Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
530. Johan Oxenstierna an Pfalzgraf Carl Gustav Münster 1649 Januar 26 / Februar 5
–/ 530 /–
Münster 1649 Januar 26 / Februar 5
Eigh. Ausf.: Stegeborg Slg. II: A, E 163; Eingangsvermerk Kassel 1649 Februar 13/23.
Wunsch nach einer vertraulichen Unterredung mit dem Pfalzgrafen, jedoch dem entgegenste-
hende Schwierigkeiten. Rat, auf dem einmal gefaßten Entschluß wegen Auswechslung der Rati-
fikationen zu bestehen und die Ratschläge Salvius’ abzulehnen, auch den Ständen nicht zu will-
fahren , bevor das französische Wesen geklärt ist. Rat zur Ablehnung des Vorschlags der Stände
wegen Zahlung des ersten Termins.
Er bestätige den Empfang des Briefs vom *** Januar aus Erfurt .
Jagh befinner migh igenom Eder Furstliga Durchlaucht nådige contestationer
så animerat till dess tjenst, att jagh inthet högre i verden efftertractar ähn
medh realitet mitt gemuth att kunna contestera, förhoppas och, att kunna
snart därtill lägenheet fåå. Men så seer jagh nu väl, att jagh icke uthan högste
alarm hoos desse messieurs skall kunna härifrån resa, ty sannigen att säija, dee
ähre så galne nu, som dee kunna vara, och min collega ähr något rädder för
ont, som följa kunne. Plura non licet dicere. Sufficit dixisse metum för löff
där vara. Jagh maste altså consereneen [!], hvadh Eder Furstlige Durchlaucht
nolens volens, eller myckit mehr at seija, plane invitus upsäijn till litet fram-
bettre . Interim vill jagh tillsij, om jagh icke ett rytt kunde till Eder Furstliga
Durchlaucht göra al incognito, däreffter jagh tracta maste. Imedlertijdh ville
Eder Furstliga Durchlaucht sigh ähnu förlåtha upå min fattade resolution om
extradition. Herr Salvius varder Eder Furstliga Durchlaucht noghsampt facta
remonstrerandes och, för jagh troor consilium gijffvandes, effter vahnan aff
lutter rådslogh flytandes. Jagh steller Eder Furstliga Durchlaucht i skön, att
dijudicera alt ihoop väl och förnufftigt. Men paucis dictum, så ähr mitt oför-
grijpelige rådh, att stå ferme på en gångh fattade resolution, inthet att defe-
rera ständerne i deras fantasier, förähn man rätt kan see, hvartuth ded Fran-
zöske väsendet vill. Önska måtte jagh, att min lycka så godh vore, att jagh
finge tala medh Eder Furstliga Durchlaucht och mine tankar upthäckia. Jagh
troor visserligen, Eder Furstliga Durchlaucht skulle then finna raysonnabel,
patriotsk och sincer och för all tingh till Eder Furstliga Durchlaucht ähra och
reputation tjänlige. Eder Furstliga Durchlaucht ville sigh inthet låtha movera
aff Salvii breff, ty ihuru the in apparentu lära något synes, så ähre dee in
consequentia icke tree fyrckar verde, det för den orsak skull, att hvart imår-
gon icke dee samman tankar haffva, enfin sont de pailles. Ständerne haffva
Eder Furstliga Durchlaucht ett breff tillskrijffvit och om högena pro primo
termino velat försäkra, som bijlagen uthvijsar må. Jagh beder, Eder Furstliga
Durchlaucht ville gijffva den ett behörligit svar därupå, att därupå sigh inthet
ähr att förlåtha och att Eder Furstliga Durchlaucht ganska selsampt förekom-
mer , att oss, legatis, för breffvets expedition därom oss ingen notification ähr
skedd.
Abschickung Wulfraths (Wolfberg) zu näherem Bericht.