Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
50. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Februar 14/24

4
–/ 50 /–

5

Rosenhane an Königin Christine


6
Münster 1646 Februar 14/24

7
Pr.: Stockholm 1646 März 9/19

8
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 5 ], 1252–1254

9
Verhandlungen der Reichsstände. Befriedigung d’Avaux’ über seine Osnabrücker Gespräche.
10
Zufriedenheit Longuevilles über das wiederhergestellte gute Einvernehmen mit der schwedischen
11
Gesandtschaft. Waffenstillstandspläne. Reaktion der Franzosen auf spanische Friedensfühler.

12
Ifrån mit sidste underdånige breef til Eders Kgl. Maj. är förnembligast
13
genom här varande rijkzens stender besoigneradt uthi the saaker, som pri-
14
mam replicae classem

36
Inhalt der 1. Classis der Replik: J. G. von Meiern II S. 203f.
touchera, och deruthinnan mehredeels beqvämat sin
15
resolution effter keijsserlige svaret, som til propositionerne giordt är, am-
16
nestien dragandes icke längre tilbakars in ecclesiasticis än ifrån 1627 och
17
civilibus anno 1630. Gravamina catholicorum ähr desslikest uthkompne
18
och dher bredevidh låthit sig förmärkia villig, at låtha them per deputatos
19
härifrån, i Ossnabrüg, afhielpas. Uthi deres sidste congresser scrupulerade
20
the uthi någre andre ehronden, som dheri förmälas, såssom i synnerheet
21
om electione regis Romanorum

38
Auf der Sitzung vom 16./26. Januar 1646: J. G. von Meiern II S. 251f.
. Dhervidh blef gott funnit, at den icke
22
må anställas, förrän på een rijksdag eenhälligt blifver slutidt, nöden så fodra;
23
det öfrigit vahlet, uthaf hvadh familie rex Romanorum i det fallet vore
24
eligendus, hemställandes churfursternes disposition och gottfinnande, hvil-
25
ken dette ius egentligen tilkommer; jemväl och criticeradt öfver dhe orden
26
uthi keijsserlige svarets 5. articulo finnas: Iuxta morem ab antiquo in Impe-

[p. 158] [scan. 198]


1
rio receptum

43
J. G. von Meiern I S. 290 unter Ad V, 1. Absatz, letzte Zeile.
. Dher them syntes, som desse orden „ab antiquo“ uthslutes
2
skulle. Nu hafve the väl stådt i berådh, som the dette sitt betänckiande och
3
censur öfver primam classem slutha ville och per deputatos re- et con-
4
ferendo medh the Ossnabruggische häröfver sig föreena och itt generalt
5
conclusum giöra, sig dhertil at hålla. Men emedan legatio Gallica har det
6
hållit betänkeligit at träda til någre re- och correlationes öfver primam
7
classem och således bijlagdt res Imperii, förrän alle classes äre igenomgångne
8
och debatterade, dermedh at göra cronornes satisfaction och securitet dess
9
svårare, när stenderne hafve erhållit sitt contentement, och dess lättare
10
kunne difficultera cronorne desiderierne, dhertil dhe nogsampt dessför-
11
uthan skole finnas tröge. Ty är af mehrberörde stender sådane skähl för
12
raiçonnable accepterade, och fördenskuldh at vinna tijdh, sampt spara mödo
13
och omak, är medh deres deputation re- och correlationer instält, til dess
14
the alle repliquens negotia öfverlagt hafva, villiandes vidh näste sammen-
15
kompst företaga proëmium och sitt sentiment öfver begärte passporter för
16
legatione Gallica sampt hertig Carl af Lottringen meddela.

