Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
80. Salvius an Per Brahe Osnabrück 1646 Dezember 9/19

[p. 137] [scan. 193]


1
–/ 80 /–

2

Salvius an Per Brahe


3
Osnabrück 1646 Dezember 9/19

34
Vgl. dazu Schreiben vom 30. November/10. Dezember 1646. Eigenhändige Ausfertigung:
35
Skokloster Slg. E 8147. Eingangsvermerk 1646 Dezember 17/27.

36
Salvius verweist Brahe auf die Relation an Kgin. Christina ( [ Nr. 65 ] ). Zu [ Nr. 28 ] macht Salvius
37
folgende Bemerkung: „Den förandring i ordren, som sidst är kommen, hafver fuller nogot
38
lijthet försatt oss, men man vil see till huru alt kan bäst redresseras.“

4
Ausfertigung: Stegeborg Slg. E 8147.

5
Kritik an der jüngsten königlichen Order; Satisfaktionsfrage und Schwedens Finanzsituation.
6
Gefahren bei der Abtretung Pommerns sine consensu electoris.

7
Vår satisfactionspunct var efter K. M:tz ordre af den 19 sept. [ 19./29. Sep-
8
tember
] på en tämmeligen godh vägh, at ther Pommern hade mott deelts
9
i tu, Vorpommern för K. M:t och Hinderpommern för churfursten, då hade
10
vij hoppats kunna öffver ordren therhoos nått 12 tunnor guld i reeda
11
peningar. Men sedan K. M:tts andre ordre kommen är

40
Vgl. [ Nr. 28 ] .
, då är det kommet
12
at stutza. Jagh, som är medh vechslar och assignationer och peningeplågan
13
belastadh, seer inthet, huruledes chronan kan skilljas uhr detta krijget medh
14
ähra uthan een ahnsehnligh summa peninger. Här läre, ifall at frieden slutes,
15
såsom alle man önske och hoppas, falle monga, svåra och nödige uthgiffter,
16
thertill inga eller svåra ringa medel hemman efter förmodas, aldenstand
17
fremmande sjelfve, köpmän och officirer, som uhr Sverige komme, berätta
18
en sådana fattigdom vara i chronones cammar som the tilförende icke trodt
19
hafve. Här är ock fuller samma klagan öffverall i Tyskland och Franckrijke,
20
men för thesse rijkers vidd och folckerijka städer finnes doch nogot mehra
21
medel. Ther ock K. M:t icke holler reputerligit at begära peningar ibland
22
ländren till satisfaction, så förnimmer man at Kaijsaren icke heller meenar
23
vara sijn reputation stort lijkmätigt at gifva nogra peningar, men at thet
24
å begge sidor motte skee medh heeder, då hade Franckrijke velat taga
25
Waldstäderne till underpant och erläggia oss bemelte peningar; vore det
26
ännu möijeligit at erholla och K. M:t täcktes på all fall gifve oss een
27
sådana ordre, syntes thet så högtnödigt at vij råka elljest uthi insuperable
28
difficulteter. Och om vij länge medh marchanderande trainera värket, så är
29
inthet vissare än at Spaniske frieden slutes och Kaijsaren får sedan the
30
Spaniske troupparne och Churbrandenburg een deel af the Holländsche,
31
och motte till äfventyrs nogre at the våre branslera, och rijkzständerne
32
sjelfve accordere medh Kaijsaren och sijnemellan thet bäste the kunna.
33
K. M:ts bref lyder fuller at vij på den sidst uthsände ordre skulle nu desto

[p. 138] [scan. 194]


1
frijare kunnat negociera, men efter denne ordren är strängare än den förre,
2
så äre oss händerne så myket mehre bundne. Och synes lijkt at churfursten
3
skal nu sa myket mindre consentera, uthan låtat theropå ankomma at Kon.
4
M:tt beholler heele Pommern uthan consens, therefter Mechelburg och
5
erchiebispen af Bremen nu ock lära medh theres resolutioner. Om nu thet
6
blifver säkert i framtiden, thet är värdt at väl betänckia. Kaijsarens och
7
rijkzens garantie är inthet stort at lijta opå, men motte kanskee synas tjena
8
thertill at K. M:t och chronan finge först den titulum iuris och kunde doch
9
sedan à part tractera medh Churbrandenburg och the andra om nogon
10
mehra remission och theremot desto bätter erholla spem successionis och
11
simultaneam investituram. Men aldenstund churfursten får på fall af dis-
12
sensen inthet aequivalent af rijket i land eller pennigar, så troor ingen at
13
han skal sedan begära nogon particulartractat medh chronan, uthan at han
14
lärer, hvar icke strachs opbringa een armée (hvartill the käijserische sjelf
15
under handen instigeran), doch patientera till thes chronan råker framdeles
16
medh nogan af grannarne i krijgh, då han lärer medh landständernes och
17
uthländers tilhjelp sökia till at taga heela Pommern igen, serdeles om vinter-
18
tijdh , då sjön är sluten och chronan kan icke secundera nogon ort häruthe.
19
Hade chronan peningar nogh, så finge man ändå nogon rådh, men efter
20
medlen tage mehr af än till, så sijr thet bijstert nogh uth. Hvadh summor
21
på migh äre dragne, thet uthvijser innelagda balance

33
Fehlt.
. At jagh skal kunna
22
betale defecten, thet är migh omöijeligh, och fastän K. M:t noch så nådigt
23
skrifver therom, kan jagh dogh icke görat. Derföre bedher E. G. N. jagh
24
på thet alrahögste E. G. N. täckes sådana difficulteter medh K. M:t och
25
senatu regni öffverläggia, at sådana resolutioner motte fattas som tijden
26
medhgifver och chronans säkerheet fordrar.

27
PS

34
Eigenhändig.
: Jagh kan inthet see hvarest chronan kan nu få två tunnor guld och
28
m/22 rd. som fehla efter subsidierna varda uphörandes. Och ther än i Sverige
29
funnes medel thertill, så läre doch på nytt behöfvas så myket thertill innan
30
then förre defecten kan blifva erlagd. Det läre ock monga andra difficulteter
31
föllja, ther vij länger medh friden dröija; och at taga all satisfactionen uthan
32
interessenternes consens, är inthet annat än läggia grunden till ett nytt krijgh.

Dokumente