Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
145. Johan Oxenstierna an Salvius Münster 1646 Juli 3/13

[p. 361] [scan. 401]


1
–/ 145 /–

2

Johan Oxenstierna an Salvius


3
Münster 1646 Juli 3/13

4
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 1290–1292

5
Verzögerung der Rückreise von Münster. Ständische Verhandlungen. Französische Stellungnahme
6
zur Amnestie. Restitution der Pfalz. Kurwürde. Handelssachen. Französische Satisfaktionen.
7
Trauttmansdorffs Erfolge. Gründe für das französische Friedenssebnen.

8
Jag hade fuller ment at kunna komma härifrån idag eller aldrasidst i morgon
9
tijdeligen, men dhe månge visit- och revisiter sampt conferencerne medh
10
legatione Gallica och ständernes interpellationer taga een stoor tijdh
11
och hålle mig öfver mitt opsåt här qvar, så at jag nu intet seer kunna expe-
12
diera mig före än i andra vekan ungefär om tijs- eller onsdag.

13
Thet hade fuller varit gott, at vij både hade varit ihoop i een slijk occasion,
14
men huru thet skulle nu här kunna skee uthan praejudice; såväl i hufud-
15
saken som i Kgl. Maj. egen respect, kan jag intet väl see. The rationes som
16
her Einsiedel

36
Konrad von Einsiedel, Geheimer Rat des Erzstifts Magdeburg: APW, [ III D 1 S. 350 ] . Einsiedel
37
wurde am 9. Mai 1597 in Torgau geboren und starb am 8. Februar 1668 in Halle a. d. S., wo
38
er am 2. April beerdigt wurde (Hauptstaatsarchiv Düsseldorf, Stolbergische Leichen-
39
predigt
-Sammlung Nr. 8604 und 8605; Universitätsbibliothek Göttingen, Sammlung von
40
Leichenpredigten II Nr. 178. Frdl. Hinweis von Herrn Fritz Roth, Boppard).
hafver fördt och her ambassadeuren i sitt breef af den ***
17
huius röre om, äre af stoor consideration. The evangeliske från Osnabrug
18
hafva reeda röönt, at theres öfverkomst hafver stijfvat them catholiske och
19
giort först och främst våra religionsförvanter som här äre någon jaloux och
20
sedan alla evangelicos ihoop till att åtlöije för papisterne. Trautmanssdorf
21
hafver notificerat them Culmbakiske och begärt een deputation af them
22
evangeliske, som i går skulle hoos honom taga emot papisternes förslagh.
23
Langerbach berättade them Altenburgiske dhärom och thesse låte märkia,
24
at the och vilia vara medh. Men then Culmbackiske, Langerbach, Oelhaffen
25
och kanskee några andra, som här plägar vara, hafva sig samsatt, att på
26
sattan tijma fara till Trautmansdorff, thet the ock giorde; kommande ther-
27
ifrån hafver fuller Culnbacensis inviterat Osnaburgenses till dictaturam,
28
men the haffva hafft dheri betänkiandhe och häller begärt communicationen
29
af migh. The Altenburgiske tänkia nu på återesan. Jag fick samma förslag
30
sent i afftonse och läntet strachs idag bort, så at jag nu intet hafver nogon
31
copia at sända. Thet är ett exemplar tijt öfversändt till ständerne som där
32
äre. Jag hoppes att her ambassadeuren får der en copia, therutaff han kan
33
märkia, huru när vij äre i den puncten.

34
Galli villia fuller ännu stå på anno 1618 såsom termino a quo i amnestien,
35
men mena att när chronorne få sin particularsatisfaction och ständerne äre

[p. 362] [scan. 402]


1
dhermedh tillfrijdz, att man motte taga vijdh 1624, som dhe käijserlige
2
biuda. The Altenburgiske mena, at så frampt man går ifrån 1618, giör man
3
publico bättre gagn, att man tager 1620. Thermedh är ändå intet Ferdinandi
4
regerung ophäfven ifrån sin begynnelse. Galli mena at Pfaltz hafver orsak
5
at tacka Gudh och cronorne, om han får Underpfaltz heela och hållet, som
6
han det hade anno 1618, igen och een deel af Öfverpfaltz. Thet samma
7
kunde man spänna och sträckia, så gott och långt man kunde. Thet som
8
öfverblefve motte Bavarus taga in solutum iure perpetuo. Hvadh churvurde
9
vijdkommer, falla Galli them käijserlige bij, att Bäijeren blifver som han
10
är, och Pfaltz den ottendende churfurst. Würtenberg, Sarbruch och dhe
11
andhra som vij hafva specificerat, vilia dhe i lijka motto medh oss secundera
12
till dheras restitution i the sakerne som röra och flijta af detta krieget. Är
13
nogot annat som them besvärer och hafve sitt ursprung annorstädes, thet
14
achte the intet vara af nogon sådan consideration, att man therföre skulle
15
här ophålla tractaten och tijden.

