Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
29. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1646 November 7/17
–/ 29 /–
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 317–318’ = Druckvorlage; Eingangs-
vermerk Osnabrück 1646 November 24/Dezember 4. Druck: Gjörwell S. 318–320.
Differenzen zwischen Johan Oxenstierna und Salvius. Modus tractandi betr. Brandenburg. End-
gültige königliche Resolution betr. Pommern. Privata.
Din och Din collegas rapport aff den 20 passato [ 20./30. Oktober ] ähr in
senatu upläsen och därpå fattadt et svar som Du förnimmer aff Kong. M:tz
breff nu medh denne posten affskickat .
Jag förnimmer och at Du och Din collega icke ähre ense öf:r incamineringen
aff tractaten medh Brandenburg, i ded Du menar att gåå efter ordren och
han den Brandenburgiske föga achtar. Hans argumenta och discurser lather
jag vara i sit värde; tjänte fuller annorlundha bettre at tractera saken; men
så moste och desse defectus publice condoneras. Allenast tycker mig fuller
Salvii mening intet vara oskälig att tractera saken aff medh dem keijserske
och icke så stoortt medh dem Brandenburgiske; ty jag holler för min person,
longa experientia edoctus, ded Brandenburgiske tractatsväsended för idell
fickfackerij . Jag nekar icke till ordern Eder giffven, fuller föra B. tractaten
medh sig, och Dig intet fara vilse däruthij, doch bleff vedh den resolution
här icke sa stoortt seett opå modo tractandi sossom på sjelffve saken, huru
vij〈d〉 I Eder inlatha motte eller icke. Där nu icke saken vore för vijdha
lupen sedhan (ded I in loco sjelffve best moste dijudicera), då holler jag
därför at best vore I hålle Eder vedh dem keijserske; brukade Francoserne
däruthij, så och per occasion och så vijdha behoff göres stenderne. Mig
tycker och at där I emot dem Brandenburgiske deputerade stelte Eder något
beske an, lathendes Eder merkia, sedhan Henn〈e〉s K. M:t hade förnummet
dem Brandenburgiske så oskäligt procedera i saken, ded Hen[ne]s K. M:t
hadhe befalet Eder at holla Eder 〈v〉edh dem keijserske, och churfursten
aff Brandenburg motte, om honom techtes, undraga och uptagendes hvadh
fredhen heller kriget medh sig bringar. Och moste jag ret seija Dig min
mening at jag på sådan fall dem andre stenderne vill caressera hvadh jag
kundhe, där jag voro commissarius, men den Brandenburgiske, så länge de
så tala, lijtet heller intet. Jag tvijfflar intet at I där ledas vedh den longe
tractaten, ty vij och här trötna vedh honom; hvarför efter alle andhre våre
allierede synes anten vara kompne heller haffver hopp att komma snart till
ändha medh deres trätor och tractater; ty haf:r och Kong. M:t funnet got
att förklara sin ändelige mening öf:r sin satisfaction och stella den på tu
vilkor heller condicioner såvijdha Pomern vedhkommer, lempnandes dem
keijserske och Brandenburgiske optionen heller valedt hvilkedtdera de vele
antaga och praestera, anten cessionen aff Förpomern medh Stetin etc. med
churfurstens consens och bevilling eller hela Pomern uthan churfursten aff
Brandenburgs ja och samtycke, allenast at Keijsaren sampt stenderne ded
agnoscera, giffva och hjelpa at erholla. Dette sijdste haf:r Trautmansdorff
först praesenterat, och skattar jag dette för ded besthe. Possessionen, keijser-
lige investituren, stendernes homagium och tijderne kone väl ratificera och
bettre vare vilkor. Den förste condicionen kommer till en godh deel öf:rens
medh den offerte som de keijserske emot 〈Francosen〉 och desse emot Eder
gjordt haffve; välja de dette, så kan Brandenburgs consens icke heller vara
till förachta för visse orsaker skuldh. Slår begge condicionerne på en gang
dem keijserlige före at välja och praestera ettdera och däruthur at com-
municera medh dem Brandenburgiske. Men görer ded anten muntlig eller
medh fåå ordh i tvenne puncter författadt, och brukar däruthij dem Fran-
cöses 〈ke〉 ambassadeurernes tillhjelp och rådh. Söker först att ettdera accep-
teras , och sedhan tracterar öf:r declarationen och förklaringarne som sig
giffva vedh handen. Och där den condicionen om hela Pomerns cession
uthan churfurstens och hans huses consens blijffver gillat och vedertage〈t〉,
då lather all vijdare forlijkning och affhandling medh churfursten bestå
såväl öf:r Driesen etc. som öf:r Pomern, och där han vill eo casu något
haffva igen, så lather honom bedja därom.
Detta ähr så en påminnelse, men resten heller ordren finner Du uthij Hennes
K. M:ts eget breff.
Privata.