Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
108. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Januar 2/12

2

Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius


3
Stockholm 1647 Januar 2/12

39
Vgl. Odhner S. 200 Anm. 2; SRP XII S. 1–3; UuA V S. 105.

4
Kopie: RR fol. 1’–5.

5
[1] Pommernfrage: Verweis auf Nr. 28; Entschädigung Brandenburgs; schwedisch besetzte
6
Festurgen in der Mark Brandenburg; Stettin; französische Vorwürfe.

7
[2] Stellungnahme zu den Satisfaktionsvorschlägen der pommerschen Stände: Verweis auf Nr. 28.

8
[3] Stellungnahme zu den Forderungen der pommerschen Landständen: Zurückweisung der Forde-
9
rungen ; Verhältnis Schwedens zu den Landständen; Schanzrecht; Zollrecht; privilegium de non
10
appellando; Donationen.

11
[4] Bezug auf Nr. 86; Donation für Hg. Friedrich von Hessen.

12
Bezug auf Nr. 76 und das Recipisse Nr. 98. Wir haben uns nun Nr. 76 wieder
13
vorgenommen och befunnet derunder tu ting besynnerligen komma vidh then
14
Pomerske satisfactionen i consideration, såsom först om dhe tvenne af oss
15
för dette gjordhe förslagen Pomern till een deel eller helst till beholle medh
16
eller uthan churfurstens af Brandeburgz consens, och särdeles om thet förre,
17
stelt på churfurstens samtyckie, ståhr i någon deel till moderere, så att
18
Stettin emoth een summa peng:r af tolf tunnor guldh i rijkzdaler må
19
quitteres; sedan och huruvijdha dhe Pomerske ständernes genom deres
20
deputeradhe i Ossnabrugg ehnfördhe förslagh till vår och chronans satis-
21
faction i Slesien eller stiffterne, som elljest deres postulata i gemehn och i
22
synnerheet om cassation af schantzer, guarnisoner, lhicenter och concessio-
23
ner eller donationer, såsom och att oss och chronan icke må blifva gifvit
24
privilegium de non appellando, äre af Eder vidh thesse fridztractater och
25
på fall vij Pommern behölle att taga i acht och befordra.

26
[ 1 ] Så myckit nähr det förre ahnlangar, så befinne vij thet vår ordre af then
27
7 nestförleden monadz novembris [ 7./17. November ] icke ähr till förandre,
28
ty ehuruväl dhe rationes som kastas in contrarium kunne hafva sine betän-
29
kiandhe , nähr vij lijkväl hooss oss them medh andre skiähl öfverläggie,
30
finne vij dem icke vara så kraftige att dhe nogotthera aff vår gjordhe förslag
31
kunne praevalere och mindre omkullstöta. Derföre vele vij ändtligen att I
32
simpelt blifva på bem:te vår förre ordre och gjordhe tvenne förslag be-
33
ståendhe . Vill churfursten gifva sin consens till Förpommern, Rugen, Wol-
34
lin , Stettin medh Dam, Golnow och Tifenow medh landen på bådhe sijdor,
35
thå må I thet acceptere och theropå slutha, låtandes Eder theremooth så
36
myckit möijeligit ähr vårdha om thet churfursten lender till godha och
37
recompense; vill h[a]n och icke theri consentere, thå tager heele Pommern
38
medh Caesaris et imperii consens och eviction, i hvilket fall I icke behöfve

[p. 194] [scan. 250]


1
för honom tala ett ordh, men heller therofvanopå lembne then stridige saken
2
om the fästningar som vij uthi hans landh Mark Brandeburg innehafve
3
odeciderad och till een particulartractat theröfver oss emillan, excuserandes
4
Eder att I på sådant fall af oss ingen commission hafve medh honom vidh
5
desse almänne tractater Eder inlåtha. Och befinne vij för ingen deel oss och
6
Sveriges chrono tilldrägeliget att Stettin cederes emooth pen[n]ingar, helst
7
een sådan summa, som churfursten skulle medh andres tillhjelp kunna
8
bringa till vägha och i så måtto genom Stettin letteligen tryckia oss uthur
9
det öfrige af Pommern.

