Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
307. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 August 30/September 9

7
–/ 307/ [327]

8

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


9
Osnabrück 1647 August 30/September 9

10
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 7] fol. 276–282’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Sep-
11
tember
16/26.

12
Stillstand der Verhandlungen mit den Kaiserlichen. Satisfactio militum. Besuch Servients in Osna-
13
brück: Unterrichtung über die Niederlandereise, schwedisch-niederländischer Antagonismus, Ab-
14
neigung gegen Schweden von einem Agenten der Hansestädte geschürt, Art. 5 des niederländisch-
15
französischen Garantievertrages; auch in Münster Stillstand der Verhandlungen; versteifte Hal-
16
tung Spaniens infolge günstiger politischer und militärischer Situation, jesuitische Angriffe gegen
17
die Gravaminaprojekte, Reisepläne Longuevilles, Verhandlungen mit Spanien, Revolte in Neapel;
18
spanischer Enfluß am Kaiserhof, Haltung der Jesuiten, Wartenbergs, der französischen und spani-
19
schen Gesandten zur Gravaminaproblematik; Vorschlag Servients zur Überwindung der Verhand-
20
lungssituation durch engere Zusammenarbeit beider Kronen, Bitte, die Spannungen zwischen den
21
protestantischen und französischen Gesandten auszugleichen, militärische Zusammenarbeit; Anteil
22
Hessen-Kassels am Bruch des Waffenstillstandes durch Kurköln, Bayerns Haltung zum Waffen-
23
stillstand, bayrische Forderungen. Erwiderung der schwedischen Gesandten: Spanischer und jesuiti-
24
scher Einfluß auf die Verhandlungen; Trauttmansdorffs Rolle; Servients Vorschläge begrüßt;
25
bayrische Forderungen berühren Zuständigkeit Wrangeis.

26
Diverse Schreiben. Rückreise Servients nach Münster.

27
Sedan den 23 huius [ 23. August/2. September], då vår sidste underdånigste
28
relation afsändes

38
Vgl. [Nr. 303] .
, hafve vij intet talt med de kaijserlige.

29
Memorialet om militiens contentement ähr fuller kommit ad dictaturam.
30
Men Mentziske directorium hafver ännu inthet proponerat derom. Här ähr
31
altså stilla och tyst.

32
Greff Servient kom den 24 huius [ 24. August/3. September] hijt att gifva oss
33
part om sijn negotiation i Haag

39
Vgl. Dickmann S. 440–442; Nég. secr. IV S. 106–112, 210–214, 215–218, 303f.,
40
306–308, 314–316, 316–319, 320, 320f., 321–323, 327–332, 372f.
och tillståndet i Munster, jembväl att tala
34
och rådleggia med oss hvad som nu vid närvarande beskaffenhet af sakerne
35
vore till att giöra. Vij förnummo af hans taal och åthäffvor att han intet
36
synnerlig var til fridz med Staten i de Unierade Provincierne. Han hade der
37
funnit för sig store difficulteter. Enkannerlig hade Spanierne och de som

[p. 565] [scan. 621]


1
spelte för det partijet gjordt gemene man een så stor huug till frijden att
2
de nappast kunde skönia och döma om conditionernes beskaffenhet och
3
statens egentlige interesse. Halland gouvernerade de andre provincierne,
4
Amsterdam regerede Halland, borgmester Bicher

35
Bicker, Andries; Heer van Engelenburg: * Amsterdam, † 1652 Amsterdam; 1616 Stadtrat
36
1620 Schöffe, 1627 Bürgermeister in Amsterdam. Vgl. Aa I S. 159.
rådde mest i Amsterdam
5
och hans hustro med honom. När han hade dem repraesenterat icke allenast
6
att de i kraftt af ingångne tractater, uthan och för sitt interresse inthet kunde
7
så plötzligen och uthan deras för ögonen stående sk [el] sig separera från
8
Franckrijke, hafva de här och där svarat det de inthet rådde före att Spa-
9
nierne bödo sig till. Omsijder haf:r han lichväl kommit till ända med garan-
10
tietractaten

