Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
271. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juni 5/15
Osnabrück 1648 Juni 5/15
Ausf.: DG 12 fol. 995–1000; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juni 22/Juli 2.
Kompromiß mit den Reichsständen über das Quantum der Abfindung der Soldateska, Gespräche
mit den kurmainzischen und kurbrandenburgischen Gesandten darüber. Behandlung des kaiserli-
chen Vertragsentwurfs. Verfahren bei der Ratifikation der Verträge. Erwartungen der schwedi-
schen Armee bezüglich ihrer Abfindung. Schwierige Aufbringung der erforderlichen Gelder ange-
sichts der völligen Verarmung Deutschlands. Absendung Kleihes an Wrangel. Beschwerden der
reichsständischen über die kurfürstlichen Gesandten und die Aufnahme der Weserzollfrage in den
Vertrag. Französische Satisfaktionen. Forderung Serviens, die französischen Punkte in Münster
abzuhandeln.
Vij hafve, sedan sidste posten afgick, mäst varit bekymbrade, huru vij kunde
få ständerne att bevillja till den fempte millionen Richzdaler med. Och effter-
som vij sporde, det någre af dem låte sig förlyda, lijka som stodo de i tvijk,
om och på Eders Kungliga Majestätz och chronans vägner vij skulle hafva
macht eller lust, at nu äfven der Eders Kungliga Majestätz vapn hafva, des
Gudi vari loff, den ene progressen effter den andra emot fienden, sluta friden,
fast de ähn förklarade sig till vår begieran uthi quanto för soldatescans, så
hafver oss tyckt var rådligit, att betaga dem denne impressionen och eo ipso
försökia, om de och stodo att disponera till det begierde quantum. Till den
ände hafve vij emot den ena och andre in particulari tesmoignerat, att vij vore
öfverbödige, så snart denne militiepuncten hade fått sin richtighet, på vår sida
contribuera alt det, som någonsin menisk- och möijeligit vore till tractatens
ytermehra befordran, så att man förmodelig oförtöfvat kunde nå itt gott och
önskeligit uthslag derpå. Och på det de derom så myckit mehra måtte vara
försäkrade, ville vij hemstella uthi ständernes arbitrio, att efftersom de pröf-
vade de ähnnu oerördtrade saker kunde erfordrat, nämbna och determinera
een viss dag till fridzslutet. Detta hafver då hafft den värkan hoos ständerne,
att ehuruväl, så myckit vij märkia och fuller troligit ähr, ingenthera af dem
hafver varit på så högt instruerade, de lichvel fast det ähn hafver gått mechta
trögt, den 3. huius ähre kombne till oss och hafva omsider gifvit oss deres
promesse på fem millioners Richzdaler i alss , doch med sådana conditioner,
som bijlagan under littera A uthvijser.
De Churmaintziske hafva producerat och vijst oss in originali deres herres
ytterste resolution uthi detta, sträckiendes sig gradatim ifrå 50 alt intill 100
Römermånader. De Churbrandenburgiske hafva intet hafft större summa
uthi deres instruction ähn 4 millioner Riksdaler för det aldrasidste. Hvilket
hafver gjordt deres conclusa i churfurstenrådet in hoc passu temlige studsige,
så att de någre gånger hafva most med oförrettade saker skilljes uhr senaten,
effter de intet hafva kunnat komma öfvereens med de andre begge colle-
gierne , som alraförst hafva voterat och resolverat till bemälte 5 millioner. De
Churmeintziske höllo fördenskull hoos oss starkt an, att vij måtte, till att lösa
henderne på dem, gifva dem vår skrifftelige revers, att deres herre churfursten
skulle blifva, hvar icke respectu af stifftet Wurtzburg, doch churfurstendömet
underhörige länder exemt ifrå det, som hans quota till de 5 millioner Richz-
daler sig beluppe öfver de 100 Römermånader, elljest betygade de sig intet för
deres halss tårres gå ifrå den ordre de hade. Der de vore efftersittiande, så
kunde de endskylla sig, att de hafva most föllja maiora och de öfverstämman,
men det vore inge ibland de churfurstliken, som kunde förstå till den sum-
man , och icke heller kunde de tala annors ähn deres instruction medbrachte
eller giöra något conclusum, som luppe deremot.
Äfven een sådan exemption för den ene milionen sökte de Churbrandebur-
giske helt inständigt hoos oss, och der hoos begierte grefven af Witgestein, att
vij måtte gifva honom vår parole, att han och skulle af dette quanto för mili-
tien få recompence för sin Eders Kungliga Majestätt och chronan för dette
gjorde tjenst.
Vij hafva endskyllat oss emot den ena och andra, att det intet stod i vår
macht, att disponera deröfver, och oansedt vij intet tviflade, det Eders Kung-
liga Majestätt effter all möijeligit gierna gratificera hvar och een, moste vij
doch låtat derhen stelt, om dem uthi denne saken kunde något villfarigt ve-
derfares . Eders Kungliga Majestätt och vij kunde intet determinera, hvilken
som skulle gifva eller intet gifva den praetenderade summan. Effter ständerne
hafva tagit det på sig, så låte vij billigt dem fridt, huru de sin emillan bäst
funne att jämka det ena med det andra. Vij hade hördt, det Meintz och
Brandeburg såväl som de andre hade een gång belefvat, at ingen i de 7 creit-
zerne , som Eders Kungliga Majestätt och chronan i så måtto ähre anslagne,
skulle vara exemt; sågo fördenskull intet, huru de nu lichväl ville stå dereffter.
