Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
44. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Februar 2/12

[p. 127] [scan. 167]


1
–/ 44/–

2

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine


3
Osnabrück 1646 Februar 2/12

32
Vgl. S. Lundgren S. 250.

4
Pr.: Stockholm 1646 Februar 25/März 7

5
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [ 4], 161–168

6
Beratungen der Stände über die Frage, ob die fremden Kronen für Reichsfeinde zu halten seien,
7
Pässe der Portugiesen, Schönebeckisches Projekt, Amnestie. Religionsfreiheit in der Pfalz. Behand-
8
lung der katholischen und evangelischen Gravamina. Unentschiedene Haltung der Evangelischen
9
gegenüber den schwedischen Satisfaktionen

33
Über das träge Ingangkommen der ständischen Beratungen unterrichtete Rosenhane den Reichs-
34
kanzler mit Bericht vom 7./17. Februar 1646 ( A. Ox., Slg. G, Rosenhane) . Er erwähnte
35
dabei den Wunsch der Franzosen, die Behandlung der Satisfaktionen der der ständischen Gravamina
36
vorzuziehen.
. Hinweis Trauttmansdorffs auf die Türkengefahr mit
10
Bitte um Mäßigung bei den Satisfaktionsforderungen. Übergabe der schwedischen Vollmachten an
11
ihn. Restitution von Kurpfalz. Trauttmansdorffs Vorwurf mangelnder französischer Friedensliebe.
12
Pommern, Entschädigung Kurbrandenburgs in Schlesien. Bremen und Verden. Nachrichten aus
13
Riga. Konferenz mit d’Avaux. Hessische Forderungen.

14
I nästförledne veeku nästan hvar dagh, för och efter middagen, hafva
15
ständerne här i fursten- och ständernes collegio hållit sessiones och luppit
16
igenom förtalet och första classem af replicquen. Som then Magdeburgiske
17
(hvilken nu sitter medh i furstenrådet uthmed directoris bordh, ungefär
18
som Churtrier in collegio electorali, för hvilken admission hanss herre oss
19
hafver tillskrifvit, som lit. A uthvijsar) och then Lunenburgiske oss i för-
20
och går sampt andre då och då hafva berättat, skall uhr prooemio vara
21
proponerat: 1. om chronorne icke böra hållas för Romerske rikssens fiender

37
Vgl. das Protokoll der Sessio publica III vom 27. Januar/6. Februar 1646: J. G. von Meiern
IIS.290ff.
.
22
Österrijkeoch Beijern hafva sustinerat affirmativam, men ständerne hafva
23
rådt directoriumet, at then samma quaestionen, såssom then thertill sin
24
fulkomlige uthredelsse fordrade repetitionem et discussionem omnium
25
caussarum belli, togo stoor tijdh och brachte med sigh någre acerbiteter,
26
måtte sättias afsijdes och dissimuleras, gifvandes the evangeliske, och med
27
them then Wurtzburgiske

39
Johann Philipp von Vorburg (gest. 1666), Kurmainzischer Geheimer Rat und Amtmann, Propst
40
zu Münster im Granfeld, Bevollmächtigter des Fürstbistums Würzburg: APW, [III D I S. 350] .
, underhanden och med theras discurser at förstå,
28
thet the inthet kunde falla Österrijke och Beijern bij; 2. hafver Österrijke
29
meent at chronan Sverige vore kongens af Spagnien fiende, aldenstund
30
thenne var uthur huuss Österrijke och cronan Sverige hafver declarerat
31
sigh hostem domus Austriacae . Ständerne skole hafva svarat, at efter bägge

[p. 128] [scan. 168]


1
chronornes, Sveriges och Spagniens, fullmächtige här och i Munster inthet
2
vella bestå, at theras principaler äre declarerade och oppenbare fiender, så
3
behöfde inthet ständerne läggia sigh theri och föra them tillsammans, efter-
4
som ständerne thessföruthan inthet hade at göra och befatta sigh thermedh.
5
Och 3. för samma orsak ville icke häller ständerne mängia sigh i then
6
Portugiske saken, at råda till eller från om passet, som chronorne uthi
7
prooemio begära för the Portugiske gessandterne

38
Protokoll der Sessio publica VI vom 31. Januar/10. Februar 1646: J. G. von Meiern II
S. 328ff.
; doch lickväll och eme-
8
dan Lusitanici inthet mehra stå efter än bara säkerheeten här på tractaten
9
och i rijket, skall een deel med theras meeningar hafva therhän fallit, at så
10
frampt Frankrijke ville för then saken oppehålla tractaten, måtte man på
11
Keijssarens sijde eftertänkia meddell och vägar at villfara Portugiserne,
12
eftersom the sielfva skole hafva någre förslagh, huru passet skulle kunna
13
ställas och gifvas uthan kongens af Spagnien praejuditz. 4. hafva ständerne
14
inthet vellat vetta af Schönbeckiske projectet mehra än at theruthi måtte
15
något finnas som them inthet binder, uthan elliest tienar till at bättre inrätta
16
thenne tractaten . Yterst och till thet 5. haffva the tyckt vara gott at man
17
förbehölle sigh facultatem addendi etc

ebd. II S. 250ff.
.

