Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
129. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Juni 7/17

[p. 324] [scan. 364]


1
–/ 129 /–

2

Rosenhane an Königin Christine


3
Münster 1646 Juni 7/17

4
Pr.: Stockholm 1646 Juni 25/Juli 5

5
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 5 ], 1267–1272

6
Französische Gegenleistungen an das Haus Habsburg für die Abtretung des Elsaß. Streit um die
7
Reichsstädte im Elsaß und die Festung Philippsburg. Lindau. Erwerbung württembergischen
8
Besitzes durch den Kaiser. Pinerolo. Beschränkung der französischen Satisfaktionen auf das Haus
9
Bourbon. Vermittelnde Rolle Bayerns. Schwedische Satisfaktionen. Hessen. Spanisch-holländische
10
Verhandlungen. Portugal. Waffenstillstandsvorschläge der Mediatoren.

11
Sedan som the keijsserlige och Frantzösche gesandterne hafva sig emellan
12
hafft åthskillige förslag öfver Franckrijkes satisfaction, såssom för dette Eder
13
Kgl. Maj. underdånigst ähr berättadt och dhe dhertil ähre kompne uthi
14
schrifftvexlingar medh hvarandre, hafva the Fransösche omsijder och dess-
15
förutan mundtligen sig så vida uthelåtidt, at Franckrijke til at contentera
16
huus Österrijke och så mycket lättare erhålla dess consens uthi thet som
17
them abalieneras och Franckrijke blifver inrymbdt, vore sinnad uppå thet
18
begärte vederlag af 5 millioner rd. at uthgofva 3 millioner Frantzösche
19
gyllen eller livres och dhertill betala halfparten af then skuldh som Elsass
20
står uthi, undantagandes hvadh stenderne i Elsass för sig betala. Sedan til
21
adsistence emot Turcken hafva the uthlofvadt uthi uppenbahra frigd, at
22
hålla medh Franckrijkes egen umkostnadt tye tusend man uthi feldt, och
23
dessemellan them Österrikische til undsätt och subsidier gifva 150 000 rd.
24
åhrligen. Medh dette theres tilbudh hafva the förmeent them keijsserlige
25
skulle vara tilfredz, efftersom Austriaci therigenom vinna then fördeelen,
26
medh bemälte 3 millioner icke allenast betala den skuldh som Elsass ähr
27
uthsatt före, uthan och deröfver hafva sig behållit 600 000 rd. medh the
28
150 000 som the åhrligen bekomma, hvilket the uthaf Elsass, förrän thet
29
blef oppignoreradt, aldrig hade bekommit. Hade altså deremot förmodadt,
30
at the keijsserlige uthi det öfrige skulle hafva beqvämat sig uthi Franckrijkes
31
postulater. Men ehuru the keijsserlige kunde göra sigh hoppning medh
32
dette tilbudh och penningeförsträckningen at komma til rätta, emedan prae-
33
sumerligit ähr, at Franckrijke väl mehra therupå ännu skulle tilöka, såssom
34
mediatores them uttryckeligen hafva sagdt (då dhe tilböde sine 3 millioner,
35
som tilförende ähr förmält), att the ifrån Paris hade visse tidender at them
36
var committeradt at offerera 6 millioner, så hafva the thet lijkväl uthslagit,
37
brukandes dhertil den praetext som plausibelst är och något skeen medh
38
sig hafver, nembligen at Franckrijke emot thet som härtil hafver varit uth-
39
lofvadt och altså genom een ny praetension begiärer til satisfaction the 10

[p. 325] [scan. 365]


