Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
271. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juni 5/15

19
[ 253 ] / 271 / [ 296 ]

20

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


21
Osnabrück 1648 Juni 5/15

22
Ausf.: DG 12 fol. 995–1000; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juni 22/Juli 2.

23
Kompromiß mit den Reichsständen über das Quantum der Abfindung der Soldateska, Gespräche
24
mit den kurmainzischen und kurbrandenburgischen Gesandten darüber. Behandlung des kaiserli-
25
chen Vertragsentwurfs. Verfahren bei der Ratifikation der Verträge. Erwartungen der schwedi-
26
schen Armee bezüglich ihrer Abfindung. Schwierige Aufbringung der erforderlichen Gelder ange-
27
sichts der völligen Verarmung Deutschlands. Absendung Kleihes an Wrangel. Beschwerden der
28
reichsständischen über die kurfürstlichen Gesandten und die Aufnahme der Weserzollfrage in den
29
Vertrag. Französische Satisfaktionen. Forderung Serviens, die französischen Punkte in Münster
30
abzuhandeln.

31
Vij hafve, sedan sidste posten afgick, mäst varit bekymbrade, huru vij kunde
32
få ständerne att bevillja till den fempte millionen Richzdaler med. Och effter-

[p. 510] [scan. 56]


1
som vij sporde, det någre af dem låte sig förlyda, lijka som stodo de i tvijk,
2
om och på Eders Kungliga Majestätz och chronans vägner vij skulle hafva
3
macht eller lust, at nu äfven der Eders Kungliga Majestätz vapn hafva, des
4
Gudi vari loff, den ene progressen effter den andra emot fienden, sluta friden,
5
fast de ähn förklarade sig till vår begieran uthi quanto för soldatescans, så
6
hafver oss tyckt var rådligit, att betaga dem denne impressionen och eo ipso
7
försökia, om de och stodo att disponera till det begierde quantum. Till den
8
ände hafve vij emot den ena och andre in particulari tesmoignerat, att vij vore
9
öfverbödige, så snart denne militiepuncten hade fått sin richtighet, på vår sida
10
contribuera alt det, som någonsin menisk- och möijeligit vore till tractatens
11
ytermehra befordran, så att man förmodelig oförtöfvat kunde nå itt gott och
12
önskeligit uthslag derpå. Och på det de derom så myckit mehra måtte vara
13
försäkrade, ville vij hemstella uthi ständernes arbitrio, att efftersom de pröf-
14
vade de ähnnu oerördtrade saker kunde erfordrat, nämbna och determinera
15
een viss dag till fridzslutet. Detta hafver då hafft den värkan hoos ständerne,
16
att ehuruväl, så myckit vij märkia och fuller troligit ähr, ingenthera af dem
17
hafver varit på så högt instruerade, de lichvel fast det ähn hafver gått mechta
18
trögt, den 3. huius ähre kombne till oss och hafva omsider gifvit oss deres
19
promesse på fem millioners Richzdaler i alss , doch med sådana conditioner,
20
som bijlagan under littera A uthvijser.

21
De Churmaintziske hafva producerat och vijst oss in originali deres herres
22
ytterste resolution uthi detta, sträckiendes sig gradatim ifrå 50 alt intill 100
23
Römermånader. De Churbrandenburgiske hafva intet hafft större summa
24
uthi deres instruction ähn 4 millioner Riksdaler för det aldrasidste. Hvilket
25
hafver gjordt deres conclusa i churfurstenrådet in hoc passu temlige studsige,
26
så att de någre gånger hafva most med oförrettade saker skilljes uhr senaten,
27
effter de intet hafva kunnat komma öfvereens med de andre begge colle-
28
gierne , som alraförst hafva voterat och resolverat till bemälte 5 millioner. De
29
Churmeintziske höllo fördenskull hoos oss starkt an, att vij måtte, till att lösa
30
henderne på dem, gifva dem vår skrifftelige revers, att deres herre churfursten
31
skulle blifva, hvar icke respectu af stifftet Wurtzburg, doch churfurstendömet
32
underhörige länder exemt ifrå det, som hans quota till de 5 millioner Richz-
33
daler sig beluppe öfver de 100 Römermånader, elljest betygade de sig intet för
34
deres halss tårres gå ifrå den ordre de hade. Der de vore efftersittiande, så
35
kunde de endskylla sig, att de hafva most föllja maiora och de öfverstämman,
36
men det vore inge ibland de churfurstliken, som kunde förstå till den sum-
37
man , och icke heller kunde de tala annors ähn deres instruction medbrachte
38
eller giöra något conclusum, som luppe deremot.

