Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
34. Johan Oxenstierna an Salvius Osnabrück 1646 November 12/22
–/ 34 /–
Osnabrück 1646 November 12/22
Ausfertigung: Salvius Slg. vol. 11, E 5263, Nr. 129 = Druckvorlage. Kopie: DG, A I 1 ,
Legat . [ 5 ] fol. 875’ = Beilage E zu Nr. 44. Konzept: J. Ox. Slg. A:II, E 923.
Rückkehr nach Osnabrück. Unterredung mit den brandenburgischen Gesandten: Vollmachtfrage.
Kaiserliche Antwort auf die schwedischen Satisfaktionsforderungen. Rückkehr Salvius’ nach Osna-
brück erwünscht.
Jag kom i går klockan emillan ett och tu hit igen . Greffven af Witgenstein
och Löben besökte mig strax derpå och lefvererade fram två fulmachter
af sådant innehold som innelagde copier under A och B
Es handelt sich um die Vollmacht vom 1./11. resp. 2./12. November 1646; vgl. Beilagen zu
[ Nr. 44 (A ] , [ B ] ).
förmiddagen var jag hoos them igen och remonstrerede at de inthet kunde
passera: 1) effter de inthet vore stelt på Latin, som vij tillförenne hade
påmint, 2) at the orden und zu der Königlichen Wurde und cron Schweden
tragenden sonderbahre neygung und affection uns endlich so weydt uber-
wunden kunde deels uthlåtes, deels förandras på lindrere sätt, 3) at vij inthet
kunde förbinde oss till at skaffa churfursten aequivalent igen, som the
inbrachte orden synes vele importera. De bekande at ded var förglömt at
fodra fulmachterne på Latin. Det andre vele de försvara och stryka öfver.
Graff Witgenstein sade sig vele postera till churfursten (som nu skall vara
rykter til Hag och med ded första ventes till Clever landet igen), villjendes
skaffa alt till stellet som man begärer. De talte om et concept af een Latinsk
fulmacht, som de villja här opsettia och vissa mig; om de ded giöra eller
eij, ded står til tiden.
Hvad de här qvarbleffne evangeliske hafva skrifvit öfver till Munster och
hvad the mena om tractaten som der anstelles, ded teckes h. ambassedeuren
lässa af copierne under C och D .
Greffven af Lanberg och Krone skole vara i dag hit komne.
Rät nu bekom jag h. ambassedeurens breff och copia af de kaijsserliges svar
Vgl. [ Nr. 32 ] und Breucker S. 66f.; Meiern III S. 758–762; Odhner S. 195.
De två puncterne, om och hvad man skal skriffteligen derpå svara, ähre af
consideration. Man kunde deri bäst resolvera om vij vore ihoop
det nu icke ähr, så tycker mig vara bäst at h. ambassadeuren, blifvandes vid
den förre aperturen, som in scripto ähr skedd emot de keijserlige, söker för
sin afressa till at conferera med de kaijserlige öfver thenna theras skrifft och
helst the puncterne som thee ähre tröge och vidrige uthi. Förmodeligen
gifva the bettre kiöp. Vij hafve fuller optekt vår mening något nermere
emot de Frantzösche, men lichväl med then caution at ded skal blifva in
secreto och oss emillan. H. ambassadeuren ville giöra påminnelsse derom
och förma dertill at giöra alle möijlige officia. När ded vore gjordt, holler
jag före vara bäst at h. ambassadeuren komme hijt igen
lige , greffven af Lanberg och Krane, ähr her och dee der vistandes evan-
geliske , gåendes effter vårt exempel och sine medstenders varning, måtte till
eventyrs och föllja effter. När vij ähre ihoop, kunna vij bettre fatta resolu-
tionerne och hvad som bör svaras mundt- eller skrifftelig her in loco trac-
tatus med bettre maner gifva ifrån oss.
Jag beder, at h. ambassadeuren ville låte senda mig copier af ded som vij
på K. M:tz och Landtgraf. F. N:des vegner öfvergåfve dem keijserlige,
effter jag inthet hafver taget något med mig hijt.