37
Puncta guarantiae inter coronam Franciae et dominos status Generales Hagae Comitis
38
in consilio lecta et domino Servien communicata die 2. Iulii anno 1647 ( Nég. secr. IV
39
S. 372f.).
. Och emedan han hade förnummit af Chanut det E. K. M:tt
11
skulle hafva adpraehenderat den 5:te punchten i be:te tractat, som vore
12
deri något försatt och tillåtet, hvilket i framtijden skulle kunna stöta begge
13
chronornes intelligence, vore han deröfver något ångse och nu kommen
14
att underrätte oss derom. Det moste han bestå att den Staten, och enkanner-
15
lig de provincier som trafiquera i Östersjön, ähre jaloux öfver chronan
16
Sverige och före fördenskull effter det folckes art som offtast sijne discurser
17
derom. I synnerhet snedde de ögonen och see sur på 1) den oeconomien
18
som E. K. M:tt skall derhemma hafva anstält med skepz timbrage, 2) att
19
E. K. M:tt förmedelst denna tractaten bekommer Pomeren, Wissmar och
20
Brehmen och tullerne i Pomerske och Mechelnburgische hambnarne,
21
〈nä〉standes sig uth med uthloppen af de tre hufvdströmmerne Oderen,
22
Elfven och Wesern, 3) att E. K. M:tz undersåter ähre tullfrij i Sundhet och
23
blifva intet så, som de fremmande i Sverige, graverade med licenten. Der-
24
uthaf de Svenske slåå sig meer och meer på commerciene och begynna här
25
och där taga vinsten uhr henderne på de Hollendske. Och effter trafiquen
26
vore anima Uniti Belgii, så kunde man lätteligen tänckia huru det dem
27
lijkade. I synnerhet hade Hensestäderne een agent der i Haag, hvilken var
28
chronorne, och i synnerhet Sverige, myckit emot, och lågo een och annan i
29
öronen med vidrige discurser och impressioner. Det kunde intet vara uhr
30
vägen om man hjelpte honom sin kos eller ifrån den charge; ehvad då een
31
eller annan snakade om Sverige, så hade han lichväl intet förnummit att de
32
skole hafva något fiendtligit före. Så lenge man tracterer dem, som nu skeer,
33
och man gar realmente med dem om tychte han att de skulle hålla sig i hu-
34
den. Den 5:te puncten i garantien

40
Art. 5 lautet: Conventum quoque est ut tractatus pro mutua scilicet guarantia hic Hagae
41
concludendus non vim ullam aut robur habeat, antequam pax inter Galliam et Hispaniam
42
Monasterii conclusa et subsignata sit.

43
Dieser Artikel kann jedoch kaum Anlaß zu der schwedischen Reaktion gegeben haben; möglicher-
44
weise
ist Art. 3 gemeint: Rex Galliarum nemini suorum confoederatorum contra Unitas
45
Belgii Provincias assistet nec vice versa Domini Status contra Galliam.
var effter deres föregifvande ansedder på

[p. 566] [scan. 622]


1
Portugal. Det Brasiliske väsendet och Portugals procedere låg dem då i
2
sinnet. Legatus Portugalliae

39
Gemeint ist möglicherweise der portugiesische Resident in Osnabrück Christoforo Suarez de Abrey;
40
infrage kämen sonst die portugiesischen Gesandten in Münster, Francisco d’Andrade Leitão oder
41
Luiz Pereira de Castro.
hafver fuller gjordt sin flijt att endskylla sin
3
herre och betaga den misstanckan, som hade Portugal itändt och fomenterat
4
Bresiliske Portugisernes oproor, anbjudandes sin herres och konnungz