18
Uthi förste classis 1. puncht, om amnestien

ebd. II S. 299ff.
, skall director hafva, som
19
ständerne säija och efteråt befinna, brukat itt catholiskt streek, i thet han
20
hafver in genere discurrerat om then punchten, men ad deliberandum pro-
21
ponerat allena terminum a quo, såssom then ther i replicquen står främpst,
22
villiandes uthan tvifvell therunder sondera ständernes meening om alt thet
23
öfrige, hvilket han och hafver obtinerat. Ty efter the evangeliske hafva sigh
24
föreenat at vara hvarannan lijke i votis, och Magdeburg, som förer näst
25
Österrijke första votum och står lijksom i avantguarden för the evangeliske,
26
meenandes propositionem directorii vara stält på heela amnestiepunchten,
27
sade sin meeningh generaliter och specialiter öfver alle contenta af then
28
artickeln, hafva the andre evangelici (undantagandes Hessen-Darmstat, som
29
suspenderade sitt votum till een annan gång uthan tvifvell för then Marpur-
30
giske saken

41
Über den Marburger Erbstreit vgl. F. Dickmann S. 29f., 380ff., 466f.
, som är Darmstadt tilldömbd under thetta kriget) uthi 29 votis
31
fölgt Magdeburg och fallit oss i replicquen bij, rådandes till een universal
32
och olimiterat amnestie sampt Prager fridens abolition. Directorium Austria-
33
cum hafver i collegio principum i skämptvijs leet åt Magdeburgern, at han
34
voterar pro illimitata amnestia och ville hafva igen the 4 empterne, som
35
Chursachssen hafver förmedelss Prager friden bekommit undan stifftet
36
Magdeburg

42
Im Prager Frieden erhielt Kursachsen vom Stift Magdeburg die Ämter Burg, Querfurt, Jüterbog
43
und Dabme, letztere drei zum Fürstentum Querfurt gehörig. Vgl. C. F. Pauli : Allgemeine
44
Preußische Staatsgeschichte V (1764) S. 32; W. Fix : Territorialgeschichte ( 21869) S. 83.
. Wurtzburg skatta the i thetta fallet och som thet då hafver
37
voterat, hvarken varm eller kall.

[p. 129] [scan. 169]


1
The Pfaltziske illfänias något öfver Sachssen-Altenburg, som skall hafva i
2
sitt voto rördt något kallsinnigt om caussa Palatina. Uthan tvifvell kommer
3
thet theraf, at the Pfaltziske skole hafva, som Altenburgici och Lampadius
4
oss för några dagar sedan och till Eder Kgl. Maj. vij med sidste brefvet af
5
den 26. passato [ 26. Januar/5. Februar 1646] i underdånigheet månde, skrif-
6
va, jämpte them andre reformerade något hårdt ståt på iure reformandi,
7
villiandes the Altenburgiske och andre härmed komma Pfaltz till at admittera
8
liberum excercitium af vår religion uthi Pfaltz, så frampt han skall med theras,
9
the Augsburgiske confessionsförvanters, votis komma therin igen.

10
Altenburgici, Lunenburgensis, een af the Wetterauiske och then Lubekske

39
David Gloxin, * 16. März 1597 Burg auf Fehmarn, † 26. Februar 1671 Lübeck: ADB IX
S. 241–244 ; A. Matthäi: Dr. David Gloxin 1597–1671. In Familiennachrichten
41
für das Geschlecht Niemeyer 9. Stück (Halle 1927); L. Heller: Der Lübecker
42
Bürgermeister David Gloxin. In Neue Lübische Blätter 1837 S. 81ff.; Bildnisse II
43
S. 4; APK 9490f.

11
vore then 29. passato [ 29. Januar/8. Februar 1646] efter middagen, var then
12
dagen sedan för middagen var voterat öfver amnestien

44
Sessio Publica IV; vgl. J. G. von Meiern II S. 300.
, hoos Trautmanss-
13
dorff, urgerandes än yterligare på tractatum gravaminum med begäran, at
14
han efter sin gode förmögenheet och tillsäijelse ville poussera the catholiske
15
och så laga, at samma tractat blefve här i Ossnabrug förderligast anstält.

16
Effter Lampadii ord skall Trautmanssdorff, som tillförende hafver i thet
17
eene och andre tesmoignerat moot them all godhvilligheet, då hafva varit
18
förstält och otåligh, hållandes them evangeliske för, att the hängde sigh alt
19
för mycket till the främmande chronorne, gafve them slijke hårde conditio-
20
nes och materier, som vore i propositionerne och replicquerne framstält,
21
i händerne, såssom ibland annat, at amnestien skall tagas ifrå anno 1618
22
och blifva universal och aldeles olimiterat, jämväll alle gravamina här af-
23
hielpte, ställandes thermed thenne tractaten på extremiteter. Offvanbemälte
24
deputati hafva excuserat sigh defectu commissionis at tala i the andre stän-
25
dernes nampn om amnestien, men hafva lickväll för sigh och å sine herrers
26
och principalers vägnar vijst Trautmanssdorff: 1. at chronorne inthet hafva
27
här på conventen sluttit sin emellan at stå på ofvanbemälte terminum a quo
28
ifrå anno 1618 och thet andra som är proponerat, uthan theras foedera äre
29
therpå inrättade. 2. Eij heller nytt ibland ständerne, aldenstund han, Traut-
30
manssdorf, viste sigh påminna, at thet var på thet slaget voterat på collegial-
31
dagen anno 1636 och i Regenssburg sampt Frankfurt på respective rikz-
32
och deputationsdagarne; och förän thet skedde, kunde the inthet see huru
33
missförståndet emellan hufvudet och the andre ledemoterne i rijket och
34
consequenter kriget skulle kunna ophöra.

