Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
149. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Februar 22/März 4

21
–/ 149/ [170]

22

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


23
Osnabrück 1647 Februar 22/März 4

36
Vgl. Odhner S. 224.

24
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 259–265’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
25
März 11/21.

26
[1] Gravamina. [2] Causa Hassiaca. [3] Causa Palatina und französische Bayernpolitik; ableh-
27
nende Haltung Schwedens gegenüber Bayern; kursächsische und kaiserliche Haltung in der Pfalzfrage.
28
[4] Aquivalentproblematik: Braunschweig-Lüneburg; Mecklenburg; Administrator Friedrich.

29
Ständernes inbördes besvär och gravamina sampt caussae Hassiaca et Pala-
30
tina äre nu som mäst under händerne och tractaten.

31
[ 1] Evangelici status, hafvandes i förledne veeku öfverlagt thet keijsl:e
32
opsattet in puncto gravaminum , som och sändes för een bijlago medh
33
vårt sidste underdånigste breeff af den 15 huius [ 15./25. Februar], skola nu
34
i thet närmaste vara färdige medh sitt sentiment.

[p. 298] [scan. 354]


1
[ 2] I näst förledne novembri, när vij vore i Munster, lefvererade vij jämpte
2
een skrifft i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction och een annan på landt-
3
grefvinnans vägnar , som fuller då skickades inn, men sändes lickväll nu
4
härhoos under lit. A. Vij hafva som oftast fordrat svar therpå, men inthet
5
kunnat få något förän nu, sedan Eders Kgl:e Maij:tts satisfactionspuncht
6
kom till ändskap.

7
Thet som här finnes under lit. B och angår then Marpurgiske saken, sände
8
caesareani till d’Avaux och något therefter och een copia till oss

36
Vgl. Caesareanorum legatorum responsio ad legatorum Hasso-Cassellanorum postulata,
37
in specie quoad successionem Marburgensem d. d. 18./8. Februar 1647 ( Meiern IV
S. 422f. ).
. Vij, be-
9
finnandes at thet inthet var fullkomligit svar på then skrifft vij låthe them
10
keijsl:e få uthi Munster, påminte strax och urgerade at the måtte svara oss
11
på alla punchter, hvilket the och gjorde effter then tenor som copian under
12
lit. C

39
Vgl. Legatorum Caesareanorum declaratio erga legationem Suecicam ad eius propo-
40
sitionem, 17. Novembris anno 1646 exhibitam in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae
41
( Meiern IV S. 424f. ).
innehåller.

13
Darmstadini besökte oss therefter, ställandes sigh som vore the inthet till
14
fridz medh the keijsl:es förslag uthi then Marpurgiske saken.

15
The Chursachssiske vore och hoos oss at recommendera landtgreef Georgs
16
interesse till thet bästa.

17
Cassellani satte imedlertijdh op sine tanckar öfver bägge papeerne och
18
lefvererade them åt oss och d’Avaux then 20 huius [ 20. Februar/2. März],
19
då vij och oss emellan strax läste them genom och påminte hvadh oss
20
tyckte vara lijkt. Effter the keijsl:e föra in i sitt svar thesse orden, confessio
21
nova, och något annat som the Casselske stöta sigh på, så ville the Casselske
22
strax i begynnelssen på then skrifften, som vij skulle andtvarda åt them
23
keijsl:e, refuterat, föregifvandes at thet var the Darmstädiskes picquanterij
24
som lände icke allenast them uthan andre theras religionsförvanter till
25
praejuditz.

26
När vij remonstrerade at thet var betänckeligit först för them att mängia
27
in blandh then saken the nu hade för händer een slijk onöd- och otijdigt
28
ressentiment, sedan och för oss at extradera skrifften så infattat till the
29
keijsl:e, bode the at vij måtte tillåta, det Biornklou, när han i vårt nampn
30
gofve öfver theras opsatte och af oss gillade svar, tillijka måtte på theras,
31
the Casselskes, vägnar insinuera itt memorial, theri the för sigh beröra the
32
orden som the förmeena vara them praejudicerlige, hvilket vij tilläte och
33
sände Biornklou i går till the keijsl:e med alle tree papeeren, som nu finnes
34
härhoos under lit. D, E, F

42
Vgl. Responsum confoederatarum coronarum legatorum ad declarationem Caesarea-
43
norum in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae ( Meiern IV S. 427–429 ); Responsio
44
legatorum Hasso-Cassellanorum ad declarationem Caesareanorum ( Meiern IV S. 426f. ).
.

[p. 299] [scan. 355]


1
D’Avaux, hafvandes betänckiande at tala för landtgrefvinnan i satisfactionen
2
af the andelige godssen, tog på sigh at skicka till them keijsl:e allenast thet
3
eena, som är literera under E och innehåller the Casselskes svar i then
4
Marpurgiske saken, hvilken han vill drifva. Thermedh vij och äre till fridz,
5
kunnandes på thet sättet vij bättre slippa the Darmstadiske.

6
[ 3] Om caussa Palatina förmälte vij något i nästförgångne breef

43
Vgl. [Nr. 142] .
, een-
7
kannerlig hvadh the keijsl:e theri hade opsatt och hvadh tankar d’Avaux
8
hade om then sakens composition sampt deputa orum Palatini skrifftelige
9
svar, som ändå inthet var fulkomligen inrättat, uthan allenast uthkastat till
10
at vijsas oss. Vij läte och d’Avaux see thetsamma och försökte at disponera
11
honom till at arbeeta medh oss in favorem Palatini, eller och åtminstone at
12
han ville connivera och inthet läggia sigh emot oss i een så billigh och
13
christeligh saak, ther man täncker at hjelpa een spolierat och fördrifven
14
printz till sine landh och iura igen.