42
Johann IV., Kg. von Portugal: * 18. 3. 1604, † 6. 11. 1656, Kg. 1640. Vgl. Isenburg II T. 55.

5
mediation och att han, ambassadeuren, ville föllja med till Brasilien att
6
förlijka och stilla denna saken, hvilket förslag en part hafva känndt vara
7
godt och stått derpå att det måtte accepteres; andre förkasta det och slijke
8
medel som tjäna till förlijkning, seendes dee heller att de få dermed ett nytt
9
krijg och legenhet at sökia sitt particularinteresse. Derpå skole de hafva
10
sedt och syfftat med sin praecaution i garantien, hvilket han bad vij ville
11
behörligen refererer och derhoos på hans vägner i underdånighet E. K
12
M:tt försäkra det han, vettandes hvad begge våre nådigste princ[i]palers
13
förbund fordrer och importerar, jembväl och med ödmjukeste ährevyrdning
14
erkennandes den synnerlige gunst och nåde, som E. K. M:tt vore honom
15
bevågen med uthi alle förefallande occasioner, vill och skall trachte effter
16
att giöra det som tjänar till att conservera den intelligence och vänskap som
17
ähr emillan hans herre och E. K. M:tt, förhoppandes att E. K. M:tt dermed
18
skall förorsakas till att continuera sin kongl. favor emot honom.

19
Hvad tillståndet i Munster anlangar, sade hann att de där efven som vij här
20
hade hållet stilla och hvarken med de käijserlige eller Spanniske något
21
synnerliget hafft före sedan grefven af Trautmansdorff förreste. De Unie-
22
rade Provinciernes vanckelmodighet och derpå fölgde lille förandring i
23
Nederland och Catalonien, enkannerlig Weijmeriske armeens revolte

43
Vgl. [Nr. 273] , [303] .
haf-
24
ver gifvit Spanien mood och occasion icke allenast att stussa i sin tractat,
25
uthan och att holla dem kaijserlige tillbakar, brukandes Jesuiterne till
26
värcktyg att skrija och strijda emot tractatum gravaminum, som vore
27
Ecclesiae Romanae interesse deri förfordelat och att Franckrijke jempte
28
chronan Sverige intet annat sökte ähn befordra de protesterades desideria.
29
Vid så fatta saker, der duc de Longeville intet såg sig stort skulle här kunne
30
giöra, uthan för tractatens skuld få reesa bort, resolverade han till att postera
31
till hofvet, efftersom han och hafver i Munster och her hoos oss genom
32
skrifvelsse tagit afskeed. Mediatores och de först ankombne Hollendiske
33
plenipotentiarii hafva det afrådt och desse lofvat att deres colleger skulle
34
innan få dagar komma, varandes sinnade att giöra något gott till saken. I
35
den hopningen hafver duc de Longeville bytt sitt råådt och blifven nu qvar.
36
Fuller troor han, Servient, att Gen:lstaternes plenipot:ii skole med macht
37
och alfver falla på värket och vela det poussera till slutet. Men såsom
38
sakerne hafver sig nu på een tijd i månge måtto ändrat och de Spagniske

[p. 567] [scan. 623]


1
fattat andre tanckar, altså syntes honom vara lijkt att de som deri hafva att
2
säga skole få giöra med saken. På Franckrijkes sijda mente han vara alt
3
färdigt, ehuruväl vij observerade att the hafva ingen lithen regard på revol-
4
ten i Neapolis

42
Vgl. Dickmann S. 119; Stolpe S. 283.
och skulle gierna see att hon tendes meer uthi. Franckrijke
5
hafver inthet ähn offenteligen tagit sig den oproriske an eller skickat dem
6
något hjelp, skall lichväl under handen fomentera deras opsåt och hålla
7
secoursen färdig, till des Neapolitanerne ähre väl råkade ihoop och ingen
8
hopning meehr förhanden att bringa dem från hvarandre. Dereffter lära de
9
taga sitt mått. Ehvad Gen. Staternes plenipot:ii nu varde giörandes, så
10
trodde han lichväl intet att de skulle giöra sitt värck à part och uthan Franck-
11
rijke, effter det ville falla dem betenckeligit att afdancka sitt folck och läggia
12
bort vapnen så länge två så mechtige naboer stodo i krijg, varandes uth-
13
gången oviss och der[as] stat då intet meera så considerabel. Skulle den ene
14
eller andre få öfverhanden och Gen. Staterne måtte hafva något obytt med
15
demsamme, skulle praetexterne inthet feeles.

