanterne måtte här anställas. Grefven af Trautmanssdorf hade
förtröstat oss och ständerne, när han reeste till Munster, at villia befordra
värket therhän. Vij ville råda ständerne till billig och christelig accommo-
dation, men märkte nogsampt föruth, at then är inthet at förmoda, så länge
catholici opiniastrera icke allenast i theras gamble meeningar, uthan och at
komma med evangelicis theröfver till tals och handelss. Som oss blifver
berättat, skola evangelici klå sigh i hufvudh och ångra, at the inthet hafva
lydt och fölgt våre giorde varningar och tijdige påminnelsser at hålla inne
med slijke förslagh, vachtandes sigh för papisternes söte ordh och hårda
efterslängh. The hafva i förgår inhändigat directorio Austriaco och i går
oss sine gravamina politica, hvilka the elliest kalla och hålla vara gravamina
sibi communia cum catholicis. The samma finnas in copia under lit. D.
Uthi thesse terminis stå nu negotia Imperii, som äre begripne uthi then första
classen af vår replicque. Uthi then andra classen, som handlar om chro-
nornes, landtgrefvinnans och soldatescans satisfaction, äre sådane conclusa
fallne här i furstenrådet, som lit. E med mehra uthvijsar. In classe tertia,
om assecurationen af friden, hafva the evangeliske föreslagit the conditioner
som finnes under lit. F, doch inthet alle, uthan allenast the som inthet äre
med streek och N. B. märkte. Ty ehuruväll the fuller ville gärna hafva hafft
alle therpå skrifne conditiones inn, hafva the lickväll, deels för tidssens
kortheet deels andre respecter, hållit tilbakar med the märkte punchterne
och skole vara sinnade at begära af chronorne, dät the ville ofvanpå the
förre slå thesse fram. Then fierde classis är och tillända fördh; conclusa på
dess punchter finnes under lit. G. Huru the nu jämka thetta alt ihop och
kunna föreena sigh i general re- och correlationerne, efter evangelici inthet
villia låtha öfverstämma sigh per maiora, thet lärer tijden. Förän thet skeer,
kunne vij nepligen vänta eller få the keijsserliges duplica.
Hvadh residenten Rosenhanen hafver i then förledne veeku refererat till oss
och Nurnbergiske syndicus till then Darmstatiske om sakerne i Munster,
thet vijsa copierne under lit. H, I.
Residenten La Bard var idagh för middagen hoos oss, gifvandes tilkänna:
1. at kongen i Spagnien hafver sändt sin syster, drottningen af Frankrijke,
charta bianca och begärat at hon, drottningen i Frankrijke, ville på samma
papeer opsättia sådane fridzconditioner som hon, födder i Spagnien och af
des konglige huus dömbde vara dräglige och uthan praejuditz för sin broder
och fädernessland, kongarijket Spagnien; och at drottningen i Frankrijke
hafver theremot med all civilitet mött och svarat sin broder, defererandes
honom, såssom brodern, then ähran at projectera fridzconditionerne. När
så när komme och thet vore skedt, ville hon förklara sigh therpå, såssom
een drottning af Frankrijke och efter närvarande tijdh och staten af
sakerne
In einem Schreiben vom selben Tage an Rosenhane deutete Oxenstierna die Möglichkeit einer
französisch-spanischen Heirat an, die große Verwirrung stiften werde (J. Ox. Slg. A II). Vgl.
dazu auch den Brief Johan Oxenstiernas an seinen Vater vom 9./19. März 1646 ( [Nr. 74, S. 206] ).
Zum spanischen Heiratsplan und der Abtretung der Siebzehn Provinzen vgl. die Ontdekking
der Spaensche Pracktijcken onder de voorstellinge des huw. van den Koningh van
Vranckrijck met d’Infante van Spanjen en de seventhien Nederlandsche Provintien tot
haer huwelijcksgoet. Met noch een aenspraek aen de verheerde Nederlanden ut de
Fransche tale overgeset, ohne Ort 1646.
2. Effter icke allenast Eder Kgl. Maj. uthan och the evangeliske ständerne
altidh hafva judicerat och hållit så före, at thet kriget som Frankrijke hafver
moot Spagnien, inthet hafver något connexitet med thetta Tyska, och
Frankrijke inthet hafver thet hällre så stoort kunnat disputera, så vore
legatio Gallica nu i then meeningen, at om Frankrijke kunde komma till
något sluuth med Spagnien, Eder Kgl. Maj. och evangelici inthet skulle
hafva at desiderera theruthi och säija theremot.
3. Att Contarini discurrerar temmeligh fritt och råder som oftast, at Frank-
rijke måtte separera sigh ifrå Sverige, meenandes at ingen fridh och meddell
thertill kunna träffas, så länge chronorne blifva ihoop och stå för een man.
