Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
22. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Januar 12/22
–/ 22 /–
Osnabrück 1646 Januar 12/22
Bemühungen des Mainzer Direktoriums um Einigkeit der Reichsstände gegenüber Frankreich.
Reaktion der Franzosen darauf. Zulassung von Residenten und Sekretären zu den Verhandlungen.
Amnestie. Erkundung des von den Brandenburgern beim angekündigten Besuch beabsichtigten Vor-
trags durch Mylonius. Pommern. Besuch der Straßburger beim mainzischen Gesandten. Empfang
der staatischen Gesandten in Münster, ihre höfliche Behandlung durch die Spanier.
Idagh otta dagar sedan ginge härifrå och till Eder Kgl. Maj. tvenne våre
allerunderdånigste skrifvelsser, daterade thet förre på efterste dagen af näst-
förledne månadt och åhr [ 31. Dezember 1645/10. Januar 1646 ] , thet senare
den 5. huius [ 5./15. Januar 1646 ] , uthi hvilke är omrördt och förmält
hvadh som var händt och passerat näst förr, vidh och i någredagar sedan
vij replicerade på the kaijsserliges svar; jämväll at vij ändå inthet vore visse
på huruvijda the Frantzöske fullmächtige vore komne i Munster. Därefter
hafva vij förnummit, at the, så snart the hade, i residentens Rosenhanens
och Vultei närvarelsse, aflagt theras replicque hoos Contareni, skole hafva
beskickat Churmaintziske directoriumet och begärat een deputation till sigh
uhr heela corpore statuum af bägge religionerne i lijka anthal, förmälandes
at the hade något at proponera för them
Vgl. J. G. von Meiern II S. 173.
directorium kallat ständerne till rådz öfver thenne begäran. Och ehuruväll
the i furstenrådet, hälst evangelici, skole hafva sigh emellan sluttet at emot-
taga the Frantzöskes tilbodh, och råda the andra collegierne deputera visse
till legationem Gallicam, skall Maintziske directorium lickväll, föruth och
förän conclusa äre vordne sammendragne och något resultat theruhr kunnat
komma, hafva rundt afslagit then Frantzöske deputationen på thet vijs som
then var begärat, föregifvandes at thet vore wieder dess reichz herkommen.
Ville the Frantzöske något proponera, som anginge alle ständerne och till
then ända hafva af them visse deputatos, kunde thet fuller skee, men inthet
at deputati skulle på theras fordran comparera i theras logementer. Legatio
Gallica, bekommande thetta svaret, lät straxt hoos mediatorerne arrestera
protocollet, som mediatorerne hade opsatt och innehält then Frantzöske
replicquen, thermed vägrandes, at thet inthet måtte uthgifvas åt them
kaijsserlige. Genom La Barde bleef och här af oss begärat, at vij ville hålla
inne med vårt protocoll i någre dagar.
Imedlertijdh och efter thet gick långsampt i Munster, komo grefven af
Nassou och Vollmar den 5. huius [ 5./15. Januar 1646 ] hijt öfver, at conferera
medh the kaijsserlige som här äre. The låte sigh hoos oss så oblique genom
grefven af Lamberg anmäla och blefve af oss visiterade. The föregåfvo at,
om legatio Gallica hade låtit begära deputationem statuum till at communi-
cera then något, hade thet inthet hafft så stoort betänkiande. Men efter the
hafva låtit säija, at the ville något proponera, var thet dragit i mehra con-
sideration . Offvanbemelte kaijsserlige sade sigh väll vetta, at ständerne som
här äre, hade förr och efter replicquen fåt part af oss om våre handlingar;
ständerne vore våre adhaerenti[!] et confidenti, och sakerne här gå med maneer,
och ingen blifva fordrat pro Imperio, som legatio Gallica thet hafver synts
villia göra. The Frantzöske hafva nepligen annars väntet, än at the Maintzis-
ke , som the kunna medh militien i stifftet handtera efter sin villia, ju skylle
rätt hafva bracht theras begäran fram för ständerne och behörligen hämptat
alles rådh igen; sampt och at ständerne, betrachtandes at the Frantzöskes
värf var them föruth kunnigt och beforderligit till friden, skulle lätteligen
villia förstå thertill. Men the befinna från then eene tijden till then andra
och hafva härmed händer imellan, at ehvadh Frankrijke biuder till och gör
sin religionsförvanter här i Tysklandh, antingen med caresser eller i annar
måtto till villies och bästa, blifver lijtet erkänt och illa löhnt. Om vij hade
här, ehuruväll med begäran at communicera ständerne något, sändt till
directorium Moguntiacum, hade vij uthan tvifvell fåt samma svaret som
legatio Gallica, aldenstundh the Maintziske inthet göra uthan the kaijsser-
liges vetskap och them emoot.