16
Den Tyske tractaten med dem käijserlige syntes honom dependera och
17
hängia af grefven af Trautmansdorffz relation. Hispani hafva uthi grefvens
18
frånvoro fått mehra macht vid käijserlige hoffvet och på een tijd gouverne-
19
rat Käijsarens consilia effter sitt interesse. Och såsom Spanierne och Jesui-
20
terne hafva begynt detta krijget, Spanien med Mantua

43
Vgl. Steinberg S. 59–61.
och Jesuiterne
21
värkat uth Käijsarens edict

44
Gemeint ist wohl das Restitutionsedikt vom 6. 3. 1629.
, altså och effter det hafver på een tijd, enkanner-
22
lig Jesuiternes dessein med bonis ecclesiasticis intet lyckatz, uthan the
23
mest see dem blifve traverserade här och där, men att nu någon lijten fortun
24
syntes ville blidka till att reparera dem ige[n], ty hafva Jesuiterne på alle
25
sätt, så med skrijffter som offentlige predikan, illa uttydt greffven af Traut-
26
mansdorffz procedere, helst in tractatu gravaminum. De hafva och fått
27
biskop Frantz Wilhelm till hjelp, hvilken, effter han intet fick här i stifftet
28
fahra fram som han ville och vrijda praeliminarslutet effter sin intention
29
och nytta, uthan för de hostiliteter han här och där begick emot E. K. M:ttz
30
krigzstat blef fiendtligen angripen och miste Wiedenbruch och Forstenou,
31
hafver derföre det repraesenterat nuntio och dem andere catholiske, som
32
skedde det alt in odium et extirpationem religionis catholicae; hafver för-
33
mått honom, nuntium, och alle andre catholiske att graveligen see på the
34
käijserliges handlinger och disposition med de andelige godzen, förmåendes
35
genom Jesuiterne Käijsarens, Bavari och Coloniensis skrifftfäder att liggia
36
sijne herrar i örorne och movera deras samvet till att föreena och samman-
37
föra sin macht emot E. K. M:tt och de som det partijet föllja. Nu vore
38
catholici status i full deliberation uthi Munster öfver tractatu gravaminum.
39
Som han hörde, så disputerade de icke allenast de härtill moverade fyre
40
saker, uthan de sökia och grufla effter meer och fast altsammans. Franckrijke
41
hafver gierna sedt att offtabe:te gravamina och deraf fölljande missförstånd

[p. 568] [scan. 624]


