Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
338. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 August 14/24

2

Salvius an Königin Christina


3
Osnabrück 1648 August 14/24

4
Eigh. Ausf.: DG 13 fol. 470–473’; Eingangsvermerk 1648 August 31/September 9; Druck: ST
5
VI.1 S. 323–328.

6
Streit zwischen den Ständen und Servien über die französischen Satisfaktionen, insbesondere die
7
staatsrechtliche Stellung der im Elsaß angesessenen reichsunmittelbaren Stände sowie der Stifter
8
Metz, Toul und Verdun. Sorge um die Evangelischen in den an Frankreich abzutretenden Län-
9
dern . Bitte der Stände, Salvius möge zwischen ihnen und Frankreich vermitteln. Weigerung Ser-
10
viens , irgendwelche Änderungen an den Satisfaktionen entgegenzunehmen. Sein Bestreben, die
11
schwedische Ratifikationsurkunde vor der Absendung nach Stockholm zurückzuhalten. Ausblei-
12
ben der französischen Subsidien angesichts des herannahenden Friedens. Bitte der Stände um
13
Hinterlegung des schwedischen Friedensinstruments in ihrem Verwahr. Kurbrandenburgische
14
Vermittlung zwischen Schweden und Polen. Freilassung des in Wismar gefangen gehaltenen
15
Obristen Gordon. Regelung eines Vorschusses, den Christian von Rantzau unter Pfandnahme des
16
Krautsandes gegeben hatte. Anweisung der Königin, den französischen Frieden zu befördern. Erb-
17
folge Herzog Adolf Friedrichs von Mecklenburg in Sachsen-Lauenburg.

18
Controversien om declaratione satisfactionis Gallicae vahrar ännu mellan
19
Rijksständerne och greff Servien. Hvadh Keijsaren hafver gifvit Franckrijke
20
till satisfaction, thet hafver ingen kraft, medh mindre status Imperii consen-
21
tera thertill. Nu vele fuller ständerne thertill consentera (förr äre the therom
22
hvarken af the käijserische eller Fransösiske ersökte), men aldenstund be-
23
mälte satisfactionspunct är mächtog obscur inrättadh, så att alla the ständer,
24
som stå på här hoos liggiande littera A, befinne sigh theröffver högst besvä-
25
rade , så hafve såväl bemälte interessati som samptlige Rijksens ständer taget
26
sigh den saken ahn och vele thertill ingalunda annorledes consentera än efter
27
den declaration, som här hoos finnes sub littera B. Caesareani och status stå
28
hårt therupå, at Franckrijke är inthet mehr gifvit i Elsas, än hvadh hus Öster-
29
rijke tilhört hafver, eij heller mehr i the tree stifterne Toul, Metz och Verdun,
30
än hvadh Frankrijke nu snart i hundrade åhr theri besättet hafver, allenast
31
Rijket nu theröfver cedera all praetension på bemälte stifter och öffvergifver
32
them under Franckrijkes souverainitet. Men efter i Elsas äre monga status
33
Imperii immediati, så ock immediata nobilitas, af hvilka fuller en part äre
34
exciperade a translatione in Galliam, men en part icke nembde, så vil her
35
Servien, at unius inclusio skal hollas pro alterius exclusione, och at non-
36
nominati skole vara Gallici landsassii. Såsom nu thet är een stoor åtskildnat,
37
at vara status immediatus eller landsassius, så vele interessati ingalunda e libe-
38
ris statibus begifva sigh under den servitut. Och fast Käijsaren ville, så hafver
39
han icke den machten, att göra them thertill. Secundo äre monga, som hafve
40
feuda eller lähn såväl af landgrefverne öfver Elsas som af bemälte stiffter, öff-
41
ver hvilka Franckrijke nu vil hafve iura superioritatis. Men efter thet är en

[p. 649] [scan. 195]


