Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
226. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1647 Mai 18/28
–/ 226 /–
Münster 1647 Mai 18/28
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1 , Resident . p. 653–658 = Druckvorlage; Eingangs-
vermerk [ Osnabrück ] 1647 Mai 19/29. Kopie: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 920–922 = Bei-
lage L zu Nr. 231.
Visite bei Contarini: Unterrichtung über schwedisch-kaiserliche Verhandlungen; Trauttmans-
dorffs Einschätzung derselben; Autonomie in den Erblanden. Reisevorbereitungen Trauttmans-
dorffs . J. Oxenstierna in Münster erwartet.
Sädan secreteraren h. Biörneklo reste härifrå haffver jag varit något opasslig
och intet kunnat komma ut förän i går, då jag besökte h. Contareni och gaff
honom information hvaruppå sakerna i Ossnabr. bestode och sökte till att
explorera hvad han i dän saken utaff h. Trautmansdorff hade förnummit.
Och ehuruväll jag hade förment att han tillförende bättre hade varit infor-
merat i saken utaff Frantzöske gesandterna, såsom the själlff hade låffvat
och låte säija mig igenom Stängelin i lögdags affton, såsom jag thet då
refererade mons:r Steintin att berätta E. Excell, så förnam jag likväll att
the däruthi intet hade gjordt the officia som them borde och the låffvade.
Alljest bekände h. Contareni väll att han däröffver haffver varit till taalz
mäd h. Trautmansdorff, män att han slätt besked haffver bekommit, ty
b:te h. T:dorff haffver begynt upräkna huruledes för några månader sädan
cronornas satisfaction äffter theras begäran vore bevilljat och huru käijserl.
gesandterna allt sädan hvar dag äffter annan haffve bevilljat thet ena äffter
thet andra, mera än som evangelische ständerna i begynnellsen någon tid
hade förmodat. Och äffter thärpå ingen ända bleffve och the käijserl. facilitet
bleffve missbrukat, så vore them omöijelig att kunna vidare gå. Thet vore
emot Käijsarens samveet och respect och vore till beklaga att man ville
reducera honom i the terminos att han icke måtte njuta dän frihet och vilkor
som ett stånd och en greffve i Tyssland njuten. Vore Kaijsaren med alla
sine barn i Stockholm fången, kunde man intet hårdare tractera honom. Han
viste fördänskull inge andra utvägar, uthan man måtte låta gå som Gud
ville.
Jag svarade därpå mig vara okärt höra att the käijserl. bliffva vid dän obsti-
nationen thärigenom thän gode freden bliffver hindrat. Skulle the däruthi
perseverera, så måtte man ställa till effecten hvem därutaff värre skulle fara.
Män att T:dorff rosar utaff sig haffva så mycket bevilljat, likasom man vore
honom därföre så stort obligerat, så hölle jag thet mera vara en skylldighet
än som en liberalitet; och hvar han härtill icke hade thet bevilljat, så måtte
han väll ännu därtill, såframt han ville haffva fred. Och hade Käijsaren intet
så stort att klaga öffver, dän liberalitet han skräpper utaff ähr ex alieno, sine
ärffländer haffver han icke allenast conserverat uthan stabilierat sig däruthi
att han säkrare och fastare sitter, och alltså mera prospererat aff kriget än
att han klaga sig haffva farit så illa. Hans respect och conscientia kan intet
mera versera häruthi än thet att protestantes bliffva ledna på andra orten i
Tyssland och att Käijsaren nu nyligen haffver mått äffterlåta så många kyr-
kior i Ungarn
förfädre, såsom Maximil.
Maximilian II.: * 31. 7. 1527 Wien, † 12. 10. 1576; 1564 Kaiser. Vgl. ADB XX S. 736–
747 ; Isenburg I T. 17.
Rudolf II.: * 18. 7. 1552 Wien, † 20. 1. 1612 Prag; 1576 Kaiser. Vgl. ADB XXIX
S. 493–515 ; Isenburg I T. 17.
Matthias: * 24. 2. 1557, † 20. 5. 1619; 1612 Kaiser. Vgl. ADB XX S. 629–654 ; Isen-
burg I T. 17.
sidererat sin conscients och respect och dåch likväll, intet i dän necessiteten
stadder som thänna, äffterlåtit religionsfriheten i sine ärffländer och mått
väll därutaff. Till att tvinga samveten och vara däruthi så scrupuleux haffver
Käijsaren exempel på sin ägen här fader, huru thet haffver honom bekommit.