1
rijkzstäder uthi Elsass belägne

41
Münster im St. Gregoriental, Türkheim, Kaysersberg, Colmar, Schlettstadt, Ober-Ehnheim,
42
Rosheim, Hagenau, Weißenburg und Landau. Vgl. G. Bardot : La question des dix villes
43
impériales d’Alsace depuis la paix de Westpbalie (1899).
, jemväl och Philipsburg, hvilket vore een
2
stoor desmembrement och afsaknad för rijket, hvaruthi sambtlige stendernes
3
interesse verserar och icke uthi Keijssarens macht thet at ingå, uthan fast
4
mehra emot hans jurament och capitulation, fördenskuldh keijsserlige ge-
5
sandterne vore sinnade, sådant samptlige härvarandes rijkzstender at före-
6
draga och theres betänckiande deröfver förnimma; hvilket ändogh Frant-
7
zösche plenipotentiarii ogärna så moste låtha skie. Så svara the lijkväl
8
således dhertil, at the inthet nytt förslag hafva giordt, eller mehra begiährat
9
änn tilförende. Ty den tijden the förklarade sig at lempna rijkzstäderne i
10
Elsass vidh sin frijheet och dersammastedes inthet mehra praetendera, än
11
hvadh Österrijke för dette nutidt hafver, så föreslogh them Elsass såssom
12
itt feudum af rijkedt. Men sedan the keijsserlige thet hafva förändradt och
13
det uplåthidt Franckrike cum iure superioritatis et haereditario, så vil och
14
derutaf föllia att the eodem iure motte niutha hvadh som dheri ligger och
15
ähr begripit. Elliest skulle the ringa satisfaction hafva emot the ståtlige
16
conditioner som the them Österrikische föreslagit hafva. Icke heller skulle
17
thet gifva någon säkerheet, uthan mehra orsak til trättor och missförståndh,
18
dher således tvenne mechtige herrar skulle uthi itt landh vara rådandes.

19
Medh Philipsbourg hålla the i lijka motta inthet nytt förslag vara giordt,
20
icke heller at the någon hoppning hafva giordt thet at afstå, medh mindre
21
at Newburg, Rhinfelden, Lauffenburg, Säckingen och Valldzhut blefve them
22
uplåthne. Och på sådant fall vore the väl tilfridz att quittera Philipzburg,
23
men elliest inthet. Elliest begiärte the thet icke heller annorledes utaf Keijs-
24
saren , än att han ville authorisera den accord som the theröfver kunde treffa
25
medh biscopen och domcapitlet i Speijer. Och det kunde Keijssaren icke
26
vägra, aldenstundh han ju sielf praetenderar til huus Österrijkes satisfaction
27
Lindaw, som är een immediat och frij rijkzstadt

44
DG irrtümlich rikzdagh.
, och dhertil flere herr-
28
schaffter och godz utaf hertigen af Würtenberg. Lider och at Spanien medh
29
een och annan af rijkzens stender inlåther sig i tractat, hvarföre han icke
30
mindre borde eller kunde thet förvägra cronan Franckrike. Huru thette
31
nu afgår, står til at förnimma, dogh synes lijkt at the keijsserlige sig här-
32
uthinnan inthet varde uppehållandes, effter thet theres huus och particular-
33
interesse icke så aldeles toucherar. Fransösche legaterne låtha sig och märkia
34
dhertil inclinerade, hvadh rijkzstäderne i Elsass vidhkommer, at the den
35
praetensionen tilläfventyrs motte afstå, så frampt icke något medel och
36
temperament theruthi kunde finnas, såssom the iblandh annat thet hafva
37
föreslaget, at bemälte städer motte blifva vidh sin högheet, ståndh och
38
privilegier, vara och heeta frije rikzstäder, aoch icke Imperii Germanici,
39
uthan regni Galliae, och ingen vidare subjection underkastadh, andre och
40
flere besvär och contributioner inthet uthstå, än hvadh the Imperatori och

[p. 326] [scan. 366]


1
Imperio härtil hafve praesterat. Doch såssom thette förslaget rijkzstäderne
2
förnembligen angår och på deres bevillning och gottfinnande eendeels
3
hängen, så hafva the sig thet härtil inthet behaga låthit, besynnerlig then
4
Colmarsche deputerade

