Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
42. Rosenhane an Axel Oxenstierna Münster 1646 November 15/25
–/ 42 /–
Münster 1646 November 15/25
Eigenhändige Ausfertigung: A. Ox. Slg. B: I, E 696.
Französische Vorwürfe, Schweden verzögere die Friedensverhandlungen. Gravamina ecclesiastica.
Jag håller onödigt att uprepa emot E. Excell. hvad som här kan vara
passerat emädan som H. K. M:tz legater sig här haffva befunnit, äffter
sådant aff them själlffe bättre kan vara urfört och copierna utaff växlade
skriffter mera kunna utvisa, allenast må jag kårteligen beröra huruledes alla
tre Frantzösche plenipoteniarii i afftons seent komme hijtt och påminte
huruledes vid legatens greff Oxensterns Excell. affresa härifrå var affskedat
att Hans Excell. skulle i Ossnab. försökia huruvida han kunde komma med
Brandeburgesche tractaten, män såframt därtill ingen apparence vore, ville
han komma tillbaka äller åtminstone h. Salvius för sin affresa förklara sig
ändteligen emot them käijserl. uthi satisfactionspuncten, att Frantzoserna
sädan kunde hjällpa till att bringa thet till ändskap hooss them käijserl.,
jämväll och utaff heela conventen beskicka churförsten och urgera honom
till närmare förklaring. Och emädan the thäruppå haffva förnummit att icke
allenast i Ossnab. ingen apparence vore till någon fruchtbar handel med
them Brandeburgische, uthan och h. Salvius ville resa härifrån förän något
vidare mäd them käijserl. bleffve tillgjordt, så hadhe the att repraesentera
hvad skada och praejuditz heele värket däraff skulle taga och huruledes the
omsider intet annorledes kunde förstå än att man på cronan Sveriges vägnar
sökte upskåff och undflychter. Dåch emädan the igenom residenten Chenut
vore försäkrade på H. K. M:tz intention och viste hvad ordre och befallning
hijttut till legaterna vore gången, så stode skullden uthi theras långsamheter
och formaliteter, hvartill the intet kunde låta binda sig, ville fördänskull
vara änskyllade om sakerna annorledes utsloge, såsom the thätta mäd en art
aff protest iffrigt nog utförde, remonstrerade och därhooss uthi hvad fara
och postur sakerna kunde råka sädan thän Spansche freden bliffver sluten,
som nu intet länger kan dröijas mäd sädan Hållenderna ähre richtig och
Frankerike nödgas beqväma sig däräffter, sammaledes huru churförsten aff
Brandeburg mera häräffter kan bliffva altererat, sädan han själlff i Hag
haffver slutit gifftermålet med printz v. Oraniens dåtter
Vgl. [ Anm. 2 S. 67 ] ; Isenburg II T. 1.
försäkrade att allereda på dän orten hades något för händer emot cronan
Sverige. Fördänskull the styrkte och rådde att h. Salvius ville för sin affresa
såvida befodra värket och något närmare komma med them käijserl., så ville
the sädan thärtill contribuera sine officia och håppades med thet snaresta
med ähra och advantage komma därifrå.
I dag haffver Trautmansdorff låtit anmoda h. Salvium att han på evangelische
ständernas begäran ville i mårgon träda med sig tillsammans och företaga
gravamina ecclesiastica
Vgl. Meiern III S. 423.
religionsförvandterna sakerna ähre committerade och updragne, bättre skole
kunna them componera och affhjällpa än ständerna själlffve sinemellan.
Häruppå består thet nu för thänna tiden.