Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
399. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Oktober 14/24
Stockholm 1648 Oktober 14/24
Kopie: RR (sv) fol. 111–117’; Regest (Auszug): UA XXIII S. 122.
Bestätigung der Berichte vom 24. und 25. September. Nutzlosigkeit einer Rückkehr der Stände
von Münster nach Osnabrück, um den Frieden zu unterzeichnen. Empfehlung folgender Angele-
genheiten : Hessische Satisfaktionen und Marburger Streit, böhmische und erbländische Exulan-
ten , bessere Restitution von Kurpfalz, Vertretung Pfalz-Sulzbachs gegen Pfalz-Neuburg, Insertion
der Stadt Erfurt in das Friedensinstrument. Bemühungen einiger Stände um Befreiung vom Bei-
trag zu den schwedischen Satisfaktionen. Kurbrandenburgs Wunsch nach Grenzverhandlungen in
Pommern. Überlassung eines pommerischen Amtes unbelastet an Schweden, das Stettin als Ba-
stion dient. Schwedische Forderungen an Kurbrandenburg aus dem Waffenstillstandsvertrag, be-
sonders auf Frankfurt an der Oder und einige Klöster. Erhalt der Geschütze in den Festungen
östlich der Oder. Weisung zur Unterrichtung Rosenhanes über alle bei den Friedensverhandlun-
gen anfallenden Sachen.
Vi hafve bekommit Edre särskildte bref, daterade respective i Osnabrugg den
25. och i Munster den 24. passato, deraf vi ser, hvad ursäcktning (schisfrernes
[!] okunnoghet) de keijserlige commissarierne hafve bibragt, som kunde de
icke låta ständerne veta Keijsarens resolution öfver det slut, de med den Fran-
zösiske gesandten grefve Servient hafver gjordt, men begärade nu vidare dila-
tion , hvilket tempo I förmenen föga skada, men kunde employeras till af-
handling af executionspuncten och derunder hörige subsistancer och qvarter
a conclusa pace usque ad exauctorationem, och är 12 tunnor gulds afbetal-
ning isamt landtgrefvinnens af Hessen-Cassels angelägenheter, bestående uti
contributionernes continuation intill ratificationsterminen, Hessiske solda-
tesqvens contentement eller Hennes Kärligheetz länders exemption för vår
milices satisfactions anlagu och sidst den parenthesi Quatenus.
Efter nu desse saker äro af importance och måste tagas ett afsked uti, förrän
man tager instrumentum pacis till ratification, så kunne I ock denne litzla
tiden, som de keijserlige causere nyttja till ofvanberörde puncters ricktiga af-
handling , efter vår förre Eder tillkomne ordres. Men att man ändteligen
skulle draga dessa saker och för deras skuld ständerne tillbaka från Münster
till Osnabrugg igen, att giöra deri slut och ricktighet, det synes föga göras
behof, eller dess återhåld förringa vår respect, men kan vara lika godt, hvar
dessa saker genomtracteras, i Osnabrugg eller Münster, allenast man når deri
en god afhandling.
Och vele vi ännu ytterligare hafva Eder recommenderade icke allenast de be-
rörde puncter, som oss och cronan angå, utan och högbemälte fru landtgre-
fvinnans angelägenheter, som oss synes vara på skäl och billighet funderade,
och den Hessiske soldatesqven ju bör underhållas emillan fridsslutet och dess
ratificationstermin; såsom och att den parenthesis Quatenus i den Darmsta-
diske afhandlingspuncten helt blifver utlijckt, den vi eij heller nu mera finne
uti dete tryckte exemplaret af instrumento pacis. Dertillmed se vi icke, med
hvad fog vederparten eller ständerne skole helst missunna Hennes Kärlig-
heets soldatesca all betalning och icke vele vara den med något ringare till
tacka. Eller ock, om de ingalunda vela gifva den Hessiske militien något con-
tentement , då är ju skäl, och vele vi, att I styft och starckt derpå bestå, att
åtminstone Hennes Kärlighets land och folck exempteras för vår milices sa-
tisfactions anlagu, besinnandes, att hon nu snart i 18 år hafver uthärdat och
coopererat med oss i vapn och kriget, och att Beijerfursten får allena en hel
creitz till sin soldatesces contentement. Vi kunne väl besinna, huru besvärligit
Eder är, att med månges förtret arbeta uti desse mindre sakerne och särdeles
deras anlägenheter, som icke äre i instrumento pacis anten införde, eller ad
gustum cuiusque proprium derutinnan ihugkomne, igenom. Men såsom
största delen af dessa saker är reale, och hvar icke i sig sjelfve nu publique,
dock hafve rationem publici, så vill annars vara, än att de varde erörtrade.