Doch låte vij, effter intet annors kunde skee, ändteligen gifva de Churmeint-
ziske ungefehr hopp, att om churfursten ingaledes skulle villja conformera sig
de andre ständerne ratione quanti, vij då ville i bästa måtto recommendera
Eders Kungliga Majestätz gesandters åstundan, så att de för deres perssoner
kunde blifva uthan fahra.
Samma bemälte dito kommo de käijserlige gesanterne till oss, och effter deres
den 1. Maii oss inhändigade fridzproject, der och hvar något var ändrat emot
deres sidste afftal med oss och ständerne, brachte de oss någre stycker der af
bemälte afftal lijkmätige, berättandes sig då äfven hafva fått Käijsarens con-
sens och resolution derpå. Hvilka vij togo emot at genomsee och lofvade, på
deras anmodan, oss villja innan få dagar låta dem tillkomma våre tanckar
deröfver. Det finnes fuller ähnnu något i deres fridzproject hälst de stycker,
som nyligen ähre accorderade och af ständerne underskrifne, öfrigit, som be-
höfves att häcklas bättre igenom, men så ähr det icke heller af den impor-
tance , att det skall kunna holla oss länge oppe, när alt det andre ähr bracht i
det esse, som det bör vara.
Vij discurrerade och något med dem om ratificationere i så måtto att vij
tyckte, effter Eders Kungliga Majestätz ratification intet kunde här inkomma
innan 6 eller 8, men Käijsarens och Franckrijkes innan 3 vekur a die conclu-
sae pacis, om det icke vore een sak, att man uthvexlade bägge deres ratifica-
tioner emot den Frantzöske eller deponerade dem in manibus tertii, tilldes
Eders Kungliga Majestätts ankomme, så vore vij igen erbödige, att interim
realiter med executionen lata ratificera slutet. Men de låtz intet villja der
an.
Idet de foro ifrå oss, ankom herr Erskein, som 3 vekur hafver varit på vägen
ifrå armeen. Med honom hafve vij öfverlagt saken och derpå inrettat vårt svar
på ständernes förslag in quaestione quomodo och executionspuncten, sådant
som uthi bijfogade punctationer under littera B finnes. Hvilket vij ständernes
deputerade idag hafva tillstält, och de tagit till communication med sine
medständer. Elljest hafve vij ea occasione sagt dem, att vij intet annors för-
stodo de 5 sub spe rati af dem bevilljade millioner Richzdaler ähn såssom
deres cathegoriske förklaring, den vij pure ville blifva vid, intet tviflandes, att
de ju vore gyldigt nog, så att vij i vidrigit fall intet förorsakades, att holla oss
deröfver oppe. På det slaget vore och onödigt, att bemöda Eders Kungliga
Majestätt om någon moderation mehra derom. Det var allaredo nog gifvit
effter, så att soldatescan lijtet vore dermed tillfridz. Herr Erskein var pro ex-
tremo af henne instruerat på 7 millioner . Hvarifrå han icke till det ringeste
ville vijka. Skulle nu det reda bevilljade lille quantum villja förmedelst sådan
opracticerlige förslag, som de hade bracht på bahnen in modo och execu-
tione , giöres henne svårt, så kunde man på sådant sätt aldrig komma uhr
värket. Vij kunde her intet sättia någre rume terminer till hennes afbetallning.
Hon vorde för ingen deel gåendes ifrå hvarannan, förähn hon vore betalt.
På hvad sätt det nu beqvämmast kunde skee, antingen deels med rede pennin-
ger , dem vij fuller kunde tänckia skulle vara svårt att i een huij tillsamman
bringa, så myckit som summan sig sträcker, eller med landgodz eller elljest,
det låte vij komma på det mått, som hvart och itt stånd med sine anvijste
officerare deröfver kunde träffa. De gjorde bäst, att de nu skyndade sig med
den designation de ämbnade giöra på ständerne effter den bevilljade summa,
så att man kunde få skicka dem op till feldtmarskalken, han sedan i tijd giöra
deröfver all nödvändig repartition på hvart regemente, så att emedan man
väntade på ratificationen öfver tillstundande fridzslut, han kunde, som vij
höllo före moste skee, sända visse officerare kring i Rijket, att mana på det at
den kunde blifva tillsamman bracht, emedlertijd vore att tänckia opå hvar
armeen skulle kunna stå och hafva sitt nödtorfftige underhold, emedan hosti-
liteten cesserade och man kunde komma till afdanckningen. Hvilket billigt
moste remitteres till alle krigande deelars generalitet, at de deröfver med
hvarandre transigerade. Ty att skingra armeen ifrå hvarannan, förähn man
vore försäkrat om friden, vore emot all raison och för ingen thera delen trygt.
