17

–/ 115 / [ 135 ]

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina

19

Osnabrück 1648 Januar 10/20

20

Ausf.: DG 12 fol. 53–61, PS: fol. 62–62’; Eingangsvermerk Uppsala 1648 Januar 27/Februar 8.

21

Abreise Biörenklous zur Berichterstattung nach Stockholm. Konferenz mit den Kaiserlichen über

22

die schwedische Satisfaktion und die von diesen strikt abgelehnte hessische Satisfaktion. Beharren

23

der Kaiserlichen auf vorheriger Abhandlung der Amnestie- und Gravamina-Punkte. Schwedische

24

Bitte an das Corpus evangelicorum um Unterstützung in der hessischen Angelegenheit. Holländi-

25

sches Drängen auf einen französisch-spanischen Vergleich. Bitte des hessischen Gesandten um Un-

26

terstützung . Unterrichtung der evangelischen Deputierten durch die Kaiserlichen über den Stand

27

der Verhandlungen. Befremden der Schweden über die von den Kaiserlichen angestrebte erneute

28

Behandlung aller Vertragspunkte von Anfang an und den Spott über den Rückzug der Schweden

29

aus Böhmen und den Erbländern. Sondierende Gespräche über die Satisfaktion und die Äquiva-

30

lente für Mecklenburg und Kurbrandenburg. Bitten des hessischen Gesandten Krosigk und des

31

französischen Residenten La Cour um Unterstützung der hessischen Satisfaktionsforderungen.

32

Mißglückter Versuch Wrangels, mit seinen Regimentern aufzubrechen. Französische Gesandt-

33

schaft an Wrangel, um Schritte wegen der bayerischen Ruptur zu verabreden. Geldforderungen

34

des Generalmajors Linde. Eingang des Gutachtens des Corpus evangelicorum zu Amnestie und

35

Gravamina.

36

Såssom Eders Kongliga Maijestät förmedelst des allernådigste med sidste post

37

ankombne bref till secreteraren och des tillförordnade resident i Mönster,

[p. 196] [scan. 252]

1

Biörnklou, hafve befallat honom, at per posta begifva sigh herifrå till Eders

2

Kongliga Maijestät

42

[ Nr. 66. ]

, altså hafver han, det till skyllig hörsambst föllje, gjort

3

sigh färdig och ähr igår rester härifrån, tagandes sin väg på Hamburg, der han

4

förväntar detta brefvet effter sigh, att vid sin öfverkopmst till Sverige i under-

5

dånighet insinuerat Eders Kongliga Maijestät. Effter han elljest veet närva-

6

rande statum rerum och tractatuum här såväl hvad deruthinnan ähr passerat,

7

som hvad hopp man i det närmeste kan giöra sig om des uthslag, hålle vij

8

öfverflödigt, att uthi detta brefvet något synnerligit röra derom, uthan låtet

9

ankomma på herr Biörnklous underdånige uthförligere mundtelige berät-

10

telsse .

11

Allenast hafve vij derjempte hermed velat Eders Kongliga Maijestät under-

12

dånligen föredraga, hvadsom i den nestförledne veku uthi tractaten och någre

13

conferentier så med dee käijserlige som evangeliske ständerne ähr vordet

14

föreluppit. Sedan nästförgångne postedag hafve vij intet mer ähn een gång,

15

nembligen den 4. huius, varit tillsammans med caesareanis. Hvad vij då hafva

16

hafft för händer och huru de sigh hafva vijdare anlåtit vid Eders Kongliga

17

Majestätz satisfaction, aequivalentierne och landtgrefvinnens af Hessen- Cas-

18

sel Furstliga Nådes sak, det teckes Eders Kongliga Majestät allernådigst för-

19

nimma af under littera A fogade protocol.

