Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
263. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Mai 29 / Juni 8

25
[ 247 ] / 263 / [ 287 ]

26

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


27
Osnabrück 1648 Mai 29 / Juni 8

28
Ausf.: DG 12 fol. 948–957; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juni 15/25.

29
Harte Verhandlungen mit den Ständen über die Abfindung der schwedischen und hessischen Sol-
30
dateska . Drängen der Stände auf Wiederaufnahme der Verhandlungen mit den Kaiserlichen und
31
schwedische Bedenken dagegen. Besuch Oxenstiernas bei Servien in Münster. Freudenfeste der
32
Spanier und Holländer nach dem Friedensschluß. Kompromißangebot der Stände bezüglich des
33
Quantums der Satisfaktionen für die Armeen. Einbeziehung der an Schweden fallenden Länder

[p. 493] [scan. 39]


1
unter die kontribuierenden Reichsstände. Baden-Durlach. Schwedische Erfolge bei Augsburg. Äb-
2
tissinnenwahl im Stift Quernheim. Militärische Nachrichten. Eingang des königlichen
3
Reskripts.

4
Ehuruväl vij stodo något an, som i vårt för 8 dagar afgångne underdånigste
5
skrifvelsse ähr mält, att komma ihoop med ständerne in loco tertio eller på
6
rådhusset, hafve vij lichväl, effter de sedermera flitigt derom anhöllo och de
7
Churmeintziske den 25. huius kommo till att solenniter invitera oss dertill,
8
intet kunnat med mindre vij måtte deferera dem deruthi, förmodandes att
9
således så myckit bättre kunna vinna dem. Derföre fohr jag, Johan Oxen-
10
stierna , uthi min, Salvii, sjukelige frånvaru förste gången till dem på rådhuset
11
den samma dagen. Då ordinarie deputationen af alla Richzcollegierne, som
12
elljest pläga komma till oss, mötte mig inför rådhus trapporne på taget. De
13
andre ständerne undfinge mig i yttereste dörren och ginge för mig ini husset,
14
men jag för deputationen ini den störste sahlen, der ständerne låte igenom
15
samma deputation, som gick af och till emillan mig och dem, med mig nego-
16
tiera . Effter aflagde curialier begierte de, att jag vid förste förklara mig på
17
deras förslag in questione quomodo och executionspunchten, så ville de se-
18
dan låta sig närmare uth i quanto. Men när jag derpå repraesenterade dem, att
19
det förnembste uthi deres quaestion de modo var, huru man måtte med gott
20
maneer blifva soldatescan qvitt och sådant låta sig intet giöra uthan pennin-
21
ger , som de sjelfve bekiende, och altså vore nödigt, att de först rättade sine
22
förslag derhän och vore betänckte på een summa, som kunde räckia till; alt
23
det andre vorde sedan väll gifvandes sig; tyckte dem att deras förste bod, be-
24
stående i 20 tunnor guldgylden, vore till ängligit nog, doch, effter man intet
25
ville vara dermed tillfridz, ökade de 10 dertill, lichväl med det expresse betin-
26
gadet , at intet skulle vara förbindeligit, om vij icke förklarade oss något så när
27
till deres nöije uthi mehrbemälte quaestione quomodo och executionspunch-
28
ten . Denne tillökningen tog jag till tacka, gifvandes dem der hoos tillkienna,
29
att de, ähn intet var dett rätta quantum, som jag hölt före de ville med alfvare
30
stana vid, effter de sjelfve lätteligen kunna besinna, det man så lijtet kunde
31
dermed komma uth som med thet förre. Jag hade och elljest den effterret-
32
telsse , att de hade sin emillan resolverat till mehra, hvarvid de studssade och
33
begynte see på hvarannan, varandes mig i det öfrige an, att jag måtte slå något
34
af vårt sidste postulato, vid hvilket de intet kunde tro, att vij så praecise ville
35
blifva, dy på det fallet viste de aldrig i evighet någon rådh eller uthväg, uthan
36
moste förgå uthi desperation och misshopp, hvilket de med nästan de i våre
37
förrige bref berörde argument, dem de här recapitulerade, vidlyffteligen de-
38
ducerade . Jag mötte dem fuller derpå som det sig tjente, men effter alt sådant
39
intet hoos dem kunde giella, rabatterade jag ändteligen af summa inpå sju
40
millioner Richzdaler, contesterandes på det högste, att det vore ultimum. De
41
togo det mächta illa vid sig och låte sig märkia att de aldrig hade förmodat,
42
det vij ens ville fordra af dem 7 millioner gylden, hvilka dem doch omöijelig
43
vore att bringa tillsamman. Römermånaderne vore förmedelst Richzmatricu-
44
ler anslagne på intet annat mynt ähn gylden, alle andre Richsanlagor dessli-

