Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
168. [Johan Oxenstierna und Salvius] an Rosenhane Osnabrück 1647 März 11/21

27
–/ 168 /–

28

[Johan Oxenstierna und Salvius] an Rosenhane


29
Osnabrück 1647 März 11/21

30
Kopie: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 427–427’ = Beilage A zu Nr. 173.
31
Konzept: J. Ox. Slg. A: II, E 921 ( hiernach ist der Absender allein J. Oxenstierna ).

[p. 338] [scan. 394]


1
Schwedische Satisfaktion: Haltung Mecklenburgs. Äquivalent für Braunschweig-Lüneburg und
2
Adm. Friedrich. Hessen-Kassel. Satisfaktio militum. Bayrische Unterstützung bei gravamina
3
abhängig von schwedischer Haltung in Pfalzfrage. Autonomia subditorum in den Erblanden.

4
Vij sände Biörnklou i går till de käijserlige och låto påminna om the punch-
5
terne som hängia af satisfactionen och ähn ähre ogjorde, såsom 1) att fråga
6
om the käijserlige hade något svar ifrån hertigen of Mechelborg? Tijden
7
lijder, och vij ville gierna vara visse om then saken.

8
De låddes undra hvarföre hvarken skrifft- eller muntelig svar brachtes till-
9
bakar , aldenstund det lichväl vore långe sedan Käyser reste herifrån. Så
10
snart the finge något, ville de meddela oss ehvadh det och vore.

11
2) Att de ville förklara sig emot de Brunssvijk- Lunaeborgiske på den
12
skrifft som desse hade ingifvit at erhålla vederlag för det deras härskap
13
mister. Öffver den saken ville de, caesareani, med oss communicera.

14
3) Att de käijserlige ville i lijka måtto förklara sig emot konungen af Danne –
15
m:ks sons, hertig Friderici, gesandter, effter han och haffver sökt om
16
vedergelning.

17
Derpå svarades att man måtte honom, Rynkinch

43
Reinkingk.
, afferda medh ett höff-
18
liget afsked. Hans herre bleffve snart konung och finge altså meer för
19
mindre.

20
4) Att de för alle andre saker ville svara och uthlåta sig fulkomligen och
21
enteligen i lantgreffvinnan Furstl. Nådes satisfaction och det öfrige som
22
högtb:e H. F. N:de anginge.

23
Caesareani haffva svarat at den saken kunde stå till des punctus gravaminum
24
och causa Palatina vore richtige. Gravamina anginge hela imperium och
25
importerade mora. Sverige ville inthet förlåta Hesse-Cassel och eij heller
26
Käijsaren lantgraff Georgen. Man kunde effteråth använda all flijt at slute
27
then tvisten och förnöija landtgreffvinnen. Landtgraff Georgen ville inthet
28
fram med måget [någet] vijdere förähn han seer om här är hopning om
29
friden.

30
Biörnklou invände det vij fuller vore nu färdige med vårt svar in puncto
31
gravaminum och kunde det, fast det vore på den stunden, utgiffva för-
32
modelig uthi angenämme och gode terminis, men effter man haffver behagat
33
begynna tractaten af satisfactionen och deri procederat methodice alt härtill,
34
inthet blandandes det ena ihop med det andra, så ville det och i denna saken
35
sig bäst skicka at hvad som hörer till punctum satisfactionis, bleffve ihop
36
och får hvart effter annat sin fullkomlighet, efftersom han, Biörnklou, them
37
keijserl. therhos uttryckeligen sade det vij för den orsaken nu stodo stilla,
38
väntandes de käijserl. resolution och fulkomlige slut i den Hessiske saken.

39
De måtte man inthet giöra sin hopning af någon söndring i denna punch-
40
ten , uthan fastmeera befodre värket med sin resolution, det vari munt- eller
41
skriffteligh. Landtgreff Georgen kunde ju med conditioner och vilkor, som
42
med tractatens olyckelige uthslag ginge sönder, sig nu uthlåta och altså

[p. 339] [scan. 395]


1
på sin sijda befordra värket. Omsijder svarades at de ville saken efftertänkia
2
och komma med oss till taals.

3
Ytterst och till det 5) påmintes at de ville sig förklara öfver soldatesquens
4
contentement.

5
De begiärte deremot vij ville giöra förslag.

6
I de terminis stå vij med de käijserlige.

7
Evangelici rådde att vij, förähn vij svarade de käijserl. in puncto gravami-
8
num måtte tala med de Beyerske, styrkiandes dem till att hjelpa under med
9
oss hoos de käijserlige. Det ähr och skedt. Män man finner hoos de Beyerske
10
ingen inclination dertill. De låddes lichväl ville något giöra, om de man
11
först kunde få vår declaration in causa Palatina, huruvijda man å K. M.
12
sijda deri ville och kunde favorizera Beyern. När de det hade, ville de sända
13
een expresse courir till Wasserburg och innan kortt förskaffa svar.

14
De säija det de käijserl. blifva styfft emot autonomia subditorum i erff-
15
länderne . De hålla och lijkasom för medh biskop Frantz Wilhelm at han
16
måtte få detta stifftet igen, skjutandes sig in på d’Avaux at han tröster och
17
gifver dem så i detta, som det förre om exclusione nostrae religionis uhr
18
erffländerne, all god hopning.

Dokumente