15
Han svarade therpå dät Frankrijke, hafvandes ifrå begynnelssen improberat
16
Friderici Palatini actioner, inthet kunde nu förmedelss sitt patrocinio gilla
17
thetsamma. Palatinus Carolus Ludovicus hade inthet gjordt publico till goda
18
eller något meriterat af Frankrijke. Gallia hade inthet för hans fagra ögon
19
och restitution skuldh låtit uthöösa sine thesauros och thertill våga sine
20
undersåters och månge tapre mäns lijff och blodh. Thet vore i Frankrijke
21
nu thertill kommit at the inthet kunde längre uthärda. Clerus, som i thetta
22
kriget hafver märkeligen contribuerat och än skjuter thertill hvadh möije-
23
ligit är, förnimmandes at the sådant hafva spenderat på Palatini restitution,
24
skulle icke allenast häreffter draga sigh undan, uthan och förorsaka oproor
25
och allehanda villevalla, strödiandes uth blandh gemeene man och them
26
som till oroo äre benägne thet theras blodh och landssens märg användes
27
till at förföllja domum Bavaricam, som altidh hafver varit och än är the
28
catholiskes stöd här i Tysklandh, ländandes thet altsamman till totalem
29
extirpationem religionis catholicae. Legatio Gallica hade försökt och ville oss
30
försäkra at Bavarus hafver gjordt the bäst och märkligaste officia till chro-
31
nornes satisfaction, för hvilken skuldh Gallia funne sigh obligeradt och
32
ville hoppas at vij skulle inclinera till at befordra Bavari interesse igen.
33
Han, Bavarus, vore benägen at träda i närmare förståndh medh chronan
34
Sverige, hafvandes nu seedt huru starkt och beständigt chronorne hafva
35
coopererat och förmedelss samma samdrächtigheet med vapn och rådh
36
bracht huus Österrijke på kneken. Status Bavari vore så lägen at han inthet
37
kunde länge och förtroligen correspondera medh huus Österrijke; och för-
38
thenskuldh höllo Frankrijke för rådhsampt at man understödde honom och
39
fattarn i thet postur at han kunde contrecarrera Austriacos. I regard af alt
40
thetta hade Gallia engagerat sigh mehr och mehr med Beyern, så at the nu
41
tänckte main eneran vidh churfurstl:e digniteten, såssom han then nu be-
42
sitter. Palatinus och hans huus blefve, såframpt han rätt ville betrachtat

[p. 300] [scan. 356]


1
hvadh han förmedelss chronornes vapn nu recupererar, them allierade everl-
2
deligen till tacksamheet obligerat.

3
Vij replicerade theremot och stälte till sin ohrt the skääl som Frankrijke
4
må hafva hafft att gilla eller ogilla kongens aff Behmen actioner. Hans son,
5
churfursten Carll Ludwich, hade icke häller för sin person så stoort meriterat
6
af Eder Kongl:e Maij:tt. Att Eders Kongl:e Maij:tt lickväll tager sigh an
7
hans interesse och hafver tillijka medh Frankrijke i praeliminartractaten låtit
8
arbeta på leijgderne

35
Vgl. Preliminärfördrag mellan drottningen af Sverge samt den romerske kejsaren och konungen
36
af Spanien rörande allmän fredsunderhandling i Osnabrück och Münster. Hamburg 1641 Dezem-
37
ber
15/25 (ST V 2 S. 501–504). Auf S. 503 heißt es: Et quidem ad congressum Osna-
38
brugensem ex parte Augustissimi Imperatoris tradantur sequentes salui conductus.
39
Primo, pro Reginae, Regnique Sueciae Plenipotentiariis. Secundo, pro Residente Gallico.
40
Tertio, pro Domo Palatina …

41
Am selben Tag wurde ein entsprechender Präliminarvertrag zwischen dem Kaiser sowie Spanien
42
und Frankreich geschlossen ( ST V 2 S. 506).
och sedan icke allenast invitera honom hijt, uthan och
9
offenteligen proponera om hans plenaria restitutione, thet kommer förnäm-
10
ligen af thet interesset som vicini reges et respublicae hafva in aequilibrio
11
imperii och reductionen af Romerske rijkssens staat, som then var förän
12
huus Österrijke och dess tilhjelpare Beyern förde thet Behmiske kriget hijt
13
in i Tysklandh, allenast at förmedelss opsökte praetexter bahna sigh vägen
14
till at sönder rijfva harmoniam imperii och stiffta här een absolutum domi-
15
natum, först Tysklandh till een oundvijkelig servitut och alle angräntzande
16
naboer till förfång och skada. Thenne the keijsl:es och Ligans dessein
17
hafver förnämligen varit rättat på huus Pfaltz, hvilket och är genom våre
18
vedervertiges macht satt i then lägenheet at thet inthet mehra kan bevijsa
19
publico then tjenst som thet uthan all tvifvell gärna skulle göra. Chronornes
20
alliance vore rättat i gemeen på restitutionen af alle saker, som the vore för
21
kriget

43
Vgl. Bündnis zwischen Schweden und Frankreich, Wismar 1636 März 20/30, Art. IV ( ST V 2
44
S. 368).
, och om Frankrijke inthet ville förstå Pfaltz therunder och bekänna
22
at thet och hafver för thens skuldh employerat sine meddell och soldatescans
23
blodh, så kunde vij icke heller see på hvadh sätt och af hvadh colore the
24
ville säija at Frankrijke hafver töömt uth sine thesauros och låtit slå ihjäll
25
sitt folck för Beyerns skuldh. Clerus i Frankrijke, vettandes at Beyern först
26
hafver gjordt Frankrijke then störste skaden then eena gången efter then
27
andra, då medh finesser, då offentelige krigzactioner, och nu theremot för-
28
nimmandes at kriget vore fördt till at promovera Beyerns grandeur, måtte
29
till äfventyrs taga thet op för itt spiegellfächt, som vore theras märg och
30
blodh fåfängeligen och i oträngde måhl spenderat. Thet måtte, kanskee,
31
bättre lyda i cleri öron at man föreboro och remonstrerade at thet vore opus
32
Christianissimo Rege dignum at protegera principes extorres et spoliatos
33
bonis suis, jämväll tjenligit per rationem status Galliae at imperium Roma-
34
num blefve förmedelss Palatini restitution åter igen oprättat och satt i sitt

