Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
197. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 April 12/22
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 620–623; Eingangsvermerk Stockholm 1647 April
29/Mai 9.
Kaiserliches IP überreicht; Aufzählung der Differenzpunkte in gravaminibus ecclesiasticis, iuridicis,
politicis, in puncto restituendorum, betr. iura et privilegia statuum und Kommerzien. d’Avauxs
Haltung in gravaminibus ecclesiasticis. Osnabrückproblematik. d’Avauxs Vorstellungen über
Entschädigung Brandenburgs, Braunschweig-Lüneburgs, Mecklenburgs, Hessen-Kassels und des
Adm. Friedrich. Kaiserliche Vorschläge in puncto gravaminum; Auseinandersetzungen darüber
unter den Protestanten. Instruktion zur satisfactio militum erforderlich. Modus tractandi bei
Reichsangelegenheiten. Beilagen.
Wie im Postskriptum zu Nr. 190 mitgeteilt, erhielten wir Nr. 177 kurz vor
Abgang der Post. Eder Kongl:e Maij:tt befaller oss theruthi att i rikzsakerne
blifva vidh förre ordres och stanna vidh thet sigh icke vijdare göra låther
eller sjelfva ständerne oss bijfalla vella. Om herr Ershein vore här och vij
kunde uthlåta oss i thet som angår soldatescans förnöijelsse synes lijkt som
skulle rikzsakerne och thet öfrige, som här kommer i consideration, kunna
befordras till sluthet.
Dee keijsl:e lefvererade oss den 7 huius [ 7./17. April] sitt instrumentum
pacis
Vgl. Instrumentum pacificatorium plenipotentiariis Suecicis exhibitum ab Imperatoriis
legatis [ April 1647]( Neg. Sencr. IV S. 308–312); vgl. weiterhin Meiern IV S. 180–190,
495; Odhner S. 226 (7. April 1647).
långt och vij, varandes till värka at till morgon eller öfvermorgen göra vårt
färdigt, behöfva thet keijsl:e opsattet. Uthi thetta, the keijsl:es, instrumento
befinna vij att the, hvadh sjelfva materialia vidkommer, föga och nästan
inthet hafva ändrat, uthan äre blifne vidh thet som the oss nästtillförende
hafva styckevijs gifvit och vij efter handen låthit föllja medh våre förre
breef till Eder Kongl:e Maij:tt, hafvandes the nu allenast fattat ofvanbem:e
stycker i itt corpore och på een gång uthgifvit. Thet häftar altså ännu
1) in gravaminibus ecclesiasticis, på Aaken, Donawerth, Ossnabrugge,
evangeliske canonicaterne i Strassburg, autonomien och erffländerne;
iuridicis, till een godh deell i iustitiae puncten; politicis, aldeles, efter then
articklen är heelt uthlåten; 2) in puncto restituendorum, nästan på restitu-
tionen af alle particularpraetendenterne, som i vårt för 14 dagar inskickade
uthkast äre införde; 3) Iura et privilegia statuum och commerciepunchten
hava och några knutar. Och tror man att the keijsl:e i thetta sitt instrumento
hade ändå gått närmare, eenkannerlig uthi autonomien, och afståt stifftet
Ossnabrugge, om icke d’Avaux hissade the catholiske op at liggia them
keijsl:e ann och sökte att förleeda the evangeliske deels medh hoot och
skränn att den Spagniske freden, avancerat för thenne, skulle fördärfva
all theras hopp och thet the nu medh maneer kunde få, deels på andra
görlige sätt och vägar. Moot oss och the evangeliske säger han att thet är
billigt och råder att vij hjelpa evangelicos i erffländerne. Them keijsl:e
skall han remonstrera att thet icke allenast är emot samvettet, uthan Keijsa-
rens säkerheet och reputation att lijda sådant, i synnerheet at een främmande
potentat skulle taga Keijssarens arffundersåter i sin hägn. Thet discurreras
åtskilligt om Frankrijkes intention och d’Avauxes blifva och actioner på
thenne ohrten. Een deel äre i then meeningen at Frankrijke inthet vill till
friden och söker förthenskuldh under praetext at favorisera them catholiske
