Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
203. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 April 3/13
Osnabrück 1648 April 3/13
Ausf.: DG 12 fol. 615–622.
Konferenzen mit den Kaiserlichen über die hessen-kasselische Angelegenheit und Verabschiedung
der von den Ständen dazu ausgearbeiteten Punkte. Änderung der Artikel über die Amnestie, aber
nicht der über die Satisfaktionen. Zurückhaltung der Schweden in der Frage ihrer Unterschrift
unter den Nebenrezeß. Kontributionen zum Unterhalt der schwedischen und hessischen Garniso-
nen . Bayerisches und braunschweig-lüneburgisches Ansinnen, die bayerisch-pfälzischen Artikel
vom Kaiser und von Schweden unterzeichnen zu lassen. Projekte zur Beilegung des Marburger
Sukzessionsstreites. Restitution der Landgräfin in den Vorkriegsstatus. Kaiserliches Primogenitur-
privileg für Kassel und Darmstadt. Erbverträge der Häuser Sachsen, Brandenburg und Hessen-
Kassel. Schwedische Anwartschaft auf die Neumark sowie die sächsische auf Hanau. Kaiserliches
Majoritätsindult. Waldeckische Transaktionen. Neufassung des Amnestieartikels. Bitte der
Stände, mit dem Kaiser nur noch in ihrer Gegenwart zu verhandeln. Schwedische Bereitschaft,
den Abschluß des Friedensvertrages zu beschleunigen. Verhandlungen aller Reichsstände unter-
einander , um wohlvorbereitet bei den folgenden kaiserlich-schwedischen Konferenzen den Aus-
schlag geben zu können. Befürchtungen der Stände, zwischen dem Abschluß des Vertrages und
dessen Ratifikation von der Soldateska Nachteile erleiden zu müssen. Angebliche Ratifikation des
spanisch-niederländischen Friedens in Münster. Kaiserlich-bayerische Übereinkunft.
Den 28. och 29. passato sampt 1. huius continuerade vij conferencerne med
de käijserlige gesandterne uthi Hessen-Casselske saken , då vij 1. adjousterade
det, som någre af ständerner uthi bemälte sak hade praeparatorievijs arbetat
opå och vij med sidste post sände 3 copier af. Uthi amnestiepunchten för
landtgrefvinnans Furstliga Nåde blef något tillsatt och ändrat, men uthi satis-
factionen intet. Vij råkade 2. i någon dispute med de käijserlige om nebenre-
cessen . De, beropandes sig på, att Altenburgerne, som ibland andre häruthi
hade gått emillan, interessenterne, oss och de käijserlige hade berättat dem
(hvilket vij lichvel intet viste af), at vij hade consenterat dertill, ville icke alle-
nast , det vij skulle förklara oss, att den, såssom een § till satisfactionen hörig,
skulle der hoos inhereras uthi instrumento pacis. Uthan effter ständerne och
interessati sjelfve för mehra säkerhet skull nödigt funne och urgerade de an-
dre styckers subscription, vij och måtte tillijka underteckna denne, hollandes
före, at hvar det icke skedde, och vij äfven som de Casselske intet ville vetta af
honom, skulle icke allenast landtgrefvinnan, uthan och vid all hendelsse på
Hennes Furstliga Nådes imploration Eders Kongliga Majestätt och chronan
frambdeles kunne låta hemma then deri begrepne execution contra morosos.