[p. 301] [scan. 357]


1
förre lagh. Hade Bavarus något gjordt till Frankrijkes satisfaction, kunde
2
thet hafva sine skääll, och stälte vij therhän hvadh the therföre tänckte
3
honom igen. Vij hafva seedt af hans, Bavari, breef, som han här i rijket
4
medh fursterne hafver växlat, dät han lickväll inthet gott unnar chronorne,
5
och eenkannerlig Eder Kongl:e Maij:tt. Vij hafva icke häller än hafft någon
6
synnerlige indicia at han är annars sinter. Thet förtreetligaste är at han
7
pockar och snarkar som hade han friden och kriget i sitt våldh och at
8
chrono ne måtte icke mindre än Keijsaren sjunga efter hans pijpa. Frank-
9
rijke är så offta fixerat af honom, och ändå söker thet at befordra hans inter-
10
esse. När han hafver hvadh han vill, så lärer man spörja at han sedan blifver
11
chronornes ärgeste controleur. Thet säkraste vore at hjelpa till accommodera
12
then saken effter ofvanb:te Palatinorum förslagh; thermedh b efve Bavarus
13
churfurste, som han nu är, ini sin dödh och effter honom hans descendentes
14
och linea Wilhelmiana, octavo loco, för hvilken skuldh han och hans huus
15
inthet mindre än Palatini vore chronorne obligerade. Thermed vore han
16
stoor nogh gjordh och satt i then staat at han äfven väll kunde göra chro-
17
norne tjenster. Vij tesmoignerade therhoos at efter thetta vore een saak
18
som angår heela rijket och dessföruthan hade månge interessenter ther
19
u han om, så vore tjenligast at man hörde Romerske rijksens ständers
20
sentiment, och hvadh som man då häri statuera skulle, gjorde d’un commun
21
concert medh them. Ifall man annorledes ville förfara och häri något stadga
22
pro arbitrio, skulle chronorne lada på sigh then blasmen at the effter un-
23
fången satisfaction hade inthet tagit sig om restitutionem singulorum sta-
24
tuum, efftersom och sådane discurser nu flyga blandh them här på con-
25
venten. Man hade och förnummit det Frankrijkes kallsinnigheet i then
26
Pfaltziske saken gör Serviens negotiation i Haagh svarare än hon elljest
27
måtte vara. Frankrijke hade så therföre som elljest orsak at see uppå
28
sådant.

29
D’Avaux, såssom han föga ville see på res imperii och ständernes särskilte
30
desiderier, altså lät han sigh lijtet theraf movera. Effter vij lickväll blifva
31
beständigt på vår meeningh at låtha gifva them keijsl:e Palatinorum svar,
32
sådant som thet nu finnes under lit. G och thet caesareanis tillstältes then
33
18 huius [ 18./28. Februar]

42
Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, exhibitum d.
43
18. Februarii 1647 ( Meiern IV S. 356f. ).
, togh d’Avaux thet op som ville vij thet allenast
34
göra pro forma att thermedh vijsa världen thet Eder Kongl:e Maij:tt
35
hafven theri gjordt alle möijelige officia.

36
Så snart caesareani hade fåt vår skrifft i then Pfaltziske saken, sände vij
37
copier icke allenast theraf, uthan och the keijsl:es project, therpå vårt var
38
stält till svar, till alle 3 directoria, thet Maintziske, Magdeburgiske och
39
stadiske.

40
The Chursachssiske vore then 20 huius [ 20. Februar/2. März] förmiddagen
41
och the keijsl:e samma dagh eftermiddagen hoos oss, alt för then Pfaltziske

[p. 302] [scan. 358]


1
saken skuldh. The Chursachssiske recommenderade then saken at förlijkas
2
ungefär effter the keijsl:es förslagh, allegerandes thesse skääl 1) att Bavarus
3
nu erkännes icke allenast af heela Romerske rijket, uthan och aff andre
4
potentater och republicer för electore Imperii, 2) att han var mächtigh och
5
jaloux om sin reputation; förän han läte degradera sine barn och effter-
6
kommande, sigh till een evigh spott, förblefve han i kriget och försökte
7
thet yterste, 3) att Pfaltz, såssom fö ste orsaken till thenne stoore oroon
8
och oredan i rijket, inthet hade förtjent at man för hans barn skulle sättia
9
alt öfrigit i ytersta nödh och undergångh. Thet bödes them lickväll itt ähr-
10
ligit, och kunde saken ännu förmedlas, hälst at han finge thet mästa igen af
11
sine landh. Eder Kongl:e Maij:tt hade thermedh förrättat itt christ- och
12
loffligit värk.

13
Therpå svarades att publica acta, eenkannerlig hvadh Chursachssen och
14
Brandenburg hade i thenne saken skrifvit, vijsa uth huru lag hoch ordentelig
15
Beyern var kommin till churdigniteten! At han nu här i rijket erkännes för
16
een churfurste, thet komme af samma principiis, effter the, som thet lickväll
17
i hjerta improbera, in het hafva förmåt at sättia sigh medh någon effect
18
theremot. Bavarus vore, när man kådade hans actiones vidh ljuset, rätta
19
orsaken till then oreeda här är i Tysklandh. Hade han contenterat sigh
20
medh victorien på Weisenberg i Behmen

40
Schlacht am Weißen Berg (8. November 1620), in deren Verlauf der Kf. von der Pfalz und
41
erwählte böhmische König Friedrich von dem ligistisch-kaiserlichen Heer geschlagen wurde.