20

Vij hafve fuller velat dagen dereffter, var den 5. dito, besökia dem igen, att

21

continuera värket, men achtat lichvel vara een nödtorfft, at föruth låta dem

22

vetta, det vij sågo oss intet med någon synnerlig effect kunna holla conferen-

23

cer med dem mehra, der de ville bestå uthi deres förre mening om Hessiske

24

saken. Hemstelte dem fördenskull, bettre att betänckiat och tala med interes-

25

senterne derom, på det, när vij kommo, icke måtte finnes difficultet quoad

26

oblata. Skulle de emot förmodan intet villja bequemma sigh deruthinnan, då

27

vele vij vara entskyllade, der vij deröfver nödgades opskjuta sammankomp-

28

sten och ähnnu något ansee värket.

29

Caesareani hafva svarat, det de intet kunde mildere förklara sigh öfver det

30

ährendet, ähn som tillförende vore skedt. De hade ingen instruction vijdare at

31

gåå. Skulle vij änteligen villja stå derpå, då moste de refererat till Käijsaren

32

sampt interessenterne och vänta beskedh. Ähnnu ville interessati ingalunda

33

låta disponera sigh till andre förslagh. Vij måtte man först afhjelpa amnestien

34

och gravamina, på hvilke kriget hade sitt fundament och uthan hvilkes erör-

35

trande ingen fridh kunde blifva, myckit mindre chronan och andre satisfac-

36

tion skee. När desse puncter vore färdige, kunde man sedan skrijda till det

37

öfrige, som förmodeligen omsider och när man komme till handels deröfver,

38

skulle och få sin richtighet, effter såväl catholici som evangelici, förähn friden

39

och värket skulle derpå blifva hindrat och studsat, vore deri gripandes till

40

något erdrägeligit expedient. Dermed gick den dagen sin koos, och den föll-

41

jande voro de hindrade med deres posts affärdigande.

[p. 197] [scan. 253]

1

Den 7. beskickade de oss fuller, tesmoignerandes, att de ville fullföllja hande-

2

len , men effter grefven af Witgenstein hade lijtet tillförende låtit genom sin

3

secreterare begiära, vij ville denne gången opskjuta sammankompsten med de

4

käijserlige, som vore budne af honom till giest och barnssööl, låte vij det så

5

skee och förslogo, att vij måtte få komma till dem den 8. dito. Emedlertijd

6

och effter oss blef förebracht, det de käijserlige underhanden imputerade oss

7

culpam protracti negotii et tractatus, låto vij bemälte den 7. huius fordra or-

8

dinariam deputationem evangelicorum till oss, refererandes dem, att vij hade

9

förnummit, det de hade varit kallade till de käijserlige och der af dem blifvit

10

pousserade, till at ju förr ju heller inkomma med deres sentiment öfver den

11

communication

43

Meiern IV S. 868.

. Caesareani förmodade, dem hafva fått af oss om de i denne

12

tijden bortåth plägade conferentier. Emedan förähn det skiedde, de intet vij-

13

dere kunne giöra till värket. Fördenskull begierte vij information, om så vore

14

skedt och hvad der elljest vore förefallit.

15

Effter ett lijtet afträd gafz oss till svar, att deputati evangelici intet hade varit

16

hoos de käijserlige, hvarken fordrade eller af sigh sjelfve, men at secretarius

17

legationis caesareae hade den 5. huius varit skickat till Altenburgerne, at be-

18

giära af dem, de ville hoos de andre evangeliske befordra, att effer förmodeli-

19

git var, det de hade fåt part af oss om det, som i tractaten var förluppit, caesa-

20

reani då måtte få deres sentiment deröfver, så at de kunde dagen dereffter,

21

som var deres postedag, få skickat och skrifva derom till Käijsaren.

