Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
134. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Februar 8/18

20
–/ 134 / [ 154 ]

21

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


22
Osnabrück 1647 Februar 8/18

38
Vgl. Odhner S. 213; UuA V S. 110.

23
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 144–148’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
24
Februar 25/März 7.

25
Satisfaktionsverhandlungen mit den Kaiserlichen: [1] Entschädigung Brandenburgs; Braunschweig-
26
Lüneburgs und Magdeburgs Haltung hierzu. [2] Pommern. [3] Mecklenburg: Neukloster; Eides-
27
leistung des Wismarer Kommandanten; Entschädigung Mecklenburgs (Ratzeburg, Minden). [4]
28
Bremen und Verden: Wildeshausen; principatus-ducatus-Streit; Domkapitel; Stadt Bremen.
29
[5] Vectigalia; finanzielle Forderungen; kaiserliche Bedingungen. [6] Bf. Franz Wilhelm in
30
Osnabrück. [7] Forderung d’Avauxs nach Klausel, die Gleichzeitigkeit der Friedensschlüsse
31
garantiert; französisch-spanisches Verhältnis. [8] Paraphierung der Satisfaktionsvereinbarungen;
32
Unterschrift Biörenklous und Schröders; Artikel über finanzielle Vereinbarungen (articulus secretus);
33
Auswechslung der Schriftstücke. PS: Eingabe wegen des Warnemünder Zolls.

34
Effter vij i dagh 8 dagar sedan inthet hinte taga copia af the keijserliges
35
näst, förähn samma dagz post gick bort, inleffvererade och då andre gången
36
emenderade project, så fogas thet nu här hoos under litt. A som thet lyder
37
ordh ifrån ordh.

[p. 259] [scan. 315]


1
Vij hafva sedan varit någre gånger ihoop medh the keijserlige och confererat
2
öfver the stycker som vij thäri deels desidererade, dels ville hafva uthstruken
3
eller till een tijdh satte afsijdes.

4
[ 1 ] Uthi then Pommerske saken hade the § pro hac alienatione perpetuaque
5
in regiam etc. infördt och till Churbrandeburgz vederlagh specificerat Mag-
6
deburg och Halberstadt, ståendes thärpå at vij och måtte secundera them
7
och the churfurstlige här uthinnan, elljest skulle thet falla them käijserlige
8
svårt och vore för the churfurstlige äfventyrligit om the kunde få något
9
nöijachtigt aequivalent.

10
Vij tesmognerade det vij gierna undte H. Churfurstl. Durchl. ett godt veder-
11
lagh , ville och thertill contribuera alle möijelige officia, män hollo för råd-
12
sampt att specificationen af the begärte och ofvanbe:te stiffter sattes uthur
13
vårt och the käijserliges project och in i ett annat, som nu äfven kunde
14
oprättas emellan the käijserl. och churfurstens gesandter och tillika medh
15
andre particularsaker föras till sitt rum in instrumento generale, när thet
16
blifver ihop skrufvat; thermedh kunde man nu så småningom och medh
17
maneer förekomma och vrijda huus Brunsswijkz tanckar och oppositioner.
18
Vij hade uthi våre projecter och omsijder medh the churfurstlige förlijkte
19
och undertecknade skrifft om Pommeren inthet rördt om churfurstens
20
aequivalent, uthan thet stelt till them, the käijserlige, och churfurstelige at
21
förlijkas om.

22
De churfurstelige hafva och åthskillige resor besökt oss i detta ährendet,
23
remonstrerandes at huus Brunsswijkz insage vore af ringa värde, ty 1) drogo
24
erchie- och biskoplige quoterne inthet så mycket som theras opponenter
25
hade effter rijkzmatriklen opsatt och hoos them käijserlige och oss öfver-
26
gifvit ; the hade theribland räcknat dem capitlernes godz, som mäst i alla
27
stiffter draga tridje parten emot biskopens sprengel. Därtill medh så miste
28
churfursten först i Magdeburgh fyra stora empter , som Chursaxen ähre
29
tillägnade, och sedan i Halberstadt två gode härreskap