42
Weißer Berg: Anhöhe westlich Prag.
och inthet tagit theraf occasion
21
at under praetext af religionen föllja sitt particularinteresse, stifftandes och
22
formerandes Liguen emot the evangeliske, så hade thet Pfaltziske väsendet
23
kunnat hafft sin ändskap i Behmen. Thet vore notorium ex publicis actis at
24
han, Bavarus, hade pousserat Keijsaren till at publicera edictum

43
Gemeint ist das Restitutionsedikt (1629); vgl. Wedgwood S. 207–213, in diesem Zusammen-
44
hang bes. S. 211.
, een-
25
kannerligen och at förmedelss reformationen i stifft Magdeburg och elljest
26
uth medh Meißen reeta churfursten till opposition at således få orsak medh
27
honom. Thet hafver och brach Hans Churfl:e Durchl:tt een gång i vapnen!
28
Och förorsakat chronan Sver ge at icke allenast taga sigh the här i Tysklandh
29
beträngde an, uthan och medh stoor möda och omkostnat intill thenne
30
dagh theri framhärda. Så jaloux som Bavarus nu är om sin per vim et
31
oppressionem aliorum erhållne reputation, så ijfrig vore Eder Kongl:e
32
Maij:tt theremot at försvara the af honom och andre våre vedervertige
33
undertrychte Romerske rij ksens ständer. Och såssom Eder Kongl:e Maij:tt,
34
oachtandes allehanda vedervertigheeter och uthstådde vices humanas, haf-
35
ven theri alt härtill uthärdat, alt så hafver man och ögonskeenligen märckt
36
Gudz bijståndh och assistence. Vij ville än hafva vår lijt thertill och gifva
37
Gudh och tijden i sköön hvadh theraf blifva vill, om Beyern emot all skääll,
38
fölljandes theri allena sin libid nem dominandi, förorsakar at kriget än vij-
39
dare mås e continueras. Om man pacis amore [änteligen: im Ms. gestr.]

[p. 303] [scan. 359]


1
skulle göra hooll på auream bullam och Palatinus ändteligen mista sine iura
2
och praerogativer, så vore tjenligast at Chursachssen, som een gammall
3
churfurste, finge them igen och at Bavarus blefve nederst.

4
När Caesareani komo eftermiddagen accepterade the medh tacka then clau-
5
sulen som i Palatinorum skrifft efteråth införes, at huus Österrijke kunde
6
medh cessionen af Chamb

41
Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, 4. Abschnitt
42
( Meiern IV S. 356f. ).
göras löös ifrå sin obligation och handskrifft
7
som Beyern hafver på 13 millioner

43
Vgl. Riezler S. 240–242.
. Therhoos och till thet andra sade the
8
att the hade läst the öfrige förslagen in compositione caussae Palatinae,
9
them the inthet annors kunne optaga än för Pfaltziske, men icke våre, effter
10
the berodde på extremiteter, som inthet syntes kunna gå; hafvandes the
11
förhoppat at vij skulle vella skrijda till friden, sedan Eders Kongl:e Maij:tts
12
satisfaction vore richtigh. Thet vore notorium at Palatinus Fridericus hade
13
förgripit och försedt sigh emot legem Iuliam maiestatis! I alle stater måtte
14
praemia och poenae vara. The ville inthet förmoda at Eder Kongl:e Maij:tt
15
skulle vella cum effectu stå therpå at Palatinus, som vore skyllig till itt
16
sådant brott, skulle slippa uthan straff. Han och hans barn hade inthet
17
förtjent at man skulle gifva them något. Nu tilbjudes them lickväl gode
18
conditioner, som inthet vore at uthslå. Keijssaren, Spagnien, Frankrijke och
19
status imperii vore thermedh till fridz.

20
Them bleef svarat at skrifften, som var öfverlefvererat i theras händer, kunde
21
fuller hållas för Pfaltzisk, såvida som hon them angick, och Palatini depu-
22
terade hade comporterat sine tanckar thertill, men icke mindre vår, efftersom
23
hon är medh oss concerterat och i vårt nampn uthgifvin. Såssom man nu i
24
slijke högvichtige sakers förlijkningh plägar see på sjel va saken och inter-
25
essenternes intentioner, altså hafva vij och vidh affattande af thenne skrifften
26
fuller seedt på iustitiam et aequitatem caussae Palatinae; men lickväll nästan
27
emot deputatorum Palatini villja lämpat henne såvijda möijeligit var till
28
närvarande concurrence, hoppades at thet skall kunna på thet slaget gå.
29
Framför alt hafva vij sedt på thet interesse som Keijssaren hafver theruthi
30
och förthenskuldh så, som hen man hade anfört, then effterste clausulen
31
om Keijssarens eliberation ifrå sin handskrifft inrättat. När thet skeer hoppas
32
vij at the äre medh thet öfrige till fridz. Man ville nu inthet här disputera
33
om kongh Friderich hade bruttit så stoort eller och syndat at han förthen-
34
skuldh kunde blifva straffat effter legem Iuliam maiestatis. Thet äre månge
35
i then meeningen at hertigen af Beyern hafver mäst och under handen styrkt
36
Fridericum till Behmiske chronan at thermedh få orsak at trachta effter hans
37
dignitet och landh. Thet vari thermedh som thet vill, och om Fridericus
38
hafver något brotzligit gjordt, så är ingen proportion emellan brottet och
39
thet straff som han medh sin landzflychtigheet och förfölljelsser hafver måst
40
uthstå och lijda. Keijssaren hafver nogsampt förnummit, at både status i

[p. 304] [scan. 360]


1
Romerske rijket och andre naborlige princer och respublicer sådant ressen-
2
tera och låtha sigh gå till sinnes. Kongen i Engelandh

