Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
434. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1648 November 12/22
–/ 434 /–
Stockholm 1648 November 12/22
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 538–539’; Eingangsvermerk Münster 1648 November
28/Dezember 8; Druck: Gjörwell II S. 527–530.
Rückkehr Axels nach Stockholm. Ankunft Gustaf Hanssons mit dem Friedensinstrument, das ins
Reine geschrieben und ratifiziert werden wird. Allgemeine Freude über den Friedensschluß, be-
sonders bei der Königin. Persönliche Zweifel an der Aufrichtigkeit der Feinde, vor allem bei der
Exekution. Keine königliche Entscheidung über die weitere Verwendung Johans in Deutschland.
Ehrenvolle Vermittlertätigkeit bei der Abhandlung des französisch-spanischen Friedens nach dem
Ausscheiden der Holländer. Supplik Johans bei der Königin um Verleihung von Gütern auf Use-
dom und in Livland. Glückwünsche und Grüße.
Jag kom i afftons heem ifrån hijt till Stockholm med helsan och styrko efter
min åhr och lägenheet, doch icke uthan besvär för årstijdens och vägens
skuldh. Fan min hustru här för mig ochså efter hennes lägenheet.
Secreteraren Gustaff Hanson var för otta dagar sedhan ankommen med in-
strumento pacis, som nu reenschrijffves till at underschrijffvas och ratificeras.
Och menar jag, at det kan blijffva färdigt till otta dagar härefter, på ded ded
hoos Eder må vara i rettan tijdh. Här ähr alleman gladh öfver freden, enkan-
nerlig Hennes Kungliga Majestät, drotningen. Och ändoch jag inted hafver
taalt medh Hennes Majestät, lijkväl förnimmer jag aff andre, at hvadh gjordt
ähr, holles väl gjordt. Den godhe Gudh, som såvijdha hafver befordrat våre
vapn och tractater, han fullborda alt mildhelig och lathe ded komma till en
önskelig execution. För min person ähr jag något tvehugse och tvijffvelachtig,
om fienden holler ded han hafver loffvat. Och om icke medh platzernas resti-
tution , krijgsarmeens quarteer och affbetalning så och affdankning, och medh
våre Svenskes så och andhre beholdne regementens underholdh och marche
någon sådan difficultet infaller, som stutzar eller irrar interessenterne och
executionen. Men efter ded inted lather ändra sig och desföruthan synes fien-
den i dette åhr haffve fåt en godh snappa, ähr troligt, at han och ledes vedh
kriged, och moste man fördenskuldh alt befalla Gudh och tijdhen.
Uthur Dine schriffvelser medh posten och Gustaff Hanson förnimmer jag, at
Du och Din socius arbetade på Françöseske och Spaniske fredhen, men fan
därtill på begge sijdhor lijten lust och inted hopp, hvarföre Du Dig till Os-
nabrygge förfoga ville och där förvänta tijdhen aff ratificationernes förvex-
ling . Sedhan schriffver Du mig till att gärna vara förständigat, om Hennes
Kungliga Majestät ährnar Dig däruthe at employera till någon tjänst, heller
om Du skulle komma in, Dig vara bered till bådhe, och om Du skulle däruthe
blijffva, då fuller icke vara obenägen, at i vinter göra en ryck häröfver.
Käre son! Vore så, at Françöseske och Spaniske fredhen låthe sig efter inter-
essenternes hug och åstundhan afftractera genom Dig och Salvium, hölle jag
ded at vara Kungliga Majestät reputerligt och Dig heelt honorabelt, serdeles
sedhan Hollenderne ded förlathet och quitterat haffve. Men vele de icke lathe
seija sig, så stå sit kast. Om Din person kan jag ähnnu inted vist schriffva,
icke veetandes hvarthen Hennes Kungliga Majestät Dig at bruka achtat
hafver. Kan jag förfarat, skall jag däruthinnan göra min flijt, och efter jag
såvijdha veet Din intention, gärna dirigera mine consilia till Ditt bestha. Men
sålänge jag står i tvijffvel, kan jag inted schriffva om Din heemresa i vinter.
Ty den sig lämpa, moste eftersom resolutionen här tages.
Secreteraren Nijls Nijlson Tungell var för ett par timar hoos mig och berät-
tade , at Du hade bedet honom genom breff, till at recommendera Dig hoos
Hennes Kungliga Majestät och sollicitera Podikla och Mellelija på Ysdom för
Dig, så och Reppijn i Lijfflandh. Sadhe sig saken för Hennes Kungliga Maje-
stät haffva anbracht. Och efter her Gabriel Benchtson, skatmästaren, hade fåt
expectancen på Reppin efter Din hustrus frånfelle, vill Hennes Kungliga Ma-
jestät ded allenast confirmere Dig på Din lijffstijdh, Men Podikla och Melle-
lija på Ysdom ville Hennes Kungliga Majestät giffva Dig efter Norköpings
beslut. Därpå Du skulle få breff med Gustaff Hanson. En ung son, där Gudh
den ville giffva, skulle myked tjäna till saken.
Mehra vore fuller at schrijffva, men tijdhen ähr mig nu för kort. Du ville och
undskylla mig hoos Din käre hustru, min dotter, at jag inted schriffver henne
denne gong till, men helsa henne på mine och Din moders vegner, och för-
säkra henne, at vij henne sum vår käre dotter älska och vyrdha aff hjärtat och
hugne oss åth hennes behaglige välstondh.