43
Gemeint sind wohl die Grafschaften Blankenburg-Regenstein und Helgenstein; vgl. [ S. 242 ] ,
44
[ 242 Anm. 2f. ]
, för hvilkens skuldh
30
theras herre, churfursten, inthet annors kunde ähn stå effter och begiära
31
Minden thertill, aldenstund han neppeligen väntar i sin lijfztidh at bekomma
32
Magdeburg i possession. 2) vore the käijserlige, catholiske och nästan alle
33
evangeliske till fridz at churfursten finge Magdeburg och Halberstadt. The
34
endeste som lade sigh theremot och beflitade sigh at draga andre på sin
35
sijda emot churfursten vore then nu närvarende erckiebiskopen af Magde-
36
burg och huus Brunsswijk-Lüneborg. Then förre hade inthet interesse der-
37
uthi , aldenstundh han blifver dervidh så länge han lefver. Huus Brunsswijk-
38
Lunaeborg vore inthet funderat i sin praetension hvarken på Magdeburg
39
eller Halberstadt. Huus Brandeburg hafver hafft stifft Magdeburg öfver
40
hundrade åhr och seer lichväl nu icke principaliter derpå. Det vore och
41
föga annat ähn een simonia att huus Brunsswijk föregifver sigh förthenskull

[p. 260] [scan. 316]


1
hafva lagt någre ampter under och till stifftet och däri användt någen om-
2
kostnadt , på det at det skulle everdeligen blifva vidh huus Brunsswijk-
3
Luneborg och inthet njuta ett fritt vaal.

4
När nu then Magdeburgiske och the Brunsswijk-Luneburgiske gesandterna
5
af alle tree husen

42
Gemeint sind wohl Braunschweig-Lüneburg-Celle (Bevollmächtigter: Langenbeck); Braunschweig-
43
Lüneburg-Grubenhagen (Bevollmächtigter: Lampadius); Braunschweig-Lüneburg-Kalenberg ( Be-
44
vollmächtigter : Lampadius).
kommo then 2 huius [ 2./12. Februar ] till audience hoos
6
oss at höra vår resolution på theras förre anbringan, therom vij i under-
7
dånigheet skrefve för 8 dagar sedan, svarade vij och förde dem till sinnes
8
at å E. K. M:tz vägner vij inthet annat mål hafva hafft eller ähn hafva ähn
9
at nå och erholla een universal, säker och ährligh fridh, hafvandes E. K.
10
M:tt derhen dirigerat sine consilia och actioner så medh vapnen som trac-
11
taterna . Medelen thertill här på tractaten vore at vij effter all möijeligheet
12
och våra kraffter hjelpte at skaffa then ena och andra sitt contentement,
13
efftersom vij och beflita oss medh all macht therom och theri tänckia att
14
fortfara såvijda sakerne och tijderne oss thet tillåta. Uthi detta fallet och
15
den nu opkompne tvist emillan the Churbrandeburgiske på den ena och
16
dem på den andra sijdan om erkie- och stiffterna Magdeburg och Halber-
17
stadt vore vij råkade i någon difficultet och lijkasom emellan två klippor.
18
På den eena sidan hade vij theras nådigste herre och principaler och the
19
skääl som å theras vegner oss ähre förestelte, befinnandes the vara af värde
20
och god consideration. På den andre vore icke allenast churfursten af Brande-
21
burg , uthan Käijsaren, Franckrijke och catholici status, ja, mäste parten af
22
de här församblade evangeliske gesandterna, hvilka falla then churfurstlige
23
bij och döma att huus Brunsswijk och Luneborg inthet hafva orsak at läggia
24
sigh på det sättet uth för offtabe:te erkie- och stiffter. Här föreföllo at con-
25
siderera och öfverläggia 1) om churfursten borde få något vederlagh eller
26
eij, 2) var man skulle thet uthleeta och sökia antingen i erfländerne af
27
Käijsaren eller stiffterna och 3) antingen i de catholiske eller evangeliske
28
stiffterne? Dät vore fuller sant, som de gesandterne sjelfve för och då så
29
incidenter bekände at E. K. M:tt hade iure gentium een väl funderat och
30
ståteligh praetension på hela Pommeren och fördenskul got fog at beholla
31
thet medh alle sine stycker uthan någon delning. Män så kunde vij icke
32
heller förtiga therhoos, hadet och altidh så mot the churfurstlige som andre
33
offenteligen contesterat, at E. K. M:tt inthet hafver i regard af sin prae-
34
tension disputerat churfursten then rät som hans förfäder dertill i framtijden
35
hafva sigh och på sitt huus förvärfvat. E. K. M:tt hafver altidh sökt att få
36
och beholla mehrbe:te förstendömet Pommeren medh churfurstens och
37
andre interessenters consens, hollandes altidh vara raisonabelt at churfursten
38
måste blifva medh något annat land igen förnöijd at således ställa honom
39
till fridz och inthet lemna ther occasion till någon oroo, som effter kort
40
eller långt kunde deraf i rijket förorsakas och utbrista. The viste bäst hvadh
41
theri vore passerat och huru de Churbrandenburgiske på een tidh tillgiörande