35
Johann Balthasar Schneider, * 1612, † 1658, Syndikus der Stadt Colmar, der auch die Dekapolis
36
im Elsaß vertrat: APW, [ III D 1 S. 354 ] . Eine kurze Lebensbeschreibung in Eduard Sitzmann :
37
Dictionnaire des hommes célèbres d’Alsace II (Rixheim 1910) S. 702. Er wird häufig erwähnt
38
von Jean-Baptiste Ellerbach : Geschichte des Dreißigjährigen Krieges im Elsaß III ( bear-
39
beitet von August Scherlen , Mülhausen 1928). Vgl. auch Chr. Wolff : Une famille
40
bourgeoise d’Alsace: Les Schneider de Colmar, de la fin du 16 e au début du 18e siècle ( Maschinen-
41
schrift . Abschlußarbeit der Ecole des Chartes, Paris 1955). Eine Leichenpredigt von W. Weber
42
(Straßburg 1658) und ein Porträt sind erhalten (frdl. Mitteilung von Herrn L. Sittler, Stadt-
43
archivar zu Colmar). Bildnisse II S. 5; APK 23251f.
sig theremot opponeradt och allehanda motiver
5
til theres conservation förebracht.

6
Emellan Franckrijke och churfursten af Trier hålles före vara allaredo een
7
hemlig accord sluten öfver Philipsbourg i så motto, at churfursten det
8
hafver cederat, för hvilken orsaak the Frantzösche så hårdt stå derupå och
9
thet ingalunda affstå villia, brukandes ibland annat det til skiähl, at theres
10
vänner och allierade i Tysklandh styrckia them samme ohrt til at behålla,
11
på det the så mycket bättre tilfälle må hafva at secourera them i fall the
12
skulle blifva opprimeradhe.

13
Hvadh the keijsserlige uppå huus Österrijkes vägnar tilmäla sig at villia
14
behålla utaf härtigen af Würtemberg, hålles vara af then importence och
15
beskaffenheet, at thet uthi räntor sampt all annor qualitet och quantitet vidt
16
öfvergår Elsass och thet som Franckrijke blifver inrymbdt, så at the Öster-
17
rikische , synnerlig dhersom Lindaw skulle komma dhertill, utaf dette bytet
18
mehra prosperera, än the förlora skulle och ther theres giäldh blifva betalte
19
och the så store summor sampt åhrlige subsidier utaf Franckrijket erhålla,
20
skulle thet förorsaka theres huus een märkelig tiltagan och increment och
21
störste fördeelen utaf kriget. Frantzösche legaterne hafva väl inthet lofvadt
22
at secondera then keijsserlige häruthi vidare än hvadh justitien fordrar och
23
the hafva een rättmätigh praetension upå, hvilket dogh the keijsserlige
24
såssom een bevillning hafva uptagit. Men emot mig hafver duc de Longue-
25
ville låthit förstå, at the inthet vore sinnade at läggia sig stort derom, ty
26
efftersom härtigen af Würtemberg hafver förlåthit vårt partie, så motte han
27
och hafva den skadan, huru han kunde och förlikas medh the keijsserlige
28
öfver Blaubeuren, Aclem

44
Die Burg Achalm bei Reutlingen; vgl. J. G. von Meiern III S. 65 unter Vierdtens.
, Hohenstauff och hvadh the keijsserlige mehra
29
fodra, som han bäst förmotte. Thet skulle elliest gifva itt elackt exempel,
30
dher een furste heller ståndh i rijket skulle slå sig til cronorne och hålla
31
medh them, så länge han tyckte lijkt vara och sedan gifva sig derifrån, och
32
hans saak sedan blifva supporteradt och lijka hållin medh den som trooligen
33
hafver uthhärdadt, och man sedan skulle föra krig för den som oss hafver
34
förlåtidt. Fördenskuldh på det andre derutaf motte taga varnagel, meente

[p. 327] [scan. 367]


1
han, man kunde väl lida, om the theröfver något komme til kårta. Och är
2
ingen tvifvel, at Frantzoserne til at erhålla sin satisfaction, upå hvilken the
3
ähr ifrige och förhitzade, och deröfver archiducum Austriae consens, inthet
4
skole achta at thet går på een annars pung uth, såssom man hafver friskt
5
exempel medh Pignerol, hvilket dess lättare at bekomma för itt ringa kiöp
6
utaf härtigen af Savoye, hafva the honom medh härtigen af Mantues landh
7
uthi Montferrat contenterat.

