Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
213. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 September 6/16 Pr.: Stockholm 1644 Oktober 6/16
213
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 1 ], 589–
590’; Duplikat: ebd. , 595–596
Durch Heystermann überbrachte Vorschläge zum Austausch der Vollmachten.
Skeptische Äußerungen Kranes. Abreise
Wintersubsidien.
Hinweis auf beigefügtes Duplikat von Nr. 201. Den 31. [ August/10. September ]
låthe the keijss:e gesandterne säija oss genom decanum Heysterman, det
the då vore resolverade at framtee sin fullmacht begärandes at vetta, 1. om
vij ville göra thetsamma, 2. om dett icke måtte skee och förrättas genom
bägge sijdors secreterare, som tillförende een gång hafver varit i förslagh?
Vij stodo fuller något ann, om vij skulle då strax vijsa fram vår fullmacht,
efter talet hafver här på een tijdh gådt, at grefven af Auerssberg ville bort
och hans legitimation förthenskuldh syntes vara onödigh. Efter vij lickväll
inthet hade någon vissheet om hans reesa och sågo, at the keijss:e skulle
lätteligen kunna bruka något vårt opskof sig till nytta och vår blasme, hafva
vij till at betaga them thet eene och undvijka thet andre consenterat till the-
ras offerte och kallat gott, at fullmachterne måtte af secreterarne genomläsas,
vidimeras och uthväxlas till vår och theras, the keijss:e gesandternes com-
munication på itt par tijmor. Till thet förrättandet slogo vij före een ohrt
på S:t Johannis kyrkiogårdh, ther h:r Gustaf Gustafsson håller sitt cantzel-
lij , och tijden then nästfölliande dagen, var den 1./11. September, klockan
3 efter middagen. Decanus tog thet ad referendum och kom strax igen be-
rättandes , att the keijss:e gesandterne vore eensee med oss om tijden och
sättet, men hade något betänkiande öfver rummet, uthan tvifvell efter thet
inthet räcknas för neutral. The slogo förthenskuldh före, att Mylonius
måtte först komma till them med vår fullmacht och, sedan thet vore skedt,
skulle then keijss:e secretarius sändas till oss. Vij finnandes thetta vara icke
allenast praejudicerligit, uthan och ovist, om the skulle vella, sedan the hade
sedt vår fullmacht, skicka sin till oss, undveeke thetta och stälte fram, att
secretarii måtte på samma dag och tijma möthas på vägen, Mylonius med
vår och then keijss:e med theras fullmacht at bära them till hvarannan.
Thetta funne the och betänkeligit och proponerade, at thetta måtte förrättas
i ofvanbem:e decani Heystermans huus; hvilket vij då accepterade och blef-
ve med them eensee, att secretarii skulle then 1./11. Septemb. klockan 3
efter middagen komma ther tillsamman hafvandes medh sigh originalerne
med een af secretariis vidimerat copia till hvar fullmacht. Then skulle the
tå inhändiga decano och thenne them uthväxla gifvandes Mylonio Auers-
bergs och Kranes och then keijss:e secretario vår igen till at behålla och
igenomläsa them intill klockan 6 om aftonen, då originalerne åter igen skulle
på samma ohrt bythas uth och hvar få sin igen, men copierne behålles qvar.
Thetta är altså på samma tijma och ofvantillberörde vijs skedt. Hinweis auf
Beilagen A u. B.
Sedan thetta är förelupit emellan oss och the keijss:e, hafve vij inthet hördt
af them sielfve. Krane skall i thesse dagar, när then Brandenburgiske adelss-
mannen , Cuila, tesmoignerade sigh vara gladh öfver uthväxlingen, hafva
dragit på axlerne och svarat, thet vore fuller så vijda passerat och giordt
een begynnelsse, men när han betrachtade Keijssarens närvarande staat och
huru han på then eene och andre sijdan sitter i fara, kunde han för sin person
inthet see, om Keijssaren vidh een sådan beskaffenheet och tillståndh kunde
med reputation tractera. The Svänske, sade han, må fuller något inclinera
thertill, men skole nepligen kunna görat för Frankrijke, som ingen lust haf-
ver thertill. Han lät nog höra, huru storr begärelsse Kaijssaren hafver till
thetsamma. När thet står illa till med Keijssaren, så kunna the inthet tractera
för reputationen skuld; och när thet går väll till, så velle the inthet tractera,
uthan slå oss uth med vapnen. Thet vill här för visso säijas, at grefven af
Lemburg, som the så länge hafva talt om, skall vara kommen till Munster
och väntas i dag eller i morgon hijt al incognito. Om thet så är, så lärer
Auerssberg inthet länge töfva här och then förrättade legitimationen lijtet
eller inthet hafva på sigh. Thet synes lijkt, at, emedan grefven af Lemburg
hafver något drögt på vägen och Keijssarens saker hafva i medier tijdh
meera värrat än bätrat sigh, thesse tu här in loco stadde hafva (förän något
olyckeligit accident matte infalla och göra thenne saken meera betänkeligh) sökt
lägenheet at incaminera värket. Thet kan och hända, at grefven af Auerss-
berg hafver thet giordt för sin egen skuldh att få vårt pass och ther i quali-
teten af een keijss:ig legat, när han reeser sin koos. Skulle han och nu efter
sitt förra tilbudh vella biuda fram någon secret tractat, velle vij tillsee, at
honom på behörligit sätt och efter Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste
ordre må blifva svarat.