35
Hvadh gravamina anlangade, förde the honom till sinnes, det Keijssaren
36
icke allenast hade bevilliat at the måtte här komma under handelen, uthan
37
han, Trautmanssdorff, hade och gifvit ständerne godh förhopning om sin

[p. 130] [scan. 170]


1
villige befordringh; the ville icke häller tvifla om rummet, uthan höre
2
therföre at then tractaten bäst anstältes här i Ossnabrugge, effter gravami-
3
num afhielpande var å Eders Kgl. Maj. vägnar här proponeradt, och thet
4
var aftalt och förlijkt, at hvadh som hijt hörde skulle här blifva tracterat;
5
införandes therhoos: 1. at om the catholiske ständerne i Munster ville
6
opiniastrera och stå på at tractatus gravaminum måtte ther anställas, måtte
7
chronan Sverige sigh opponera och theraf förorsakes nya opskof uthi
8
hufvudhvärket; 2. at the förnämste catholiske ständernes gessandter, såssom
9
Maintz, Cölns, Beijerns etc. vore här och them kunde ännu adjungeras
10
någre fleere af theras meddell.

11
Någre dagar therefter, nembligen i förgår, äre oftaberörde catholicorum gra-
12
vamina hijt öfversände och nu reeda komne ad dictaturam

41
Antwort und Gegen-Beschwehrden der alten Catholischen Religion zugethaner Chur-,
42
Fürsten und Stände auf die von den Augspurgischen Confessions-Verwandten Fürsten
43
und Ständen am 15. Dec. 1645 zu Oßnabrück übergebene Gravamina, dictatum 2./12.
44
Februar 1646: J. G. von Meiern II S. 539–565.
. The skole vara
13
på 21 arck tätt skrefne. Huru the äre i Munster inhändigade åth them
14
evangeliske och hijt öfversände, vijsar bijlagan under lit. B. Om loco trac-
15
tatus och huru snart the kunna tagas före, är än ovist. Så snart the blifva
16
afskrefne och vij få een copia, vella Eder Kgl. Maj. vij then ödmiukligen
17
sända tillhanda.

18
Den 29. passato [ 29. Januar/8. Februar 1646], så snart directorium Austria-
19
cum och ständerne i furstenrådet hade, som ofvantill är mält, i hastigheet
20
luppit igenom amnestien, och evangelici aff bägge religionerne besinnandes
21
at the inthet ännu vore förlijkte om iure reformandi, uthan at the vidh een
22
så fatt saak och, ther directorium skulle them proponera, måtte publice
23
råka sigh imellan i contestationer, hafva hvar för sigh, doch thet eena
24
parthijet thet andra ovettandes, trädt ihoop och talts medh, huru the i thetta
25
fallet bäst stälte sigh.

26
The af vår religion sände seent på aftonen then Mecklenburgiske till oss,
27
förmälandes at the fuller hafva öfverlagt the förslagh, som reformati hoos
28
oss hafva bracht på bahnen och i vårt sidsta breef till Eder Kgl. Maj. med
29
mehra allerunderdånigst uthföres, men inthet ännu och för sine personer
30
kunnandes finna them practicabell, hafva tyckt vara bäst at declinera itt
31
cathegoriskt svar, förfrågandes om vij skulle vella vara tillfridz, at the skutto
32
saken intill oss och så länge op, till thess vij, som henne hafva proponerat
33
och inthet än fåt svar på replicquen, declarerade Ederss Kgl. Maj. meening
34
och huruvijda thet som proponerat var, vore at förstå. Then Mecklenbur-
35
giske hade nepligen uththalt, förän grefven af Wittgenstein lät mäla sigh an
36
och kom strax therefter sielf i the reformerades nampn, gifvandes tilkänna,
37
huruvijda thet var kommit in publicis consultationibus, så at the alle vore i
38
then meeningen, dät gravamina och bland them quaestio de iure reformandi
39
förmodeligen skulle nu först komma fram, förthenskuldh begärandes vetta,
40
om the Augssburgiske confessionsförvanterne hade sigh på reformatorum

[p. 131] [scan. 171]


1
förslagh förklarat. När vij thet neekade, hållandes före at the såväll som
2
andre inthet hade trodt, at amnestiepunchten inthet skulle så hastigt kunna
3
debatteras, så badh han, Wittgenstein, i the andres nampn, at vij ville ännu
4
fordra någre af them Augssburgiske till oss, at förnimma om thet kunne
5
finnas någon af bägge partherne lijdelig accommodation eller och, i fall
6
tijden vore för knapp, vij då ville råda Augustanos at opskiuta then
7
quaestionen.