1
emillan ständerne hade kunnat componeres. Men inthet hade de velat be-
2
fatta sig dermed, uthan låtit den förlijkningen komma på stendernes in-
3
bördes handel. Och effter stenderne af begge religionerne, befinnandes att
4
deres negotiation gick trögt och hade sijne difficulteter, hafva opdragit, the
5
catholiske them käijserlige och de protesterade oss, att tractera den saken
6
och vij på begge sijdor deri avancerade, hafva de, plenipotentiarii Gallici,
7
till att intet få nampn som föllo de sin religion bij och gjorde de protesterade,
8
såsom Franckrijkes bästa affectionerade, emot, declinerat den tractaten och
9
intet velat hafva dermed att giöra, låtandes alt som slötes till sin ort och sitt
10
värde. Hispani hade fuller gjordt detsamma, om de icke hade för någre
11
mån[ader] fått högre mood och till att fortsettia sin intention hade behöfft
12
een skeenbar och ljuss praetext. Det stodo nu derhän hvad de kunde effec-
13
tuera. Effter de intet ville fort, så moste man fuller deruthi lembna dem sin
14
villja och tijden. Men det ville och vara af nöden att chronorne låto deremot
15
see sin resolution att bjude den hufvdet. Han vore hijt kommin att höra och
16
taga vårt råd i detta fallet. Hans gich deruth på 1) att vij nu som för och,
17
om möijeligit vore, ähndå meere, fast det och såmpt vore ad apparentiam,
18
skulle komma ihop att tesmognera och hålla een god correspondence,
19
unierandes våre consilia ad propositum nobis scopum och gåendes uthi alt
20
d’un commun concert, på det at fienden icke må genom någon vår antingen
21
inbördes oblijde miner eller missförstånd fatta meere mod och giöra sig
22
hop om någon separation, som man seer vara skedt med de Unierade Pro-
23
vinciers comportement emot Franckrijke. Det giör fienden i hjertat ondt
24
och ähr ett under för verden, ja somblige våre venner ähre jaloux deröfver,
25
att desse två chronorne stå så bestendigt tillsammans. Franckrijke hafver
26
stort intresse deri att de protesterande blifve hålne i god houmeur och att
27
deres affection conserveras. Nu förnimma de att den ena förloras här, den
28
andre där, mäst af vijdrige impressioner, som söckte Franckrijke intet deras
29
bästa, der lichväl förrige tijder och vij nu skola kunna vitna det deras, de
30
protesterandes, subsistence hafver hafft een stoor stöd af Franckrijke. Effter
31
de intet komma så åth att öppa sitt hjerta för de protesterande och vij
32
förmåtte myckit hoos dem, så försågo de sig till oss att vij som allierade et
33
consiliorum consequi gjorde deri bonorum amicorum officia. Derhoos och
34
hvad de catholiske vidkommer, kunde vij neppeligen tänckia och troo huru
35
Spanierne och des partij måla uth dem Frantzöske enkannerlig att R. K.
36
M:ttz officerar och commendanter tractera de catholiske altför hårdt. De
37
begierte intet meera att de ville låta dem vederfahras hvad alliancen förmår
38
och altså see på Franckrijkes respect och honneur.

39
Sedan och till 2), effter vederparten intet hafver alfvar till att sluta uthan
40
trainera värket, så var af nöden att chronorne intet låto något feela till att
41
fulföllja sin dessein och giöra fienden afbrech med vappnen. Såsom de på
42
sin sijda moste beklaga att den dess〈eug〉 Franckrijke hafver hafft att allena
43
på 2 månader bruke den armee som Thourenne commenderar uthi Luxen-
44
burg hafver misslykat, altså hade de orsak att frögda sig det E. K. M:ttz

[p. 569] [scan. 625]


1
krigzstat hafver imedlertijd stått och står ähn oprätt. Skulle vij i denna höst
2
intet komma till fredzslutet, lofvade han att Franckrijke ville i vinter be:te
3
armee på besta sättet låta stärkia och sedan holla och bruka henne her uthe
4
i Tyskland.

5
Derhoos och till det 3) tychte han att man på alle gjörlige sätt skulle tillsee
6
att man icke allenast conserverade våre venner och dem som vij hafve dragit
7
ifrån Käijsarens partij, såsom Churbeyern, uthan att man arbetade på att
8
vinna flere bland andre att Churcöln måtte kunna drages tillbaker, besväran-
9
des sig öfver landtgrev:n, att H. F. N:de intet hafver i tijd skickat in sin
10
ratification och velat förstå till ett vist quantum med contributioner i Chur-
11
cölns land. De Churbeyerske gesandterne i Paris och Mönster ville försäkra
12
Frankrijke om sijn herres beständigheet. Och emedan Käijsaren söker på
13
alla vägar att vinnan till sig igen och, om det intet skulle skee, då uthan all
14
tvifjvel lärer fahra fort med sijne nu för een tijd uthbrustne consilia, så hafver
15
Bavarus till sin säkerhet och tryggare correspondence med chronorne
16
förslaget och begiärat 1) beholla sijne garnisoner i de Würtembergiske
17
platzerne, sammaledes och 2) i Ausburg och 3) att honom måtte assigneres
18
vijdere quarteer. Hoffvet i Paris skall hafve remitterat then saken till Mün-
19
ster och han, Servient, och fördenskul hijt öfver kommin. Samma förslag
20
gaff han oss skrifftelig och finnes nu under lit. A. Det ytersta och 4) af hans
21
förslag och råd var att vij emedlertijd och altijd måtte vara färdige och
22
ingen occasion låta fara, som oss på både sijder kan praesenteras till een
23
ährlig och universal frijd.