[p. 261] [scan. 317]


1
hade comporterat sigh emot oss, jämvähl hvadh för proposition å E. K.
2
M:tz vägner vore in novembri af thet näst förledne åhret gjord åth the
3
käijserlige. När thee churfurstlige voro någet tröga at taga vidh priorem
4
partem alternativae och vij theremot ferdige at sluta medh de käijserlige
5
öfver hela Pommeren, lade sigh status evangelici per suos deputatos, och
6
enkannerlig huus Brunsswijkz gesandter, theremillan, rådandes och bedjan-
7
des at vij lichväl ville see på consensum och så laga at churfursten måtte
8
ställas till fridz medh ett aequivalent. Vij hafve, ehuruväl ogierna, lichväl
9
för lämpan och een beständig fridh skull, defererat ständernes inrådh och
10
omsider efter månge difficulteter slutit medh the churfurstlige. Uthi krafft
11
af then oss emillan oprättade skrifft vore vij inthet obligerade att skaffa
12
churfursten vederlagh, then respect vij lichväl böre haffva på margreffvens
13
rätt till Pommeren sampt evangeliske ständernes intervention och rådh at
14
hjelpa churfursten till aliqualem compensationem, håller oss till at giöra
15
något. Det bäste och tjänligeste vore fuller att taga vederlaget antingen af
16
Käijsarens arfländer eller the catholiske, effter the ähre utsprunget till
17
thenna oroo. Män vij måste beklaga at the churfurstliges seenheet och the
18
under then tidhen förandrade saker tillåta oss nu inthet mehra at så, som det
19
hade kunnat för skee, tala om Käijsarens arfländer. The catholiske stiffter,
20
som churfursten skulle kunna uthsee och begiära, såssom Mönster och
21
Hildesheijm, hafva ryggestödh icke allenast af the kaijserlige och catholiske
22
ständerna, uthan och enkannerlig af Franckrijke, att vij see ther för oss een
23
svår och nästan oöfvervinnerligh vägh. Och måtte vij åhndå ångot kunna
24
giöra och våga, om evangelici vore sjelfve sigh emillan eense. Mäste parten
25
af the evangeliske hade varit hoos oss och i sit taal tesmognerat at the föllo
26
the Brandburgeskes skäl bij, opräknandes vij derhoos hvadh de käijserlige
27
och churfurstlige hade hafft för gegenmotiver, ungefer effter then art som
28
the ähre häråffvantill införde.

