Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
233. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1648 April 24/Mai 4
Osnabrück 1648 April 24/Mai 4
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I.
Dank für den Brief vom 8. April. Hoffnung auf baldigen Frieden, falls nicht ein unüberwindli-
ches Hindernis einfällt. Eigene Unsicherheit wegen seiner, Johans, Vermählung mit Margaretha
Brahe. Ablehnung der vom Vater und anderen vorgeschlagenen Überkunft Margarethas mit den
Heeresverstärkungen im Mai über Wismar, sondern Wunsch nach Antritt der Reise über Bre-
men .
Min högtährade käre her faders skrijffelse från 8. Aprilis haffver jagh medh
posten idagh och för 2 timar väl undfång. Contenta literarum haffver migh
varit temligen hugnelige, ithy jagh min käre her faders helsan förnummit
haffver och där hoos dee beständige faderlige affection och omsorgh, som
min käre her fader sigh ähnnu måste för migh medh besvära låtha. Men så-
som denna försorgh ähr per Dei providentiam oundhvijkeligh, altså hoppes
jagh min käre her fader effter sin bekende prudence och favor denne sigh icke
låther alt för besvärligh förstå.
Jagh vill de publicis inthet mäla, haffver eij eller därom in particulari att be-
rätta mehra ähn att jagh gott hopp haffver till freden och inthet finner, som
densamme hindra kan, om icke vår herre något synnerligen inkastar, som vij
inthet kunne förebyygia eller affstyra. Och gör jagh migh nu sådan hopningh
fast att komma uthur verket, hvarföre jagh om den ene mine privata saak,
som ähr gijfftermålet, nu ähr såvijda bekymrat, att jagh icke rätt veet till att
resolvera om festemoons, som man kallar, jagh reser eller blijffvade. Min
högtährade käre fader varder migh förlåthande som en fader, att jagh sonli-
gen härom skrijffver, non quidem oratorio modo vel stilo, uthan rätt som
blotta nödhtorfften fodrar. Jagh förnimmer aff min högtährade her faders, så
min som min salige shvärmoders fru Ebban så och fru Elsa Gyllenstiernas
breff, som migh idagh ähre tillkommen, att min käre her fader medh den ähr
aff den meningh, att fru Margareta skall komma uth och göra selskap medh
secoursen sist hijtuth till Tysklandh komma skall in Maio. Nu måste jagh
fuller bekenna, att jagh någon secours behöffver suo modo et sensu, men lijk-
väl tycker migh och finner jagh sakerne så alt löpa, att ehuru om den publi-
que secoursen gåår inthet aff nöden ähr, att migh denne private medh sådan
möde, besvär och olägenheet skeer. Hvarföre jagh holla best före, min käre
her fader ville, om honom så behager, därhän disponera alle saker medh rådh
och medh eljest vara kunne, att man hon, fru Margareta, blijffver hemma,
eller och om hon vill komma uth, att det må skee på Bremen, som jagh till-
förende skrijffvit haffver. Jagh haffver mine rationes för detta öffverskrifvit
och blijffver därvedh, altenstundh jagh nogsampt seer, hvadh för ett väsendh
på thet sätet aff hennes uthkompst varder vill. Jagh ville eller att det alrigh
hade kommit mitt sinne och hon […] icke alt det på sådant sätt skee skulle,
som migh tycker det vill gåå. Damen ähr åhr och vill föras i sådant compa-
gnie uth allena till stort spectacl. Det kan sannerligen jagh inthet migh så uthi
finna, efftersom jagh henne därom sjelff haffver tillskrijffvit. Min käre her
fader beder jagh, ville den resan på Wismar i det compagniet affstura eller och
att han må blijffva så länge tillbakar, att någon annan lägenheet sigh gijffva
måtte. Ego meas habeo huius rei causas quas scribere nolo, nec salvum est.
De cetero haffver jagh för denne gångh in publicis eller privatis inthet att
förmäla.
[PS]: Min käre her fader ville vara obesvärat min högtährade kära fru moder
min ödmuke sonlige tjenst att tillbjuda. Gudh veet jagh hinner inthet medh
timar att skrifva, som jagh vill.