1
lagh i Römiska Rijket, quod feudalitas non faciet subditos (elljest vore monga
2
Rijkzständer, som hafve feuda ab episcopo Bambergensi, hans subditi, quod
3
est absurdum), så vele hvarken status Imperii eller interessati thertil bevillja.
4
Tertio hafve stifterne häruthe iurisdictionem ecclesiasticam uthan theres terri-
5
toria öffver åtskillige andre ständers länder och gebieth, salvo horum iure su-
6
perioritatis in temporalibus. Densamma jurisdiction hafve ock the tree stifter
7
Toul, Metz och Verdun i åtskillige örter under den Burgundiske och Rheini-
8
sche creisserne. Såvida nu bemälte iurisdictio ecclesiastica sigh erstrecker ex-
9
tra territoria dictorum episcopatuum, såvida vil herr Servien extendera iura
10
superioritatis Gallicae och vil altså draga alle the länder och ständer, som stå
11
på littera C, under den Fransöske satisfactionen, hvaremot till än 30 interes-
12
serade ständer sigh på thet alrahögsta opponerade. Quarto äre i bemälte ces-
13
sion den catholiske religionen väl försedd, men then evangeliska heelt förbij-
14
gången . Theröfver befinner sigh the evangeliska högst besväradhe, at Frank-
15
rijke skal medh tijden på thet sättet kunna praetendera ius reformandi öffver
16
them. Af alt thetta synes lijkt, serdeles hvadh Elsas vidhkommer, at Käijsaren
17
hafver fuller most pro praesenti afståt Elsas, men at han beholler lijkväl ani-
18
mum illud aliquando recuperandi, eftersom han vil ännu ingalunda afstå tite-
19
len theropå och må fördenschuld medh flijt hafve satt satisfationspuncten så
20
obscur, ut habeat fundamenta och semina disputationum pro futuro, oahn-
21
sedt både caesareani legati och statuum deputati äre om ofvanbemälte decla-
22
ration elljest eense.

23
Men på thet alla sådana semina discordiarum et futurorum bellorum motte,
24
så myket möijeligit är, itidh förekommas, hafve Rijksständerne i denne vekan
25
förmedelst två solenne deputationer bedet migh, at interponera migh mellan
26
them och gref Servien och accommodera både denne satisfactionspuncten
27
och heela instrumentum Gallicum, i synnerheet sedan the hafve sjelfve nogra
28
reesor varit medh honom tilhopa och hafve icke kunnat förmå honom till
29
annan förklaringh.

30
Jagh hafver nu fuller haft betänckiande, at sticka migh theruthi, medan greff
31
Oxenstierna är icke här, och migh hafver tyckts, at herr Servien hade sjelff
32
icke rätt gerna mijn interposition, fruchtandes, at jagh motte desto intimius
33
see Frankrijkes intention, sådant till Eders Kungliga Majestet berätta, och at
34
Eders Kungliga Majestet motte therföre icke vela länge stå i kriget, sedan
35
Eders Kungliga Majestet hafver erhollet thes egen contento. I synnerheet, at
36
thet motte icke så gå medh mijn interposition i Tyska sakerne, som thet gick
37
medh Holländernes i then Spanska tractaten, uthan at jagh ville heller stå för
38
en man medh honom, herr Servien, och drifva på Franckrijkes bästa. Men
39
aldenstund gref Servien hafver lijkväl sjelff bedet migh om inrådh och hjelp,
40
ständerne ock draga thet förtroende til Eders Kungliga Majestet och enkan-
41
nerligen , efter Eders Kungliga Majestets eget interesse kräfvar, at the Fransö-
42
sche sakerne motte snart komma till richtigheet och ändskap, så hafver jagh
43
ständernes begäran icke aldeles kunnat uthslå. Och efter gref Servien hafver
44
sjelff icke velat förklara bemälte satisfactionspunct, thet ständerne ofta af ho-

[p. 650] [scan. 196]