8
Nu ehuruväll vij, som tillförende är mält, viste våre religionsförvanters
9
meeningh, läthe vij lickväll them inthet märkiat, uthan lofvade alle möijelige
10
officia. Och efter thet var långt lijdit på qvällen och consultationes skulle
11
then andre dagen begynnas klockan 8 för middagen, så at vij inthet komma
12
åth at kalla någon till oss, så sände vij andre dagen Mylonium till the Alten-
13
burgiske och then Lunenburgiske, at gifva them part om Wittgensteins
14
anbringan, nembligen at the reformerade, i fall inga accommodations-
15
meddell än vore på färde, vore tillfridz at saken opskötes; hvilket the
16
gärna hörde.

17
Lampadius är strax farin till then Hessen-Casselske och hafver tesmoignerat
18
moot honom vår åhuga och omsorg för bägge parthierns accommodament.
19
När nu så vijda kom och punctus gravaminum bleef förestält, hafver direc-
20
toriumet inthet moverat om reformatis; står altså then quaestionen stilla
21
och i förra terminis.

22
Nu sedan första classis är föreluppin emellan ständerne som här äre, står
23
till at förnimma, om the villia hålla theröfver med them andra furstlige i
24
Munster, och sedan collegia sin emellan, re- och correlationes, eller om the
25
ämna först gå igenom och debattera heela replicquen med alle punchter
26
och efterst anställa samma re- och correlationer.

27
Oss tyckes nu thet skulle vara bättre at the fore så igenom alle punchterne,
28
på thet at man, förän ständerne komme till slüuth öfver negotiis Imperii,
29
finge höra theras meeningh om satisfactionspunchten. Och therföre ställe
30
vij nu therhän, huru vij thetta vijdare öfverläggia och finna beqvämligast
31
till Eders Kgl. Maj. tiensts och interesses befordringh.

32
Lampadius sade oss igår, dätt ständerne hafva sin emellan sluttit, at ehuru-
33
väll the föreenas öfver then eene och andre punchten, så skulle lickväll
34
inthet hållas för sluttit och bijndigt, förän här blefve een allmän förlijkningh
35
och simultanea obligatio öfver alle punchterne. Evangelici befara starka
36
oppositioner uthi catholicorum votis och förthenskuldh svåre re- och cor-
37
relationer. För hvilken skuldh, som samma Lampadius oss berättade, evan-
38
gelici hafva aftalt, at såframpt catholici ville efter vahnan, oachtandes alle
39
billige skääl och gode argument, trängia genom per maiora, the tå ville
40
samma sine vota öfversända Keijssaren skriffteligh med thertill tienlige
41
remonstrationer; och ther the på then ohrten inthet villia blifva attenderade,
42
heemdraga chronorne sine besvär och ther fordra hielp och unsättningh.

43
Genom hvilket tillfälle han, Lampadius, kom till at tala om the fahrlige
44
consiliis, som huus Österrijke hafver ifrå een lång tijdh fördt och Ferdinan-

[p. 132] [scan. 172]


1
dus secundus under thetta kriget sätt i värket, varandes alle therhän diri-
2
gerade, at nederkufva ständerne, betaga them alle meddell och få them till
3
een perfectam et absolutam obedientiam, eftersom huuss Brunssvijk var,
4
när Eders Kgl. Maj. herrfader, glorvärdigst i åminnelsse, kom uth på Tyska
5
bothn, temmelig hårdt tillsatt, så at hans herre på then tijden hade uthaf 72
6
ämbter inthet mehra än 6 qvar; the andre 66 vore honom af Keijssaren
7
fråntagne och hijt och tijt förpantade. Att sådane desseiner vore studssade
8
och ständerne satte i thet postur, at the nu kunna och tåras säija them
9
keijserlige sanningen och sine nödtorffter här förebringa, hade the näst
10
Gudh ingen annan at tacka än Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige, som
11
hafver tagit sigh an theras älende och så mascule satt sigh emot oppressores
12
libertatis, hafvandes i een så rättmätig saak spoordt Gudz thens allrahögstes
13
nåde och bijståndh; på hvilken the än yterligare ville lijta och communem
14
caussam manligen förträda.

15
Thenne Lampadii och andre slijke discurser mehra, som the evangeliske
16
göra emot oss, äre fuller goda, men man hafver ännu så lijtet spordt effectum
17
till Eders Kgl. Maj. värklige contentement. Theruthi tala och låtha the höra
18
sigh frigidissime.