38
Karl I.; vgl. Isenburg II T. 64.
, ehuruväll han hafver
3
på een tijdh låtit sigh förleeda ifrå Palatini restitution och nu hafver sine
4
heemsysslor at göra medh, så vore lijkt at om han nu kommer till roo och
5
parlamentet bringar sine desseiner uth, det the taga sigh electoris Caroli
6
Ludovici interesse medh mehra ijfver an, såframpt thet icke blifver med
7
interessenternes minne sluttet. The andre unge princerne

39
So Ruprecht (1619–1682), Vizeadmiral von England; Moritz (1621–1654); Philipp (1627–
40
1650). Vgl. Isenburg I T. 33.
äre öfvade i krig
8
och af genereus humeur, som inthet skole förgäta at insinuera sine saker.
9
Kongen i Danmark är them när förvant

41
Dorothea (1520–1580), Schwester des dänischen Königs Friedrich II. (1534–1588), des Vaters
42
des regierenden Königs Christian IV. (1577–1648), war seit 1535 vermählt mit Friedrich II.,
43
Kf. von der Pfalz (1482–1556). Vgl. Isenburg II T. 72.
, och Generalstaterne skola och för
10
religionen skuldh hjelpa them hvadh the kunna, så at Keijssaren hafver
11
orsak at componera then saken, således at gnijsterne inthet lembnas och
12
theraf förorsakas effter kort eller långt een större eldzbrånna. Thet vore väll
13
at kungen af Spagnien inthet hade varit på Bavari sijda och eij heller gärna
14
sedt at han bleff elector

44
Vgl. Riezler S. 226f., 234.
. Duc de Longueville och d’Avaux tesmoignera
15
emot oss at the fuller må hafva gjordt Bavaro någon förtröstningh, men
16
inthet vijdare än på dignitatem electoralem. Then finge Bavarus och hade
17
orsak at contentera sigh thermedh, remitterandes för then saken allena sin
18
fordran på the 13 millionerne. Man tviflade inthet att ther Franckrijke, som
19
the innuerade, skulle vara vijdare engagerat medh Beyern, dett dee, som
20
förståndige herrar, ju sågo hvadh therunder vore förborgat. Thet måtte till
21
äfventyrs inthet tjena för huus Österrijke at Beyern blefve alt för stoor.

22
I går om afton kom grefven af Wittgenstein till migh, Johan Oxenstierna,
23
och berättade det grefven af Lamberg, Vollmar och Crane hade då varit
24
till gäst hoos herr von Löben och Vollmar i samma occasion uthi för-
25
troende optächt grefven af Wittgenstein att när the keijssl:e then 20 huius
26
[ 20. Februar/2. März] hade repraesenterat Bavaricis the difficulteter som
27
the finna hoos oss in caussa Palatina och thermedh sökt at disponera them,
28
the Beyerske, till något närmare accommodament, skola the Beyerske hafva
29
trotzat och pockat det theras herre i utheblifvande af hans fulkomlige för-
30
nöijelsse ville gifva fyra rijkssens circklar, then Beyer-, Franck-, Schwab-
31
och then Westphaliske, under Frankrijkes protection. Wittgenstein begärte
32
therhoos att Vollmar måtte sjelf komma till mig och thet uthförligen refe-
33
rera, hvilket och skedde i dagh förmiddagen.

34
Då han, Vollmar, berättade at Bavarici, hafvandes af them, the keijsl:e, för-
35
nummit vårt svar in caussa Palatina, inthet togo thet op för itt Svänskt,
36
uthan Pfaltziskt svar. Skulle vij therpå bestå, då tänkte Bavarici hålla sigh
37
till Keijssaren. The kunde therhoos eij fördöllja att ifall Keijssaren skulle

[p. 305] [scan. 361]


1
vella sigh annars än hans parole, lofven och förskrifningar lyda emot theras
2
herre, churfursten, förhålla och bijfalla chronan Sverige, hade han, Bavarus,
3
Frankrijke på sin sijda och vore resolverat at tillijka medh the fyra ofvan-
4
bem:e circler gifva sigh under Frankrijkes beskydh. The keijsl:e måste,
5
ehuruväll ogärna och emot sin villja, infräta slijka trotzordh effter the inthet
6
vetta någon uthväg i saken. Bavarus hafver i Keijssarens förste trångmåhl,
7
och när något vore at uthrätta, nyttjat tijden och sitt interesse, altidh medh
8
förnyelsse af obligationen inflätat och satt Keijssaren i then necessitet uhr
9
hvilken han nu inthet väll kan veckla sigh. Och om något meddell skulla
10
kunna finnas, så ligger Frankrijke them i vägen och styfvar Beyern på thet
11
högste. Legatio Gallica hafver icke allenast förtröstat the Beyerske, uthan
12
offenteligen berömbdt sigh emot mediatorerne och the keijsl:e at the hade
13
chronan Sverige till sin villja i then Pfaltziske saken. Caesareani, som och
14
under handen och andre ärenden hade budit till at sondera oss, hafva inthet
15
kunnat penetrera så vijda och förthenskuldh hållit them Frantzöske obstat
16
theruthi. Nu märkte the keijsl:e så mycket at d’Avaux, finnandes våre
17
rationes, så om Beyern som stiffterne Ossnabrugge och Minden, löpa annars
18
än the sigh hafva inbillat, hade affärdat Prefontaine

43
N. de Préfontaine, Sekretär d’Avauxs; vgl. APW [ III D 1 S. 346] , [359] .
till Paris at hämpta nya
19
ordres. The keijsl:e troo fuller at Frankrijke skall hafva svårt at träda från
20
sin parole och lofven medh Beyern, men såssom the vetta att Frankrijke
21
aestimerer och hafver hafft nytta af alliancen med Eder Kongl:e Maij:tt
22
och chronan Sverige, altså är lijkt at thet och skall hafva sin störste regard
23
therpå. Vijste nu the keijserlige vår intention, så ville the rätta sine saker
24
thereffter så mycket som möijeligit är.