29
När the märkte våre difficulteter och tyckte at vij nepligen skulle ville
30
offenteligen läggia oss emot churfursten, bode the at vij ville då holla oss
31
så mit emillan, hvilket vij och hafver gjordt och medh all flijt trachtat at
32
undvijka mentionem af stiffterna uthi vårt opsatt. The käijserl. och Chur-
33
brand . hafva mäst hvar dagh anhollat at thet måtte skee, och then andre på
34
sin sida, som litt. B medh mehra utvisser, varit theremot. I går om affton
35
var Wolmer och strax dereffter grefven af Witgenstein och Fromholt hos
36
oss, begiärandes att vij lichväl velle theri consentera, hvilket och skedde.

37
[ 2 ] Föga mehr ähr förandrat i then Pommerske saken, effter hon var till-
38
förende afftalt medh the Churbrandburgiske.

39
[ 3 ] Uthi Wismariske puncten sökte the medh all flijt 1) at amptet Newen-
40
kloster måtte sättias uth. Män vij haffve theri oss uhrsechtat, män lichväl
41
hängt derhoos een clausula att E. K. M:tt till effventyrs måtte kunna förstå
42
till een commutation i andre lägligare godz och närmare åth Wissmar och
43
hampnen belägne. 2) Att commendanten måtte evenså väl svärja hertigen
44
af Meckelnborg som E. K. M:tt, allegerandes exempel om Cazal och Philipz-

[p. 262] [scan. 318]


1
borg , ther commendanten svärja kongen i Franckrijke och respective her-
2
tigen af Mantua och Churtrier. The mente och at then conditionen skulle
3
kunna beveka hertigen af Meckelborg till consensen, som elljest för contri-
4
butionen skull skulle falla svår, hvartill vij och omsider consenterade. Vij
5
stodo till det 3) länge i tvijk om vij skulle nämpna hertigens aequivalent,
6
enkannerlig stifft Ratzeburg, effter den Meckelburgiske gesandten doctor
7
Keyser sade at hans herre gofve aldrig sitt samtyckie och jakordt till det
8
stifftet, effter hans broders son och pupill, hertigh Gustaff Adolph af
9
Güstrou , och then Lüneburg-Zelliske linien alternera och haffva sin rätt
10
theruthi, hvilken han inthet ville eller kunde then betaga, haffvandes vij
11
och i förstene betänkiande at och medh den saken stöta huus Brunsswijk
12
för hufudet, som desföruthan ressenterar at Magdeburg och Halberstatt
13
ville tagas bort. Vij begierte therföre i förstene att then Meckelburgiske
14
gesandten ville förklara sigh och seija hvadh hans herre ville hafva igen till
15
vederlag, om icke stifft Minden skulle kunna tjäna honom? Effter han ex-
16
cuserade sigh defectu mandati och uthspridde här och ther uth hertigens
17
rationes emot E. K. M:tz postulatum, så ähre the käijserl. förorsakade at
18
gifva Churbrandeburg. hopning om Minden, såframpt thet per tractatum
19
gravaminum blifver hoos the evangelische, efftersom thet och i then Pom-
20
merske puncten förstås under the orden ut et reliquas partes et loca etc.;
21
jämbvähl vij bevektes först at låta Ratzeberg stå och icke allenast inthet
22
mehra tala om extinctione af hela capitlet i Schwerin eller något annat,
23
uthan och at hängia vidh andan nästan een sådan clausula som vij gjorde i
24
then churfurstlige alternativam.

25
[ 4 ] Uthi then tridje punchten om erchie- och stiffterna Brehmen och Verhden
26
var 1) något giöra medh Wildzhussen, villjandes the käijserlige först at then
27
disputen måtte utföras för rätta, sedan, när thet inthet angick, at gifva et
28
stycke pänninger therföre. När thet inthet ville gå, gåffvo the och thet
29
effter

41
Vgl. Lorenz S. 150, 161f.
. 2) Höll thet hårdt medh titulo ducatus

42
Vgl. Lorenz S. 161f.
; vij hade fuller först satt
30
principatus och the käijserl. thet bevillat, effter bischoperne her i Tysklandh
31
ähre och principes. Män vij, sökiandes therunder at deste bettre komma till
32
förvandlingen af the andelige godzen, hade theremot at thet skulle falla
33
orijmligit att erchiestifftet Brehmen, som elljest bör haffva votum framför
34
alle verdzlige och nu thet bekommit framför Pommern, skulle såssom ett
35
furstendöme stå effter och ihop medh Rugen. 3) Ville the inthet gierna
36
förstå till thenna clausulen cessante interim capitulorum eligendi etc. som
37
then ther expresse mortifierar capitula och the andre andelige godzen