Det kunde altså intet hafva bestånd, om icke vij skrefve under med. Vij tyckte
deremot, at det vore ferm nog, när de käijserlige och ständerne gjordet. Vij
begierte intet att participera med dem i den ähran, uthan unte dem gierna den
authoritet allena. Det var och betänckeligit för oss, emedan det var så gott
som trugat på de Hessen-Casselske, hvilke betygade sig emot deres instruc-
tion hafva most låta samma nebenrecess inrättas, och ville derför intet befatta
sig dermed, myckit mindre skrifvat under. Elljest träffade det och någre fat-
tige grefvar, i synnerhet de af Wetterau, som njugga nöd hafva deres oppe-
helle , myckit mindre kunde afdraga den lasten; det vore derföre itt samvets-
värck . Desföruthan sågo vij intet, att om alle skulle drifvas till att contribuera
till quantum satisfactionis, hvaruthaf Hennes Furstliga Nådes guarnisoner
imedlertijd skulle underhollas, ty contribuenterne mächta intet tillijka giöra
både. Men effter det var så belefvat af hela conventen, vore de Hessen- Cas-
selske sjelfve på sidstone tillfridz, om vij ville giörat, förmenandes sig, der det
skulle blifva infördt i instrumentet, icke dermed villja låta stängia sig, när det
komme så när ifrå des subscription, uthan villja då solennissime reservera sig,
som nu, deres contradiction deremot. Vij stodo derföre på, att om Eders
Kungliga Majestätt skulle obligera sig till at intet hindra executionen, då
måtte det och så skee af Käijsaren och på det slaget sättias i projectet: nec
caesareae Maiestatis aut regiae etc. De käijserlige föllo på den meningen, att
bemälte af oss anförde casus om contributionen allenast disponerade om de
tree platzer, som Hennes Furstliga Nåde iure retentionis förblifva, tilldes
summan blifver bettalt. Med dem kunde man fuller få råd, effter deres praesi-
dia intet sträckte sig högre ähn till 1300 man i alss
Coesfeld, Neuß und Neuhaus bei Paderborn, vgl. [ Anm. 17 zu Nr. 194. ]
blifva post ratificatam pacem afförde; förähn det skedde, ginge intet contribu-
tionen till summan an. Hvad elljest vårt postulatum anlangade, kunde Käijsa-
ren intet låta betaga sig executionen; om det skedde, vore ingen som anstode
den bettre att förrätta. Churcöln, såssom den der förnembligest interesserar i
bettalningen, borde man intet lembna det i hender; det skulle på det fallet gå
så passlig till; doch låto de omsijder bemälte tvenne ord sättias derinn.
Det öppade sig och 3. deröfver een annan difficultet, idet den Beyerske och
de Brunssvijk-Luneburgiske änteligen ville, at de käijserlige och vij äfven och
skulle underskrifva respective den Pfaltziske saken och deres aequivalent;
giörandes sig desse när vij (i den consideration, at om aequivalenterne skulle
hafva underskrifvitz, man då intet fogligen hade kunnat undandraga sig den
Beyerskes anmodan) detta vägrade temligh importune och onyttige, påskan-
des på, att de ville hafva sine fyra stiffter igen, som de doch intet kunne klaga
sig öfver hafva mist. De hafva desföruthan nu på een lijten tijd varit mechta
store i reedan och fördt imjug förtretelige discourser. Man ähr altså förorsa-
kat vorden, att gripa till detta medlet och låta directoriumet för ständerne
skrifva desse Casselske saker under, tilldes de andre och blifva klare. Hvilket
och är skedt, som litterae A och B med mehra vijser;
4. komme vij och åter på taals om den Marpurgiske successionsstrijden, då vij
på de Casselskes vägnar tillstälte dem itt sådant project, deri och undfinge på
de Darmstätisches vegnar itt sådant af dem igen, som bijlagorne under litterae
C, D förmäla.
Vid detta blefve de käijserlige alt framgent, opreppandes sine gamble argu-
ment emot oss, läggiandes detta dertill, att om man ähn examinerade saken
huru man ville, så kunde successionen intet annors ähn antingen ex testa-
mento eller ex intestato skee. Dimidia pars successionis competerade tam per
testamentum quam per pacta haereditaria den Darmbstatiske linien, och de
Casselske bekiände sjelfve, at det vore res iuratae; alt derföre vore intet skiä-
ligt , at statuera något, som vore dem contrarium. Käijsaren gjorde nog, at han
casserade icke allenast sin dom, uthan och confirmation öfver parternes trans-
action jembväl sjelfve pacta och stälte hela världen fritt at cognoscera deröf-
ver , i synnerhet om han hade dömt orätt. Darmstatt vore tillfridz, att derpå
nytt ginge een dom öfver. Vij måtte man disponera de Casselske och dertill.