[p. 494] [scan. 40]


1
kest . De kunde derföre här intet heller annat tala om ähn sådant mynt. Hop-
2
pades vij låta oss det och behaga; elljest skulle det ingen ringa oordning föror-
3
saka hoos ständerne. Der de vore försäkrade, att vij ville acquiescera, ville de,
4
doch med opreepat förrige condition, taga på sig och sub spe rati bevillja pro
5
extremo een million gülden dertill, så att det blefve i alt fyra millioner gylden;
6
the ville see sig om, huru de och kunde försvarat hoos sine principaler. I det
7
öfrige bode de, vij ville, der een eller annan af ständerne in particulari skulle
8
referera oss något om det, som emillan dem ähr för händer, intet giöra oss
9
derpå något afseende, uthan på hela corpus.

10
Jagh tackade dem för denne offerten, bekiende med dem att det vore een
11
anseenlig penninge summa, men oproportionabel emot vårt förste postulato.
12
Vij hade remitterat och gått alt ifrå 20 millioner Richzdaler snart inpå tredie
13
parten, hvilket var itt stort afslag. Det var intet i vår macht att giöra itt öfrigit.
14
Oss vore lijka hvad mynt de ville bruka härtill, allenast det kunde giöra till-
15
fyllest till 7 millioners Richzdalers värde. De måtte man vijdere öfverleggiet
16
hoos sig och ingalunda komma fram med något ringare. Dermed vij då skil-
17
des åth .

18
Den fölljande dagen vore vij åter ihop på rådhuset, och oansedt jag förmo-
19
dade , att de ville giöra annat sådant bod, som förre gången var skedt, så fan
20
jag doch ingen inclination hoos dem dertill, uthan att de tesmoignerade att,
21
der vij ville något mehra relaxera af summan och de praetenderade 7 millio-
22
ner Richsdaler eller och seija dem det aldraytterste, som vij kunde förstå till,
23
ville de ähn träda ihop och see till, om de kunne till deres herrars approbation
24
gå något närmare tillsamman med oss. Effter det då var af oss bägge till-
25
förende gott funnit, att man intet skulle så platt stana vid det quanto och 5
26
millioner Richzdaler, som Eders Kongliga Mayestätt uthi des allernådigste
27
bref af den 30. Octobris nestförledne åhr oss befaller, uthan häller och der
28
saken skulle ankomma på een underdånigst rapport till Eders Kungliga
29
Majestätt, att blifva desemillan vid een million Richzdaler högre, så gick jag
30
omsijder inpå 10 millioner gulden, och emedan ständerne leete ju så illa der-
31
öfver som tillförende, sidst inpå sex millioner Richzdaler eller nyjo millioner
32
gulden. Men det vardt ähndå äfvenså litet dermed uthrettat. Deputationen
33
ville icke eens taga på sig at refererat deres medabgesandter; jämrade och
34
grufvade sig öfvermåtton öfver een sådan, som de den kallade, odrägelig last,
35
betygandes att deras ende hug och villja var, att effter all menniskelig giörlig-
36
het hjelpa sig uhr kriget, men ehuru man och ville med dem förfahra eller de
37
sjelfve af god villja gripa värket an, så stodo intet i deres kraffter och för-
38
mågo , at på det sättet giörat. Bodo fördenskull, för Gudz marter och pijna
39
skull, vij ville behjerta sådant och intet läggia dem större besvär på, ähn de
40
förmåtte draga. De ville intet förmoda, att Eders Kungliga Majestätt ville med
41
continuationen af de vapn, som Eders Kungliga Majestätt härtill sig till odö-

[p. 495] [scan. 41]


1
deligen beröm hade under itt så christeligt nampn fördt, gifva dem den ytter-
2
ste dvale drycken eller die letzte öhlung. Jag befletade mig fuller med hvarie-
3
handa behörlige motiver, att betaga dem sådan impression. Det kunde lichväl
4
för ingen deel hjelpa. Och intet heller syntes rådeligit, att jag på deres ytter-
5
mehra , ehuru trägne böön skulle gå lengre tillbakars uthi quanto, helst eme-
6
dan Eders Kungliga Majestätt intet ville, att vij skole här komma på extre-
7
mum så snart, och vij desföruthan intet ähn hade fått tala med herr Erskein
8
herom, så at vij viste soldatescans ytterste resolution, uthan betygade att det
9
var det aldraytterste, som vij uthi mandatis hade.