att opäggia bägge religionsförvanterne till mehra opiniastritet; andre och
mästedeelen hålla så före att thet fuller vill friden, men söker at bringa
Keijssaren till then trängsslan att han antingen måste förmedelss thenne
tractaten tillsäija och lofva inthet vella under hvarjehanda skeen securrera
Spanien eller och, ther thet inthet kunde sönderbryta detta bundet, då,
strandsatter af all annor hjelp, disponera Spanien till att nu köpa friden quo-
cunque modo, görandes Frankrijke imedlertijdh sitt bästa i Catalonien,
Italien och annorstädes. Ehvad thet och är, så trädde dee evangeliske till-
samman den 6 huius [ 6./16. April], och blandh annat, uthan föregången
communication medh oss, delibererade om stift Ossnabrugge. Thet Alten-
burgiske votum, som mäst alle fölgde effter, och sjelfva conclusum f[in]nes
härhoos under lit. A. d’Avaux var then förste som brachte oss tijenderne om
thenne consultationen, tydandes uth att evangelici hade per maiora sluthet
och bevilljat stifft Ossnabrugge icke allenast åth Frantz Wilhelm, uthan them
catholiske successive häreffter, medh anhängd begäran att vij och ville göra
thetsamma. Vij, varandes ovisse om the evangeliskes förehafvande och
resolution, svarade thet vij theras sluuth stälte till sin ohrt, kunde icke
hällre troo att the hade så plumpat åstad. Der så vore, kunde vij icke så
högt achta pluralitatem votorum som sjelfva billigheeten och hvadh rätt
vore. Dessföruthan viste han att vij i repliquen hade oss förbehållit stiffterne
Minden och Ossnabrugge att theruhr förnöija them som interessera i Eders
Kongl:e Maij:tts satisfaction.
Vij hafva moot någre af them evangeliske ressenterat att thet allmänne
väsendet blifver af deels deputatorum irresolution, deelss all förtrolig com-
munication med them som vår religion villja thet värsta lijkasom förspillt.
Vij missunte inthet att the Frantzöske ministri hölle godh correspondence
med the evangeliske; thet komo oss lickväll underligit före att d’Avaux i
een saak som angick them evangeliske allena hade förr vettat af icke allenast
hvadh som var gjordt, uthan hvadh som göras skulle, ithet han, någre dagar
förän evangelicorum consultation om Ossnabrugge angick, sade oss thet
han viste the evangeliskes intention, som fuller skulle öppa sigh när thet
kommo till deliberationen. Therpå vore thenna fölgder och conclusum
förr öpnat d’Avaux än oss, som lickväll icke allenast äre evangeliske, uthan
af alle evangeliske ständerne bedne att negotiera gravamina. Thetta hafver,
som vij spörja, gjordt någon operation bland them.
d’Avaux kom åter i går och badh att om man icke ville i respect aff chronan
Frankrijkes intercession, vij då lickväll för hans skuldh ville cedera Ossna-
brugge, icke att stifftet honom så högt afficerade, som then consequence han
föruthseer och honom, som een chronan Sverige väll affectionneradt, går
till sinnes, om vij ville therpå bestå.
Thet svarades att vij inthet ville underlåtha af alt thet som uthaf oss prae-
steras kan så till kongens i Frankrijke som dess ambassades respect. Quae-
stionen om stifft Ossnabrugge kommo inthet i then considerationen. Thet
vore i alliancen determinerat och borde nu inthet dragas till slijka vidh-
lyfftigheeter. Föruthan thätta viste han väll att the som interessera uthi
Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction inthet vore ännu förnögde. Thet
skulle illa stå om Frankrijke emott alliancen, allena biskop Frantz Wilhelm
till behagh, ville icke allenast betaga Eder Kongl:e Maij:tt thetta medlet
at få een rooligh satisfaction, uthan och stöta så förnäme evangeliske huuss
för hufvudet.