43
Vgl. Lorenz S. 216f.
;
38
jämbvähl 4) stodo the länge på at Brehmen måtte per expressum kallas
39
immediata imperii civitas, men thet gick inthet fort

44
Vgl. Lorenz S. 222.
.

[p. 263] [scan. 319]


1
[ 5 ] Icke mindre kostade thet på at gifva concessionem vectigalium annor-
2
ledes ähn at Keijsaren skulle få see och moderera tax- och tullrullan. Effter
3
vij her bredevidh stodo på een million richzdaler, och thet var mektig seegt
4
höö att draga, funno vij för gåt at låta något fälla theruthi till at vinna
5
perpetuam concessionem vectigalium, titulum ducatus och then andre im-
6
porterade clausulen om the andelige godzen, efftersom vij och först låto
7
penningesumman komma på 9, sedan 8 och sidst på 6 tunnor guldh, ther-
8
medh vij stanade, och the strax resolverade the offvanbe:te stycker effter
9
vår begieran.

10
När theras här ofvantill under A littererade project uthlefvererades, hengdes
11
derhoos tvänne conditioner, 1) at vij skulle gifva vårt samtyckie till at the
12
Pfaltziske förlikningen måtte blifva inrättat effter the käijserl. her tillförende
13
gjorde förslag, 2) at vij och ville hjelpa till at stiffterna Ossnabrügk och
14
Minden måtte blifva hoos the catholiske. Förähn vij något talte om the
15
andre conditionerne, som effter handen ähre ändrade, tesmognerade vij vårt
16
missnöije till et slijkt okyskt tillbodh och ovänligit marchanderande. Hvadh
17
the medh oss ville om E. K. M:tz satisfaction tractera, måtte the giöra
18
nettement och uthan någre andre blenninger. Thet the och strax satte sin
19
koos, reserverades stiffterna till tractatum gravaminum.

20
[ 6 ] Effter bischop Frantz Wilhelm holler sigh nu oppe om nätterne här uth
21
medh staden på domprobstens hoff och om dagarna mäst herinne, farandes
22
her incognito i een glassvagn medh två hestar före, giörandes staden och
23
hela stifftet een stor rädhåga, haffve vij hafft desto mehre orsak at förmedelst
24
een slijk offenteligh contestation vijsa the keijserl. och sedan thermedh låta
25
komma uth bland folket at vij inthet tenkte cedera någotthera af thesse trij
26
stiffter åth the catholiske, hvilket hafver som vij sporia något vederquekt
27
folket igen.

28
[ 7 ] När nu alt var för 4 dagar inrättat och inthet mehr öfrigit ähn at vij
29
skulle affatta och hängia een clausulam hoos våre puncter, lijkasom then
30
Frantzöske i sijne punctis hafver gjordt, låtandes see thenna conventionens
31
respect och concatenation medh universalvärket och des instrumento, ville
32
d’Avaux att vij måtte settia in haec pacta conventa non sortiantur effectum,
33
nisi Galliae omni ex parte satisfactum fuerit, gifvandes före at Franckrijke
34
fuller hade tracterat medh Käijsaren och ville thet holla; man hade ähn flere
35
puncter öfrige, enkannerlig orsak at binda Käijsaren henderna till at adsistera
36
kongen i Spanien etiam sub persona archiducis.

37
Vij fattade clausule af medh the käijserlige förste gången, som bijlagan
38
under C utvijsser. Thermedh var d’Avaux inthet till fridz, uthan begiärte
39
hon måtte ändras som num. 1 på nästförgående bijlago utvijssa. När the
40
käijserlige inthet ville dertill, uthan låto omsider skee at thet måtte stå,
41
som n. 2 utteknar, gillade icke heller d’Avaux then, uthan ville hafva the
42
orden som föllja effter n. 3. Vij, förnimmandes at the inthet stodo at erholla,
43
satte strax op ett annat som här ähr infördt under n. 4, hvilke begge delarna
44
hafve adproberat.