Dermed salverade vij så våre som deres conscientiae, och kunde altså Käijsa-
ren sampt chronorne med reputation komma deruth. Man ville läggia op alle
acta för opartijske domare, hvilke parterne stodo till att vällja af de käijser-
lige , oss eller Frantzöske, ja och ständerne och restringera terminum decisio-
nis på 2 månader a dato. Skulle de intet komma öfvereens in iudicio, då
kunde man låta gå lott deröfver. På det sättet kunde saken erörtras, emedan
tractaten ähn varade. Man kunde e iustitia intet annors giöra. Alle menniskior
skulle elljest blasmera chronorne, om de ginge på een annan väg.
Om landtgrefvinnan skulle restitueras, vore bäst att hon, som andre sattes i
det stånd, som hon hade varit för kriget. Mehra kunde hon intet begiera. På
det fallet hade hon ähntå att venta uthi denna saken Käijsarens iudicium, eff-
ter det näplig per amicabilem compositionem kan gå. De påminte sig väl,
hvad grefve Trautmansdorfz förslag heruthi var. Det var intet gjordt animo
decidendi, uthan uthstält till Käijsarens gottfinnade. Käijsaren hade aldrig ve-
lat det approbera, men sedermehra gifvit dem åtskillige gånger annan befall-
ning . De torde intet handla deremot.
Vij regererade fuller derpå, att man intet stort regard kunde sättia på bemälte
pacta, effter det vore notorium, att landgref Jöran sjelf hade vijkit ifrå den och
intet velat bekiänne sig dertill. Sedan vore annat att restitueras ex amnestia
och annat at treffa een förlijkning i bemälte stridige sak. Oss tyckes rådeli-
gest , att de, som de hade gjordt i Eders Kungliga Majestättz satisfactionssak,
förähn man fick interessenternes consens, slogo deres authoritet emillan. Så
kunde alt blifva gott och behöfdes intet längre att holla sig oppe dermed.
Man funne lichväl, att vij med slijkt disputerande intet synnerligit kunde op-
byggia , derföre låte vij saken komma in för ständerne, ersökiandes dem, att
emedan vij för ingen deel kunde vijka ifrå det durchschlag, som gjordes deri
uthi Munster och i vårt nästförgångne breff i underdånighet ähr mält om, de
då ville poussera de käijserlige, att icke holla tractaten med vijdere geensago
oppe. De catholiske (ibland hvilke den Beyerskes råd var, att man måtte
blifva vid den determinationen, som Böinenburg
Der hessen-darmstädtische Gesandte Boineburg hatte in dem über den Marburger Sukzessions-
streit aufgesetzten Vergleich vom 9./19. Oktober 1647 seine Weisungen überschritten und
wurde deshalb von Landgraf Georg in Haft genommen ( Meiern IV S. 427ff., 481); vgl. Dick-
mann S. 466. Zur Person: Johann Christian von Boineburg, * 12. April 1622 Eisenach,
† 1672, hessischer Amtmann zu Eppstein und Braubach, später kurmainzischer Rat, Obermar-
schall , Amtmann zu Höchst und Hofheim, Großhofmeister, verlor 1665 seine Ämter und geriet
abermals in Gefangenschaft ( Zedler IV Sp. 462f.).
bahnen) vore intet obenägne dertill, som evangeliske ständerne uthgifva, eff-
ter saken toucherer tvenne evangelische herrar, och de ähre bägges gode om,
hvilken dera som kan drage huden öfver öronen på dem andra. Men desse
ville intet dertill, aestimerandes, som lijkt ähr, för itt conscientzvärck att
träda landtgreff Jöran förnär, ehuruväl deels af dem ähre interesserade uthi
Cassels lycka, uthan komme fram med itt förslag, hvilket de strax fattade i
pennan och gick ungefähr deruthpå, att man i 14 dager måtte suspendera
denne saken här och desemillan gifva parterne rådrum, att förlijka sig i Cas-
sell . Doch att handeln lichväl imedlertijd intet här skulle nidläggies, men an-
dre saken, enkannerlig de, som ähn holles för oerörtrade i articulo amnestiae,
företagas. Detta studzsade de catholiske, som för vore resolverade, at på be-
mälte vår anmodan låta sig employera hos de käijserlige, och togo emot
samma förslag. Hvilket vij och de Hessen-Casselske, effter intet annors
kunde vara, och ändteligen låta oss behaga. Men effter det var något crud
affattat, hafve vij utahrbetat det bättre och vår intention änligere; det stän-
derne och låte passera.