d’Avaux mente och ville emott the keijsl:e och andre sustinera att Chur-
brandenburg inthet bör få Minden, uthan hölt vara nogh och alt för mycket
att han bekommo Magdeburg, Halberstadt och thet öfrige; Minden kunde
antingen alterneras eller bythas i tur emellan huuss Brunsswijk och Mecklen-
burg så att the finge af 5 Mindiske och 1 Schaumburgiskt ambt, hvar sine
tre. The 3 öfrige Schaumburgiske ämbter kunde landtgrefvinnan bekomma.
Erkiebispens af Bremen gessandter kunde man med gode ordh och reve-
rentz låtha fahra.
I går var Lampadius här och berättade dett grefven af Trautmanssdorff hade
fordrat then Altenburgiske, honom von Tumbßhirn, till sigh och pålagte
commission till alle evangeliske ständerne
Vgl. Meiern IV S. 204.
additamenta in puncto gravaminum och 2) een commination therhoos att
the som vedertogo gravamina, som the nu genom thetta, the keijsl:es för-
slagh, blifva afhulpne, skulle thet åthnjutha, men alle andre sluthas therifrå.
Effter nu han, von Tumbshirn, hafver therföre begärat af directorio Magde-
burgensi att ständerne måtte sammankallas och directorium tillijka medh
Lunaeburgicis hafver theri anstådt, betrachtandes 1) att negotiatio de gra-
vaminibus vore oss opdragen, 2) at Thumbshirn constituerade allenast
membrum och icke heela ordinariam deputationem evangelicorum, hvilken
3) nu på een tijdh hafva låttit sigh förleeda af the Chursachssiske och synes
nu ijla effter sluthet, Gudh gifve thet må vara som thet kan, och 4) thenne
grefvens af Trautmanssdorfs commination är allena anstält at separera the
evangeliske och thermedh vinna något, aldenstund civitatum deputati och
een part andre, hafvandes nu vunnit sitt interesse, reeda örkia och drifva
på sluthet och skulle af een slijk proposition aldeles förföras, så badh han
vij ville moderera och laga thenna saken på een godh vägh och till rätta.
Directorium vore sinnat, och the Lunaeburgici medh, att declinera con-
sultationen.
Altenburgici och Winariensis komo något thereffter och berättade gref-
vens af Trautmanssdorf begäran och directorii Magdeburgensis sampt
Lunaeburgensium opiniastritet att inthet höra commissionen, begärandes
vij ville förmå them thertill. Hvadh som tjänte och them kunde föresäijas
af ofvanbem. Lampadii skääll thet bleef them förestält, och för all ting af
oss påmint att the ville see på publicum evangelicorum bonum, hålla sigh
in modo procedendi effter thet som var allmänt bevilljat och alt göra i sam-
drächt och eenigheet, sättiandes alle particularrespecter afsijdes i thetta
högstangelägne värket. Vij kunde inthet föreskrifva directorio, uthan hölle
så före att the skulle göra hvadh tjenlig- och billigt vore.
Grefven af Trautmanssdorff, märkiandes att thet inthet ville fort, hafver
fordrat alle evangelicos i dag till sigh och sjelf thet som Tumbshirn skulle
förebringa them optäckt
Vgl. Meiern IV S. 204–208 , 486f.; Odhner S. 230.
Magdeburgicus och Lunaeburgici comparerade inthet. Therpå ville evan-
gelici gå tillsammans och öfverläggia saken och begärte i dagh att Magde-
burgicus ville kalla them ihoop. När han thet inthet ville vore åter Alten-
burgici hoos oss och bodo vij ville då styrkia honom, Magdeburgern, ther-
till. Vij beskickade honom strax och låthe påminna dätt evangelici, som nu
vetta the keijsl:es proposition, lära ändå till äfventyrs träda ihoop. Om han
icke ville kalle them till sigh, så ginge the icke allenast nu på een annan
ohrt, uthan till äfventyrs härefter ifrå honom. Catholici skulle theröfver få
mehra moodh och hopp at kunna vinna sitt interesse. Magdeburgensis och
Luneburgici vore nu in moot posten skulle afgå hoos oss och blefve på
sin meeningh, hållandes före och sustinerandes at the Altenburgiske vore
nu brachte på Chursachssiske consilier och vägh; the ville inthet hafva
participation theruthi. Altenburgici hafva stämbt the andra på rådhuset.
