Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
43. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Oktober 25/November 4
Osnabrück 1647 Oktober 25/November 4
Ausf.: DG 10 fol. 774–776; Eingangsvermerk Stockholm 1647 November 12/22.
Enttäuschung der evangelischen Stände über die kaiserliche Untätigkeit bei der Herbeiführung
des von den großen katholischen Ständen ersehnten Friedens. Zweifel über die wahren Absichten
des noch nicht zurückgekehrten Volmar. Streit um das Domstift Hamburg als Zubehör des Erz-
stifts Bremen. Unterbrochene Verbindung zu Königsmarck.
Tractaten står här i samma terminis, som han var för 8 dagar och vij då för-
medelst vårt underdånigste breff af den 18. huius monde berätta . Evangelici
status märkiandes nu omsijder, att the keijserlige fuller föra tractatens fridens
befordran i munnen, men hafva nu snart i fyra månar inthet gjordt dertill,
uthan suttit här stille och kastat skullan på the catholiske i gemeen, som lågo
the i vägen och hindrade värcket, ther liqväl een god deel och nästan the
förnämste catholici skole icke allenast tesmoignera sin lust till slutet, uthan
och taala om något så när lijdelige conditioner. Hafva förthenskull bemälte
evangelici, och hälst in specie the 3 husen Saxen, Brandenburgz och Brunss-
vijks gesandter repraesenterat them keijserlige plenipotentiarierne, att skullen
af thetta opskoffvet och consequenter continuationen af kriget och all den
olycka, som theraf hänger och vijd thenna tijden vältras ju på the evangeliskes
land, vill imputeras Keijsaren . Legati caesarei hade härtill burit före, att sta-
tus catholici inthet kunde blifva färdige med sitt sentiment. Nu förnumme
the, att potissimi catholicorum äre i thet närmaste tillfridz med thet, som
greffven af Trautmansdorff här slöt, och hafva lust till att avancera värket,
men att några deputati minorum gentium göra thet stora väsendet. Theras
nådigste herrar hoppades, att Keijsaren låter heela Rijket stå i bränna och
råka på ytersta undergång (sunt vero doctoris Leijbers
Johann Leuber (1588–1652); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 313 Anm. 2 ] ; ebd. II C 3
S. 1f. Anm 8.
electoralis) wegen etzlicher stinckender äbte, uthan fast meera, att the pleni-
potentiarii caesarei effter sijne offta gjorde förtröstningar reassumera tracta-
ten och sökia göra een billige och önskelig ända på thetta svåra kriget. Ifall
theras nådigste herskap (thet the liqväl inthet ville förmoda) skulle spörja nå-
gon annan intention hooss Keijsaren, kunde ingen undra och them förtänkia,
att the sökte then bequämsta vägen, som kan finnas, att bijläggia thetta svåra
krijget. Thetta skedde den 23. huius. Något effter, sedan bemälte gesandter
vore skilde från greffven af Lamberg, och jagh, Johan Oxenstierna, kom dijt
uthi een particular visite, sade Lamberg, die stände seind ein wenig alteriret
und reden hardt. Hvadh een af gesandterne hafver skrifvit härifrån op i Rijket
och vij bekommo igår från Nürmberg, nu lagt under littera A, vijsar nästan
thetsamma och något annat der hoss, som är att remarquera.
Hvad Bavarus skall den 12./22. huius hafva skrifvit till Keijsaren och huru
han lådz poussera Keijsaren till friden, det tänkes Eders Kungliga Majestät
nådigst förnimma af bijlagan under B.
Volmar, som härtill hafver gjordt åtskillige miner, nu att komma hijt, nu att
reesa ifrån tractaten, lät för några dagar begära pass af oss, att kunna thermed
säkert begifva sigh hijt. Hvilket han och fick, ehuruväl det inthet behöfves,
uthan synes vara gjordt till att vinna någre dagar thermed. Then Churbran-
denburgiske gesandten her Fromholt skrijfver hijt till sin collegam Wesen-
beeck af den 21./31. huius, det Keijsarens länge väntade resolution vore nu
förhanden och att Volmar skulle som idag komma hijt med god hopning till
slutet, som copian aff samma breff under C det med meera uthvijser. Rätt nu
communicerer oss Wesenbeck ett annat, som Fromholt skrifver den 23. hu-
ius /3. Novembris [!] uhr Münster och giffver tillkänna, att Volmars reesa är
än opstält någre dagar och att the nu inthet ville blifva vijd thet, som greffven
af Trautmansdorff slöt in puncto gravaminum. Tijden lärer vijsa, hvadsom
hafves för händer. Vij vele effter vår ytersta förmögenheet hafva acht therpå
och göra till saken, hvad Eders Kungliga Majestät oss nådigst haffver befal-
lat .
