Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
45. Salvius an Andreas Gyldenklou Osnabrück 1646 Februar 2/12
–/ 45 /–
Osnabrück 1646 Februar 2/12
Gespräch mit Trauttmansdorff über die Gravamina der Evangelischen, Aussöhnung der Konfes-
sionen , Kurpfalz. Wunsch Trauttmansdorffs zur vorrangigen Abhandlung der schwedischen Satis-
faktionen , Ablehnung zu weit gehender Forderungen und eines ständigen offenen Zugangs zum Reich
für Schweden. Stift Bremen und Verden, Wismar. Ratschläge Salvius’ zur Festsetzung der
schwedischen Forderungen. Polnische Kriegsmüdigkeit. Gefahren bei einem Bruch mit Brandenburg.
Jagh baar idagh den nye ahnkomne fullmachten till Trautmansdorff, hvilken
var allena. Fullmachten laas han icke, uthan, om hon vore vår förre full-
macht lijk, syntes han thermedh skulle vara tilfridz. Begynto strachs discur-
rera medh migh om evangelicorum gravaminibus, sade them stå på extrema,
bodh oss intale stenderne, at the beqväma sigh till billigheet. Undrade at
the Churpfaltziske icka besökte honom och giorde een begynnelse til den
Pfaltziske sakens afhandling.
Jagh meente evangelicorum förslagh at afhielpa gravamina vore billige.
Om icke een exact aequalitet i rijket stiftades mellan begge religionsförvan-
terne , så blefve ingen fridh och eenigheet beständigh. Han lofvade vela
disponera the catholische till alt thet the mit ehren und gewissen kunde
ingå, badh oss på andra sidan göra thet samma. Pfaltz, sade jagh, hade nu
i nogra och 20 åhr försökt så monga particular af handlingar, men alt fåfengt.
Nu råda Dannmark, Engeland, Brandenburg etc., at han skal allena holla
sigh vidh generaltractaten och chronorne. Han var thermedh tilfridz, meente
lijkväl nödigt vara, at man om den saken à part fäst handlade, slöte henne
sedan ini generalslutet.
Therifrå kumme vij på chronans satisfaction. Han sade sigh vele ryckia til
Münster, men ville gerna först aftala medh oss om satisfactionen, så ock i
thet närmaste afhielpa gravamina, efter the hörde till Ossnabrügge och icke
till Münster. Jagh sade thet nu stå til honom at determinera satisfactionen.
Han svarade strachs (såsom han i alt är kort och real i svar och taal, uthan
discurser och longa complimenter, them han inthet kan lijda), at Branden-
burg och Ahnspach och heela thet huset lägger sigh medh all macht emot,
at icke Kgl. Maj. och Sveriges chrona må få Pommern. Thertil kommer nu
ock Polen, pretenderar icke allänast på the try ämpterne , om hvilka Con-
tareni hafver berättat Rosenhane, uthan hafver ock in particulari skrifvit
honom Trautmansdorf til (thet han lätt migh see), at han pretenderar på
heela Hinderpommern intill Odern. Lijkväl medan Kaijsaren gerna vil göra
Kgl. Maj. til Sverige fram för andra alt möijeligit contentement och han
såge, at inthet land låge Kgl. Maj. bätter tilhanda än Pommern, så ville han
sökia alla möijeliga medel at contentera Brandenburg på thet Eder Kgl. Maj.
motta få Förpommern.
Jagh förringade theremot Förpommern, thet skäligst jagh kunde, medh
slutande, at thet var hvarken kaijserligh at offerera eller konunglig at
emottaga. Han exaggererade thes beqvämigheet theremot högt för Sveriges
chrona, i synnerheet hvadh för een stoor tingh thet vore, at en mächtig
fremmande potentat finga sålades dören öpen at gå ini Romerska rijket, när
han ville. Jagh theremot, at thet vore så myket störra Kaijsarens och Römiska
rijkzens heeder och säkerheet. När vij hade nogot therom pro et contra
dicurrerat, så sade han, låten då blifva Pommern, så vil jagh skaffa Eder
stift Bremen. Jagh giorde åter thet myket ringare än Förpommern och sade,
vij moste hafva alt thet vij i replican satt hade, bevijste honom at thet ändå
inthet eller lijthet nogh vore moot den skada Sveriges chrona hade lijdet
vidh dena krijget. Han ville theremot icke komma på den dicursen om
causis belli, uthan undanbögde thet såsom odieus. Efter een timas conference
märkte jagh väl så myket, at Vorpommern och ertzstift Bremen tilhopa
skulle nogot så när gå. Ja, jagh troer at stift Verden slincker efter, förän
the derföre låta värket rumperas, men Wissmar sade han heela collegium
Hansae mächtog ting opponera sigh emot, doch står thet therhänn.