10
Vij hafve sedt hvadh för vitelsser och praesupposita dhe Frantzösiske pleni-
11
potentieradhe understå sigh att tillmähla Eder, insisterande denne vår ordre;
12
men låter Eder deröfver intet movere, uthan svare dem derpå medh alfvar
13
och realitet, vijsandes att hvadh vij heri resolvere och gifve, ähr skiähl,
14
efftersom vij och nogsamb känne Frantzosernes arth och derföre holle Eder
15
för sådane tillmählen frije och endskylladhe.

16
[ 2 ] Hvadh elljest för det andra, dhe Pomerske ständernes förslag och postulata,
17
vidhkommer, så hadhe väl varit een saak, hvar vij förr hadhe praecise
18
begärat anten Slesien eller stiffterne och någre grefveskap i Nidersexiske
19
och Wästphäliske chreitzerne till vår och chronans satisfaction, att vij sedan
20
på Slesiens uthslag af dhe keijserlige eller dhe Frantzösiske plenipotentiera-
21
des medhholdh öfver stiffterne hadhe kunnat anten ipsis manuducentibus
22
komma på Pommern och teth erholle eller ju taget vår satisfaction i Slesien
23
eller stiffterne och låtet oss benöija medh een alliance och simultanea inve-
24
stitura medh churfursten sampt Förpomerske landhstendernes eedh och
25
plicht. Men sedan vij hafve funnet gott att göra dhe förbem:te tvenne
26
förslagen medh eller uthan Churbrandheburgz consenss att beholla Pomern,
27
förtegne andre motiver, ähr nu inthet de tempore att gå på andre förslag,
28
men bäst att I vår ordre och förslagh af then 7 novembris [ 7./17. November ]
29
bestendigdt inhaerere och icke vijka herifrån.

30
[ 3 ] Men Pomerske ständernes och deres deputerades Eder öfverlefvereradhe
31
libell, och derhoos den articlen som dhe uthi universaltractaten och freden
32
vele hafve uthfördh , hafve vij låtit oss förelässa och derbredhevijdh, så
33
myckit uthi een hast hadhe kunnat skee, öfverlagdt dhe skähl och motiver
34
som dem till sådanne postulata må hafva bevekt, item den stijlum dhe heri
35
bruka och den diudication och interpretation dhe göra om våre actioner
36
dem dhe mehrendels ogilla, så att vij befinne thet hvarken den modus, som
37
dhe bruka till försäkra sigh om sine privilegier, eij heller sjelfve postulata
38
i gemehn och som dhe dem ahndraga kunne af oss accepteras, så lijtet och
39
som vij een sådan och under thesse och desslijke conditioner restingerad
40
satisfaction pro null och nichtig hafve till att holle och aestimere, hvilcket
41
vij Eder allenast till rettelsse härmedh hafve velat vetta låthe, och I det icke

[p. 195] [scan. 251]