Hvar feldtmarskalken nu må vara med armeen, hafve vij ingen viss efter-
rättelsse . Han skreef oss till uhr Boitzenburg af den 28. Augusti [ 7. Sep-
tember ], at han dagen therefter ville gå öfver Elben thersammestädes och
föllia efter fienden. Om hans siukdom, som då åter igen hafver honom
plågat, något förhindrarn eller om han må vara fortgången, vänte vij i
morgon efterrättelsse. Gallas skall den 27. [ August/6. September ] hafva
varit i Altemark. Hans folk skall mycket förlöpa och blifva af Drömlinger
bönderne i hiell slagit. Här i staden säijes och, att Konigzmark ligger
honom vidh sijdan och tillfogar fienden ingen ringa skada. Duc d’Enguin
attacquerar Philipzburg med all macht, förhoppas at få thet innan kort.
Sass von Gent skall den 28. August/7. huius st. nov. hafva gifvit sigh i
General Staternes devotion. Elbeuv och Gassion hafva och fåt in någre
importante ohrter i Flandern. Rakoczy säijes hafva secunderat Ulmitz och
bestå sigh thessföruthan väll. Hvadh sådane progresser förorsaka för
alterationer i consilierne uthi Frankfurt, thet uthvijsar bijlagon lit. C.
Här hafva inga meer aff ständerne stält sigh in. Lampadius, som skulle
komma igen innan 3 veekur, är nu inpå den 6 te sin koos. Hvadh han
hafver skrifvit till then Halliske secreteraren, som är här, finnes under
lit. D…
PS.: Eder Kongl:e Maij:tt bedia vij allerunderdånigst, att dess quittensser
på denne sommar- och tillstundande vintersubsidier måtte med det allra-
förderligaste tillijka uthskyndas, efter vij hafva måst förobligera oss at
inskaffa be:e sommarquittens innan otto veekur. Woldmar blifver och
fordrat ifrå Munster. Thet komo och rätt tijender inn, at the Beyerske skole
åter igen hafva lidit skada af duc d’Enguin.
A: Vollmacht für kaiserliche Gesandte in Osnabrück [fehlt]
B: 591–592 [Nr. 211] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1644 September 2/12
C: 593 Auszüge aus zwei Briefen. Frankfurt 1644 August 16/26 u. 20/30
D: 594 Jakob Lampadius an [ Christian Werner ] ( Auszug ). Hannover 1644 August 27/ Septem-
ber 6
Herzog Friedrich zu Zelle hatt mit den Churbrandenburgischen räthen communi-
ciren und erinnerung thun lassen, die abschickung zue maturiren. Herzog Christian
Ludwig, mein gned[iger] fürst undt herr, hatt an Churbrandenburg, den h. erz-
bischoffen zue Magdeburg, an marggraff Christian zue Cülnbach, an herzog Wilhelm
zue Sachsen-Weymar, die stadt Nürrenberg undt andere stände geschrieben undt
die abschickung urgiret. Herzog Adolff Friedrich zue Meckelnburg hatt seinen
raht, h. D. Abraham Keyser alhir, dem habe ich gestern den zustandt entdecket,
der will angesichts seinem herrn relation erstadten undt innerhalb 3 wochen neben
der stadt Lübeck abgesandten wiederumb alhier sein undt mit mir auff Ossnabrück
gehen. Mittler zeit wolle mein geliebter freundt meinen verzug an gehörige ohrten
entschuldigen undt an meiner schleunigen wiederkunfft keinen zweiffel haben.
Sollten die Churbrandenburgischen abgesandten so baldt, wie ich doch hoffe, nicht
erscheinen können, so wil ich geliebt es Gott neben den Mecklenburg. undt Lübeck-
schen abgesandten gewiß anlangen, auch von der Churbrandenburg[ischen] ab-
gesandten ankunfft sichere nachrichtung bringen.
Duplikat der Nr. 201