25
Jagh svarade honom, Vollmar, therpå att vij långe sedan hafva märkt thet
26
the Beyerske ginge altför imperiose i thenne saken. Om the lijta och dristade
27
på Frankrijke eller någon annan, thet vore oss icke aldeles kunnigt. Eder
28
Kongl:e Maij:tt och Frankrijke vore allierade och förbundne till at sökia
29
ständernes restitution och consequenter Pfaltzes medh. Vij viste inthet af
30
någon concert medh legatione Gallica som oss obligerar at föllja them till
31
någre exceptioner i then Pfaltziske saken. Att nu the Beyerske pocka och
32
trotza medh slijka efftertänckelige ordh, vore een saak som vij nödvändigt
33
måste communicera medh d’Avaux och höra hans sentiment. Jagh kunde
34
inthet troo at Frankrijke skulle vella på thet sättet engagera sigh medh
35
Beyern, effter thet hade itt vidh uthseende; rådde them keijsl:e therhoos
36
at the ville höra ständernes meeningh i een så important saak och för alt
37
maturera tractatum gravaminum, hjelpandes effter all möijeligheet therhän
38
at ständernes allmänne och particular besvär må kunna slättas.

39
Vollmar sade thet the ville som i dagh svara in caussa Palatina, om thet vore
40
icke aldeles effter vårt gusto, så ville vij lickväll thet godhvilleligen optaga
41
och theri göra hvadh vij thenne gången finna raisonabelt. Thereffter ville
42
the höra ständernes inrådh.

[p. 306] [scan. 362]


1
Rät som brefvet var härtills skrifvit brachtes the keijsl:es replicque , som
2
Vollmar talte om, sådant som lit. H betyger. Vij spörja uthaf alt det the
3
keijsl:e ogärna tala för Beyern och befordra hans saak. Vollmar hafver och
4
frågat grefven aff Wittgenstein hvadh Churbrandenburg skulle vella säija
5
om thet komme så när at thenne saken blefve fördh ad deliberationes
6
imperii?

7
Ehvadh thet då är och häraf kan blifva, så tycker oss lända till Eder Kongl:e
8
Maij:tts intention at vij tala för Churpfaltz och drifva dess interesse så vijda
9
thet sigh låther göra, förmodeligen till een godh ända. Gerna skulle vij uthi
10
thenne concurrence af sakerne hafva Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste
11
betänckiande och expresse ordre.

12
[ 4] I föregående relationer är förmält huru the som interessera uthi Eders
13
Kongl:e Maij:tts satisfaction sökia vederlag, eenkannerlig och i then sidste

36
Vgl. [Nr. 142] .

14
hvadh som emellan the keijserlige och Churbrandenburgiske är passerat.

15
The Brunsswijk-Lunenburgiskes proposition hoos them keijsl:e är här
16
bredevidh lagder under lit. I. Vollmar skall hafva sagt emot grefven af
17
Wittgenstein at om huus Brunsswijk ville contentera sigh medh een anvart-
18
ning på Ossnabrugge at komma thertill antingen effter greeff Gustaff till
19
Waseborgh eller biskopen Frantz Wilhelm; som tractaterne uthslå till een-
20
thera af them, kunde thet väll hända at een af thet huset blefve först
21
coadiutor och sedan fleere effter honom, som man blefve eense om. Frantz
22
Willhelms folck vantera sigh af Frankrijkes assistence och at Chanut skall
23
hafva fåt förtröstning i Stockholm at Eder Kongl:e Maij:tt inthet ären
24
emot Frankrijke, hvilket the här sprida uth och göra sine dependenter gott
25
moodh med.

26
Then Mecklenburgiske är heemreester.

27
Cantzler Reinkingk var den 18 huius hoos oss

37
Vgl. Lorenz S. 165.
och sade dät hans nådigste
28
herre hade fuller trodt at han krafft af tractaten medh Dannemark

38
Gemeint sind die Verhandlungen in Brömsebro; vgl. Lorenz S. 57–66.
och the
29
förtröstningar som både Thuillerie

39
La Thuillerie, Gaspard Coignet, Sieur de la Tb., Comte de Courson (seit 1648): * 1597, † 1653;
40
er vertrat Frankreich bei Gesandtschaften in Venedig (1632–1637), Mantua (1637–1639), den
41
Generalstaaten (1640) und in Skandinavien (1645/1646); vgl. J. A. Fridericia II S. 461f.;
42
Y. Lorents S. 5; Lorenz S. 65f., 96–112, 200–203.
och Eders Kongl:e Maij:tts ministri
30
hade gjordt, skulle kunna komma till sine landh igen, men efter han nu
31
förmärkte här in loco at saken vore inthet mehr integra, uthan erkie- och
32
stiffterne Bremen och Verden slogne Eder Kongl:e Maij:tt till för satis-
33
faction, så hoppades hans herre dät Eder Kongl:e Maij:tt, betrachtandes
34
icke allenast mehrbem:e Nordiske tractat och therpå fölgde lyffte , uthan

[p. 307] [scan. 363]


1
och hans synnerlige förtroende till Eder Kongl:e Maij:tt, varden honom
2
förhjelpades till itt nöijachtigt aequivalent

47
Vgl. Lorenz S. 165ff.
.

3
Vij svarade honom ungefär efter then tenor som Eders Kongl:e Maij:tts
4
breeff till kongen i Danmark

48
Kgin. Christina an Kg. Christian IV. Stockholm 1647 Januar 11/21. Kopie: RKG VI 41
49
N. 102; vgl. Lorenz S. 155 Anm. 46.
äfven i thenne saken gifver oss anledelsse
5
till. Vijdare hafver vij inthet hördt af honom.