Medan thetta står på i Munster, bekomme vij breef ifrå duc de Longueville
och hans colleger, theruthi the besvära sigh, som hade vij här giordt, deels
emot alliancen deels nästhållne concert öfver replicquen, i thet 1., at La
Barde inthet var med oss hoos the kaijsserlige och 2., at stiffterne skulle
här vara nämbde ibland Eders Kgl. Maj. satisfaction, som copian af sielfva
brefvet under lit. A thet med mehra uthvijsar .
Hvad som i Munster är vordet concerterat emellan mig, Johan Oxenstierna,
och then Frantzöske ambassaden, thet är Eder Kgl. Maj. uhr ther öfverstälte
särskilte och nästförleden den 29. Decembris [ 29. Dezember 1645/8. Januar
1646 ] härifrå gångne relation förmodelig nu reeda framkommit. Thet taltes
fuller oss emellan om residenternes närvaru, men bleef inthet theruthinnan
sluttit. Legatio Gallica står therpå, att residenterne i krafft af alliancen måge
interesse tractatui cum honesta sessione, ut audiant, referant ad plenipoten-
tiarios quisque suos, et sicuti opus praesentes moneant. Hvilket vij fuller
inthet neeka, men hafva them theremot förestält, att bägge sijdors residenter
måtte i thetta fallet gå al pari och vara lijka, så at then eene inthet kan vijdar
trängia sigh in, än then andre på sin ohrt blifver tillåthen. Och förthen-
skuldh , efter alle actus, som i Munster passerar emellan partherne och
mediatorerne, svara emot then eene, som här in transactione immediata
förefaller, och Eders Kgl. Maj. resident inthet kan i Munster admitteras till
alle, uthan allenast tvenne superficiale och efteråt anstälte communicationer
hoos Contarini, men får inthet närvarande höra hvadh som hoos nuncium
och the kaijsserlige förelöper, så hafver man med här nästtillförende och i
förre breef anteknade skääl remonstrerat them olijkheeten, och at thet för
then orsaken skuldh inthet var i vår macht, at uthan Eders Kgl. Maj. aller-
nådigste ordre tillstädia något i thetta fallet, som vij tyckte vara emot alli-
ancen ; oss så härefter som härtill villia gå med them efter alliancen och con-
certera förtroligen och i lijka steegh, inthet dölliandes för La Barde af thet
som i tractaten med the kaijsserlige passerar. På thetta slaget hafve vij, som
sagt är, alt härtill talt medh them och achta ungefär så svara på brefvet.
Hvadh nu Eder Kgl. Maj. oss häruthi allernådigst behagar at befella, skall
hörsamligen blifva efterkommit.
Huruvijda thet och är talt om stiffterne, vijsar ofvanbemeltes min, Johan
Oxenstiernas, relation, jämvähl vårt samfälte breef af den 31. Decembris
[ 31. Dezember 1645/10. Januar 1646 ] , på hvadh sätt stiffterne äre nämbde
i replicquen.
La Barde var i går hoos oss och gaf tilkänna, at legatio Gallica, ehuruväll
ther ingen satisfaction hade fåt af ständerne, lickväll boni publici caussa
hade tillåtit, at replicquen måtte them kaijsserlige tillställas. Den *** huius
hafva Caesareani här låtit inhändiga thet Maintziske directoriumet sitt proto-
coll aff vår replicque, hvilket i förgår är begynt at dicteras åt ständernes
skrifvare. Vårt, som är extractevijs tagit uhr relationen de dato den 31. De-
cembris , hafve vij i går underhanden meddelt then Hessen-Casselske, Alten-
burgiske och någre andre, att the måge thet jämföra med thet kaijsserlige
och i the tillstundande deliberationer hafva sigh thet tillhanda.
Grefven af Nassou, Vollmar och Crane, som vij i nästförledne vecku uthi
visit- och revisiterne äre komne till talss med, hålla amnestien tagin ifrå
anno 1618 och extenderat på Behmen, erffländerne och Pfaltz vara een
tröögh saak och tractaten till hinder. The sökia som oftast anledning till
närmare conversation medh oss och thermed lägenheet at smöija oss i
sinnet, at Kaijssaren tår fuller lickväll finna rådh, att contentera Eder Kgl.