[p. 264] [scan. 320]


1
[ 8 ] Thermedh ähr värket slutet och hufudpuncterna i satisfactionen så in-
2
rättade som litt. E med mehra gifver till kiänna. Vårt exemplar hafver
3
Biörnklou underskrifvit och then keijserl. secretarius legationis

37
Schröder, Wilhelm: † 1679; Sekretär im Reichshofrat, Sekretär Trauttmansdorffs, Sekretär der
38
deutschen Expedition (1640–1679). Vgl. APW [ II A 1 S. XXVI ] und [ Anm. 26 ] ; L. Gross
39
S. 391ff.
theres,
4
begge effter ett formular, doch lichväl så at E. K. M:tz nampn ähr satt för
5
åth i vårt och Käijsarens i theras skrifft, som E. K. M:tt allernådigst behager
6
at see af begge underskriffterne satte under copian af oftab:te scriptur.

7
Penningepunchten ähr serdeles inrättat och af sjelfve gesandterna under-
8
skrifven 1. D.

9
Utvexlingen skedde i dagh efftermiddagen klockan 1. då Biörnklou besökte
10
the käijserl. att collationera och ther underskrifva attestationen; sedan fölgde
11
Schröder honom hijt och inhändigade oss theras tvenne skriffter

40
Vgl. hierzu Lundgren S. 269; Odhner S. 214f. (Wortlaut: S. 353ff.).
.

12
PS: Under litt. E finnes et memorial som staden Rostockz deputerade, til-
13
förende syndicus vidh domcapitlet i Brehmen, doct:us Deichman

41
Dr. Eberhard Deichmann.
, her hafver
14
ingifvit emotth tullen i Warndmünd.


15
Beilagen in DG, A I 1 , Legat . [ 6 ]:


16
A: 149–153’ Kaiserlicher Entwurf für Satisfaktionsvereinbarungen. Osnabrück 1647 Februar 11

17
B: 154–154’ Memorial der braunschweig-lüneburgischen und magdeburgischen Gesandten an die
18
schwedischen Gesandten betr. Magdeburg und Halberstadt. Osnabrück 1647 Februar 6/16

19
C: 155 Variationes d’Avauxii et Caesareanorum – thet första projectet aff clausulen

20
D: 156 Articulus secretus, unterzeichnet von Trauttmansdorff, Lamberg, Krane und Volmar.
21
Osnabrück 1647 Februar 18

22
E: 157–158 Memoriale enarrans causas quare Rostochiensium portus Warnemundensis
23
in ducatu Mecklenburgico in satisfactionem non veniat

24
159–159’ Finalis resolutio dominorum Suecicorum in puncto satisfactionis. [ Osna-
25
brück
] 1647 Januar 15/25; vgl. Meiern IV, S. 264

26
160–163’ Schwedisch-kaiserliche Satisfaktionsvereinbarungen, unterzeichnet von Biörenklou und
27
Schröder. [ Osnabrück ] 1647 Februar 8/18; vgl. Odhner , S. 353ff.

28
164–166 Actum 5. Novembris anno 1647

29
167–168 Summarisch protocoll, was in den Pommerischen tractaten von 8. biß 11.
30
Januarii 1647 mit den Schwedischen herren plenipotentiariis gehandelt worden.
31
Osnabrück 1647 Januar 14/24

32
169–170’ Avise

33
171 M. Schumacher an G. Keller [ Ausfertigung ]. Hamburg 1647 Februar 2/12

34
172–175’ Avise

35
176–176’ [ C. G. Wrangel ] an die nacher Leiptzig negotierenden herrn handelßleuthen
36
in Augspurg. Hauptquartier Bregenz 1646 Dezember 31/1647 Januar 10

Documents