8
Then conditionen som the keijsserlige hafva infördt at thenne Franckrijkes
9
satisfaction, skulle allena sträckia sig på huus Bourbon och inthet vijdare,
10
ähre the Frantzösche inthet medh tilfreedz, uthan stå dher fast upå at sådant
11
alt innpå chronan Franckrijke everdeligen skal vara til förståendes, och sade
12
nyligen duc de Longueville sig och sitt huus såvida dheruthi interessera,
13
såssom dhen dher näst Borbonies praetenderar til chronan, at han aldrig
14
skulle accordera thet thenne cession inthet vijdare än på then eene familien
15
skulle extenderas. The hafva och sielfve godh hoppning at the keijsserlige
16
sig häruthinnan rätta skole. Och är altså för thet öfrige ingen synnerlig
17
difficultet at Franckrijke medh sin satisfaction icke mehrendeels blifver
18
richtig.

19
Uthi negotiis Imperii låtha the icke aldeles spöria den chaleur som tilförende.
20
Ty ehuruväl the publice något kunna tala, så förnimmer man lijkväl en
21
confidence och i privat discourser, att the dherhän icke så stort inclinera.
22
Synnerlig uthi causa Palatina hålla the thet derföre, at dher man uthi andre
23
saaker vore richtig, icke borde sig däruthi uppehålla, anseendes att Pfaltz-
24
grefverne sielfve aldrig hafva något hulpit til kriget eller giordt til saken;
25
dheremot ophöija the Beijerfurstens tienste och uttryckeligen bekänna

43
DG hat bekomma.
at
26
hvadh cronorne til satisfaction kunna erhålla, thet hafver Beijerfursten til-
27
väga bracht och Keijssaren medh sine hoot undsegningar dhertil pousserat,
28
så at man dherutaf icke obilligt hafver misstankar, at the Beijersche allaredo
29
utaf Frantzoserne hafva förtröstning på possessionen superioris Palati-
30
natus .

31
The öfrige rijkzsaaker och tvister som kunna förhanden vara, förmeena
32
the til een deel på rijkzdagerne skola kunna bijläggias. Seija doch under-
33
tijden rundt uth, at them thermedh inthet är tillgiörandes, at alt missför-
34
ståndh skal blifva uphäfvit och totum Imperii corpus så restabilerat och satt
35
uthi den harmonia, at icke någre discordiarum och diffidentiae semina skole
36
blifva behållne, hvilket the hålla vara til cronornes advantage, mehr än
37
contrarium.

38
Eders Kgl. Maj. och chronan Sveriges satisfaction hafva the altidh högeligen
39
försäkrat at supportera och bijfalla såssom theres ägen, doch styrckia och
40
råda the som offtast dhertil, at Eders Kgl. Maj. för all ting skulle beflita sig
41
at erhålla huus Brandeburgs bevillning och cession upå Pomeren, hvar thet
42
annorledes icke kunde skie, at man då heller affstode them Hinderpomeren,

[p. 328] [scan. 368]


1
på det man sedan så myckit säkrare och i framtijden motte niutha hvadh som
2
nu således acquirerat vore.

3
Den Hessische satisfaction approbera the väl in genere medh försäkring, at
4
the then föruthan inthet villia förstå til någon accord, men när the komma
5
til speciem och befinna at det lutter andeligit godz ähr, som Hessen begiährar,
6
synes the något tröge och gärna såge at then uthi något annat kunde för-
7
bytas , så at dher Hessen i thet fallet icke större bijfal och adsistence hoos
8
Eders Kgl. Maj. legater hade at förmoda, skulle the på thenne sijdan illa
9
komma tilrätta.