22

Vij replicerade, att, effter vij hörde, det de intet hade varit hoos caesareanos,

23

uthan secretarius legationis caesareae hos dem, låto vij det stå derhän och till

24

sin ohrt. Vij ville på deres begiäran informera dem om tillståndet af tractaten,

25

efftersom vij och berättade, att vij hade, sedan deputati sidst vore hoos oss

26

allenast een gång, varit tillsammans med de käijserlige och intet velat holla

27

oss länge oppe i chronones satisfaction, som de viste då vara i raden att tala

28

om, uthan farit den så obiter igenom, tilldes vij vore kombne på de andre och

29

den Hessiske saken, men funnit, det caesareani åter igen ville så gott som de

30

novo et ab ovo begynna så den som de andre sakerne. I synnerhet hade de

31

låtit höra sigh mechta hårde uthi den Marpurgiske tvisten och högbemälte

32

Hennes Furstlige Nådes satisfaction, af hvilken de för ingen deel ville vetta,

33

myckit mindre stå till det, som för detta deruthi var offererat och afhandlat.

34

Hvilket gjorde oss uthi conferencen något studsige. Det vore fuller desföru-

35

than något talt om executions- och assecurationspuncten, doch icke heller

36

synnerligit dertill gjordt. Der hoos förtälte vij dem orsaken, hvarföre vij sedan

37

intet hade kunnat komma ihoop med caesareanis, och om våre beskickninger

38

till dem på sätt och vijs, som här förbemälte ähr, seijandes i det öfrige, att vij

39

vid een sådan beskaffenhet intet sågo, huru man med raison kunde gå vijdare

40

i handelen, effter caesareani ville kasta öfver ända det, som reda var offererat

41

in causa Hassiaca. Vij höllo öfverflödigt, att vidlyfftigere här ihugkomma,

42

hvadsom var desföruthan passerat emillan oss och de käijserlige, effter evan-

[p. 198] [scan. 254]

1

gelici hade tillförende icke allenast fått af oss differentierne öfver hela instru-

2

mentet och det, som deri var transigerat, adproberat och ähnnu oerörtrat,

3

uthan och sedan af caesareanis, hvadsom uthi conferencierne var tvistigt. Be-

4

giärte , deputati ville träda tillsamman, öfverläggia detta och seija sin mening

5

derom. Skulle de elljest i någon punct behöfva vijdere effterrettelsse, vore vij

6

öfverbödige den at gifva. Vij försågo oss till den, att de noga efftertänckia och

7

på sin sijda inthet underlåta, att förmå caesareanos till billighet, enkannerlig i

8

högbemälte Hennes Furstliga Nådes sak, så att hvadh een gång deri var budit,

9

måtte för all ting blifva tanquam fundamentum till yttermehra negotiation.

10

Det skrifves uhr Mönster, att der skrides till ändan och genom Hollendernes

11

starka pådrifvande till förlijkning emillan Franckrijke och Spagnien, effter-

12

som dagen till slutet var satt den 20./30. huius. På det man icke här måtte

13

komma effteråth, ville man förmoda, at de, såvidt giörligit vore, skynda sigh

14

med deres consultationer, då vij derom underrättade, ville, som vij tillförende

15

hade gjordt, tage alle momenta i acht till tractatens befordring.

16

Deputati tackade för den omstendelige aperturen, tesmoignerandes sigh

17

ogierna höra, at legatio caesareana så går om med handeln och i synnerhet

18

giör difficulteter i Hessiske satisfactionen. Ville lichväl hoppes, at när vij vij-

19

dere komma tillsammans med dem, deri skola kunna finnes expedientia. De

20

ville oförsumat referera corpori evangelicorum detta och tviflade inthet, at de

21

varda deres deliberationes deröfver så anstellandes, som tijden och saksens

22

vichtighet fordrar. Bode till beslut, at vij så hereffter som härtill ville låta oss

23

värket i bästa måtto vara recommenderat.