19
I förgår var secretarius legationis Caesareae, Schröder

39
Wilhelm Schröder († 13. Oktober 1679), Sekretär des Grafen Trauttmansdorff. Seine Laufbahn
40
beschreibt Lothar Gross : Die Geschichte der deutschen Reichshofkanzlei von 1559–1806
41
(Wien 1933) S. 391–393. Angaben über seine Tätigkeit bei den Friedensverhandlungen enthält
42
auch das Werk von Bedrich Sindelar : Vestfdlkj mir a leskd otázka (Prag 1968), wie das
43
Haus-, Hof- und Staatsarchiv Wien freundlichst mitteilte.
, hoos migh, Salvium,
20
och berättade på grefvens af Trautmanssdorfs vägnar, thet han, grefven,
21
hade med then posten fått visse tijender om Turkens store krigzrustningh
22
till siös och landh, i thet han ville attacquera Venetianiske staten med een
23
stark skeepzflotta till vaten och å landet medh tvenne armeer; och emedan
24
heela christenheeten vore theri interesserat i Venetae reipublicae vällståndh
25
och man hade orsak på alle orther at contribuera sine rådh tillsammans,
26
huru samma christenhetenes arfffiende vore at mötha och studssa, förän
27
han tager öfverhanden och komme ini Tysklandh, så begärte grefven at å
28
Eders Kgl. Maj. vägnar vij på vår ohrt ville disponera ständerne, at the
29
uthi Imperii negotiis icke stå på extrema. Till at mehra confirmera honom
30
i then meeningen om fahran aff Turken, vijste jag honom någre aviser,
31
som vij hade therom, och contesterade Eders Kgl. Maj. ijfver och alfvare
32
at låta sakerne komma till een billigh och nöijachtigh accommodation.

33
Sedan påminte han, secretarius, om fullmachten, som Trautmanssdorf hade
34
begärat under Eders Kgl. Maj. ägin handh. Och efter then samme jämpte
35
Eders Kgl. Maj. breef af den 10. passato [ 10./20. Januar 1646] var samma
36
dag för middagen hijt öfverkommin, och her Crane tillförende bracht oss
37
Trautmanssdorfs tillhanda, funne vij för gott at jag, Salvius, inhändigade
38
Trautmanssdorff then som nu var hijt sänder, tagandes theraf tillfälle at

[p. 133] [scan. 173]


1
tala med honom om the andra sakerne. Hvilket jagh och idagh för middagen
2
giorde, tillställandes honom efter Eders Kgl. Maj. allernådigste ordre then
3
samma som är inrättat efter vår förre. Han laas inthet uthi henne medan
4
jagh var ther. Om the härefter desiderera något, thet står therhän. Så mycket
5
tyckte mig, at the inthet skulle något mehra fordra än fullmachten i sådan
6
form, som then förra var, efter jag sade then vara så fatt, och Trautmanss-
7
dorf rörde inthet vijdare therom.

8
Therpå kom han strax at snacka om tractaten och berörde principaliter 3
9
ting, nembligen 1. caussam Palatinam, 2. gravamina och 3. coronarum
10
satisfactiones; thet öfrige tycktes han föga achta, uthan finna rådh före.
11
Palatinam caussam hölt han vara extravagant och een obillig och omöijelig
12
sak, at Palatinus skulle fulkomligen kunna restitueras; sade sigh inthet hafva
13
hördt af Palatini plenipotentiariis. The måtte man gifva sigh an hoos honom,
14
at finge höra theras postulata. När jag svarade, thet Palatinus är nu så ofta
15
bränder och varnader för particulartractat, att thet nepligen vore at råda
16
honom nu under universaltractaten at handla något à part, svarades mig,
17
at han inthet intenderade at tractera med honom à part universaltractaten
18
till förfångh, uthan åstundade höra och vetta hanss desideria.

19
Sedan hölt han vara omöijelig at gravamina skulle kunna således, som evan-
20
gelici föreslå, afhielpas; catholicorum gravamina, som nu och vore fram-
21
komne, hade fundament och skääl medh sigh; hvadh som the kunno uthan
22
laesione conscientiae et honoris göra, varda the catholiske, till at vinna
23
friden, inthet uthsättiandes; at the skulle in totum och i evigheet abalienera
24
bona ecclesiastica, vore inthet at förmoda.

25
Uthi satisfactionspunchten besvärade han sigh åter öfver Frankrijke, at thet
26
tesmoignerar ingen lust till friden. Meente, at Saint Romain vore reester åt
27
Sverige till at hindra tractaten, begärandes at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij
28
ville modererar them in hoc passu och hielpa till een förderlig ändskap.
29
Jagh försvarade Frankrijke så gott jag kunde och rådde at the ville på sin
30
sijda förklara sigh på replicquerne; chronorne hade sagt sin meeningh och
31
vänta nu på them. Då begynte han åter exaggerera stoorheeten af Eders
32
Kgl. Maj. postulato, nästan på sätt och vijs som förr, men frågade omsijder,
33
om Eder Kgl. Maj. skulle villia vara tillfridz med Förpommeren på the
34
conditioner Lutzou

42
Konrad (Kurt) von Lützow auf Goldenbau, Reichshofrat. Vgl. über ihn Oswald von
43
Gschliesser: Der Reichshofrat (Wien 1942) S. 250. Über die schwedischen Geheimverhand-
44
lungen
mit dem Kaiser vgl. F. Dickmann S. 96ff.
slagh före. När jag mötte honom ther och lät honom
35
see, at thet vore inthet at tilbiuda, hållandes först och främpst tienligast at
36
Pommeren blefve heelt och hållit ihoop, och sedan at the andre begärte
37
styckerne i satisfactionen lades på köpet, så replicerade han först om Hinder-
38
pommeren, at churfursten af Brandenburg och the andra ständerne, som
39
theri interessera, ehvadh man och ställer them för ögonen, villia durchauss
40
inthet förstå till cessionen af heela Pommeren; därtillmed slogo kongen i
41
Pålen sigh theri, praetenderandes på heela Hinderpommeren, som han sade