I thesse dagar haffve vij talt med Hamburger stadz syndico, doctor Meurer
Johann Christoph Meurer (1598–1652); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 272 Anm. 1 ] ;
ebd. II C 3 S. 344 Anm. 5; Walther S. 89.
om stifftet och capitlet Hamburg och då till att giffvan tillfälle att explicera,
huru thermed ähr fatt uthaff Crantzio
scriptore, sustinerat, att stifftet Hamburg hörde helt och hollet till Brehmen.
Hvad han, syndicus, deropå svarer och huru han den saken deducerar, det
finnes under D och E.
Inmoot posten skulle afgå, finge vij Eders Kungliga Majestät[s] nådigste breff
af den 9. huius. Vij hoppas, att Eders Kungliga Majestät hafve nu reda undfått
våre effterhanden affgångne breff, sedan Bavarus brööt och vij finge derom
part, enkannerlig hvad jag, Johan Oxenstierna, hafver svarat then Beijerske
gesandten doctor Ernst . Vij hafve fuller tänckt och tänckia ähn på, huru det
Beijerske manifestet i the puncter, som oss touchera, må kunna bliffva förlagt,
men töfva något thermed att afsee eens och annans contenance och att desse-
mellan kunna finna och hämpta op breff och documenter, som här och ther
löpa uth och tjäna till att rätt beskriffva vederpartens, i synnerheet Bavari,
intention och härmed begägna act. Hvad Eders Kungliga Majestät oss ther
hoss nådigst befaller, så om tractaten, som general Königsmarck att hålla
denna i god houmeur och der upvuxne missförståndet att förekomma, skall
effter vår skyldige plicht och ytersta förmögenheet vid förefallande lägenhee-
ter hörsamligst effterkommas.
Vij haffve nu inthet vist om general Königzmarck, hvar han må stå med sitt
corpo. Han ähr opbrutin uhr sitt läger för Rhenen och skall hafva fölgt the
Hessiske nederåth Ostfriesland . Inkomne aviser ähre under littera F.
D: 785–791’ Deduktion wegen des Stifts Hamburg. o. O. u. Tag
E: 792–794 Kurfürst Maximilian von Bayern an [Graf Johann Ludwig von Nassau- Hada-
mar ?]. München 1647 [September 22]/Oktober 2
795–798 Avisen
799–800 Bürgermeister, Schäffer und Rat der Stadt Herford an Kurfürst Friedrich Wil-
helm von Brandenburg. Herford 1647 August 28/September 7
800–801 Dieselben an die Gesandten der Kurfürsten und Stände. Herford 1647 September
1/11
802–806’ Kurzer Auszug wegen der kurbrandenburgischen Rechte an der Stadt Herford,
diktiert vom Sachsen-Altenburgischen Gesandten. Osnabrück 1647 September 17/27
807–823 Avisen
824–827 Protokoll über die Einlegung der Protestschrift wegen der Streitigkeiten der Stadt
Herford mit dem Kurfürsten von Brandenburg. Osnabrück 1647 Oktober 4/14 und 5/15
828–829’ Bericht über den Stand der Verhandlungen. Osnabrück 1647 Oktober 4/14
830–831 Mandat Kaiser Ferdinands III. wegen der Konjunktion des Kurfürsten von Bay-
ern mit ihm. Pilsen 1647 [August 28]/September 7
832–833’ Verlautbarung des kurbayerischen Gesandten Dr. Ernst in derselben Sache. Mün-
ster 1647 Oktober [5]/15
834–836’ Avisen
837–839’ Kurfürst Maximilian von Bayern an Wrangel. München 1647 August [19]/29