17
På den 10. huius [ 10./20. Februar ] kom her d’Avaux ifrån Ossnabrugk; om
18
hvilkens negotiation vil Eder Kgl. Maj. jag medh öfverflödig avis icke
19
bemöda, emedan derifrån alt uthförligen blifver berättadt. Dette moste jag
20
allenast förmäla, at han medh godh satisfaction och synnerligit contente-
21
ment är tilbakars kommen. Bekänner väl vara någre contestationer dherhoos
22
i begynnelsen underlupne, men alle medh godh effect uthslagit til itt behage-
23
ligit nöije, frögdandes sig högligen deröfver och hafver sådant tesmoigne-
24
radt , både emot sine colleguer såväl som medh stort beröm samma uthspridt
25
på denne ohrten, at dess något missförstånd tilförende kunde vara sub-
26
çonneradt och dem emellan inritadt, nu aldeles vore bijlagt, och förgöfves
27
af vederparten vidare til förmoda. Äfven det samma förnam jag af duc de
28
Longueville i går, hvilken emot mig tilförende medh stoor vehementia och
29
commotion hafver representeradt, hvadh nu passerat är, men nu tvertom
30
genom her d’Avauxes giorde relation öfver sitt förrättande i Ossnabrügk
31
betygade sig uthi alt väl vara tilfridz; nu som tilförende försäkrandes, sig
32
fuller aldrig hafva tviflat om all uprichtigheet uthi sielfve värkedt, men alle-
33
nast desidererat een uthvärtes conformitet för contrapartiedt, som noga
34
veeta mesnagera alle occasioner til sin fördeel.

35
Här bredevidh gaf han tilkenna, mediatorerne nyligen hafva föredragit
36
legationi Gallicae först den stoore fahra christenheeten står uthi förmedelst
37
Turkens starke kriegspraeparatorier och, der han jempte sin armée til vatn,
38
desslikest fulkombligen vore resolveradt, medh 200 000 man först i våhr
39
attacquera christenheeten til landh. Hvilket alt the förvijtade härkommo af
40
cronan Franckrijkes obstination och starcke alliencen hon sig förbunder
41
medh; fördenskuldh anhållandes at the ville vara betänkte på suspensione
42
armorum och medh snareste slutha friden. Hvartil han skal hafva svarat,

[p. 159] [scan. 199]


1
sig medh sine colleguer til den enda vara ankompne och här subsistere, at
2
ju förr ju heller giöra opå kriget een endskap, dher vederparten elliest medh
3
alfvar vil förstå til något accommodement medh cronan Frankrike och dess
4
allierade. Hvaröfver mediatorerne hafve råkadt medh them Frantzösche
5
ambassaden uthi een lång och hård dispute, dher the contesterade sådant
6
lända til cronan Franckrikes disreputation och förkleening, at attachera sig
7
så hårdt til sine allierade och icke hafva frije hender. Men häremot til svars
8
blef them afskurit al ringeste tanka til någon separation, emedan cronan
9
Franckrijke medh sine allierade väl vore content, desslikist och resolveradt
10
uthi alt gott förtroende medh them at correspondera, så länge een eerbahr
11
och uprichtig fridh kan erhållas. Armistitium belangande ville han, duc de
12
Longueville, medh sine colleguer dess erhållande til sine orther och bundts-
13
förvandter behörligen recommendera. Men för sin persohn icke väl kunne
14
veeta, huru rebus sic stantibus det skie kunde, beklagandes härhoos veder-
15
partens undanflychter och obstination, at spenna emot alle billige conditio-
16
ner , som aequitati och rerum praxi lijkmätige ähre; fördenskuldh rådandes,
17
at det periculum som kan synas in mora, motte medh een godh resolution
18
på vederpartens sijda forderligst beqvämas och förbättras.

19
Emot mig uptäckte han, sine colleguer, een deels i consideration af den
20
fahra och last Eder Kgl. Maj. armée nu står uthi, väl hafva varit i den
21
meeningen, som man på een månadt heller någre det motte ingå, til dess
22
deres armée kan inrättas, at divertera den Beijersche secoursen derifrån.
23
Men häremot betrachtade han den consequence, at hvar man skulle ingå
24
någre få månaders stilleståndh, så löper dermedh inn icke allenast lång tijdh,
25
förrän man kunde sig uthi conditionerne förlijka, uthan och dher sedan
26
terminus vore tilenda och man i medler tijdh icke kunde slutha friden,
27
och man ville til een ruptur, så moste man anten bevillia deres prolongation
28
effter deres behag heller och supportera den blasmen af verlden, som man
29
refuserade alle billige förslag til composition och eenigheet; hvarföre tycktes
30
honom, såssom af sig sielf, rådeligit, dett man heller förebögte thette til-
31
budh och i förstonne afsloge them denne begiähran, än sedan råka uthi
32
ofvanberörde besvär.