10
Der hoos exhiberade jag dem på landtgrefvinnan af Hessen-Cassels Furstliga
11
Nådes vägner itt sådant memorial för Furstliga Nådes soldatesca, som des
12
gesandter oss hade tillstelt och här hoos finnes under littera A, hvilket för-
13
ryckte så myckit mehra compassen hoos dem. Sedan de hade läsit det igenom
14
och sin emillan öfverlagtet, påminte de mig, huru de vid bevilljandet af Hen-
15
nes Furstliga Nådes ägen satisfaction expresse hade betingat och hollit före,
16
att all yttermehra praetension af Hennes Furstliga Nåde eller på des vegner
17
dermed skulle ophöra. Hennes Furstliga Nåde kunde med raison intet an-
18
moda dem om itt mehra. De moste taga sig när nog, att de kunde contentera
19
Eders Kungliga Majestätz militie; skulle man ville hafva af dem mehra, hvil-
20
ket de intet ville hoppas, så vore ju klart, att man intet sökte friden, men
21
mehra att uthpressa sjelfve omöijeligheten genom vapnen. På det de lichväl
22
måtte vara försäkrade, att de när Eders Kungliga Majestätt soldatecas conten-
23
tement hade fått sin richtighet, måtte slippa detta postulatum för Hennes
24
Furstliga Nåde, ville de, att vij skulle försäkra dem, att på Eders Kungliga
25
Majestätt och chronans vegner Hennes Furstliga Nåde intet måtte heruthin-
26
nan blifva secunderat. Jag önskade så då som tillförende, att man kunde finna
27
andre expedient och medell heruthi, så att man intet behöfde besvära stän-
28
derne , hvarken med thet ena eller andra. Hvad in specie Hennes Furstliga
29
Nåde anbelangade, vore billigt, att effter Hennes Furstliga Nåde står ähnnu
30
med Eders Kungliga Majestätt och chronan i kriget och hafver äfven såväl
31
krigzfolk på behnen, som intet uthan betalningen villja låta afdancka sig,
32
Hennes Furstliga Nåde ochså måtte på något sätt således blifva lijsat och gri-
33
pin under armerne. Der och Beyern skulle bekomma contentement för sin
34
soldatesca, så ville man förmoda, att de intet mehre vorde vägrandes Hennes
35
Furstliga Nåde det ähn honom; efftersom jag det och dem på bäste måtto
36
ville hafva recommenderat. Jag ville intet hoppas, att man ville anmoda oss
37
till att intet tala för een Eders Kungliga Majestätt så trogen och beständig
38
allierad, uthan låta des interesse så plötzlig fahra. Man hade elljest försedt sig
39
till ständerne, att de uthi Eders Kungliga Majestätz militiepuncht hade förkla-
40
rat sig något bettre, så att man intet hade hafft orsak, at här på det sättet
41
subsistera och holla sig längre oppe; men effter de hafva så gott som afslaget
42
den moderation man deri hafver kunnat giöra, så nödgades vij repraesenterat
43
Eders Kungliga Majestätt, hoppandes att de intet olijka förmärkte, der vij så
44
lenge och tilldess vij finge resolution derpå igen, låta saken blifva in suspenso.

[p. 496] [scan. 42]


1
De låte sig det då behaga och begierte, vij ville på bästa sättet deres pur lau-
2
tere omöijelighet föredraga. Detta ville de och communi nomine accompa-
3
gnera med deres ägen böneskrifft till Eders Kungliga Majestätt, varandes för-
4
vissade , att Eders Kungliga Majestätt såssom een mild och christen potentat
5
låta gå sig deres nöd till hjertat.