39
Äfven een sådan exemption för den ene milionen sökte de Churbrandebur-
40
giske helt inständigt hoos oss, och der hoos begierte grefven af Witgestein, att
41
vij måtte gifva honom vår parole, att han och skulle af dette quanto för mili-

[p. 511] [scan. 57]


1
tien få recompence för sin Eders Kungliga Majestätt och chronan för dette
2
gjorde tjenst.

3
Vij hafva endskyllat oss emot den ena och andra, att det intet stod i vår
4
macht, att disponera deröfver, och oansedt vij intet tviflade, det Eders Kung-
5
liga Majestätt effter all möijeligit gierna gratificera hvar och een, moste vij
6
doch låtat derhen stelt, om dem uthi denne saken kunde något villfarigt ve-
7
derfares . Eders Kungliga Majestätt och vij kunde intet determinera, hvilken
8
som skulle gifva eller intet gifva den praetenderade summan. Effter ständerne
9
hafva tagit det på sig, så låte vij billigt dem fridt, huru de sin emillan bäst
10
funne att jämka det ena med det andra. Vij hade hördt, det Meintz och
11
Brandeburg såväl som de andre hade een gång belefvat, at ingen i de 7 creit-
12
zerne , som Eders Kungliga Majestätt och chronan i så måtto ähre anslagne,
13
skulle vara exemt; sågo fördenskull intet, huru de nu lichväl ville stå dereffter.
14
Doch låte vij, effter intet annors kunde skee, ändteligen gifva de Churmeint-
15
ziske ungefehr hopp, att om churfursten ingaledes skulle villja conformera sig
16
de andre ständerne ratione quanti, vij då ville i bästa måtto recommendera
17
Eders Kungliga Majestätz gesandters åstundan, så att de för deres perssoner
18
kunde blifva uthan fahra.

19
Samma bemälte dito kommo de käijserlige gesanterne till oss, och effter deres
20
den 1. Maii oss inhändigade fridzproject, der och hvar något var ändrat emot
21
deres sidste afftal med oss och ständerne, brachte de oss någre stycker der af
22
bemälte afftal lijkmätige, berättandes sig då äfven hafva fått Käijsarens con-
23
sens och resolution derpå. Hvilka vij togo emot at genomsee och lofvade, på
24
deras anmodan, oss villja innan få dagar låta dem tillkomma våre tanckar
25
deröfver. Det finnes fuller ähnnu något i deres fridzproject hälst de stycker,
26
som nyligen ähre accorderade och af ständerne underskrifne, öfrigit, som be-
27
höfves att häcklas bättre igenom, men så ähr det icke heller af den impor-
28
tance , att det skall kunna holla oss länge oppe, när alt det andre ähr bracht i
29
det esse, som det bör vara.

30
Vij discurrerade och något med dem om ratificationere i så måtto att vij
31
tyckte, effter Eders Kungliga Majestätz ratification intet kunde här inkomma
32
innan 6 eller 8, men Käijsarens och Franckrijkes innan 3 vekur a die conclu-
33
sae pacis, om det icke vore een sak, att man uthvexlade bägge deres ratifica-
34
tioner emot den Frantzöske eller deponerade dem in manibus tertii, tilldes
35
Eders Kungliga Majestätts ankomme, så vore vij igen erbödige, att interim
36
realiter med executionen lata ratificera slutet. Men de låtz intet villja der
37
an.

