Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
239. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Mai 6/16
Stockholm 1648 Mai 6/16
Kopie: RR (sv) fol. 805–807.
Bestätigung des Berichts vom 17. April. Weisung, auf jeden Fall die Satisfaktion der schwedi-
schen Soldateska ins Reine zu bringen, bevor der Artikel Tandem etc. betreffend die Autonomie
in den Erbländern abgehandelt worden ist. Bekräftigung der bereits ergangenen Resolution we-
gen Austauschs der Ratifikationen. Einschluß der Königreiche Dänemark und Norwegen in den
Friedensschluß.
Af Edert bref sub dato Osnabrügk den 17. passato sij vij, huru amnistiepunc-
ten ändtligen är inrättat och att the keijserlige commissarierne skole stå der
styft opå, at inge articklar i friden må underskrifvas, förrän then paragraphus
Tandem omnes etc., angående Erflanden, är richtigh gjordh; af hvilcken occa-
sion I förmeene, ständerne läre gå till rådz öfver soldatescans contentement
och den puncten företaga och erörtra; effter dee och äre sorgfällige om ratifi-
cationernes öfverskickelse föruth och deres uthväxling strax på gjorde och
skedde slutet.
Vij sij och vele förmoda, at alt länckar sigh mehr och meer till ändan på
thesse långsame och besvärlige tractaterne. Troo och väll, at såsom Keijsaren
storligen är om den berörde paragrapho at göra, så skall han och till det
högste stå deropå, at den giörs itidh richtigh och icke blifver dem sidste, på
hvilcket värcket skulle kunna anstöta, derföre I och på Eder sijdo moste ar-
bete deremoth och ju giöre Eder högste flit, at vinna ett gott uthslagh för
soldatescan i hennes contentering, efftersom vij för någre vekur sedan hafve
befallat Eder, at icke låta bemälte paragraphum komma till fullkombligh
richtigheet, förrän then puncten om soldatescan är klar, och vij förmoda, at I
thet otvifvelachtigen varde mesnagerandes, så gott sigh giöra låter, at solda-
tescans satisfaction icke blifver thet extremum, som man sedan moste medh
ständerne och dem keijserligom täfla om.
Hvadh elljest vår förklaring är om slutetz ratificationer och deres uthfärdi-
gande in antecessum, therom skrefve vij Eder på sidste post och vette sådan
vår meening inthet till förandra.
Ett hafve vij allenast her hoos Eder at förständiga, thet Danmarckz rijkes
rådh hafve nyligen skrifvit oss et bref till, deri dee begäre, at vij ville låta
comprehendera i thenne friden Danmarcks och Norjes rijken medh deres
underliggiande landh sampt dem, som vidh ordentligit vahl effter Gudz
skickelse till förbemälte rijkers och landz hufvudh och herre blifver förord-
nadt , som I thet sij af hoos gående copie. Hvadh vij nu theropå svare, thet
hafve I uthi lijka motto till sij af bijlagan. Och såsom vij af öfversände och
trychte conceptu instrumenti pacis hafve sedt, at I på våre ordrer hafve uthi
friden inslutet iblandh andre regem Daniae, så vele I och thet låta komma till
sin effect. Och ändogh vij icke kunne af deres ambigue begäran vetta eller
dömma, hvarföre the begäre, at comprehensionen motte skee respectu regno-
rum och bägge rijken Danmarck och Norige, efftersom i andre fridzslut meh-
rendels pläge reges nämpnas och icke sjelfve regna; lijkväl effter det kan vara
oss lijka myckit och oss inthet afgår, utan mehra kan vårt interesse deri ver-
sera , at Danmarck och Norje blifva separatim nembde såsom duo regna, ty
vele vij thet i Edert sköön hafva hemstält, huru thette är till inserera i slutet,
anten reges Daniae et Norvegiae eller, som the thet begäre, regna Daniae et
Norvegiae och then, som till cronan kommer. Och therföre, om the än hafve
ther in loco någon viss tjänare, legat, resident eller envoyé, tycker oss vara
gott, at I medh honom häröfver communicere, låtandes honom vetta, at I
hafve af oss befallningh, at accommodere hans principaler uthi thette postu-
lato på bäste sättet, och begärandes af honom vijdare förnimma, huru then
comprehensionen är att inrätta.