6
I det öfrige höllo de an, att vij måtte reassumera conferencierne igen med de
7
keijserlige och giöra det, som ähn disputerligit oss emillan ähr, des emillan
8
richtigt, i synnerhet förklara oss öfver executionspuncten och ofvanbemälte
9
quaestion quomodo, på det icke tijden ofruchtbart löpe sin koos. Derpå vijste
10
jag dem, att vij intet hällre kunde så heelt och hollit sättia soldatescans sak på
11
effterste kielkan. Så snart den vore klar, hvilket stodo hoos dem, at uthan
12
vijdere opskoff giöra, så kunde man med så myckit större resolution gå i de
13
andre saker. Dermed jag då tog mitt afsked af dem.

14
Något dereffter besökte jag de käijserlige gesandterne och per discurs allenast
15
communicerade dem, hvarpå saken då stod. De låddes intet hafva någon par-
16
ticular effterrettelsse derom förr, låte sig der hoos märkias, att de och ville
17
hafva så myckit för den keijserlige soldatescan, som Eders Kungliga Majestät
18
får för sin; och i det öfrige, att de ämbnade alle 3 giöra på några dagar itt
19
ryckiande åth Munster. Det vardt och emillan oss gott funnit, att jag, Johan
20
Oxenstierna, äfven uthi detta interstitio och skulle begifva mig dijt, att com-
21
municera med greff Servient hvadsom, sedan han sidst var här hoos oss, var
22
passerat.

23
Jag gaf mig altså samma affton till vägz och kom den 28. dito tillbakars igen.
24
Och varder han, Servien, mig, som han lofvade, fölljande, så att han infalli-
25
blement imorgon eller öfvermorgon kan vara här, att hjelpa sakerne på denne
26
ohrten med oss till ändskap. Han tog elljest min ankompst mechta väl opp
27
och tesmoignerade sig villja möta oss oprichtig och förtroligen igen.

28
Elljest fan jag der för mig een stor och solen frögd hoos de Spagniske och
29
Hollenderne öfver deres frid, idet de låte löpa vijn i alla vinklar och vråer
30
uthanför deres huus, bancquetterade, brände tjäretunnor och gofvo salvor uhr
31
stycker och musquetter. Hvilket gref Servient, ehuru ogierna, doch måste så i
32
sin praesence låta skee; så att han var deröfver icke lijtet malcontent. Hollen-
33
derne låte beskicka och complimentera mig och jag dem igen, men intet gaf
34
jag mig tidh att undfå visite eller besökia någon annan mehr ähn gref Ser-
35
vient , uthan lät mot dem andra mig endskylla, effter jag gierna ville vara här
36
till postedagen. Desförutan märckte jag, at det intet var så när med den Frant-
37
zöske-Spagniske friden, som talet här hafver gått.

38
Igår vore ständerne per deputatos åter hoos oss bägge, insisterade deras förre
39
begieran om mehra moderation in quanto och conferencernes med de käijser-
40
lige reassumption, gifvandes oss hopp att, om vij ville, som de hade gjordt,
41
sub spe rati för våre perssoner giöra något dertill, ville de så finna sig deri, att
42
man förmodelig intet skulle behöfva till att spilla den tijden, att skrifva
43
derom och vänta svar ifrå Eders Kungliga Majestätt. Vij vägrade oss fuller
44
länge, men effter de qvidde och inständigt lågo oss an, och vij intet annat sågo

[p. 497] [scan. 43]