10
Ehuru nu dette och hvadh mehra ähr kan föraccorderas och slutas, så är
11
för thet öfrige på denne ohrten störste difficulteten medh then Spansche
12
tractaten, föruthan hvilken man svårligen skulle bringa then keijsserlige til
13
något slut. Spanierne hafva och på långan tijdh och så länge the hafva stådt
14
i tractat medh Staterne, inthet låthit sig något märckia hoos Fransösche
15
gesandterne, varandes i den hoppning at dher the medh them andre kunne
16
komma öfvereens, så skulle Franckrijke sedan gifva bättre kiöp, til hvilken
17
ende the och mäst hafva ingådt alt hvadh Staterne hafva begiärat, ja och så-
18
vida at them är bevilliadt, ehvadh the uthi denne campagne och intil dess
19
kungen i Spaniens ratification ankommer, acquirera kunna. Fransösche
20
legaterne ähre medh thenne trataten inthet väl tilfridz, ty endogh Staterne
21
them försäkra at inthet komma til något slut, förrän Franckrijke tillijka
22
blifva färdigt, så hafva lijkväl Spanierne deres denne fördeelen, at the föruth
23
veeta huruvida the med bemelte Sta[terne] kunna komma och dereffter
24
rätta sin procedüre emoot Franckrijke. Elliest utaf den hoppning Spanierne
25
göra sig at contentera Staterne och bringa them til separation medh Franck-
26
rijke , förorsakade allenast een onödig tidzspillan och sättes tractaten tilbakars.
27
Conditionerne som them emellan schriffteligen ähre upsatte och afhandlade,
28
hafva Staternes plenipotentiarii väl vijsade åth Fransoserne, men inthet velat
29
them derutaf någon copian meddeela, föregifvandes at the thet icke heller
30
ville göra emoot sine principaler utaf fruchtan, at copierne sedan må uth-
31
spridas och komma i gemeene mans händer i provincierne och sedan giöra
32
folcket vedervilligt til feldttåget, hvilke skulle uptagan at friden reeda voro
33
sluthen, och man fördenskuldh inthet vijdare behöfde krigen eller och vänta
34
opå Franckrijke, emot hvilket gemüetherne på den orthen och serdeles
35
sedan thet rycktet om gifftermåhlet uthspriddes, myckit ähr altererade.
36
Föruthan den dispüten om Indianische navigation och commercier finnes
37
emellan Spanier- och Staterne för denne tijden störste difficulteten om
38
Portugals interesse, hvilket Staterne ingaledes villia förlåta. Och til at kunna
39
thermedh bäst hafva the förmeent gå then i trataten heelt förbij, undvij-
40
kandes den dispüten och inthet nämbna them på itt sätt heller annat, att
41
the sedan motte hafva sig förbehållit at göra them adsistence och transpor-
42
tera kriget uthi Castilien och hiertat af kungen i Spanien, medh hvilket för-
43
slag och Portugiserne hafve varit bäst tilfridz. Men omsijder Spanierne,
44
märkiandes thet upsåtet, hafva den saaken nyligen begynt movera och för

[p. 329] [scan. 369]


1
alting stå dheropå at Staterne inthet skole sig medh Portugal befatta. Hafva
2
och föreslagit at villia pardonera kungen och hans adhaerenter, at han må
3
säkert retirera sig til Bragance och leffva i thet ståndh som tillförende. Men
4
elliest til något stilleståndh medh Portugal låthas the ingaledes villia förstå.
5
Och gifver altså denne strijden itt anståndh och ny difficultet uthi den
6
Spanische tractaten.

7
Frantzösche legaterne, ther the elliest medh them keijsserlige kunna blifva
8
richtige, synes inthet stort alfvar hafva at tractera medh Spanierne, uthan
9
skulle gerna separera them från hvarandre, om thet vore practiserligit.

10
Interim liggia mediatores them hårdt ann öfver itt stilleståndh, hvilket the
11
förmeena nu vara rätta tijden at anställa, så frampt thet något skal giöras,
12
förrän friden blifver, emedan sakerne synes något avancerade och inthet
13
närmare kunne komma, medh mindre thet skal vara fulkommelig fridh.
14
Om Fransoserne thermedh hafva alfvar, kan man inthet veetta, men så
15
änskylla the sig thermedh, att the på sin sijda väl vore thermedh tilfridz,
16
men effter Eders Kgl. Maj. legater och generaler inthet finna det rådhsambt,
17
så kunna the thet allena inthet giöra.

Documents