[p. 134] [scan. 174]


1
sigh sielf hafva fåt breef af kongen. Vij bekomme igår efterrättelsse ifrån
2
residenten Rosenhanen, at thet skulle vara ratione Stolpe, Rugenwalde och
3
Schlawe

41
Vgl. [S. 124 Anm. 1;] Baltische Studien V 1 S. 29; Urk. u. Aktenst. I S. 211 Anm. 2;
42
B. Ph. von Chemnitz: Kgl. Schwedischen in Teutschland geführten Kriegs IV 6 S. 39.
, som Eders Kgl. Maj. täckes sigh med mehra låta föreläsa, hvadh
4
Contarini hafver i thenne saken andragit hoos Rosenhanen, och huru rex
5
Poloniae hafver om samma sin praetension skrifvit, af bijlagorne under
6
lit. C, D; vidh så fatte saker, ther chronorne stå uthi fiendskap med hvar-
7
annan och Pålen låther sin praetension reeda förliuda, sade han, Trautmanss-
8
dorff, nogsampt vara at see, hvad oroo heela Romerske rijket hade at befara
9
på then sijdan, om Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige skulle få Pommeren
10
och Pålen ville asserera sin praetension med vapnen. Eders Kgl. Maj. skulle
11
icke allenast bättre försäkra sin stat i Förpommeren, om Hinderpommeren
12
blefve i Churbrandenburgs händer, och lades med Oderströmen lijka som
13
itt bollvärk emellan Pålen och ther, uthan ständerne i Romerske rijket, som
14
nu inthet mehra fruchta än krigh, skulle fatta mehra affection till Eder Kgl.
15
Maj., om Eder Kgl. Maj. skilde them uhr then fahran och lembnade them
16
alle i fridh och roo.

17
Schlessien tyckte han inthet vara at tala om. Mig syntes, at han skulle villia
18
cedera Jägerndorff och Crossen åt Churbrandenburg för Förpommeren;
19
ty när vij komo på then discoursen, sade han, at churfursten nu besitter
20
Crossen, vore med ingen rätt, uthan per conniventiam; icke heller vore
21
hans, electoris, praetension på Jägerndorff med fundament; landet vore
22
inthet confiscerat, uthan lagligen heemfallit ; thet Keijssaren i thetta fallet
23
ville göra, skedde amore pacis. Wissmar, sade han, vara Tysklandz och
24
hertigens ögnesteen och therföre omistandes

44
Zu den Angeboten Trauttmansdorffs an Schweden vgl. G. H. Bougeant IV S. 155f.
.

25
Omsijder när jag honom Eders Kgl. Maj. postulati aequitet förestälte och
26
theremot, huru otienliget thet var för Keijssaren at biuda och een drottning
27
att taga emot så lijtet som Förpommeren är, lät han sig höra, at om man
28
skulle på Keijssarens och ständernes sijde något mehra gifva efter, så måtte
29
tilläfventyrs stifft Bremen kunna föllia; hvilket han uthmålade af dess
30
commode situation för Sverige och af bägge huffvudströmarne Elben och
31
Wäsaren. Jag sade, at Verden icke häller kan separeras therifrå. Therpå han
32
fuller i förstone svarade, at thet var ondt at hafva något at beställa mitt die
33
phaffen, såssom Frantz Wilhelm, icke desto mindre och, om inthet mehr
34
fattades, så måtte man finna rådh i then saken.

35
Jag replicerade, at vij ingen annan ordre hade i thetta fallet, än som vårt
36
förre postulatum lijder; ville lickväll thetta referera greeff Johan Oxen-
37
stierna och saken vijdare eftertänkia.

38
Han badh at, om vij ingen annan ordre hade, vij då ville per posta skrifva
39
härom till Eder Kgl. Maj. och saken behörligen remonstrera, tesmoigneran-
40
des therhoos, at hans herre, Keijssaren, vore sinnat at contentera Eder Kgl.

[p. 135] [scan. 175]


1
Maj. och ständerne på alla görliga sätt, anhållandes än yterligare at vij ville
2
moderera ständerne i sine desideriis till möijelige förslagh. Skulle Keijssaren
3
obligeras ad extrema och alla billige vägar uthslås, vore han för Gudh och
4
heela världen excuserat, om någon större fahra fölgde härefter. Skulle thet
5
gå alt för hårdt och inga tilbudh vella achtas, vore bättre accommodera sigh
6
quocunque modo medh Turken och roopa honom till hielp; han lefde
7
lickväll i then förhopningen, at Eder Kgl. Maj. skole få och avantageuse
8
förslagh inthet slå uth.

9
Hvadh the Strålssundiske lade igår in hoos oss om sitt interesse, thet vijsar
10
lit. E.

11
I morgon vänta vij Pommerske landhständernes deputerade

35
Der Bericht Wittgensteins hierüber in Urk. u. Aktenst. IV S. 424f., das Protokoll der
36
pommerschen Deputierten in Baltische Studien V 1 S. 32ff.
, som uthan
12
tvifvell vella och något säija.