Maj. i dess privat desiderio; men Frankrijke låtz the icke villia gifva een
prick eller hårsmån mehr än som reeda är tilbudet. Inthet hafva the ännu
nämbt, eller vij med grund kunnat erfahra, hvadh the tänkia at biuda Eder
Kgl. Maj. till satisfaction.
The Brandenburgiske låto den 8. huius [ 8./18. Januar 1646 ] begära 1. audience
hoos oss och 2., at man på både sijdor måtte hafva secretarios tillstädes at
protocollera thet som förefölle. Effter thet senare postulatum om secreterar-
nes adhibition var nytt och tillförende på theras sijda inthet brukat hoos
oss, hafver man kunnat eftertänkia, at the skulle villia något synnerliget
bringa före, och förthenskuldh opskuttit audiencen på någre dagar. Imedler-
tijdh sände vij Mylonium till them, at förhöra, om the, som man af theras
begäran kunde döma, förmodelig hade något vichtigt at föredraga hoos oss,
icke skulle villia gifva oss thet föruth skrifftelig, at man kunde desto bättre
öfverläggia saken och them therpå behörligen svara. Grefven af Wittgen-
stein hafver svarat, dät the hade ingen ordre at gifva thetta skriffteligen,
uthan mundteligen ifrå sigh. Saken inthet vara ny, uthan then samma, som
the tillförende hoos oss och residenten Rosenhanen i Munster någre gånger
hafva förebracht om Pommeren. Och efter the hafva spordt at theras, men
eenkannerligh grefvens af Wittgensteins förebringan i thenne saken, vare
på Eders Kgl. Maj. sijda illa optagen, kan skee therföre, at then inthet var,
som Wittgenstein hafver henne förrestält, infattat och öfverskrifvin, så ville
the nu hafva secreterare therhoos, som kunde protocollera itt och annat
som förrefaller. Them och vara befallat, at i lijka måtto remonstrera them
kaijsserlige, konglige och alle här vidh tractaten varande gessandter sampt
Romerske rikssens ständer churfurstens af Brandenburgs rätt till Pommeren,
och at han för sin person inthet achtar stå af thet samma medh godo. Om
thet skeer med gevalt och trugh, kan han fuller nu vidh så fatte saker inthet
göra theremot och taga till värn, uthan vill befalla Gud saken och låta heela
världen see, at honom skeer orätt. Han hade thet inthet förtient af the
evangeliske väsendet, som han efter sin anträdelsse till regeringen och chur-
würden hafver troligen ståt bij; eij eller väntat eller ännu kan troo, at Eder
Kgl. Maj. medh alfvare söker at förhålla honom, churfursten, hans landh.
Thetta var så ungefär thet som Mylonius hafver märkt hoos grefven af
Wittgenstein.
Schäffer sade oss, at the kalla thet sielfva een protestation, som the villia
göra. Vij hafva inthet än satt them tijman, men hålla lickväll så före, at the
kunna komma i morgen, då vij, eftersom theras förebringan kan vara an-
tingen som ofvantill är mält eller annorledes artat, achta mötha och svara
thene, hafvandes till rättesnöre, hvadh Eder Kgl. Maj. uthi instructionen
och sidermehra inkomne ordres allernådigst befaller och then saken kan
gifva oss vid handen.
The Chursachssiske skole vara å vägen och väntes hijt i thesse dagar.
Secretarius, som är för them skickat, skall hafva sagt, at the näpligen stå
efter then ähran uthi receptioner, gång, säte och titlar, som the andra chur-
furstlige hafva hoos een deel fått.
Ertzhertigh Leopoldi
Leopold Wilhelm Erzherzog von Österreich, * 6. Januar 1614, † 20. November 1662 Straßburg,
zweiter Sohn Kaiser Ferdinands II., war Bischof zu Passau und Straßburg (1625), Halberstadt
(1626), Olmütz (1637) und später Breslau (1655). Seit 1642 bekleidete er auch die Würde des
Hoch- und Deutschmeisters. Von 1639 bis 1646 befehligte er als Generalissimus das kaiserliche
Heer und wirkte seit 1646 als spanischer Generalgouverneur in den Niederlanden.