1
nom begärt hafve, så hafve the upsatt bemälte förklaring och bode migh, at
2
jagh ville honom den medh maneer insinuera. Medan jagh nu viste, at gref
3
Servien vorde den icke accepterandes, så sade jagh ständerne thet föruth, och
4
badh them contentera sigh medh den förklaring, som the hadhe offta til-
5
förende muntligen gjordt honom, och fara fort i the öfrige Fransösche punc-
6
terne . Steeg doch till gref Servien och sadhe honom, hvadh ständerne hade
7
migh om bedet, men schriften drog jagh icke fram, aldenstund han hade allo-
8
reda copia theraf och lätte migh dem see genom monsieur La Cour, förän
9
ständerne brachte migh originalet. Då blef han alt på sijn förre resolution, at
10
satisfactionspuncten vore för tu åhr sedan in Septembri mellan caesareanos
11
och Gallos sluten, af begge legationers secreterare underschrefven in manus
12
mediatorum deponerad. Ingen hade alt sedan den controverterat; han vore
13
ock til kungen i Franckrijke öfversändh och vidh hofvet approberad. Altså
14
stode inthet i hans vold, nogot theri at ändra, medan begge contrahentes hade
15
sigh thervidh den clausulen (salvo iure addendi, minuendi etc.) begifvit. Och
16
efter Caesar ut hostis hade Galliae een sådana satisfaction gifvit, så hoppades
17
han icke, at status ut amici skulle thet honom missunna. Är thet, som interes-
18
sati befahra, icke expresse i satisfactionen uthtryckt, hvadh behöfve the då
19
theröfver at scrupulera? Men är thet expresse theri begrijpat, så må the tala
20
Kaijsaren thil om vederlagh. Venditionem rei alienae esse de iure licitam, sed
21
venditorem teneri domino ad aestimationem et interesse. Hvadh han och
22
hans collegae hade en gång erhollet, thet kunde han allena icke bortgifva.
23
Hade monga aemulos vidh hoffvet, som skulle therigenom hans undergång
24
practicera. Ville ständerne nogot theri declarera, thet motte the under sigh
25
göra, han kunde thet intet förbjuda, myket mindre begära, alraminste anten
26
sjelf nogon declaration göra eller af them emottaga. In summa, han kunde
27
hvarken active eller passive theri nogot göra. Detta hafver jagh således nogot
28
specialius most berätta, på thet Eders Kungliga Majestet desto bätter see
29
kunne, huru the Französische sakerne stå. Huru thet vil vidare thermedh gå,
30
berättar jagh efterhanden allerunderdånigst.

31
Föruthan detta hafver både, greff Oxenstierna och jagh, sagt greff Servien, at
32
vij ärnade heemsända instrumentum pacis Suedicae ratificatorium, såsom
33
Eders Kungliga Majestet är medh förre poster allerunderdånigst berättat vor-
34
det . Men efter han seer sina saker gå så trögt, så holler han hoos migh starckt
35
ahn, at jagh motte thermedh holla tillbakes, tillthes han blefve ock i thet när-
36
maste färdigh, fruchtandes, at, om caesareani skulle förnimma, thet aff Kung-
37
liga Majestets ratification vore förhanden, förrän the Fransöske sakerne vore
38
richtige, då skulle the så myket mehr difficultera hans saker och arbeta på den
39
Svenska friden separatim.

40
Jagh hafver sagt honom, at man hoppades ändskap i the Fransösche sakerne
41
innan tree vekur. Efter nu han icke behöfde mehr än 3 vekur sedan till den
42
Fransösche ratificationens inhämptande, och vij behöfde 6 vekur til vår ratifi-
43
cations ahnkompst, så på thet begge chronornes ratification motte på en tidh
44
och tillijka ahnkomma, fördenschuld allena vore nödigt, at vij, förän han

[p. 651] [scan. 197]


1
afsände vårt instrument. Ty ther vij skulle töfva medh vår afsänding tilthes
2
han sände sitt aff, så finge han den Fransoske ratificationen tree vekur förr än
3
vij och moste således tree vekur efter oss thermedh vänta eller ju förr uth-
4
vechsla sijn än vij den Svensche, hvilket voro förfångeligh. Så få icke äfven
5
the Kaijserische, Spaniske eller ständerne veta, när vij vår ratification afsända
6
eller igen hijt bekomma. Thet veet ingen hvadh postarne af eller till föra. Och
7
hafver thet inthet på sigh, the få vetat eller icke, aldenstund thet står hoos oss,
8
när vij vele ratificationen uthleffrera eller icke. Så hade ock Eders Kungliga
9
Majestet alloreda för detta både instrumentum pacis och formulare ratihabita-
10
tionis bekommet, fast vij än thet, som här förfärdigat vore, tilbaker hölle. Vij
11
vorde doch inthet annat admitterande än thet som alliancen tillåter. Han
12
skulle fördenschuld inga vidriga tanckar göra sigh. Men han beder lijkväl, at
13
vij motte ännu medh thes afsändande inneholla.

14
Vechselen på halfva subsidierne hafver han i förgår bekommit. Och märker
15
jagh af åtskillige omständer, at, ther friden snart blefve, då ärne Fransoserne
16
inneholla medh en godh deel af bemälte subsidier. Ty ehvadh jagh ock på
17
hertig Carls Furstliga Nådes skrifvelser starckt om tijdeliga erlägning ahnhol-
18
ler , så trainera the doch, hvadh the kunne, thermedh. Oahnsedt jagh reprae-
19
senterar them nogsampt, at Hans Furstliga Nåde kan inthet progrediera ( hvil-
20
ket them lijkväl högnödigt är), förän Hans Furstliga Nåde får bemälte subsi-
21
dierne .