38
Idet de foro ifrå oss, ankom herr Erskein, som 3 vekur hafver varit på vägen
39
ifrå armeen. Med honom hafve vij öfverlagt saken och derpå inrettat vårt svar
40
på ständernes förslag in quaestione quomodo och executionspuncten, sådant
41
som uthi bijfogade punctationer under littera B finnes. Hvilket vij ständernes
42
deputerade idag hafva tillstält, och de tagit till communication med sine
43
medständer. Elljest hafve vij ea occasione sagt dem, att vij intet annors för-
44
stodo de 5 sub spe rati af dem bevilljade millioner Richzdaler ähn såssom

[p. 512] [scan. 58]


1
deres cathegoriske förklaring, den vij pure ville blifva vid, intet tviflandes, att
2
de ju vore gyldigt nog, så att vij i vidrigit fall intet förorsakades, att holla oss
3
deröfver oppe. På det slaget vore och onödigt, att bemöda Eders Kungliga
4
Majestätt om någon moderation mehra derom. Det var allaredo nog gifvit
5
effter, så att soldatescan lijtet vore dermed tillfridz. Herr Erskein var pro ex-
6
tremo af henne instruerat på 7 millioner

43
Ebd. S. 896.
. Hvarifrå han icke till det ringeste
7
ville vijka. Skulle nu det reda bevilljade lille quantum villja förmedelst sådan
8
opracticerlige förslag, som de hade bracht på bahnen in modo och execu-
9
tione , giöres henne svårt, så kunde man på sådant sätt aldrig komma uhr
10
värket. Vij kunde her intet sättia någre rume terminer till hennes afbetallning.
11
Hon vorde för ingen deel gåendes ifrå hvarannan, förähn hon vore betalt.

12
På hvad sätt det nu beqvämmast kunde skee, antingen deels med rede pennin-
13
ger , dem vij fuller kunde tänckia skulle vara svårt att i een huij tillsamman
14
bringa, så myckit som summan sig sträcker, eller med landgodz eller elljest,
15
det låte vij komma på det mått, som hvart och itt stånd med sine anvijste
16
officerare deröfver kunde träffa. De gjorde bäst, att de nu skyndade sig med
17
den designation de ämbnade giöra på ständerne effter den bevilljade summa,
18
så att man kunde få skicka dem op till feldtmarskalken, han sedan i tijd giöra
19
deröfver all nödvändig repartition på hvart regemente, så att emedan man
20
väntade på ratificationen öfver tillstundande fridzslut, han kunde, som vij
21
höllo före moste skee, sända visse officerare kring i Rijket, att mana på det at
22
den kunde blifva tillsamman bracht, emedlertijd vore att tänckia opå hvar
23
armeen skulle kunna stå och hafva sitt nödtorfftige underhold, emedan hosti-
24
liteten cesserade och man kunde komma till afdanckningen. Hvilket billigt
25
moste remitteres till alle krigande deelars generalitet, at de deröfver med
26
hvarandre transigerade. Ty att skingra armeen ifrå hvarannan, förähn man
27
vore försäkrat om friden, vore emot all raison och för ingen thera delen trygt.
28
Dermed togo de då deres affträdh, ställandes sig öfvermåtton commoverade
29
öfver denne punctationen. Och hafve vij sedan förstått, att de skole vara sin-
30
nade , att anmoda oss vijdere till att igenom handla de andre ähnnu oerörd-
31
trade saker med de käijserlige, effter quantumet reda hafver fått sitt nampn.
32
När det vore sked och de sågo sig kunna vara förvissade om friden, hvartill de
33
ähnnu tvifla oss inclinera, så ville de in modo taga sig så när som de någonsin
34
kunna och våga det yttersta dervidh, att friden icke fördenskull må blifva i
35
sticket.

36
Ehvad nu härpå vill föllja, moste vij vänta. Elljest kunne vij fuller detta i
37
sanning berätta, at ständerne af alt hjertat, hug och sinne ville hafva frid. Men
38
contentement för militien giör dem nästan desperat, emedan de intet see,
39
huru möijeligit ähr att bringa det till väga, ty samblige kunne praestera något,
40
men som intet fast man ähn vill martera dem deröfver. I synnerhet, till exem-
41
pell , kommer på ertzbiskopen af Magdeburgz quota effter Rikzmatriculn öf-
42
ver 100 000 Richzdaler. Han ähr så af sig kommen, att han icke kan bringa

[p. 513] [scan. 59]


1
1000 till väga, ja, han hafver snart icke sofvell till bröd. Alle sine ämbtar haf-
2
ver han most pantsättia för penninger allaredo. Hafver intet mehr ähn 3 små
3
igen. Der moste han lefva och hafve sitt underhold af. Flere sådane finnes
4
och. In summa, det ähr itt jämmerligit tillstånd her i Tyskland och synes
5
nästan omöijeligit, at de kunne få ihop det de hafva lofvat, ehuru man och vill
6
gå åth dem. Herr Erskein bekienner sjelf, att man skall marchera 8, ja 10 mijll
7
bortåth i landet och icke finna een beta bröd eller något, som man kan lefva
8
af.