Legatio Gallica tyckte fuller, at Venetae reipublicae interesse och fahran af
Turken dicterade honom, Contarini, slijka och andra förslagh, som kunde
promovera värket här till qualemcunque compositionem. Men efter thet
inthet giorde till fyllest, uthan legatio Gallica befarade at något mehra och
annat skulle sticka therunder, så begärte han, La Barde, at vetta af oss, om
icke Contarini må hafva rådt och föreslagit något sådant på vår sijda moot
residenten Rosenhanen, alldenstund the understundom komma ihoop.
4. Att legatio Gallica hafver spordt i Munster, efter Rosenhanens ordh,
thet han, Rosenhanen, gifver them Frantzöska skulden, som supporterade
och styfvade the dee catholiske och vore orsak at catholici äre blefne lijka
som ijstadige och inthet vella fort, hvarken i consultationibus öfver classerne
eller och till tractatum gravaminum, hvilket vore så långt ifrå them, så at
the sigh theröfver bekymbrade och använde alle görlige och tienlige officia
till at poussera them till thet eena och andra.
Hvarpå vij med tacksäijelsse för communicationen af thet första sade oss
hafva förnummit icke allenast at kongen i Spagnien skall hafva brukat
thenne civiliteten emot sin syster, drottningen af Frankrijke, uthan och at
aviserne och brefven mäst från alle ohrter, eenkannerligh uhr Hollandh,
bringa med, at conditioner skole reeda vara föreslagne om itt gifftermåhl
emellan kongen af Frankrijke och kongens i Spagnien dotter, och att the
tijo Spanisk-Nederlanske provincierne vore in dotem praesenterade. Hvilke
tijender hafva så altererat Generalstaterne, at the strax therpå skole vara
skilde ifrå hvarandre och rychte hvar till sine principaler att öfverläggia
thenne saken. La Barde neekade constantissime at sådant vore föreslagit,
fast mindre arresterat och sluthet. Skulle thet anbiudas, måtte Frankrijke
taga vidh bodet. Han ville och förmoda, att Frankrijkes allierade skulle thet
inthet misshaga och förtryta.
Hvad 2. bägge krigen, thet Tyske och Spagniske, vidhkommer, hade man
förnummit at catholici status i Munster äre därhän i sine votis gångne, dät
Spagnien och thes krigh med Frankrijke ratione Burgundiae, the Neder-
ländske provincierne och stato di Milano, såssom rikzlähn, inthet kunde
separeras ifrå Romerske rijket i thenne friden. På Eders Kgl. Maj. sijda
hafver man fuller hafft och än hafver rationes och betänkiande in contrarium,
som ofta äre anförde, hoppades lickväll, ther thet skulle komma till sluuth:
1. at legatio Gallica skulle villia gifva oss part om conditionerne och 2. at
theri för alt blifver praecaverat och kongen i Spagnien händerne bundne
till at assistera Keijssaren, huus Österrijke och andre chronornes vederparten
i thetta kriget. 3. Uthaf Contarinis förslagh och discurser, antingen med
Rosenhanen eller någon annan, hade vij inthet hördt, sade oss vella skrifva
therom till residenten och sedan låtha gifva them Frantzöska part therom;
höllo thet före at det vore hans, Contarinis, ägne förslagh effter alla media-
torum art, som försökia och göra sitt bästa hvar the kunna, thertill syntes
både publicae och privatae rationes obligera honom, publicae för närva-
rande fahra från Turken och privatae för Contarinis ålder och längtan, at
drifva och bringa thetta värket till ändskap. Om så vore han komme till
oss medh slijke förslagh, måtte legatio Gallica vara viss och försäkrat, at
honom skulle behörligen blifva mött och på hans anbringan efter dess
natur svarat.
Till thet 4. om Rosenhanens discurser öfver the Frantzöskes förehafvande
med ständerne till at styfva them, begärte vij vetta, moot hvem sådant må
vara talat. Thet han inthet viste.
Therpå vij då gofve honom till thet 5. part om the keijsserliges, Lambergz
och Cranes, förebringan hoos oss i går.