6
Öffvercommissariens Brandts värff till feldtmarskalken och feldtmarskalkens
7
Wrangells resolution therpå fölljer härhoos under lit. K, L.


8
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [ 6]:


9
A: 267–268’ Satisfaktionsforderungen Hessen-Kassels; vgl. Meiern IV, S. 419–421

10
B: 269–270 [ Caesareanorum legatorum responsio ad legatorum Hasso-Cassellanorum postulata,
11
in specie quoad successionem Marburgensem d. d. 8/18. Febr. 1647 ( Meiern IV, S. 422)]

12
C: 271–272’ Kaiserliche Antwort auf die Satisfaktionsforderungen Hessen-Kassels. Osnabrück
13
1647 Februar 26; vgl. Meiern IV, S. 424f.

14
D: 273–274’ [ Responsum confoederatarum coronarum legatorum ad declarationem Caesareanorum
15
in puncto satisfactionii Hasso-Cassellanae ( Meiern IV, S. 427)] ; vgl. Meiern IV, S. 427–429

16
E: 275–276 [ Responsio legatorum Hasso-Cassellanorum ad declarationem Caesareanorum
17
( Meiern IV, S. 426)] ; vgl. Meiern IV, S. 426f.

18
F: 277 [ Articulus ad replicam Hasso-Cassellanorum legatorum pertinens a legationis Sueciae
19
secretario Caesareis plenipotentiariis seorsim exhibitus ( Meiern IV, S. 429)] ; vgl. Meiern
20
IV, S. 429

21
G: 278–279’ Eingabe der Kurpfälzer Gesandten zur Pfalzfrage; vgl. Meiern IV, S. 356f.

22
H: 280–281 Kaiserliche Antwort zur Pfalzfrage. Osnabrück 1647 März 4; vgl. Meiern IV,
23
S. 357–359

24
I: 282–283 Proposition der Braunschweig-Lüneburger Gesandten an die Kaiserlichen. Osnabrück
25
1647 Februar 13/23

26
K: 284–285’ Memorial über drei Themenkreise für eine Unterredung des Oberkommissars Peter
27
Brandt mit Feldmarschall C. G. Wrangel im Auftrag Johan Oxenstiernas und Salvius’.
28
Hauptquartier Münchingen 1646 November 6/16

29
Waffenstillstandsproblematik. Satisfactio militum. Restitution von Gebieten, die schwedische
30
Truppen besetzt halten.

31
1) Problem eines Waffenstillstandes mit dem Kaiser und Bayern.

32
2) Tvifla h. legaternes excell. inthet thet Hans Excell. skall vara comunicerat h.
33
feldtm. Torstensons excell. förslag öffver soldatesquens contentement, jämbväl och
34
aff H. K. M:tt nogsampt instruerat, huru med des afdanckning skall hollas och huru
35
månge regementer, så till häst som till foot, i H. K. M. kriegentjänst [kriegstjänst]
36
skole behollas. Hvar och sådant icke vore skedt, haffva Deres Excell. låtet mig läsa
37
igenom thet memorial som h. feldtm Torstensons excell. i förledne vinter gifvit
38
h. Lilieström at föredraga Deres Excell., på thet jag kunde her feldtm. excell. sådant
39
mundteligen referera, såsom och elljest berätta Hans Excel. om den uhträchning her
40
Torstensons excell. haffve Deres Excell. tillskickat på complette regimenter af hela
41
H. K. M. krigzstat i Tyskland, så i feldt som guamizorerne [guarnizonerne] sampt
42
general- och artilleriestaten, så och andre krigzbetjänte, som sig belöper på en
43
månadz sold ungefehr 14 tunnor guldh. Deras Excell. begerer nu vetta her feltm.
44
excell. sentiment, huru stor summe de skole stå opå, såsom och om giörligere vore
45
at visse regementer bleffve ständerna anvisse och dermedh dem sjelfve kunde
46
accordera eller och om den bevilljade summa lembnedes till H. K. M. frije dispo-

[p. 308] [scan. 364]


1
sition; härhoos och påminnendes at Hans Excell. ville Deres Excell. optäckia den
2
giörligste summa, aldenstundh Käijsaren och Frantzosen bettala sjelfve sin solda-
3
tesque. Dertill medh kommer och detta i consideration at ther ett långt armistitium
4
skulle ingåås, så vorde doch såväl Frantzoserne som de våre sine adsignerade quarter
5
ruinerandes, at sedan ähr till befruchte thet ständerna inthet kunna den bevilljade
6
summa til soldatesquens satisfaction utgifve.

7
3) Restitutionen af platzerne förmena h. legaternes excell. icke kunna skee på een
8
gång, uthan hålle före vara bäst at de effter henden och på viss föreskreffven tidh
9
sin ägare igen leffverreres, till hvilken ända h. legaternes excell. gierna vore infor-
10
merade, hvelke guarnizoner först skole afföres, då man och tillike kunde sända
11
styckerne och ammunition medh tillhörige saker på visse vägar och strömar.

12
Sidst begiere och h. legaternes excell. til förnim〈e〉 Hans Excell. mening, huru medh
13
magazinet på hver ort schal forholles.

14
L: 286–289 Bedenken des Feldmarschalls C. G. Wrangel über die von Brandt vorgetragenen
15
Themen. Hauptquartier Babenhausen 1646 November 26/Dezember 6

16
Waffenstillstandsproblematik. Satisfactio militum. Restitution von Gebieten, die schwedische
17
Truppen besetzt halten.

18
1) Wrangel hält einen Waffenstillstand zu diesem Zeitpunkt für nicht opportun.