13
Vij vore i aftonsse till gäst hoos grefven af Wittgenstein

37
Nach der brandenburgischen Relation am 1./11. Februar 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 423.
, och ehuruväll
14
the sungo sin förre vijsa om Pommeren, så tychtes lickväll på hans och
15
hans collegers taal, at churfursten torde fuller någorlunda förstå till cessionen
16
af Förpommeren. Wittgenstein sade, at Schvitzarne skole villia assistera
17
Keijssaren med 12000 man, till at hindra thet Frankrijke icke må få Elssas.

18
Jagh, Johan Oxenstierna, fick i förgår med posten breef ifrå generalgouver-
19
neuren i Rijga, her Gabriell Oxenstierna

38
Gabriel Bengtsson Oxenstierna, schwedischer Gouverneur in Livland und Reichsschatzmeister,
39
* 18. März 1586 Lindholmen, † 12. Dezember 1656 Edsberg. SMK V S. 684. APK 18819.
, och theriblandh communication
20
af then eftertänklige ouverture, som hertigen af Churlandh

40
Jakob Kettler, Herzog von Kurland, * 28. Oktober 1610, † 1. Januar 1682. ADB XIII
S. 540–546 . APK 14315f.
hafva giordt
21
åt secreteraren Hellmes, om Bregij

42
Nicolas de Flécelles, Comte de Brégv, getauft 28. März 1615, † 22. Oktober 1689 Paris.
43
DBF VII (1956) Sp. 195–196.
discurser på högbemältes hertigs bröllop
22
i Preussen

44
Jakob Kettler heiratete am 7. Oktober 1645 Louise Charlotte, Tochter des Kurfürsten Georg
45
Wilhelm von Brandenburg.
, som innelagde extract uhr rijkzskattmästarens breef och Helmes
23
relation under lit. F medh mehra betygar.

24
Och efter duc de Longueville inthet håller oppe med sine plainctes öfver
25
Eder Kgl. Maj. och Eders Kgl. Maj. betiente, men eenkannerligh öfver oss,
26
för thet La Barde inthet bleef admitterat, men uthan all tvifvell allenast för
27
thet at stiffterne äre nämpnade vordne, uthan hafnu fierde gången med lijka
28
ijfver rifvit them op för residenten Rosenhanen, som innelagde copia af
29
hans breef under lit. G uthförligare innehåller, hafve vij achtat vara nödigt
30
icke allenast at ressentera thet emot La Barde, uthan och vijsan hvad hertigen
31
af Churlandh hafver låtit notificera Eder Kgl. Maj. om Bregijs discurser,
32
tagandes tillfälle och occasion at kallan till oss, at få part om thet som i
33
tractaten var passerat; eftersom vij thet och giorde igår efter middagen,
34
då vij honom förtalde hvadh tienligit var af thet som i then förledne veekun

[p. 136] [scan. 176]


1
var passerat, jämväll at vij ville lefverera vår fullmacht till them keijserlige
2
och yterst om the två andre sakerne. Han lofvade alt villia behörligen öfver-
3
skrifva, och meente at Bregij, såframpt han thet hade talt, hade thet giordt
4
aff oförståndh.

5
Lijtet efter middagen idag kom d’Avaux hijt i staden. Hvad residenten
6
Rosenhanen skrifver om hans reesa, thet är under lit. H. Han notificerade
7
oss efter bruket sitt arrivement. Hvarpå vij och honom straxt besökte, till
8
at få vetta hans ährende, förän posten ginge bortåth Sverige. Han sade
9
sigh vara kommin först till at vijsa thermed världen och thenne conventen
10
then förtrolige correspondence som är emellan bägge chronorne, 2. att
11
gifva oss part om thet som i Munster var passerat, nembligen at ständerne
12
hade i förledne veeku begynt och med all flijt plägat consultationes öfver
13
chronornes replicquer, hvaruthinnan the skole vara nästan lijka när komne
14
som här, men inthet viste han berätta, huru vota skulle vara fallne i then
15
eene eller andre punchten; 3. sade han, at the keijserlige ingen tingh hade
16
them sedan praesenterat och budit; 4. at mediatores hade af sigh sielfva
17
föreslagit een vapnehvijlo emellan parthierne på två eller tree månader,
18
allegerandes at här vore nu någon apparence till tractatens gode sluut, så
19
länge armeerne stå nästen i lijka postur emot hvarandre; skulle thet komma
20
till een hufvudhaction och eenthera deelen tappa, måtte thet åter igen kasta
21
hinder och vidhlyftigheet i handlingen. Hvilket d’Avaux så refererade efter
22
mediatorum ordh och förslagh och låtz fuller inthet villia säija legationis
23
Gallicae sentiment; men thet släpte han lickväll fram, at vederparten hade
24
fattat mehra moodh, sedan feldtmarskalken Torstensson hade quitterat
25
armeen, hållandes så förre, at rikztygmästaren Wrangell