22
Ständerne holla elljest starckt ahn hoos migh, at efter vij vele icke under-
23
skrifva vårt instrumentum pacis (hvartil the kaijseriske lijkväl tilbjuda sigh),
24
vij motte doch slå ther ett papper omkring och thet af Crane och migh medh
25
begges våre petschafter försegla och således deponera bemälte instrument in
26
manus ordinum. Och thet för säkerheeten schuld, at thet motte desto fastare
27
och oföränderligen thervidh blifva, fast än något oförmodelig förändring i
28
krijget förelupo.

29
At Eders Kungliga Majestet hafver af den 22. Julii befalt oss poussera Chur-
30
brandenburg till sijn interpositions fortsättiande emellan Eders Kungliga Ma-
31
jestet och Polen

36
Das Reskript ist nicht erhalten.
, thet hafver jagh så nu som för detta genom Fromholdt
32
gjordt. Och är det churfursten kärt, hvilken loffvat theri göra sitt bästa.

33
Elljest hafver den kaijserlige gesandten greeff Lamberg högeligen bedet migh,
34
at inläggia på hans vägnar hoos Eders Kungliga Majestet en förbön, at den i
35
Wissmar fångne öffversten, Gordon, motte af Eders Kungliga Majestet benå-

[p. 652] [scan. 198]


1
das medh liberation

31
Gordon, welcher vor diesem bey der Wallensteinischen massacre zu Eger Hand anlegen
32
helffen, wurde anderer Quellen nach nicht in Hamburg, sondern in Wismar von den Schwe-
33
den gefangengenommen oder doch nach Wismar geführt (TE VI S. 490). Dieser John Gordon,
34
von Geburt Schotte und Calvinist, stieg unter Wallenstein vom einfachen Soldaten zum Obri-
35
sten im Regiment Terzky auf. Als Kommandant von Eger ließ er Wallenstein in die Festung,
36
schloß sich aber der Verschwörung gegen diesen an und übernahm es, für die Ermordung von
37
dessen Vertrauten How (Ilow), Terzky (Trzcka), Kinsky und Neumann (Niemann) zu sorgen
38
(25. Februar 1634), wofür er 120 000 Gulden Belohnung erhielt ( Taddey S. 1257).
. Greff Lessle

39
Graf Walter Leslie, ebenfalls, wie Gordon, ein Schotte, Katholik, Sohn Johans, Baron von
40
Balquhane, kaufte sich in Steiermark ein, 1643 Obristwachtmeister, an der Ermordung Wal-
41
lensteins beteiligt. Ferdinand III. machte ihn zum Reichsgrafen, Generalfeldmarschall, Gehei-
42
men Rat und Gouverneur über die Slawische und Petrinische Grenze. Leslie übernahm mehrere
43
Gesandtschaften, 1665 nach Konstantinopel. Er starb 1667 ohne Hinterlassung von Kindern
44
( Zedler XVII Sp. 481f.).
, som är hoos Kaijsaren i synnerlig faveur
2
och respect, hafver greff Lambergs systerdotter till hustru. Han skrifver ther-
3
om mächtog flijtigt til bemälte greff Lamberg. Denne Gordon är en Schotte,
4
den som slogh ihjäl Wallenstein. Han skal hafve taget sitt afskedh af Kaijsa-
5
ren , at reesa til Schottland i sina privatährenders förrättande, och är theröff-
6
ver vidh Hamburg oförmodeligen tagen til fånge. Staden Hamburg låter ock
7
therom ahnholla. På ens mans libertet kan inthet stort vara förgifvit, och
8
obligerar Eders Kungliga Majestet medh een sådane clementia alle the, som
9
therom bedja.

10
Kungen i Danmarcks gesandter, cantzlern von Hatten, som här är, ahnholler,
11
at Eders Kungliga Majestet täcktes gifva nogon i Hamburg commission, at in
12
Novembri göra een richtigheett medh högbemälte konungz uthskickade om
13
nogon schuld, som i hans tidh är gjord i ertzstiftet Bremen, derföre samptlige
14
ertzstifts ständernes obligation ännu uthestår, i synnerheet hafver Christian
15
Rantzow lånt stiftet 10 000 Riksdaler och fått den öön in Albi, Krutsand be-
16
nombd (som Eders Kungliga Majestet hafver allernådigst inrymbdt öffversten
17
Mohr) til underpant. Hvadh nu Eders Kungliga Majestet täckas allernådigst
18
theröffver resolvera, kan jagh sedan gifva honom till svar.