19
2) Belangende soldatesquens contentement, så och behållande aff visse regimenter
20
både till häst och foot, så erkänner Hans Excell. feldmarkalkens herr Torstensohns
21
excellenties häröffver gjorde och genom her offvercommissarium Hans Excellentie
22
communicerade uthräckning och förslagh för gode, och är her feldmarskalkens excell.
23
begäran thet her legaternes excellentier täcktes hoos ständerne stå opå den högsta
24
summa och henne extendera på så mange månader som dee någonsin kinna [k[u]nna]
25
bringa till väga (effter thet fuller sedan lärer komma på afslagh), på thet soldatesquen,
26
hvilken nu een rum tidh haar lupit medh i detta krijget och uthstått store travailler,
27
måtte vidh affdankningen bekomma någon satisfaction och contentement.

28
Om sättet, anten att visse regimenter skole anvijsas ständerne, att dee medh dem
29
sjelffve kunne accordera, eller och den bevilljade summ[a] lempnas till Kongl.
30
Maij:tz frije disposition, håller Hans Excell. för bäst och rådsampst thet ständerne
31
taga emott visse regimenter och dem sjelffve contentera, på thet Kongl. Maij:tt i
32
så måtto ingen någon molestie aff soldatesquen må haffva, men vara för henne frij,
33
sedan ständerne henne een gångh hade emottagit. Och oansedt her feldmarskalkens
34
excell. intet är aff Kongl. Maij:tt instruerat huru medh soldatesquens affdankning
35
vidh slutet af friden skall hållas och huru månge regimenter så till häst som foot i
36
Kongl. Maij:tt kriegsztjenst skole behållas, så är doch Hans Excellenties oförgrijpe-
37
lige meeningh thet Kongl. Maij:tt för allehande orsaker skull, eenkannerligen till
38
att spara vårt mantaal therhemma, på thett landet åter igen desto bättre må bliffva
39
excolerat, såsom och elljest att besättia garnisonerne jämväll och haffva ett vakande
40
öga på våre naboer, behölle qvar i tjensten alt infanteriet, hvilket sedan kunde
41
reduceras till fjorton regimenter sampt sextusende ryttare, som och kunne reduceras
42
till sex regimenter och hvart regiment till tolff compagnier. Officererne kunde då
43
Kongl. Maij:tt förordna till commendanter i dee platzer som Kongl. Maij:tt läte
44
besättia, effter een deell aff dem länge haffva tjent och een deell elljest äre Kongl.
45
Maij:ttz vasaller.

46
Hans Excell. betrachter och fuller härhoos att ett anseenligit åhrligen synes vela vara
47
till theres entrentement, men så hjelper thet intet och år rådhsampt att man i alt fall
48
är försäkrat på godt folck, ther thet skulle trängia till och rijket framdeles (ther doch
49
Gudh affvände) fing någon anstött af våre naboer, efftersom och tockt folck intet
50
altidh är till bekomma.

51
3) Restitutionen af platzerne anlangande, ähr h. feldtmarsk. excell. mening at de som
52
liggia längst bort, såssom Benfelt, jembväl och de som Kongl. M:tt å denna sijdan
53
Donaw haer inne kunna sin ägare först igen leffvereres, sedan de som Kongl. Maij:tt

[p. 309] [scan. 365]


1
heer besatt i Mehren och Slesien, doch hvar och een platz på vijss förschreffven
2
tijdh, och at fienden heremot och så restituerer sin ägare de platzer han i förbenembde
3
provincier kan haffva besatt. De och Kongl. Maij:ttz styckhen medh ammunition
4
sampt and[r]e tilhörige saken kunne föres på visse veger och strömmer, nembligen
5
de som liggia i befästningerne her oppe, föres uthföre på Maijn och Rheinströmmen,
6
de i Westphelen på Wäserströmmen, de i Böhmen, Düringen, Meißen, Öffver- och
7
Nedersachsen sampt Altemark på Elffven, såsom och de i Mähren och Schlesien på
8
Oderströhmen. Härhoos Hans Excell. och tjänstligen begärer thet h. legaternes
9
excell. teckes så laga at de orter som komma K. M:tt till last och lande garnizonerne
10
icke kan underholla måtte först blifve igen Ieffvererede, men Erffurt, Leipzig,
11
Glogow och Minden aldra sidst, effter K. M:tt af dem något ansenligit till garni-
12
zonernes oppehelle kan haffva.

13
Om magazinet ähr Hans Excell. menin[g] at hvar thet icke strax vidh platzernes
14
öffverlefvererande kunde blifva försåldt, at thet då blefve vidh fridens slutande
15
förafskedet at thet å hvar ort så länge måtte blifva qverliggiende till des det kunde
16
förytres.

17
Och ähr så detta hvad h. feldtm. excell. opå h. öffvercommiss. anbringande haffver
18
funnit gott at svea [svara] och giffva sitt betänckiende öffver, refererandes sig i det
19
öfrige opå hans vidh sin lyckelige tilbekomst [tilbakarkomst] hos h. legaternes
20
excell. mundtelige giörande rapport.

21
290–293’ Avise

22
294–294’ Copia cessionis der Weißenburg

40
Weißenburg in Bayern; in den Akten erscheint der Ortsname zumeist mit dem Zusatz „Nordgau“.
dem herrn landcommenthur zu Ellingen
23
überlaßenen 24 unterthanen. Weißenburg am Nordgau 1647 Januar 23

24
295–296’ Copia schreibens an herrn bürgermeister unnd rath der statt Nürnberg von
25
Bürgermeister unnd rath der statt Weißenburg. Weißenburg 1647 Januar 27

26
297–297’ Billerbeck an [ G. Keller] [ Ausfertigung]. Köln 1647 Februar 28

27
298–300’ Diarium und summarische relation, exipirt von herrn Geiselbrecht, deß
28
raths des Heiligen Reichs statt Weißenburg, dann Hannß Georg 〈Hummel〉 und
29
Hannß Zincken, burgeren daselbst, wie es nemblich in belägerung und übergab
30
berührter statt von tag zu tag dahergangen

31
301–306 Avise

32
307 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. Nürnberg 1647 Februar 9/19

Dokumente