Dermed togo de då deres affträdh, ställandes sig öfvermåtton commoverade
öfver denne punctationen. Och hafve vij sedan förstått, att de skole vara sin-
nade , att anmoda oss vijdere till att igenom handla de andre ähnnu oerörd-
trade saker med de käijserlige, effter quantumet reda hafver fått sitt nampn.
När det vore sked och de sågo sig kunna vara förvissade om friden, hvartill de
ähnnu tvifla oss inclinera, så ville de in modo taga sig så när som de någonsin
kunna och våga det yttersta dervidh, att friden icke fördenskull må blifva i
sticket.
Ehvad nu härpå vill föllja, moste vij vänta. Elljest kunne vij fuller detta i
sanning berätta, at ständerne af alt hjertat, hug och sinne ville hafva frid. Men
contentement för militien giör dem nästan desperat, emedan de intet see,
huru möijeligit ähr att bringa det till väga, ty samblige kunne praestera något,
men som intet fast man ähn vill martera dem deröfver. I synnerhet, till exem-
pell , kommer på ertzbiskopen af Magdeburgz quota effter Rikzmatriculn öf-
ver 100 000 Richzdaler. Han ähr så af sig kommen, att han icke kan bringa
1000 till väga, ja, han hafver snart icke sofvell till bröd. Alle sine ämbtar haf-
ver han most pantsättia för penninger allaredo. Hafver intet mehr ähn 3 små
igen. Der moste han lefva och hafve sitt underhold af. Flere sådane finnes
och. In summa, det ähr itt jämmerligit tillstånd her i Tyskland och synes
nästan omöijeligit, at de kunne få ihop det de hafva lofvat, ehuru man och vill
gå åth dem. Herr Erskein bekienner sjelf, att man skall marchera 8, ja 10 mijll
bortåth i landet och icke finna een beta bröd eller något, som man kan lefva
af.
Vij stå an, om vij icke skole affärda residenten Kleyhe till feldmarskalken och
genom honom låta gifva feldtmarschalken all pertinent mundtelig underret-
telsse om det, som i denne saken här ähr passerat, så och vid handen at han
måtte inlåte sig i tractat med vederparten om armeernes subsistence och un-
derhåldh emillan diem conclusae et ratificatae pacis. Hvilket doch intet vore
att sluta, förähn man här hade kommit till slut.
Den 2. dito hade Richzständerne een deputation hoos oss och besvärade sig
1. öfver det de andre ständerne, i synnerhet de churfurstlige intet ville holla
dem i lijka gilla med sig eller tillstädia them votum decisivum, der de doch
vore äfvensåväl frije stånd i Rijket och hade sessionem och vota som de andre;
fördenskuld begierte de, vij ville, vid det så kommer till pass, hafva oss detta
deres interesse i bästa måtton recommenderat; 2. att det så hender, att de uthi
instrumento pacis concurrerade med frije Richsridderskapet och moste på
een ohrt nämbnes, de då måtte blifva satte framföre. Och att vij ingalunda
ville tillstädia den Oldenburgiske Wäsersaken måtte införas ibland fridzcon-
ditionerne , såssom een ting, hvilket för commerciernes skuld myckit praeju-
dicerade de här i Westphalen och vid Wäsern lägne städer och ohrter. Vij
lofvade dem uthi detta alla gjorlige officia. Hvarmed de då syntes vara con-
tent .
Greff Servient kom den 1. huius hijt och holler sig ähnnu her oppe, tilldes
militiepunchten blifver richtig. Sedan står han som för på att chronan
Franckrijkes satisfaction och skall af ständerne och de käijserlige underskrif-
vas , äfven som med articulo gravaminum ähr skedt. När då de andre punch-
terne , som höra till denne tractaten, hafva fått sin richtighet, så när som på
executionen och assecurationen, vill han ändtelig, att hela conventen skall
komma öfver till Mönster och der afhjelpa de 3 Frantzöske saker, såssom
Burgund, assistentzen och Lottringen beträffande, med bemälte executions-
punchter . Deremot villja ständerne gierna, att det här skall med itt omak
skee, efftersom de allaredo hafva talt de käijserlige till derom. Men grefverne
af Lamberg och Crane hafva sig excuseret defectu mandati, efftersom och res
intet ähr huius loci; och herr Volmar vill intet taga på sig, att allena och uthan
grefven af Nassou, som ähn ähr sjuk i Munster, inlåta sig i tractat med
Franckrijke. Gref Servien tycker och att thet löper emot Franckrijkes reputa-
tion , om man här skall afhandla de saker. Doch hoppas lichvel ständerne, att
finna medell till att öfvertala dem ene och andra delen, att här giöra alt detta
richtigt. Ehuru det och blifver, så ähr förmodeligit, att man oförtöfvet här
lärer på vår sijda blifva richtig. Hvilket Gud låte skee i een god stund. Eders
Kungliga Majestätz allernådigste rescriptum af den 20. passato finge vij rätt
nu på stunden. Hvad ifrå een och annan uthi aviser hoos oss ähr inkommit,
ligger under littera C.
C: 1004–1009 Avisen