24
Vij gofvo honom näst een tackseijelsse för hans omak att reesa hijt och
25
denne hans recite till svar på hans förslag: det vij i förleden månader hafva
26
märckt och observerat att Spanien hafver vridit vår tractat uhr laget och
27
lämpat honom effter sitt interesse. Man förmärker och att Jesuiterne hafva
28
gjordt sitt dertill, såsom de der inthet synnerligit gott pläge stiffta. Vij vijste
29
icke rätt väl hvad vij skulle seija om Trautmansdorff; fuller hafver han här
30
gjordt god mine, bekymbrat sig om frijden och fördenskul vunnit mäste
31
evangeliskes gemüther. Men effter han inthet hafver i tijd communicerat
32
de catholiske hvad han bevilljade i det ena och andre gravamine, uthan
33
skjöt det op till yterste stunden, lembnandes dem catholiske occasion att
34
besvära sig öfver een slijk nullitet, så troo mången att det ähr skedt antingen
35
effter de käijserliges vane att gå imperiose eller och fastmeer〈a〉 consciis
36
catholicis, men lichväl under handen, att de nu kunne hafva praetext, catho-
37
lici att contradicera och caesareani att stussa och för deras skull continuera
38
krijget. Ehvad resolution som då må föllja ifrån käijserlige hoffvet effter
39
Trautmansdorffz relation, så ähr bäst och säkrest att man ähr på både sijdor
40
ferdig. Vij kunne intet annars ähn gilla hans, greff Servientz, förslag. Till
41
det första och andra hade vij intet synnerligit att säija. Vij på vår sijda ville
42
så hereffter som härtill giöra hvad E. K. M:tz nådigste ordre, alliance och
43
een förtrolig correspondence fordrer. Feltmarskalcken her Wrangel prae-
44
sterer och alt det som af honom kan desidereres. Vij förebode att han ville

[p. 570] [scan. 626]


1
med sijne colleger alt effter sin art och beskaffenhet repraesentera till hoffvet
2
och så laga att Franckrijke giör sitt till med vapnen. Hvad Churbeyern
3
vidkommer och hans desideria, vore vij fuller eense med honom att con-
4
servera Beyern i det stånd han nu ähr kommin uthi, efftersom vij, så myckit
5
vår commission vidkommer, hafve för någon tijd sedan ingåt och bevilljat i
6
den Pfaltziske saken hvad Franckrijke hafver förslagit och begiärat. Detta
7
som nu föreslås ähr uthom vår commission och ett accessorium af den
8
Ulmiske tractaten, som feltmarskalken hafver fördt. Om Franckrijke hade
9
nu såväl som då, när tractaten slötz i Ulm, sijn armee i Tyskland, skulle
10
Churbeyern intet stå på desse postulata. Vij kunde intet annars ähn skrifva
11
och referera den saken till feltmarskal:n, hvarmed han var til fridz. Hvad
12
vij både om de Weijmerske rytterne och denne sak hafve låtit afgå till felt-
13
marschl., det finnes under lit. B.

14
Servient, förnimmandes att alle Hollendske gesandterne vore kombne till
15
Münster, reste den 28 huius [ 28. August/7. September] herifrån.