När vij då komme dermed till de käijserlige och ständerne sjelfve coram con-
testerade sig vara med oss deri eenige, förtröt det dem icke lijtet. Men effter
de sågo sig intet kunna giöra deråth och man dreeff på, att det måtte under-
skrifves , ville de fuller för deres persohner intet bevillja dertill, stälte doch
lichväl derhän, om ständerne ville giörat, som skedt var i de andre saker. I det
detta då strax i deres praesence skulle gå för sig, kastade Brunssvijkerne, som
här tillförende ähr om rördt, för deres aequivalentz skull sig åter i vägen och
opäggiade det Meintziske directoriumet, att difficultera underskrifften, ehu-
ruväl den Altenburgiske var dertill bered. Dermed blef då intet mehra gjordt
deråth. Men sedan hafva Altenburgerne lichväl såvijda bracht, at det ähr dem
emillan apart underskrifvit vordet, som af bijlagon littera E ähr att see.
5. insisterade vij på pactorum confirmation, men de käijserlige invände der-
emot mehrendels sådane difficulteter som förre; doch omsijder gofvo de deres
jaord till privilegium primogeniturae in utraque linea Cassellana et Darmb-
statina . Pacta confraternitas emillan Sachssen, Brandenburg och Hessen- Cas-
sell meente de, på Altenburgernes och Brunssvijkernes anledelsse, som de
sade, bäst kunna ihugkommas in articulo de iuribus statuum; doch icke an-
nors , ähnsom de tillförende hade det bevilljat och de förrige Käijsare det hade
gjordt. Vij gjorde der hooss een oförmärkt påminnelsse, att dervid icke måtte
något skee, som lände Eders Kungliga Majestätt anvartning på Nymarck,
hvilket Eders Kungliga Majestätt förmedelst Pomeren hade bekommit, till
praejuditz; det de togo emot och sade, att de catholiske ständerne och så hade
det gjordt respectu religionis uthi stiffterne, som huus Brandeburg får till ae-
quivalent . Hanoicum pactum ville de änteligen remittera till Käijsaren, hva-
rest de höllo före man bequämmast kunde allegera de rationes, som man
tychte kunna militera pro parte Cassellana, med försäkring at Käijsaren vore
låtandes dem, såvida de kunna vara på billigheten grundade, hoos sig itt gott
rum finna; men de, som Wetterauische grefverne hade subministrerat och vij
sidst sände een copia af, komo dem intet annors före ähn een hoop mendicata
suffragia, som fördenskull voro nullius considerationis. De hade fuller tillfö-
rende låtit passera bemälte pactum, låtandes sig nöija dermed att electoris
Saxonicae ius blefve dervid förbehollit, men då ville de intet stå dertill.
Indultum maiorennitatis gofvo de fuller förtröstning om, der man decenter
söcktet hoos Käijsaren, men de tordes intet våga, at företasta honom uthi
sådant hans regale och capitulera derom här.
Waldeckische transactionen låte de bevända, såvijda dem anginge huus Cas-
sell interesse, men landtgreff Jörans rätt vägrade de sig fördenskull att före-
gifva eller tvinga honom till att ingået med; oansedt icke allenast gref Traut-
mansdorff , uthan och sedermehra de andre käijserlige gesandter sjelfve, jemb-
väl herr Volmar nu nyligen hade försäkrat Waldecken, att hans herre skulle
derföre blifva uthan fahra och all actio iuris deremot för honom undanrymas.
Vid een sådan de käijserlige tröghet funne vij med de Casselske bäst, att och
något lijtet ansee dette ähnnu, och förordnade altså med de käijserlige, att vij
ville hafva oss reserverat vår instance häruthi, tilldes man åter reassumerer
den Marpurgiske saken.