Bömiske och keijserlige Erfländiske exulanterne måste vi bekänna vara ut-
blefne dervid, att de icke blifva restituerade i sin religions- och verdtlig frihet,
stånd och rättigheter; dem dock, Gud förlänandes våre vapn å de orter seger
och framgång, såsom öpnandes oss vid denna tiden dörren och lägenhet till
tala för dem, och vi icke kunna utransaka Guds försijn och vilja vara, att låta
blifva någon beständig frid i christenheten med sin sanna religions och så
mångens evangeliskes förtryck och landflycktighet, men med de påfviskes
flor och tillväxst igenom dessa fridstractater. Derföre recommendere vi Eder
med flit deras åliggande nöd, den ständerne i Tyskland, dels hafvandes sitt
öga på huus Österrike och Bäijern, dels varandes trötte under krigsbördan,
icke låta sig omvårde, men si mera på närvarande besvär, att hjelpa sig genom
en qualecunque pacem deruti.
Dernäst vore väl en sak, att man hade reflection uppå Churpfaltzes bättre
restitution, såvidt I kunne den drifva och erhålla. Pfaltz-Sultzbachs interesse
emot Pfaltz-Neuburg såsom och Erfurdter stads och dess interesses expresse
insertion in instrumentum pacis eller i en nebenrecess, hvar icke till sökte
immedietet under Riket, dock till annan stadhens privilegier och rätt hafve vi
å part och med särdeles bref Eder i dessa dagar recommenderat.
Andre ligga oss här an, att blifva förskonte med vår milices satisfactions an-
lagu . Pommern, Baden och Magdeburg, Mecklenburg och Holsten tala nu
intet mera derom.
Vi hafve detta Eder icke velat oförborgat låta, nådeligen förseendes oss till
Eder, att I uti hufvudpuncterne ställe Eder våre intentioner och ordres till
följe och rättesnöre, i resten gåendes såvidt Eder någonsin möijeligt är. Sidst
och vid ändan vele vi Eder allenast med någre få ord hafva påmint, att efter vi
förnimme, det Churbrandenburg låter sig förlyda, att vela låta med Eder eller
Eder subdelegerade företaga gräntsetractaten emillan bägge våre andelar i
Pommern, I derföre vele ihugkomma, att Lökeniker ampt, som ligger inn
uppå Stettin och är som en dess bastion, fritt, ograveradt och utan derpå häf-
tande store gäld och skulder må blifva oss och Sveriges crono under Pom-
mern tillaccorderat. Elljest hafve vi ock store restancier hos churfursten och
hans land till fordra i kraft af stilleståndspacterne, samt öfver Franckefurts
och clostrens cession sedan gjorde och utfäste förskrifningar. I det öfriga följe
I uti den tractaten våre förr till Eder gångne ordres, särdeles öfver de styckens
erhållelse öster om Oderen.
I vele och tidt och ofta correspondera med vår ordinarie ambassadeur i Paris
och gifva honom part af det, som passerar vid fridstractaterne, efter han ell-
jest icke vet till tala och svara i de sakerne, när ministri Gallici med honom
deröfver conferera.