1
annorledes hoos dem ähn generaliter och till vår excuse hafve till att ihug-
2
komme , stellandes particulariteterne till sin orth och tijdh. Derföre vij och
3
vele att I annorledes icke låthe ständerne uthi Pomerske satisfactionspuncten
4
ihugkommas ähn att dhe skole hollas vijdh lag och välfångne privilegier.
5
Hvadh försäkringen som vij dem och dhe oss reciproce vidh investituren
6
böre göra medh edh, obligation och löfften, det alt vele vij, sedan landet
7
oss af Keijsaren och Romerske rijket ähr opdraget, afhundla och uthfästa
8
på behörliget ställe och så mildt och christeligen emoth ständerne som een
9
rättsinnigh öfverheet och hertig af Pomern ägnar och ahnstår och skiähl
10
ähr och som vij tänke landzens godhe adfection till beholle oss förklare.
11
Deremoth vij och oss till ständerne försij att dhe icke annat oss ahnmodha
12
ähn hvadh trogne och rättsinnige undersåthere deres öfverheet medh skiähl
13
kunne ahnpraesentere. Men icke behöfve I nu i Ossnabrugge lägge Eder
14
medh ständernes deputeradhe häröfver i nogon tractat, uthan skjutha desse
15
saker opp, till dess I fullkombligen ähre eense medh Keijsarens och rijkzens
16
ständer eller churfursten och flere interessenter öfver vår och chronens
17
satisfaction och fridzstractaten heelt ähr ändat, remonstrerandes dem depu-
18
teradhe att det misstroendhe ständerne häruthinan sättie till oss gifver och
19
föder ingen godh och förtrolig adfection uthaf sigh.

20
Eij heller hafve dhe något synnerligit medh skiähl till emothsseija om vij
21
finne gott nogre skantzar anten att opbyggia häreffter eller beholle dem som
22
i krigztiden äre opbygdhe, ty såsom dette såvälsom hvadh dhe röra om
23
praesidiorum remotione moste diudiceres af vår, chronans och Pomerlandetz
24
säkerheet, och sådant ståhr andre chur- och furstar i rijket, som dogh inge
25
så stohre ohrsaker hertill hafve som vij, fritt. Vij eij heller så hathe våre
26
medell att vij uthi oträngdhe måhle och ther nöden icke fodradhe skulle
27
veela belasta oss medh stohre och svåre guarnisoner och deres underholdh,
28
altså vele vij icke vara bundhne till desse ständernes postulata eller låtha
29
oss af dem nogot heruthinnan något förskrifvas; serdeles effter Pomerske
30
chrönikan

39
Gemeint ist wohl: Th. Kantzow , Pommersche Chronik, 1536, in niederdeutscher Sprache
40
verfaßt (hrsg. von W. Böhmer , Stettin 1835) oder auch Daniel , Cramer , Pommerische
41
Kirchen-Chronika, 2. Aufl. Stettin 1603.
nogsampt uthvijser att framfarne hertiger af Pomern i Svinen

42
Swine, Fluß in Pommern.

31
på både sijdor, vidh Pritther

43
Pritter, Fluß in Pommern.
och Friske Hafvet

44
Gemeint ist das Stettiner Haff; vgl. [ Anm. 1 S. 118 ] .
, så och annorstädes hafve,
32
när nöden hafver så fodrat, opbygdt skantzar, som sedan inruria temporum
33
äre förfalne.

34
Våre licenter, som dhe sjelfve hafve bajakat ogilla, men Hollendernes veil-
35
geldt approbere ständerne; hvadh vår mening om dem ähr hafve vij Eder
36
nogre reesor tillskrifvit, påminne Eder allenast härmedh korteligen att när
37
I blifve i sjelfve satisfactionspuncten richtige, thå holle I ahn om Keijsarens
38
och churfurstelig collegii eller ju sjelfve ständernes consens, att vij må hafva

[p. 196] [scan. 252]


1
den rätten och ståå oss fritt att taga sjötull uthi Pomern, efftersom thette
2
privilegium andre furstar vidh Reinströmen och andrestädes af förre Keij-
3
saren och konungen i Danmarch tollen vidh Glychstadh

34
i. e. der Glückstädter Zoll; vgl. J. A. Fridericia I S. 282–286, II S. 14f., 46, 75, 129f.,
35
152, 321–325, 341–344.
för någon tijdh
4
sedan ähr indulgerad vorden och vij uthan desse tullar inge medel i landet
5
vette att tillgåå, dogh att vij deremooth veele vetta samme tollar så moderera
6
och medh dem som vedeböhre öfverläggia att herdelen [handelen] icke skal
7
diverseres och dragas derifrån.