1
ähn rupturen af tractaten för ögonen, vij och ingen lijten reflexion måste giö-
2
ras oss på de i vårt nästförre bref mälte omständer, låte vij falla postulatumet
3
inpå 5 millioner Richzdaler, doch med det förord, att de strax skulle hända
4
bodet och simpliciter ingå våre project i de ähnnu oerördtrade till fridzinstru-
5
mentet hörige puncter, så att friden derpå oförtöfvat kunde föllja . Detta togo
6
de då i betänckiande till idag, och kommo nu mot afftonen igen, seijandes sig
7
hafva öfverlagt saken, och ehuruväl de intet hafva funnit sig så högt instru-
8
erade , hafva de lichväl ehvad betänckiande deremot och hade fallit, att
9
contestera deres fridbegirighet, och att Eders Kungliga Majestätt och chronan
10
måtte spörja, at de villja gripa sig till det aldraytterste an, amore pacis resol-
11
verat till 5 och sedan 6 millioner gulden, dem de dermed villja hafva offererat,
12
och med sådana motiver, som för af oss på det flitigste begierat, vij ville der-
13
öfver intet ansträngia dem vijdere; doch med desse vilkor: 1. Effter summan
14
ähr stoor och ständerne intet mächtade i een gång alt afdraga, dem då måtte
15
unnas visse terminer dertill, hvilka de hälst sågo måtto blifva fyra åtskillige;
16
2. att man ville låta alt bevända vid Richzconclusis; 3. att ingen måtte blifva
17
exempt, uthan alla i de 7 creitzer effter proportionen, som finnes uthi Richz-
18
matriculen , hjelpa contribuera till denne summan, undantagandes den Öster-
19
rikiske , Beyerske och Burgundiske creitzen, af hvilka den förre afgår för Käij-
20
saren , den andra Beyerns armée och den tridie här intet kommer i considera-
21
tion ; 4. att disponera landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nåde, till
22
att låta falla sin praetension för sin soldatesca; 5. att intet stånd må för den
23
andra blifva graverat, sedan han hafver aflagt och bettalt sin quota, efftersom
24
een part snart, een part senare kunde bringa det till väga; 6. att vij ville för-
25
klara oss till quaestionem quomodo och executionspuncten; 7. att så snart
26
quantum ähr slutet och determinerat, friden derpå immediate måtte föllja, till
27
hvilken ända vij måtte strax reassumera conferencierne med de käijserlige;
28
8. och på det ingen remora må skee, att vij måtte förlijka oss med de käijser-
29
lige om een viss ratificationsform och derhän befordrat, at sjelfva ratificatio-
30
nen ju för ju heller måtte inkomma

43
Ebd. S. 872ff.
.

31
Vij betygade oss gierna höra, det de hafva latit sig denne saken såvijda vara
32
recommenderat; ville berömmat hoos Eders Kungliga Majestätt; och i det öf-
33
rige gjorde de sig om det allmänne bästa högt meriterat, effter de på deres
34
ohrt så krafftigt hjelpte till att befordra det som kan lände till friden. Oss vore
35
intet svårare ähn att vij skulle bemöda dem heruthi vijdere, män såssom vij
36
ratione mandati intet annors kunde ähn see opå, huru hvar och een måtte
37
njuta roo och hafva att frögda sig öfver friden, så ville vij önska, att oblatum
38
af de 6 millioner gulden vore så beskaffat, at man dermed kunde nå denne
39
intentionen, och oss altså intet vore betänckeligit at condescendera deruthi.
40
Vij moste bekienna, att summan var considerabell och besvärlig nog at op-
41
bringa , effter oss Tysklandz tillstånd väll var kunnigt. Moste doch härigen

[p. 498] [scan. 44]


1
hämpta vår den igår gifne resolution och låtat komma på een underdånig
2
rapport till Eders Kungliga Majestätt. Vore möijeligit, att de kunde komma
3
på de 5 millioner Richzdaler och vij finge mehra ljus om deras tanckar öfver
4
terminerne, hvilke de obesvärade oss ville eröpna, så kunde man spara then
5
tijden. De andra deres anförde conditioner låte vij stå derhen, så länge quan-
6
tumet ähr oerördtrat. Men hvad landtgrefvinnan af Hessen-Cassell Furstliga
7
Nådes postulatum anlangade, kunde vij intet så aldeles slå det i vädret. Hen-
8
nes Furstliga Nådes gesandten hade varit hoos oss litet för dem och sagt oss,
9
att Hennes Furstliga Nåde intet kunde komma till att afdancka eller restitu-
10
era platzerne, förähn Hennes Furstliga Nådes soldatesca vore contenterat. Vij
11
ville derföre ähn ytterligere hafva dem det recommenderat, så att icke den
12
lasten måtte komma på Hennes Furstliga Nåde allena, hvilken fast itt bättre
13
hade meriterat.

14
De regererade, att de med stor passion måste förnimma, att deres till det
15
högst extenderade quantum, deröfver de ähndå intet vore instruerade, uthan
16
hafva tagit på sig om inskaffa deres principalers consens, intet så pure kunde
17
blifva accepterat, uthan var ad referendum optagit. Hvilket, ehuruväl de con-
18
sidererade det irreparabile damnum, som vapnens operation desemillan måtte
19
bringa med sig, de doch låta skee, i hopp at på vår repraesentation, den de
20
bodo måtte bevekligen skee, Eders Kungliga Majestätt skulle bevekes till
21
medlijdande med dem; och vij imedlertijd villja tillijka med de käijserlige giö-
22
ra richtigt det som ähn desförutan feelas till friden. De föreslagne terminer
23
kunde bäst få in quaestione quomodo deres erledigande, när de blifva före-
24
tagne . Att de Hessen-Casselske ville beharra på sin praetension, komme dem
25
mächta fremmande före, såssom een sak den der e diametro löper emot det,
26
som allaredo tracterat ähr. Dy Hennes Furstliga Nåde var een gång för alt för
27
sin indemnitet och platzernes restitution tillaccorderat een så ståtelig satisfac-
28
tion , bestående i 600 000 Rikzdaler, de ville intet troo, at man skulle villje
29
retractera det eller läggia steen på börda, Rijket, som uthan dess nogsampt
30
ähr graverat, till ytterste hjertestöt.

