Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
415. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Oktober 14/24 Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 14/24

5
415

6

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


7
Münster 1645 Oktober 14/24
8
Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 14/24

9
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage B der Nr. 419

10
Besuch bei Longueville: Bericht über Besuch der kaiserlichen Gesandten, neue Hoff-
11
nungen wegen Anreise Trauttmansdorffs. – Reichsständische Abgesandte aus Osna-
12
brück in Münster noch ohne Antwort. Besuch des lübischen Gesandten. Besuch bei
13
La Barde.

14
Såssom jagh i Nr. 411 monde förmäla, huru keijss. gesandterne vore sinnade
15
at besökia duc de Longueville, altså gick thet och på samma stunden fort,
16
ther the medh 6 vagnar foore till honom. Her d’Avaux och h:r Servien
17
vore ther förr, men hertigen undfick them allena neder på gården och förde
18
them upp. Grefven af Nassow hafver medh få ordh begynt talet på Frantzösche
19
och remitterat thet öfrige til sin collegam, hvilken har giordt sin oration på
20
Latin. Sedan vidh discurserne hafver han brukat Italienschan och vidh beg-
21
gies inthet spart celsitudo och altezza.

22
Samme dag effter middagen besökte jag h:r Longueville, hvilken berättade
23
mig, huru var tilgångit och huru han reentuth hafver sagt, hvaropå sakerne
24
bestode, och hvadh the hade til at förvänta sig, nembligen at the för all
25
ting skulle tänckia til at förnöija stenderne och afhielpa theres besvär. I syn-
26
nerheet hafver han och theribland mentioneradt Pfaltz; sedan at the motte
27
vara förtänckte til at contentera cronorne och theres allierade, i synnerheet
28
landtgrefvinnan af Hessen, och at the til alt thetta inthet motte tänckia sig
29
til at komma af medh ringa, uthan motte vara liberal; har och derhoos medh
30
skiämpt förmält, at cronorne kunna sedan giöra Keijssaren een tienst igien
31
och låtha honom få een armee eller två til hielp emot Turcken, dermed han
32
kunde af honom recuperera mehra landh i stället för det han nödgas in-
33
rymma cronorne, och at han dhertil ville sammaledes tilbiuda sin persohn;
34
hvaropå the keijss. hafva svarat, at thet vore godt tilbudh, men at cronorne
35
med sin praetension så länge bijda, till thess the af Turken hade något
36
nummit. Sedan hafver han och förehållit them, at, ther the på sin sijda meen-
37
te friden med alfvar, skulle the inthet låtha hindra sigh af sådan ringa och

[p. 808] [scan. 840]


1
fågänge inkast, som härtil altidh är skiedt, uthan at the motte gripa saaken
2
annorledes ann.

3
Jag frågade, om han thervidh något hade moverat om exclusionen, som nu
4
står i dispute. Men han hade sig thet inthet villia göra, på thet the icke skulle
5
tänckia, at man tviflar dherom eller villia bedia them därom, uthan han
6
håller thet tanquam positum et concessum, dervidh han vore fulkombligen
7
sinnadt at blifva, allegerade och dhen rationen, at, ehuru medh tractaten ginge,
8
så blifve thet altidh ett stort argument för stenderne at hålla sigh til cronor-
9
ne , när the såge sig så blifva maintenerade, at the therigenom inthet för-
10
lorade sin rättigheet och dignitet, som them elliest tilkommer.

11
Föruthan thetta berättade han, huru de Melos hafver skickat een dame medh
12
hemlig commission til printzen von Oranien tilbiudandes honom store
13
offerter, om han ville medh Staterne förstå til handel medh Spanien; hvilket
14
alt bemelte printz ifrån sig hade remitteradt hijt till Mönster; derutaf dömb-
15
de bem:te her Longeville, hurusom fienden comme un beste preste à mourir
16
et en extremité söker alle håål och uthvägar och vrider sig på alle sijdor, til
17
des den omsijder motte gifva sig, när inge andre medel hielpa. Altså hafva
18
the keijss. och Spanische tracterat och försökt både een och annan; men när
19
the förnimma, thet ingenstedes hiälper och går ann, så moste the omsijder
20
fatta andre rådh; fördenskuldh giorde han sig och godh förhoppning om
21
sakerne, synnerligen för grefven af Trautmannsdorffs ankompst skuldh.
22
Deputati ifrån Osnabrügk hafva ännu ingen afskeedh bekommit, emedan
23
thesse ingalunda villia förstå til admissionen, uthan meena än ytterligare
24
försökia hoos cronornes plenipotentierade, jemväl och hoos Osnabrugen-
25
ses , at the thet motte ändtligen låtha falla.

26
Den Lubiske var i går hoos mig och lät sig märkia heel otålig, sade sig och
27
hafva både mundtelig och schrifftlig sagt them sanningen, och effter han
28
förmärckte difficulteten allena bestå och härkomma von den zwey pfaffen,
29
Cöln och Osnabrück, som släpa hoop andra vota medh sig, meente han, thet
30
vore rätta medlet at skräma them, at cronornes gesandter och the af sten-
31
dernes , som väl villia, låtha sig märckia, at man ville skaffa them uthur
32
collegio och på samma sätt vräkia them, som the biuda til at göra andra;
33
och ther the någon glunck däraf finge spöria, förmeente han, at the gärna
34
nog skulle admittera alle medh sig; och kunde af them som qvar blifva,
35
saaken väl slitas them andre föruthan. Then Beyersche skulle och hafva sagt,
36
at, förrän han thet ville admittera, ville han heller reesa härifrån. H. Gloccinus
37
meente ju förr ju bättre! The keijss. hafva här tidender, at Frantzoserne
38
skulle hafva lidit stoor skada i retraicten och at Philipsbourg nu ähr bloc-
39
querat , sampt och Wimpfen medh någre 1000 mann. Trautmansdorff seijes
40
och reda vara ankommen till Francfurth.

41
La Barde besökte jag i söndags, doch icke såssom någon gesandt, icke heller
42
fick han någon excellentztitul af mig, han tracterade mig elliest, som baron
43
de Rorté plägar göra, unfick mig uthur vagnen och fölgde mig dijt tilbaka,

[p. 809] [scan. 841]


1
genom dören ginge vij både tillijka, allenast han togh högre handen. Jag
2
hade inthet så hastigt besökt honom, hade icke varit, at S:t Romain, som i
3
lördags var hoos mig, hade sagt, at han i thesse dagar ville reesa åth Osna-
4
brügk . Derföre ville jag gerna salutera och see honom. Inthet har han stort
5
anseende, hvadh ther mehr kan vara; och illa tycker mig han veet skickia sig
6
till sin ambassadecharge. Jag sade S:t Romain Eders E. E. meening om
7
hans praetensioner, och thetsamma vill jag i dag seija them andre. S:t Ro-
8
main meente thet vara Eders E. E. större ähra, at een ambassadeur därtil
9
blir bruckadt, än thet vore een annan ringare. Jag troor, at han väl beqvä-
10
mer sig …

11
Eigh. PS.: I dag besöker d. Longeville them käijserl. igiän.

Documents