33
Sedan, det andre theres värffvat å Spaniske legaternes vägnar at kungiöre,
34
det kongen af Spanien vore sinnadt at giöra fridh medh Franckrike, varandes
35
vidh den förtröstning, at ehuru hans syster, drottningen af Franckrike, på
36
den eene sijdan droge itt stort afseende på sin söhns interesse, så ville han
37
sig dogh försäkra på andre sijdan om sin systers adfection, at hon påminner
38
sig det blodzbandh dem emellan är, hvilket icke vil tillåtha, det husedt
39
och den familien hon och är sielf unsprungn af, må så heelt gå i grundh
40
och ruineras. Fast heller sakerne förmedelst sitt förnufftige conduite och
41
höge authoritet sålunda varder modererandes, at dette kriget medh een
42
godh förlijkning motte termineras och biläggias, til hvilken enda han,
43
kongen af Spanien, skal hafva sine här varande legater gifvit all fulkomblig
44
ordre at slutha een sådan fridh, som på sådane tempererade conditioner kan

[p. 160] [scan. 200]


1
föreslåes. Dette Spaniernes tilbudh förekom legationi Gallicae såssom een
2
ting som mehr hade in recessu och mehra vara een höfligheet, thermedh
3
sig at insinuera och försökia hvadh giörligit vore, än något alfvar. Hvarföre
4
til afskära them alt hopp om een eensijdig tractat uthan allierade heller i
5
Paris hoos drottningen och på annat rum än här det at förrätta, svarade the,
6
sig väl hafva förmodat vidh denne tidh skole hafva bekommit itt fulkomme-
7
ligit svar på deres långe sedan giorde proposition. Men emedan them,
8
Hispanis, hafver behagadt at bruka denne discretion sådan sin fridhbegirige
9
intention å deres konungs vägnar at betyga, ty vele the, såssom den hög-
10
loflige chronan Franckrikes dertil medh fullmacht förordnade ministri och
11
legati opå denne orthen, alle medel och vägar tillika medh them sökia,
12
huru alle missförståndh och oenigheet må på bäste sättet slättas och afhielpas
13
kunna, inthet tviflandes at så högstbemälte drottning af naturlig affection
14
til sohn och broder derhän varder contribuerandes sin ytterste förmågo,
15
at itt gott förståndh beggie rijkerne emellan må redresseras och uprättas,
16
som elliest the för sine persohner al flijt och embetes plicht vele hafva
17
offard, sådant gott värck at förfodra. Allenast thet skier medh theres allie-
18
rades consentement och nöije, hvilke the äre fult och fast resolverade icke
19
at förlåtha.

20
Mediatorerne svarade, dette förslaget derhän vara ansedt, huru medh deres
21
allierade på denne orthen friden må slutas. Fördenskuldh vil man hålla
22
före, at emellan Frantzoserne och Spanierne lärer något mehra til närmare
23
tractat förelöpna. Sidst som frembst adhorterade han, duc de Longueville,
24
at vij som allierade vidh denne sakernes gode beskaffenheet gifva hoos
25
verlden på all orhter, uthi alle actioner itt högt skeen til een beständig
26
intelligence, at vederparten härmedh må sij ingen uthväg vara til division
27
och således vidh desse extremiteter nödgas at contentera chronome och
28
adhaerenter uthi sine desiderier, berättandes til itt tekn af Spaniernes oför-
29
mögenheet vara, at the hafva föreslagit itt stilleståndh i Catalaunien.

Documents