31
Vij remonstrerade dem att, ehuru gierna vij för våre perssoner ville deferera
32
denne deres begiäran och reassumera tractaten med de käijserlige, så kunde
33
det doch intet gå an, ty dermed uthstälte vij heelt och hollit militiepuncten till
34
effterst, uthi hvilkens afhjelpande Eders Kungliga Majestätt ju så högt inter-
35
esse hade, som de käijserlige i § Tandem omnes etc., hade de låtit sig behaga,
36
att emot convention, allenast på itt käijserlige rescriptio draga denne paragra-
37
phum fram och erördtra den först, så hoppades vij, att de och vorde lembnan-
38
des oss den tijden, att effter det intet pari passu hafver kunnat skee, vij då
39
immediate dereffter måtte få den richtig. Vij kunde för ingen deel mängia
40
andre saker deribland och således confundera det ena med det andra, förähn
41
detta vore skedt. Det vore elljest missligit för oss, huru det ville gå, der man
42
skulle således giöra alt annat klart och låta detta stå till effterst, emedan vij
43
hörde, att een part af ständerne förde vidrige och farlige discurser. Vij hade
44
altså orsak att see oss före. Ju förr denne saken vore erledigat, ju förr kunde

[p. 499] [scan. 45]


1
man komma uhr värket. Såvidt på Eders Kungliga Majestätz vägner oss stodo
2
till giöra, kunde man sedan innan få dagar komma till sluth på alt ihoop. De
3
gjorde bäst, att de intet stodo sig sjelfve i vägen, uthan såssom de tesmoigne-
4
rade sig sub spe rati hafva bevilljat de 4 millioner Richzdaler de och lade aff
5
lijka frijkostighet, om det var något att byggia på, een dertill. Så vore intet af
6
nöden, hvarken för dem eller oss att refererat; innan vij kunde få svar, ginge 6
7
vekur dermedh bort. Der de nu öfvervägade, som de väl hade considererat
8
icke allenast den operation, som vapnen desemillan kunde hafva, uthan och
9
hvad samma alle krigande partiernes armeer sampt guarnisoner, man ville in-
10
tet nämpna dem som neutralerne till deres landzdefension måste holla, taga
11
öfver hela Rijket med contribution och andra slijka olägenheter sin koos, så
12
skulle de finna, at det bey weithem skulle öfverträffa den ena millionen
13
Richzdaler, som vij ähn vore differente öfver. Der det och skulle ankomna på
14
een rapport, så, ehuruväl vij viste at Eders Kungliga Majestätt gierna uthi alt
15
det, som möijeligit vore, ville gratificera ständerne, stodo det doch derhän,
16
om det kunde skee, effter soldatescan ligger Eders Kungliga Majestätt öfver
17
itt fast högre quantum an, och fahra ähr, att hon ähntå vill gifva sig tillfridz
18
med så lijtet, som vij hafva begierat, oansedt det syntes androm stort nog.

19
De meente deremot, att vij hade fått försäkring nog af dem uthi quanto, effter
20
så anseenlige bod deri vore skedde, dermed hade de obligerat sig att skaffa
21
deres herrers ratification derpå. Det vore intet att dubitera derom eller
22
tänckia, at de ville lada een sådan skamfleck på deres ähra, at de intet skulle
23
holla hvadsom så solenniter tillsades. Effter de hade sub spe rati så myckit
24
offererat, så bode de att vij å Eders Kungliga Majestätt och chronans vägner,
25
som nu ähr så förnäm stånd i Rijket med och lärer föra icka allenast itt, uthan
26
flere vota ibland dem andra, ville hjelpa till Imperii conservation och äfvenså
27
gifva dem den ena millionen Richsdaler effter. Doch skulle det vara den åt-
28
skillnat emillan oss och dem dervid, att vij i så måtto skole hafva frije händer
29
och intet vara obligerade dertill, om icke Eders Kungliga Majestätt det placi-
30
derer och allernådigst gillar. Dermed kunde man då strax gå till de andre
31
saker och afhjelpa dem. Dät vore fuller inthet uthan, at icke thet skulle bringa
32
stoor olägenheet med sigh, ther man skulle i the 6 veckur håller sig här få-
33
fängt oppe, men så skattade lichväll theras principaler inthet then skadan så
34
hög, hvad soldatescan per vim extorquerade af theras undersåtor, som then
35
conscientie the måtte göra sigh, ther the sjelfve skulle läggia hand thertill och
36
pressa bloden uhr sine ägne.