8
Emoth det af Eder sökte privilegium de non appellando invändhe Pomerske
9
ständerne landzens privilegier och rätt, så och invånernes tillflycht, ther dogh
10
sådanne tillflychter äre landzens och invånarnes besvär, eij heller göres behof
11
att tillfråga ständerne om thet man härutinnan söker hoos Keijsaren att oss
12
i respect af konglig högheet och vår souverenitet i thenne passu måtte
13
effterlåtas hvadh andre churfurstar af förre Keijsare hafve erhollet och nu
14
njutha, serdeles effter vij icke söke till draga nogre rättegångz-eller revisions-
15
saker hijth åth Sverige

36
Diese Bemerkung deutet auf die Einrichtung des Wismarer Gerichtshofs für die schwedischen
37
Provinzen in Deutschland hin.
; dessföruthan hafve vij och af Pomerske hofrätz-
16
ordningen titulo de appelationibus f. 99

38
Pommersche Hofgerichtsordnung , ältester Druck Stettin 1569; vgl. Spahn S. 84–87,
39
bes. S. 86, 127.
sedt att dhe förre hertigerne, i
17
synnerheet hertig Barnimb

40
Barnim XI., Hg. von Pommern: * 2. 12. 1501, † 2. 6. 1573 Wolgast; Hg. zu Pommern-
41
Stettin 1541. Vgl. ADB II S. 79–82 ; Isenburg I T. 127.
och hertig Philip

42
Philipp I., Hg. von Pommern-Wolgast: * 14. 7. 1515, † 14. 2. 1560. Vgl. ADB XXVI
43
S. 31–34 ; Isenburg I T. 127.
, thet privilegium af framfarne
18
Keijsare hafve bekommit och sigh det icke begifvit, uthan tillåtit ständerne
19
att appellere; men elljest skulle denne saken till vijdare deliberation och
20
gottfinnandhe, efftersom I af bijfogade extract

44
Fehlt.
kunne vidare förnimme.
21
Hvadh I nu kunne i denne saken erholle, theri vele I göra Eder möijeligste
22
flijth. Ståhr och dette privilegium ingaledes till att nåå, dhå måste man låthe
23
sigh benöije medh det som erhollas kan. M[e]n dhe förre sakerne om fest-
24
ningarne , guarnisonerne och tollerne äre mehre reale och icke till att effter-
25
gifva .

26
Om donationer eller concessionerne kunne väl finnas rådh till deres för-
27
andringar eller moderationer, efftersom dhe mehrendels dependera af landz-
28
furstl :e öfverheeten och alle förre hertiger af Pomern hafve hafft det ius
29
att beneficera meriterade män medh godz i landet.

30
Dette ähr vårt svar på thet förre Edert bref.

31
[ 4 ] Hvadt I och skrifve oss till den 14 eiusdem decembris [ 14./24. Dezember ] ,
32
det finge vij äfven 〈där〉 vij dette sluthe, hafve dervidh intet till påminna
33
annat ähn att vij medh fåå ordh måste beröre och Eder förnimme låthe vår

[p. 197] [scan. 253]


1
mening om den donation som vij hafve gifvit landtgrefven Fridrich af
2
Hessen på Eichzfeldt och M[ain]tziske hofvet i Erffurt, nembl. att endogh
3
vij them Hans K:t hafve oppdragit, så hafver lijkväl Erffurt stadh icke till
4
befruchte sigh som skulle uthaf denne donationen förorsakas staden något
5
praejuditz i deres privilegier eller jurisdiction, derom I stadzens fullmächtige
6
kunne försökra. Eij heller ähr af nöden att I låthe denne vår donation på
7
Eichsfeldt komme inn i fredzslutet, så att det gjordhe een särdeles artickel
8
eller nebenrecess och förmodeligen skulle retardere nogot sluth af fredz-
9
tractaterne .

Documents