Uthaf ofvanbemelte La Bardes giorde communication och förestälte frågor,
jämväll af andre från åtskillige ohrter inkomne efterrättelsser, synes något
heemligit och eftertänkligit smijdas och vara på färde emellan Frankrijke
och Spagnien, efter all licknelsse anstifftat af Påfven och hans anhang them
evangeliske till förfångh. Om Eders Kgl. Maj. måtte behaga, efter sin aller-
nådigste promesse af then 31. Januarii [ 31. Januar/10. Februar 1646] och
vår allerunderdånigste begäran i någre breef, gifva dess förklaring öfver the
punchter som i vår replicque behöfva vijdare lius och uthtydningh, i lijka
måtto och öfver ständernes sijdermehra fattade med oss communicerade
och nu bijlagde conclusa öfver replicae classes sampt här tillförende af
grefven af Trautmanssdorf giorde offerter in puncto satisfactionis och the
nyligen opkomne och ofvanberörde emergentier, skulle thet vara för oss
itt gott rättesnöre och förrådh i förefallande occasioner.
Grefven af Wittgenstein, som ämnar sigh härifrå på een tijdh at begrefva
sin bröder
Der Bruder des Grafen Johann von Sayn-Wittgenstein-Hohenstein, Otto, * 21. Februar 1616,
war am 13. November als Obristleutnant bei Ettlingen gefallen, nachdem am 26. Juli 1645 bereits
ein anderer Bruder, Friedrich Magnus, * 2. Mai 1613, als Obrist bei Allersheim gefallen war:
Karl Grossmann in Mitteilungen des Vereins für Geschichte und Volkskunde
Wittgensteins V (1922) S. 147.
Peter Graf von Holzapfel gen. Melander, kaiserlicher Generalleutnant, * 1585 Nieder-Hadamar,
† 17. Mai 1648 Augsburg. ADB XIII S. 21–25 .
Blumenthal
Joachim Friedrich Freiherr von Blumenthal, kaiserlicher Generalkriegskommissar. Seine Regis-
tratur aus diesem Amt ruht im Haus-, Hof- und Staatsarchiv in Wien unter Kriegsakten in
genere. Im Hofkriegsrat wird er erstmalig im April 1636 genannt, als er von Kurbrandenburg
an den Wiener Hof abgefertigt wurde. 1637 betrieb er als brandenburgischer Abgeordneter die
Werbung von 6000 Mann zu Fuß und 1000 zu Pferde. 1641 bemühte er sich um die Anwerbung
deutscher Offiziere und Mannschaften aus schwedischen Diensten. Im Juni 1642 wurde Blumentbal
Obrister Kriegskommissar bei der kaiserlichen Armee am Niederrhein, 1644 war er Reichspfennig-
meister. Im September 1647 wurde er aus dem Generalkommissariat in Westfalen entlassen und
mit dem Reichshofratstitel accomodirt, jedoch versah er die Dienste als Generalkommissar noch
bis 1650. Im Jahre 1653 erscheint er letztmalig im Hofkriegsrat (frdl. Auskunft des Kriegs-
archivs in Wien). Blumenthal starb am 14. Juni 1657 als kurbrandenburgischer Geheimer Rat
und Statthalter im Fürstentum Halberstadt: Oswald Gschliesser, Der Reichshofrat S. 260f.;
ADB II S. 752ff .; NDB II S. 330f .
Hamm, at talas med om någre vichtige saker . Nu efter Wittgenstein inthet
viste hvad thet är, uthan tänker at thet måtte gå uthpå at disponera chur-
fursten, antingen at träda heel och hallet i vapnen eller och gifva guarnisonen
honom igen, och at folket som thet nu är, skulle komma till Keijssaren,
var Wittgenstein i tvijk, om han skulle reesa så mycket uhr vägen och
till them.
Hvadh generalfeldttygmästaren Vrangell skrifver mig, Johan Oxenstierna,
till om armeen och hvadh elliest ifrå andre ohrter är inkommit, lägges under
lit. K.
A: 384–387’ Evangelisches Memorial wegen der Amnestie [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 312ff.]
D: 400–403’ Gravamina politica der evangelischen Stände [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 504ff.]
404–405 Der magdeburgische Gesandte Johann Krull an die reichsständischen Gesandten.
Osnabrück 1646 März 7/17
E: 406 Conclusum sessionis publicae XX [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 475]
F: 407 Conclusum sessionis XVIII [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 443]
407’ Conclusum sessionis XIX [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 459]
408–410’ Capita assecurationis [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 487ff.]
Capita assecurationis, von den Evangelischen im Fürstenrath zu Oßnabrück übergeben
(J. G. von Meiern II S. 487–488 ) und Capita assecurationis, den Schwedischen Pleni-
potentiariis von den Evangelischen zugestellet ( ebd. S. 488–489).
G: 411–411’ Conclusum sessionis publicae XXII [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 502]
H: 412–412’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 März 3/13 [Nr. 71]
I: 415–416’ Tobias Oelhafen an den darmstädtischen Gesandten. Münster 1646 März 3/13
K: 417–418 Wrangel an Johan Oxenstierna. Stadtilm 1646 Februar 26/März 8