37
Karl Gustav Wrangel, schwedischer Reichsfeldzeugmeister und Generalmajor, * 13. Dezember
38
Skokloster, † 25. Juni 1676 Spieker auf Rügen. SMK VIII S. 428–429; Birger Steckzén:
39
Carl Gustaf Wrangelsfälttåg 1646–1647 (Uppsala 1920); Henry von Baensch: Geschichte
40
der Familie von Wrangel vom Jahre 1250 bis auf die Gegenwart I (Berlin u. Dresden 1887);
41
Gerhard Eimer: Carl Gustaf Wrangel som byggherre i Pommern och Sverige. Ett bidrag till
42
stormaktstidens kunsthistoria. Stockholm 1961 ( Acta universitatis Stockholmiensis.
43
Stockholm Studies in History of Art VI); H. A. Karsten: Karl Gustaf Wrangel.
44
Hans ungdomstid och första krigarbana 1613–1638. Åbo 1916. APK 28626–28632.
inthet hafver ännu
26
vunnit officerarnes och soldatescans affection, at han äfven såväll som
27
Torstensson kan lijta på then; och ther något vidrigit accident skulle för-
28
falla eller och elliest, som sakerne nu förevetta, kunde Frankrijke uthi 3
29
månader inthet komma op med något corpo, at gå thermed emot fienden
30
öfver Rhenen. I medler tijdh lågo lasten på Eder Kgl. Maj. och skulle
31
lättligen kasta chronornes gode hopning öfverända; doch förordade han at
32
– thet var så hans discours – han ville gärna höra vårt sentiment; 5. sade han,
33
at effter thet löpo itt taal som hade legationes på både sijdor något miss-
34
förståndh sin emellan, så vore han och kommin at tala medh oss therom,
35
varandes han och hans colleger redebogne at afstyra, om något vore, och
36
laga alt i förra lagh och gode förståndh igen.

[p. 137] [scan. 177]


1
Vij gillade thet första, tackade för aperturen af thet andra och tridie. Thet
2
fierde togo vij ad deliberandum, effter tijden föll knapp för thenne postens
3
expedition, och till thet fempte svarade vij oss fuller hafva måst höra, at
4
något skall vara föreluppit, men inthet vetta något vara på vår sijda giordt
5
emot alliancen eller concerturen [!], ville lickväll vijdare när bättre tijdh
6
gifz tala med honom, och togo thermed afskeedh.

7
Näst förrän vij fore till d’Avaux, var her Schäffer hoos oss, 1. communicir-
8
andes copian af een resolution, som landtgrefvinnans Furstlige Nåde hade
9
gifvit churfurstens af Cölns gessandter om Westphaliske contributionen och
10
qvarteeren, som hoosfogade copia under lit. J uthförligare innehåller; 2. gaf
11
han tilkänna, at han och hans colleger hafva nu fåt specialordre om landt-
12
grefvinnans satisfaction, nembligen at Hennes Furstlige Nåde ämnar låtha
13
begära stifft Munster, Paderborn, Fulda, Corveij och Hirshfeldt; doch vore
14
the, Schäffer och hans colleger, befalte at höra vår meeningh, om vij ville
15
råda Hennes Furstlige Nåde till thetta postulatum. Med the Frantzöske,
16
som äre ömme och tendres, när man rörer om the andelige godssen, hade
17
the inthet befallning at tala om stiffterne. Vij hafva för thet tå infallande
18
avocament måst skiuta op discursen med honom till een annan gång. Hinna
19
icke häller något vijdare nu berätta.


20
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [4]:


21
A: 169 Administrator Augustus von Magdeburg an Johan Oxenstierna und Salvius. Halle 1646
22
Januar 7/17

23
B: 170–171 Die markgräflich-kulmbachischen und württembergischen Gesandten zu Münster an
24
das Corpus evangelicorum in Osnabrück. Münster 1646 Januar 30/Februar 9, pr. 1646
25
Januar 31/Februar 10 [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 538f.]

26
172 Die kurbrandenburgischen Gesandten an den brandenburg-kulmbachischen Gesandten.
27
Osnabrück 1646 Januar 1/11

28
C: 173–173’ Rosenhane an J. Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Jan. 31/Febr. 10 [Nr. 41]

29
D: 174–174’ König Ladislaus IV. von Polen an Johan Oxenstierna und Salvius. Warschau 1645
30
Dezember 29

31
E: 175–178 Der Abgeordnete der Stadt Stralsund an Johan Oxenstierna und Salvius. Osnabrück
32
1646 Februar 1/11

33
F: 179–180 Auszüge aus den Briefen des Reichsschatzmeisters Gabriel Oxenstierna und des
34
Sekretärs Helmes an die schwedischen Gesandten in Osnabrück. Ohne Ort und Datum

35
G: 181–182’ Rosenhane an Salvius. Münster 1646 Januar 30/Februar 9 [Nr. 39]

36
H: 183 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Februar 1/11 [Nr. 43]

37
I: 184–185 Resolution vor die Churcölnische herren abgesandten. Kassel 1646 Januar
38
9/19

39
Ohne Bezeichnung: 186 Korrespondent 1517 an den Sekretär Keller. Ohne Ort 1646 Januar 23

40
Desgl.: 187–194 Avise

41
Desgl.: 195–198 Landgraf Georg von Hessen-Darmstadt an Markgraf Christian zu Branden-
42
burg. Gießen 1646 Januar 9/19

43
Desgl.: 199–199’ Landgräfin Amalia Elisabeth an Landgraf Georg von Hessen. Gröningen
44
1638 Juni 19/29

45
Desgl.: 200–200’ Dieselbe an denselben. Gröningen 1638 August 2/12

46
Desgl.: 202–202’ Avise

Documents