16
Hvad den Würtembergiske och evangeliske borgerskapetz i Auspurgz
17
deputerade

47
Georg Wagner, Stadtkämmerer von Esslingen; vgl. APW [ III D 1 S. 361] .
hafve slagit före, hvar om sijne principalers interesse, om
18
Beyern skulle något bevilljes, det vijser C och D. Hvad vij och hafve om
19
hufvudarmeen och Lamboys marche neder ått Ostfrissland, ähr alt under
20
lit. E.


21
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [ 7]:


22
A: 283–283’ Bayrische Forderungen

23
B: 284 287 Johan Oxenstierna und Salvius an C. G. Wrangel. Osnabrück 1647 August 28/
24
September 7

25
C: 288–288’ Memorial der württembergischen an die schwedischen Gesandten (betr. evacuation
26
der fürstlich Würtembergischen vestungen). Osnabrück 1647 August 28/September 7

27
D: 289 [G. Wagner, Stadtkämmerer von Esslingen mit Mandat für Esslingen, Reutlingen, Nörd-
28
lingen, Schwäbisch Hall – und evangelische Einwohnerschaft von Augsburg – an die schwedischen
29
Gesandten. o. O., o. D.]

30
290 Avise

31
291–291’ Lamboy an Wartenberg. Emsdetten 1647 September 3

32
292–292’ Lamboy an Gf. Nassau. Emsdetten 1647 September 3

33
293 Geleen an Gf. Nassau. Gießen 1647 August 30

34
294 Schreiben Christian Österlings. o. O., o. D.

35
294’ Schreiben Christian Österlings. Fürstenau 1647 August 26/September 5

36
295 Avise

37
296–296’ Lamboy an Kf. Ferdinand von Köln. Emsdetten 1647 September 3

38
297 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nrnberg 1647 August 17/27

39
298 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. Nürnberg 1647 August 20/30

40
299 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nürnberg] 1647 August 13/23

41
300–300’ Conclusum des Osnabrücker Fürstenrates. 1647 August 17/27

42
301–302 Avise

43
303–307 Berichte aus Osnabrück vom 9./19. und 12./22. August

44
308–309 Avise

45
310; 348 Stadtpfleger und Geheimräte zu Augsburg an Bürgermeister und Rat zu Lindau.
46
Augsburg 1647 Juli 25

[p. 571] [scan. 627]


1
310–310’; 348–348’ Bürgermeister und Rat von Lindau an Stadtpfleger und Geheimräte zu
2
Augsburg. Lindau 1647 Juli 26

3
311–311’ Avise

4
312–313 Schreiben Ks. Ferdinands III. Klattau 1647 Juli 12

5
314–314’ Wolff Haffner an den Ritterort Altmühl. Weißenburg 1647 Juli 26

6
315–316’ Avise

7
316’ Trauttmansdorff an den Kaiser. Münster 1647 Juli 12

8
317 Schreiben J. Mulmanns. Münster 1647 Juli 12

9
318–319 Schreiben Wolff Haffners. Weißenburg 1647 Juli 21

10
320 Avise

11
320’ Schreiben des Oberstleutnant v. Habsperg. Waldsassen 1647 Juli 20/30

12
321–324 Avise

13
325 C. G. Wrangel an Axel Lillie. Feldlager bei Eger 1647 August 2/12

14
326–326’ Avise

15
327–327’ Billerbeck an G. Keller [Ausfertigung].K[öln] 1647 September 1

16
328–331 Avise

17
332 Trauttmansdorff an Gf. Nassau. Pilsen 1647 August 23

18
333–334’ Avise

19
335–338 C. G. Wrangel an Axel Lillie, mit Liste der Gefallenen und Verwundeten vom
20
12./22. August. Feldlager [bei Eger] 1647 August 14/24

21
339–357 Avise

22
358 Hiltebrandt an Wolffrath ( mit Avisen) [ Ausfertigung] .N[ ürnberg] 1647 August 17/27

23
359–365’ Avise

Dokumente