Jagh skulle fuller hafva skrifvit detta til Kgl. Maj. silff eller åt minstonne
til rijkzcanzlerns Excellentz, men efter gref Johan Oxenstierna skrifver sielf
sin herfader till och vij både coniunctim til Kgl. Maj., så beruttar jagh
detta til min herre, i synnerheet efter jagh icke veet, om thet så rätt blifver
uthi commun brefver uthtryckt , at säija mijn eenföldiga meening härom ,
thet böör migh fuller icke göra non rogatus. Migh tycker lijkväl (doch
allenast under oss tilsäijande), at efter vij plane non icke synes kunne få
heela Pommern medh interessenternes consens, uthan om vij vela maintine-
rat , så moste vij tänckia til at föra krijgh therföre allena, hvar icke nu
strachs doch framdeles när vij äre uhr vapnen komna, inthet annat hafva
til at vänta, eftersom oss sådant vidh söga förplichtelser icke obscure af een
och annan såges, man fördenskuld hade orsak at icke uthslå detta, om thet
oss biudes. I synnerheet thet man fingo Wissmar thertill, fuller torde Hinder-
pommern ränta nogot mehr än Bremen och Verden, men så äre alla ämpter
så högt medh hypotheken besvärade, at man moste så gott som köpa them
igen de novo, och ther man alla andelige godzen i desse både stifter behölle,
vore the väl theremot at räkna. Men then högsta publique nyttan för chronan
voro denn först, at hon sålades blefve mästare öffver ostia på the tree rijkzens
förnämliga strömar Odern, Elben och Wesern, secundo at hon finge votum
et sessionem i tree rijkzens creisser, Förpommern i Öffversachsen, Bremen
i Nedersachsen (ther thet är medh Magdeburg director i craissen) och stift
Verden i Westphalische creissen, och finge altså i alla tree creisserne, som
liggia vidh Öster- och Westersiön, participera i alla theres consilier. Hvadh
thet är värdt pro publico, kan hvar och een tänckia. Tertio finge Kgl. Maj.
stifta een mächta beqvemb correspondens-linea till siös emellan Götheborg
och Elben sampt Weseren. Bispen af Bremen kunde i thet stället contenteras
medh Halberstadt. Quarto Hinderpommern blefve då een muer medh Odern
mott Polen. Quinto troer man, at Churbrandenburg skulle äntligen thertil
consentera, så at Kgl. Maj. hade thet ena och thet andra medh ens och annars
behagh. Kungen i Polen seer, at hans ständer vela icke länger föra krijgh
medh Sverige för hans privatpretension skuld, derföre söker han alla medel
och vägar, at Polniske chronan sielf må få nogon controversia medh Sverige
och han altså therigenom per indirectum få drifva sijn egen saak, syntes
fördenskuld icke orådeligit, at man förlögde sådant och lade ett gott bol-
wercke emellan chronorne. NB. Curbrandenburg hafver monge undersåta
i vår armée
Dieser Hinweis geht auf eine Bemerkung Wittgensteins vom 26. Dezember 1645/5. Januar 1646
zurück, daß die deutschen Offiziere im schwedischen Heer noch schwieriger werden könnten, als sie
ohnehin seien, wegen der pommerischen Prätension und der reformierten Religion, und
könnte leicht eine Revolte erfolgen: Urk. u. Aktenst. IV S. 417.
emot oss. Ja, landgrefven af Hessen får nu hans syster
considerabel, och hafver dessföruthan genom arfföreening expectancen på
Pommern.
Sådant är at alt betänkia. Kunde min herr alt sådant vidh lägenheet påminna
vår allernådigste drottning, vore thet gott at vij snart finge svar therom.
Ty Trautmansdorf ijlar sin koos, men hoppas skole bijda til thes svaret
häropå kan komma. Gär icke detta, så fattar han andra consilia, men offvan-
bemelte förslagh troor jagh vist, at på hans sida skole gå.