19
Eders Kungliga Majestets allernådigste skrifvelse af den 29. Julii ahnkom på
20
timan

45
Nicht erhalten.
. Medan nu Eders Kungliga Majestet theruthinnan högst befahler oss
21
Franckrijkes interesse, gref Servient ock mächtog ting beder, at inneholla
22
medh ratifications-instrumentet afskickande, så holler jagh thet ännu tilba-
23
kes . Doch at Eders Kungliga Majestet må på all fahl hafve ett viss copia ther-
24
af , såsom thet är sidst medh them kaijserische collationerat, sände jagh een
25
här hoos som medh copia af den ratificationsform, therom vij äre medh them
26
kaijseriske eense vordne. Jagh skal medh flijt hjelpa arbeta then Fransösche
27
friden igenom. Doch moste man fuller äntligen theröfver till Mönster. Stän-
28
derne kunne fuller här säija theres meening och vota och såvida föreena sigh
29
medh Servien. Men slutet moste skee i Münster, ther the kaijseriske fullmäch-
30
tige äre.

[p. 653] [scan. 199]


1
[PS]: Instrumentum satisfactionis et pacis Gallicae finnes i pacquettet hoos
2
bijlagorne.

3
PS: Allernådigste drottning, här är idagh inlefrerat Eders Kungliga Majestets
4
allernådigste skrifvelse af den 1. Augusti

41
Ebenfalls nicht erhalten.
, at efter hertig Adolph Fridrich af
5
Mechelburg hafver begärt successionen af hertigdömet Saxen-Lawenburg in
6
casum deficientis lineae modernae masculinae, och fursterne af Anhalt hafve
7
förr densamme erhollet, thet vij icke ville tillåta nogot praejudits theruthi. Til
8
allerunderdånigst svar är thet fuller sant, at högbemälte hertig aff Mechelburg
9
hafver thet begärt och, så mycket oss vidhkommer, hafve vij all Hans Furst-
10
liga Nådes begäran secunderat, på thet Eders Kungliga Majestet Wissmar
11
cum annexis desto säkrare och oklandrachtigere förblifva motte. Thet hafve
12
ock Rijkzständerne, såvida them vidkommer, thertill consenterat, men cum
13
clausula salva iure tertii. Och hafver Kaijsaren ännu icke thertil bevilljat.
14
Trautmansdorf sadhe oss, at Churbrandenburg hafver ock longesedan expec-
15
tantien icke allenast theropå, uthan ock på alle furstendömer i Rijket in ca-
16
sum caducitatis. Imo, at Churbeiern skal ock hafva een sådana generalexpec-
17
tance . Oahnsedt nu i constitionibus Imperii, serdeles capitulatione caesarea,
18
är försedt, at när nogot sådant lähn Rijket heemfaller, skal ingen Kaijsar så-
19
dant bortförläna, uthan beholat oförlänt för imperatorii status underhold. Så
20
är thet doch ett arcanum domus Austriacae, at the alt, etiam in antecessum,
21
bortförläna, på thet Imperatores icke må hafva thet underhollet och altså in-
22
thet annat hus kunna välljas til Käijsare, efter intet hus är mächtigt af sigh
23
sjelff en keijserlig stat at underholla. Thermedh blifver altidh vahlet til kaij-
24
serdömet hoos hus Österrijke.


25
Beilagen in DG 13:


26
A: 475–476’ Designation der Reichsstände im Elsaß und den Bistümern Metz, Toul und Ver-
27
dun . o. O. u. Tag

28
B: 477–478 Deklaration der Stände zur französischen Satisfaktion. o. O. u. Tag

29
479–497’ Entwurf des französischen Instrumentum pacis. o. O. u. Tag

30
498–503’ Punctum satisfactionis coronae Galliae. Münster 1647 November [1]/11
31
(Druck: ST VI.1 S. 242–249)

32
504 Notae der kaiserlichen Gesandten zur französischen Satisfaktion. Münster 1647 Juli
33
[5]/15

34
505 Volmar an Forster wegen Mömpelgard. Münster 1646 September [11]/21

35
506–506’ Volmar an Herzog Leopold Friedrich von Württemberg. Münster 1647 August
36
[12]/22

37
507–508’ Memorial der Reichsstände zur französischen Satisfaktion. o. O. 1647 Sep-
38
tember ***

39
509–571 Entwurf des schwedischen Instrumentum pacis. o. O. u. Tag

40
572–573’ Schwedische Ratifikationsformel. o. O. u. Tag

Dokumente