16
Uti commerciepuncten låta Galli ständerne sättia, hvadh dhe villa till sitt
17
bästa, allenast det går deras commercier här i Romerske rijket an. För
18
Franckrijke och dess interesse hafva de intet att påminna, hoppas ock att
19
ständerne intet nogot ämnada som löper theres herres heemstat till förfångh
20
och skada. Om på Kgl. Maj. vägnar vij ville nogot föra in, hoppades de
21
att vij giordet medh een sådan consideration och varsamheet, att ständerne
22
och helst städerne intet fattade nogon jalousie deröfver, varandes dhe ämna
23
på then ohrten och lätte att stöta för hufudet.

24
Uti Franckrijkes satisfaction äre dhe närmare än jagh hafve trodt. Traut-
25
manssdorf hafver medh sitt af- och anreesande så mycket vunnet hoos de
26
Fransöske, att dhe, venandes nu sidst vara sant hvadh från Osnabrug
27
berättades, att vij ther vore richtige och intet villiandes vara then sidste,
28
som skulle böra afvunden, hafva 1. uti Franckrijkes praetension afstått
29
vackra stycken, såsom Ortenaw, Brisgaw, Newburg, Sarwerne och valstä-
30
derna ; 2. offererat erchiehertigerne som skola cedera thet som Franckrijke
31
för 3 millioner gyllen at betala nu strachst een och the andra i the tu näst-
32
föliande åhren, så att alt contenderas innan 3 åhr löpa till ändha; 3. tillbudet
33
att vilia betala halffparten af skulden, som heffter på Elsas, hvilken hälffte
34
stiger på een million; 3. lofvat att vilia adsistera Käijsaren emot Turken
35
först nu så längie han är i apprehension och fara för det kriget, åhrligen
36
150 000 och sedan om kriget går heem, entretenera 10 000 man på sin egen
37
pung; 4. tillsagt at vilia quittera sin praetension på Beenfeldt så frampt
38
cronan Sverige gifver det åt stifftet Strasbourg igen. Nu ångra de att de
39
hafva släpt valstäderne, effter dhe liggia så väl till för Brisac. The proteste-
40
rande cantones skole rådha Franckrijke att stå effter samma valstäder. The
41
vilia fuller giärna taga sin ordh igen, men som jag märker, skij de derföre
42
och äre nögde om de få 1. dhe 10 richsstäderne och 2. Philipsbourg, allenast
43
bare besättningen i thenne. The käijserlige märkiandes de Fransöskes facilitet
44
att ryggia, jämvel then successen the mena sig nu hafva, äre intet tillfrijdz

[p. 363] [scan. 403]


1
medh penningesumman, eij eller vilia de vilfara Frankrijke i de tvenne
2
begärte styken. Om alt annat blifver richtigt, så tyckes att ock Franckrijke
3
släpper dett.

4
The låtes vara rätt hoga effter frijden och hafva vijdlöffteligen föredraget
5
the rationes som them thertill beverka, hvilke jagh intet kan ogilla. I synner-
6
heet ligger them tu ting i hufudet: 1. Hollendernes begärelse att sluta medh
7
Spanien, hvilke nu reeda hafva så när förderfvat denne campagnen medh
8
sin cunctation till feldtoget och praecipitation i tractaten; 2. thet molnet
9
som opgår i Italien och tyckes höta Franckrijke. The bekänna att dhe reda
10
märkia een stoor man opå Contarini och befara att ligan motte der blifva
11
större och farligare än man troor. När jag optäckte them hvadh å Kgl. Maj.
12
vägnar vij yterst kunde stå på, tysnade dhe och sågo på hvarannan. Fuller
13
lofva the villa secondera oss deri, så myket de kunna. The mena ock, at
14
om Kgl. Maj. skulle ville taga emot heela Pommeren utan churfurstens och
15
interessenternes consens, skulle det väl gå. Thet samme sade Trautmansdorf
16
idagh när jagh var hoos honom. Men de rada alla, att man ville see gå
17
fram tijden och det som kan blifva varachtigt. Jag hinner intet föra in alla
18
deras skääl. The alleguerade sitt exempel och procedere medh Franckrijkes
19
satisfaction. Then the förmoda sigh hafva kunnat nå större och bättre, men
20
hafva lijkväl skrifvit heem och råt sin herre och hans ministrer till moderata
21
consilia. Duc de Longueville gladde sig deröfver, at det var väl optaget der-
22
hemma och blifver här berömt af een och annan. The sade sig och hafva
23
sport åtskillige effecter deraf.

Dokumente