Johann von Giffen, * Prag, Rat der bischöflich straßburgischen Regierung und Großvogt zu
Schirmeck. Er wurde zum Bevollmächtigten Erzherzog Leopold Wilhelms bei den Friedens-
verhandlungen ernannt. Nach dem Friedensschluß war er Direktor der bischöflichen Rechenkammer
und starb am 13. Mai 1656 in Zabern. Biographie in Eduard Sitzmann : Dictionnaire des
hommes célèbres de l’Alsace I (Rixheim 1909) S. 602. APK 9408f.
besökt then Maintziske principalgesandten i Munster
Vgl. [ S. 30 Anm. 2. ]
titell, än förr hafver varit them emellan vant, gifvit honom. När samma
gessandte mälte sigh an hoos Bavaricos, hafva fuller thesse tillstat honom
tijman, men sagt, at the hoppas han honorerar them medh then titell som
the kaijsserlige och konglige plenipotentiarii gifva. Argentinensis skall
allenast hafva sagt, at han ville theri vetta skicka sigh, som thet tienar och
bör vara them emellan. The Beijerske, märkiandes then andres resolution,
hafva undanbögt visiten, förevändandes at andre hinder vore infallne.
Generalstaternes gessandter
Vgl. Relation de l’arrivée et de l’entrée de leurs Excellences Messieurs les Ambassadeurs
et Plénipotentiaires de leurs Hautes Puissances les Etats Généraux des Provinces-Unies
à Munster, et de quelle manière ils y ont été reçus et congratulez selon leurs propres
écrits: Négociations secrètes III S. 396–398. Vgl. auch die Verhandlungen des schwedi-
schen Reichsrats vom 17./27. Dezember 1645: Her R. Cancelleren rådde man skulle kalla
dem Excellentes och tractera dem som kongelige legatos, efter Galli dedh samma gö-
ra : SRP XI S. 260.
Frantzöske och Portugiske gessandterne med folck och vagnar och sedan
efter maneeret ini logementerne beledsagade. Uth på fältet, när duc de
Longuevilles och hans colleges adelssmän, som vore sände medh vagnarne,
komo till at beneventera them, äre Holländerne, som the Maintziske giorde våre
uthskickade, blefve i sine säten och hafva inthet rördt sig op eller uhr vagnen.
I lijka måtto hafva the, kommandes ini logementerne, icke häller på bruke-
ligit sätt tackat och dimitterat ofvanbemelte Frantzöske adelssmän, uthan
hvar och een fijckt till stolerne och uthaf them räkt handen åt them andre.
Hvilket duc de Longueville hafver förtrutit och på maneerligit vijs reproche-
rat them igen, i dät at, när Hålländernes secretarius kom till honom, duc
de Longueville, at tacka för ähran, som legaterne var vederfarin med
receptionen, hafver han mött och fölgt honom uthom sin cammar och saal,
caresserandes honom på thet höfligste, och när hertigen trädde sin koos
och in igen, hafver een af Frantzoserne, thertill bestält, sagt secretario
Batavico i öronen: Duc de Longueville är mycket courtoisare än edre princi-
paler , som icke eens viste at stiga op för oss, hvarken i vagnarne eller aff
stolerne ! Hvilket the Holländske gesandterne strax hafva fåt vetta och
sedan beflijtat sigh om reciprocque comportementer
Die Gründe für die Unhöflichkeit der Holländer gegenüber den Franzosen lagen in den proto-
kollarischen Schwierigkeiten, die diese ihnen bisher bereitet hatten. Vgl. F. Dickmann 1 S. 209.
J. H. Scholte : Die niederländische Delegation. In Pax optima rerum . Beiträge zur
Geschichte des Westfälischen Friedens (Münster 1948) S. 137–156.
The Spagniske hafva fram för alle andra besökt Hålländarne och thesse
them andra igen; hvarest the Spagniske hafva icke allenast gifvit them all
ähra, som souveraine princers gesandter vederfars, uthan och i alla måtto
på thet höfligaste tracterat them .
Hvadh öffversten Morser skrifver uhr Benefäldt hijt till oss, thet vijsar
bijlagan under lit. B. Vij villia höra hvadh then Strassburgiske säger, och
efter sakens beskaffenheet tala med La Bard och låta residenten Rosenhanen
göra thet samma hoos legationem Gallicam.
Ohne Bezeichnung: [ ohne Zählung ] Avise
Desgl.: Ausländische Avise
Desgl.: 23 Extract schreibens aus Regensburg 1645 Dezember 24
Desgl.: 24–28 Avise
Desgl.: 30 Avise
Desgl.: 32–32’ Avise
Desgl.: 34–36 Avise
Desgl.: 38 Derselbe an denselben. Ohne Ort 1646 Januar 18