37
Men ehuruväl vij derpå invände vår förre skiäl och der hoos remonstrerade
38
dem, att det hade annat besked med oss ähn dem, idet hvad de sub spe rati
39
gjorde, kunde the vara försäkrade att det skulle gå för sig, emedan hvar och
40
een vorde sökiandes sin excuse uthi sine rapporter emot sin herre dermed, att
41
han in hoc passu hade varit öfverstämmat per maiora af de andre. Der då vij
42
skulle lijkasom prostituera oss, såframpt det intet kunde gå oss an, så blefve
43
de doch een väg som annan dervid, att vij måtte reassumera tractaten med de

[p. 500] [scan. 46]


1
käijserlige och befordra det öfrige till sluth. Dermed de då togo sitt affträd
2
och sade sig villja rapportera, hvadsom passerat var, theras medständerne.

3
Hvad nu herpå vijdere fölljer, det står till tiden. Vij merkia elljest, att stän-
4
derne under den conditionen, att ingen skall vara exempt ifrå bijdragandet af
5
quanto för militien, sökia till att compraehendera och derunder de länder,
6
som Eders Kungliga Majestätt och chronan bekommer här aff Tyskland till
7
satisfaction. Men vij varda dem derpå behörligen mötandes, när man framb-
8
deles vijdere kan komma att tala om de conditioner.

9
Hvad margrefven af Baden-Durlach hafver svarat oss på vårt för någre vekur
10
sedan till Hans Furstliga Nåde afgångne breff, Hans Furstliga Nådes interesse
11
her vid tractaten beträffande, det teckes Eders Kungliga Majestätt i nåder för-
12
nimma af bijlagen under littera B.

13
Ifrå feldmarschalken herr Wrangel hafve vij fått sådan continuation om ren-
14
contren med fienden vid Aussburg, som littera C vijser.

15
Det hafver abtissen och stifftsjungfruen uthi Quernheim af oss begierat, vij
16
ville uthi underdånighet insinuera Eders Kungliga Majestätt deres allerunder-
17
dånigste her hoos lagde supplication, förmedelst hvilken de förmot sig kunna
18
af Eders Kungliga Majestätt erholla des allernådigste ratification öfver det nya
19
vahlet, som der ähr föregångit med henne abtissan. Vij hafve derföre intet
20
underlåta kunnat att herjempte hoos Eders Kungliga Majestätt med vår un-
21
derdånige förbön för dem inkomma, intet tviflandes Eders Kungliga Majestät
22
varder dem dermed benådandes.

23
Hvad elljest krigzväsendet på een och annan ohrt nu står, finnes under littera
24
D. Eders Kungliga Majestätz allernådigste bref af den 13. huius hafve vij rätt
25
nu med underdånigst vyrdning väll undfångit.


26
Beilagen in DG 12:


27
A: 958–961’ Memorial der hessen-kasselschen Gesandtschaft wegen der Satisfaktion der kassel-
28
schen Soldateska. Osnabrück 1648 Mai 25 / Juni 4

29
B: 962–963’ Markgraf Friedrich von Baden-Durlach an die schwedischen Gesandten. Basel
30
1648 Mai 15/25 (Nr. 252)

31
C: 964–966’ Wrangel an Johan Oxenstierna. Feldlager bei Hildenhofen

34
Vielleicht Hennhofen nördlich von Zusmarshausen, wo am 7./17. Mai 1648 die Schlacht statt-
35
gefunden hatte.
1648 Mai 8/18

32
D: 967–967’ Erskein an Johan Oxenstierna. Nürnberg 1648 Mai 16/26

33
968–989 Avisen

Dokumente