Någre hafva frågat oss um rådh, om the och skulle comparera? Vij hafva
theri varit indifferent och villja see uthgången. Hvem som hafver kommit
tijt, och huru thet är aflupet, thet berättas härnäst.
Om vij kunde nu något vist säija om soldatescans contentement tyckes att
ständerne inthet skulle behöfva månge motiver af oss at släppa thet eene
och andre.
Vij, befinnandes att allehanda finesser anställas på the catholiskes sijda at
skräma och skingra the evangeliske och att the evangeliske hafva fåå som
äre resolverade, vella efter vår bästa förmögenheet genomgå och uthvällja
af the nu framstälte rikzsakerne thet som nödigt måste erhållas och i alt med
vahrsamheet procedera, brukandes först them af ständerne oss till hjelp som
väll villja och sedan moot them som svage äre alt thet som them kan lända
till styrkia, jämväll och emot våre vedervertige thet som kan tjena till att
undvijka och afvända theras förhafvande.
Uthan tvifvell hafver feldtmarskalken herr Wrangell sjelf berättat och
skickat pacta armistitii, vij finge then för någre dagar och tillijka Bavari
interimsratification.
Under lit. C äre inkomne aviser.
C: 626 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nürnberg] 1647 März 30/
April 9
627 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. N[ ürnberg] 1647 April 2/12
628 [ G. L. Fürstenhäuser] an G. Keller. 1647 April 4/14
629–631’ Differentia, so zwischen der evangelischen uffsatz in puncto gravaminum
und der herrn Kayßerlichen letzten erklerung befunden worden
632 Conclusum des evangelischen Fürstenrates betr. causa Palatina. Osnabrück 1647 März
6/16; vgl. Meiern IV, S. 383
633–635’ Protocollum in der Pfältzischen sach [ 3.-6. März st. v.]
636–638’ Continuatio protocolli in puncto gravaminum [ 7.-9. März st. v.]; vgl.
Meiern IV, S. 128f. ( betr. nur 7/17 März)
639 Verzeichnus, welcher gestalt die schwedische armada im Fränckischen craiß
einquartirt werden soll
640–641’ Avise
642’ Extract auß dem reichsbedencken des fürstenraths uber die Kayßerliche unnd
königliche propositiones in prima classe, membro secundo, § und werden auch bey
dem andern puncten
643–643’ Kff. von Brandenburg und Sachsen und Lgfin. von Hessen-Kassel an den Kaiser
( betr. Erbverbrüderung). o. O., o. D.
644 Lgfin. Amalia Elisabeth von Hessen-Kassel an Mgf. Christian von Brandenburg-Bay-
reuth . Kassel 1646 Dezember 11/21
645–648 Avise
649–649’ Billerbeck an G. Keller [ Ausfertigung]. K[ öln] 1647 April 18
650–650’ Schreiben des Generalwachtmeisters von Wachtenheim ( ksl. Gesandter in Ulm)
Ulm 1647 März 13. Vermerk: Dießes schreiben ist von denen herrn Schwedischen
intercipirt und den 25./15. huius über Ulm nach Augspurg kommen
651–661 Avise
662–662’ Bf. Melchior Otto von Bamberg an Mgf. Christian von Brandenburg-Bayreuth.
Bamberg 1647 April 3/13
663–663’ Avise
664 Antwortt der herrn Churbrandenburgischen uff die 6 puncten, so in einem
memorial 23. Januarii übergeben worden
665–667 Avise