Interim blef belefvat, att de käijserlige skulle fatta hela articulum amnestiae
pånytt i pennan, och det så, at man intet behöfde mehra vidlyfftighet; hvilken
de oss i desse helige dagar måtte communicera, så att vij till näste conference
finge dem öfverläggia.
Effter igår var påskedagen, var man på alle sijdor stilla, men idag bittida
komme de Altenburgiske och Brunssvijkeske till oss, som föregofvo uthi de
andre evangeliske ständers nampn, och anhöllo, at emedan de hade förstått af
de catholiske, det de käijserlige, som man nogsamt viste intet hug hade till
friden, ville med detta deres opsatt öfver amnestien bryta af den härtills, icke
uthan frucht och stor nytto förde modum agendi, och åter igenom skrifftvex-
ling sökia vidlyfftighet och tractatens förlängring, ty de väl kunde besinna, att
innan de käijserlige blefve med samma opsatt ferdige, det sedan hade commu-
nicerat med de catholiske, de delibererat deröfver, och vij finge det hender
emillan, att öfverleggiat med de evangeliske och sedan replicera der på, mehra
ähn een månadt skulle löpa sin koos. Vij då ville sådant att förekomma intet
på det sättet inlåta oss med de käijserlige, uthan ähn som för i ständernes
praesence afhjelpa saken, exhiberandes oss der hoos så de stycker, som de
höllo för ostridige som stridige uthi meerbemälte articul, på det vij uthi till-
stundande sammankompst med de käijserlige kunde låta underskrifva de
förre och desse vijdare handla öfver.
Vij gofvo dem till svar, att det ingalunda hade den mening hoos oss, som ville
man tillstädia, att modus agendi på det anförde sättet skulle ändras, uthan
effter vij hade tyckt, att de käijserlige, på det icke helgedagarne ginge fåfengt
sin koos, hade föreslagit detta compendium, så hade vij och icke låtit det vara
oss emot, uthan sådant anbod accepterat, hollandes före det skulle tjäna till
värketz befordring, der de käijserlige ville således komma uth med deres ulti-
mate förklaring; men emedan vij hörde, att evangeliske ständerne vore dere-
mot , så ville vij gierna deferera dem i deres begieran och på vår sijda intet låta
något skee, som kunde hafva det ringeste skeen till fridens oppehollning. Vij
vore vederreda och väntade altså alle stunder, att de käijserlige måtte anmäla
sig hoos oss till att prosequera tractaten. Dervid bevänder altså vår tractat för
denne gången.
Eders Kungliga Majestätt kunne vij i det öfrige underdånigst icke förholla, att
ständerne af begge religionerne, de catholiske och evangeliske, nu sedan gra-
vamina ähre bijlagde, komma dageligen tillsammans, att, som oss berättas,
afftala sin emillan om een och annan sak, som ähnnu står tillbakars, på det,
när vij effterhanden komma till handels deröfver med de käijserlige och man
skulle stöta sig på något, de behollandes arbitrium strax kunna finna sig dere-
millan och gifva uthslaget, som till exempell nu ähr skedt, som lijtet förr ähr
mält om, ratione formae tractatus. Detta stämmer fuller öfvereens med Eders
Kungliga Majestätt i så måtto oss tillförende optächte nådige sentiment och
ordre, och kunne vij väl lijda, att de således börde invidien på sig, der icke alt
ad gustum interessentium kan aflöpa, som skedt ähr in puncto authonomiae.