Jag remonstrerade honom därhooss hvad moderation uppå H. M:tz och
cronan Sveriges vägnar E. Excell. hade brukat i dän saken och hvad oskääll
the käijserl. hade att beklagat sig. Ty icke allenast E. Excell. hade gått ifrå
dän termino 1618, äffter hvilken Käijsaren hade bliffvit skylldig någre hun-
drade kyrkior att restituera, uthan och E. Excell. intet trängia så hårdt på
dän terminum 1624, som dåch uthan exception öffver Tyssland ähr bevilljat,
uthan låta benöija sig mäd någre få kyrkior här och där äffter frequentzen
och myckenheten på them evan[ge]lische uthi hvart quarter och att E.
Excell. till öffverflöd tillbjuda sig att tractera mäd them thäröffver och än
ytterligare modererat så mycket någon tid ähr möijeligit, män att the käij-
serl . thet allt utslå och aff ingen tractat mer villja höra, uthan praescribera oss
sin fattade opinion likasom vij vore victi, hotandes mäd affresor, ruptur och
slikt, thet kunde hvarken H. M:tz respect äller närvarand[e] tidz tillstånd
lida och the alltså mäd sådant procedere intet uträtta. Thätta mäd hvad mera
slikt jag kunde honom förebringa intog han, h. Contareni, vääll och appro-
berade icke alldeles the käijserl. förehaffvande i thätta värket, thätta obijcie-
rade han mig dåch mäst att honom vore utaff Traut:dorff berättat att anno
1624 haffva inge evangelische kyrkior varit i ärffländerna och att E. Ex.
fördänskull ingen fog hade att stå däruppå. Ty om dän terminus skulle
gälla hooss them catolische, så måste han och passera hooss them evange-
lische , män nu ville E. Excell. icke allenast haffva honom extenderat i stifft
Ossnabrug, uthan och i ärffländerna; thet han höllt obilligt. Huru nu mäd
reformationen i ärffländerna 1624 egänteligen var beskaffvat, kan jag annor-
ledes icke veta än hvad jag i böckerna finner, att reformationen dätt åhret
mäst angick, så att 1 januarii vore ända kyrkior nog behållna, såsom the
fölljande intill 1628 ändåch några oreformerade befunnes. Därföre jag i thet
fallet föll honom emot och förmente Trautmansdorff intet haffva bekänt
sanningen, uthan där han ville absolute bevillja restitutionen i ärffländerna
äffter 1 januarii 1624, så begärte man intet mere, och dåch till att contentera
them begärte man intet så mycket.
H. Contareni förmente att Käijsaren väll måtte lida them evangelische och
unna them friheet nog, såframt han icke ville depopulera sitt land, män att
han hällre utaff sig själlff och hemma i landet skulle indulgera sådant än
att han här skulle bliffva därtill tvungen och att thet skulle komma inter
publica acta, och vore alltså the evangelische i ärffländen bättre betjänte att
man på thänna orten intet moverade dän saken så starkt. Sidst bevilljade
och tilböd han att göra alle gode officia i thänna saken, om möijeligit vore
att beveka Trautmansdorff till annan resolution; män han fruchtade thet
bliffva alltför svårt. Föreslog alltså att man imedlertid skulle företaga the
andra resterande puncter och affhandla them, sättjandes thänne så länge à
part, förmenandes att the käijserl. vid ändan, thär the såge intet mere restera,
skulle snarare häruthinnan giffva sig. Däremot jag berättade huruledes the
käijserl. haffva upsagt all handel och intet vidare ville gå förän thänne bleffve
slitin och affhandlat.
Jag hade i dag ärnat driffva thänna saken vidare hooss Frantzösche ge-
sandterna , män äffter här berättas att E. Excell. skulle sädan haffva varit
ihop med käijserl. gesandterna och dän saken förmenas nu vara bilagd, och
jag därom ingen vidare ordre och information haffver fått ifrå Ossnabr., ty
haffver jag fruchtat att löpa därmäd om och fördänskull vänter intill thäss
jag E. Ex. menig förnimmer.
Trautmansdorffs resa haffver varit bestimt till nästkommande måndag, och
haffver han mäst hvar dag låtit något aff sin bagage gått förut, och till större
visshet och rykte låt han i går fyra fullpackade vagnar stå hela dagen mitt på
tårget och hans fålk därhooss, män i dag bittida ähr en vagn tilbaka kommen
aff them som i förgår rest [e] hädan, och säijes the andra vara befallte att sub-
sistera på någon ort här i nägden. Thet giffves före han vänter E. Excell.
och att han haffver tidender thet E. Excell. kommer i thässe dagar.
PS:
Jag sände rätt nu till d. de Longeville och tilböd mig komma till honom
om något vore förefallit i dän saken som jag kunde rapportera E. Excell.,
män han låt säija mig att mediatores haffva ännu intet bracht honom svar,
uthan han likväll i hemlighet hade så mycket förstått att thet haffver hafft
här en god operation, som E. Excell. skulle spörja effecten utaff, allenast
E. Ex. intet låte sig märkiat.