9
Vij stå an, om vij icke skole affärda residenten Kleyhe till feldmarskalken och
10
genom honom låta gifva feldtmarschalken all pertinent mundtelig underret-
11
telsse om det, som i denne saken här ähr passerat, så och vid handen at han
12
måtte inlåte sig i tractat med vederparten om armeernes subsistence och un-
13
derhåldh emillan diem conclusae et ratificatae pacis. Hvilket doch intet vore
14
att sluta, förähn man här hade kommit till slut.

15
Den 2. dito hade Richzständerne een deputation hoos oss och besvärade sig
16
1. öfver det de andre ständerne, i synnerhet de churfurstlige intet ville holla
17
dem i lijka gilla med sig eller tillstädia them votum decisivum, der de doch
18
vore äfvensåväl frije stånd i Rijket och hade sessionem och vota som de andre;
19
fördenskuld begierte de, vij ville, vid det så kommer till pass, hafva oss detta
20
deres interesse i bästa måtton recommenderat; 2. att det så hender, att de uthi
21
instrumento pacis concurrerade med frije Richsridderskapet och moste på
22
een ohrt nämbnes, de då måtte blifva satte framföre. Och att vij ingalunda
23
ville tillstädia den Oldenburgiske Wäsersaken måtte införas ibland fridzcon-
24
ditionerne , såssom een ting, hvilket för commerciernes skuld myckit praeju-
25
dicerade de här i Westphalen och vid Wäsern lägne städer och ohrter. Vij
26
lofvade dem uthi detta alla gjorlige officia. Hvarmed de då syntes vara con-
27
tent .

28
Greff Servient kom den 1. huius hijt och holler sig ähnnu her oppe, tilldes
29
militiepunchten blifver richtig. Sedan står han som för på att chronan
30
Franckrijkes satisfaction och skall af ständerne och de käijserlige underskrif-
31
vas , äfven som med articulo gravaminum ähr skedt. När då de andre punch-
32
terne , som höra till denne tractaten, hafva fått sin richtighet, så när som på
33
executionen och assecurationen, vill han ändtelig, att hela conventen skall
34
komma öfver till Mönster och der afhjelpa de 3 Frantzöske saker, såssom
35
Burgund, assistentzen och Lottringen beträffande, med bemälte executions-
36
punchter . Deremot villja ständerne gierna, att det här skall med itt omak
37
skee, efftersom de allaredo hafva talt de käijserlige till derom. Men grefverne
38
af Lamberg och Crane hafva sig excuseret defectu mandati, efftersom och res
39
intet ähr huius loci; och herr Volmar vill intet taga på sig, att allena och uthan
40
grefven af Nassou, som ähn ähr sjuk i Munster, inlåta sig i tractat med
41
Franckrijke. Gref Servien tycker och att thet löper emot Franckrijkes reputa-
42
tion , om man här skall afhandla de saker. Doch hoppas lichvel ständerne, att
43
finna medell till att öfvertala dem ene och andra delen, att här giöra alt detta
44
richtigt. Ehuru det och blifver, så ähr förmodeligit, att man oförtöfvet här

[p. 514] [scan. 60]


1
lärer på vår sijda blifva richtig. Hvilket Gud låte skee i een god stund. Eders
2
Kungliga Majestätz allernådigste rescriptum af den 20. passato finge vij rätt
3
nu på stunden. Hvad ifrå een och annan uthi aviser hoos oss ähr inkommit,
4
ligger under littera C.


5
Beilagen in DG 12:


6
A: 1000–1002 Bedingungen der Reichsstände für den Fall der Zahlung von 5 000 000 Rtl. zur
7
schwedischen Militärsatisfaktion. Osnabrück 1648 Juni 3/13

8
B: 1003–1003’ Schwedischer Entwurf: Brevior ordo modusque satisfaciendi militiae pacis-
9
que exequendae. o. O. u. Tag

10
C: 1004–1009 Avisen

Documents