Men skulle de emot all förmodan och vela bjuda till att practicera detta, när
man kommer att negotiera om soldatescan, då varde vij mötandes dem, som
det sig bäst tjänar. Vij spörja väl, att de ähre sorgfällige om den saken och
afftala underhanden sin emillan derom; vij hafve lichväl intet ähn kunnat
komma under vädret med hvar på deres intention deri går. Desförutan hafve
vij per discursum förståt, det de af evangeliske ständerne, som mäst gå om
med värket, derhän syfta med deres tanckar, at emedan det spelas, så tillsä-
ijande om deres hud, och saken mäst trycker dem, man först icke måtte sättia
terminum ratificationis så långt ut, som ämbnat var på 3 månader a die con-
clusionis , och sedan icke tillstädia, att soldatescan desemillan måtte förläggias
i visse creitzer, tilldes hon blefve bettalt, uthan till att racurtera och vinna
tijden, så Käijsserens, chronornes som ständernes gesandtskaper måtte nu för-
uth skrifva till hvar deres principaler och inhämbta een generalratification
öfver hela slutet, uthi hvilken man intet behöfde, som härtills hafver varit
brukeligit at inserera hela instrumentet, men allenast lembna spacia, så för
dagen som numero capitum afslutet, befarandes der det skulle dröijas med
ratificationen, 1. at gräset desförinnan måtte groo, så att armeerne kunna sub-
sistera i feldt och deröfver tillefventyrs råka i een battaglie, då det mächta
skulle förryckia compasen, ehvem som och victorizerade. Dy skulle, det Gud
förbjude, fienden få öfverhanden, så blefve först och fremst intet af alt, det
man nu i så månge åhr hafver så med vapnen som med tractaten arbetat på
och genom Gudz bijstånd omsijder bracht på een önskelig foot för det evan-
geliske väsendet. Skulle och Eders Kungliga Majestättz armée hafva den lyc-
kan , då ähre de rädde, hvilket de lichväl intet så offenteligen låta sig märckia,
att man lärer blifva dem för dryger i Tyskland och grijpa med nye postulatis
vijdare om sig. Efftersom vij och per tertium hafva förnummit, att evangelici
nyligen icke lijtet bekymbrade hade varit, när Eders Kungliga Majestättz ar-
mee gick, som tijenderne luppe op åth Beyern, att det skulle drabba till een
hufvdaction och Beyerns armée, såssom det endeste stöd de hafva i Rijket,
deröfver måtte komma något vijd och blifva satt uhr sin postur; 2. skulle
soldatescan, der hon blefve fördelat i creitzen, i grund ruinera det lilla, som
der ähn kan var öfrigt, så at det sedan omöijelig kunde bringa quantumet af
de contentering tillväga.
Detta och uthan tvifvel annat slijkt gå ständerne, så myckit vij hafva kunnat
erfahra, nu om med, varandes myckit hogse till friden, den alla förmoda nu
med een god reputation snart kunna erholla. Och effter all apparence fuller
tår skee, såframpt icke vapnen skynder något accident i vägen; hvilket Gud
mildeligen afvände och beskiäre till det, som ähn står tillbakars, sin nådige
bijstånd.
Det berättas oss ifrå Munster, att den Spagnische ratificationen öfver Hol-
lendske friden allaredo der skall var ankommen, under itt stort signete af
massiff gulld. Men af den Hollendske hörs ähn intet mehra ähn hvad Spiring
och Appelbohm skrifva, at det hertills hafver hefftat derpå, at provincierna
icke aldeles hafva kunna komma deri öfvereens. Men effter de nu mestepar-
ten , undantagandes Seeland, ähre blefne deri accord, förmenar man, at deres
ratification och oförtöfvat lärer föllja
Frantzosernes vållande så mång ståtlig och avantageux occasion emot fienden
går Eders Kungliga Majestättz armée uhr henderne. Hvad feldtmarschalken
herr Wrangel skrifver derom, finnes under littera F. Under G ähr een ny re-
cess , som den 24. sidstförledne Februarii skall vara oprättat emillan Käijsaren
och Beyern. Åtskillige aviser liggie under littera H.
PS: Idet posten skulle afgå, få vij tvenne Eders Kunglige Majestätts allernådig-
ste skrifvelsser af den 18. Martii. Hvad Eders Kungliga Majestätt deruthi al-
lernådigste befaller om Hennes Majestätt enkiedrottningen, skall af oss tages i
behörlig acht, och förmodade vij intet, at passen skole blifve oss vägrade.
Huru med authonomien i Erffländerne och det öfrige, som Eders Kungliga
Majestätt skrifve om, ähr tillgångit, hafven Eders Kungliga Majestätt förmo-
deligen i nåde förnummit af våre här tillförende afgångne underdånige rela-
tionen .
Beilagen in DG 12:
B: 627–627’ Desgl. Osnabrück 1648 April 7 n. St.
D: 629–630 Desgl. o. O. u. Tag
H: 646–653’ Avisen