24

Effter nu landtgrefvinnans Furstliga Nådes gesandter, Schäffer, hörde, att vij

25

och lade oss således uth för Hennes Furstliga Nådes interesse, gjorde han oss

26

in praesentia deputationis icke allenast derföre een tackseijelsse, uthan badh,

27

att vij ähn ytterligere ville, som Hennes Furstliga Nådes tillförsicht var,

28

räckia Hennes Furstliga Nådes deri handen. Och de evangeliske, att de icke

29

ville låta förleeda sigh af någre de käijserlige söte ord, uthan stå faste på Hen-

30

nes Furstliga Nådes sijda, emedan det vore sjelfva billigheten och reda een

31

gång icke allenast quaestio an richtig, uthan och visse offerter skiedde, allege-

32

randes der hoos korteligen, at grefven af Trautmansdorff hade vid sin afresa

33

contesterat, det hvad tracterat vare, skulle blifva i sitt stånd, och hans colle-

34

ger , som qvar blefne, hade fullmacht, at afhandla och sluta det öfrige.

35

Dagen dereffter, den 8. huius, kom åther bemälte deputation till oss och

36

brachte före, det caesareani hade då samma morgon låtit kalla dem till sigh

37

och gifvit dem till förstå, att de för någre dagar sedan hade varit med oss i

38

conference och hafft Eders Kungliga Majestätz satisfactionis punct före, hvar-

39

uthinnan de icke ville ändra eett jota, men uthi den Hessen-Casselske saken

40

kunde de intet komma med oss öfvereens. Derbredevid hade de berättat dem

41

om de bud, vij hafva hafft hoos dem, och hvad af dem var svarat. Besvärandes

42

sigh i det öfrige, att tijden ginge så förbij, inge conferencier hölles, myckit

43

mindre gjordes något till saken, med förmälan, att, der vij ville trängia på vår

44

begieran, måtte tractaten deröfver letteligen få een oredresserlig stöt och ville

[p. 199] [scan. 255]

1

det altså vinna det anseendet, som hade vij rättat våre tanckar på een ny cam-

2

pagnie , hvilket dem ville persuaderes, men de lichvel fast bettre hoppades.

3

Begiärte af evangelicis, de ville på undfången communication af oss om trac-

4

tatens beskaffenhet fortfara med deres deliberationer deröfver, sigh theruthin-

5

nan så anlåtandes, att icke allenast de, uthan och deres medständer, de catho-

6

liske , kunde vara tillfridz med. När de dermed vore ferdige, stodo i deras

7

skiön, anten immediate eller mediate igenom oss, som tillförende hafva drif-

8

vit deres interesse, låta dem conclusa tillkomma, då de ville för sine personer

9

giöra derpå, hvad deres herres Käijsarens instruction och befallning tillåthe.

10

De hade och till extensionen af talet brukat denne appendice, att catholici

11

status vore till at fortsättia tractaten hijtkombne, hade måst vänta här een så

12

lång tijd och icke ähn een gång blifvit vyrdede af evangelicis med svar på

13

deres declarationer, hvilket lände deres principaler, som vore äfven såväl

14

chur- och furster sampt förnämme stånd i Rijket som de andres, till skimpf

15

och vanheder.

16

Vij svarade, att denne berättelsse komme uthi somt öfvereens med det, som

17

vij dagen tillförende hade optäckt dem. Vij hade uthi våre conferentier med

18

de käijserlige ingen punct låtit in suspenso, uthan gierna velat giöra den ene

19

effter den andra klar, fölljandes dervid den ordning, som tillförende ähr vor-

20

den observerat och projecterne öfver instrumento pacis inneholla. Men i den

21

staden vij hade förmodat, att de käijserlige skulle hafva förebracht billige

22

temperamenta, som vij snart i 7 månader hade bidat effter och varit förtrö-

23

stade om, hade de omsijder kommit fram, som evangelici viste, med een ho-

24

per correcturer, innovationer och ändringer, hvarmed de hafva gjordt oss hela

25

värket irrigt och stött omkull det, som tillförende stod på een god foot. Vij

26

kunde inge andre och fordersamare förslag giöra i tractaten, ähn att de käij-

27

serlige blefvo vid det, som een gång ähr accorderat, det öfrige, höllo vij före,

28

skulle gifva sigh, der caesareani ville för uthkomma med deres ultimis fram.

29

Begierte, de, evangelici, ville hos caesareanos hjelpa befordrat derhän, det

30

skulle komma dem sjelve till godo och märkeligen facilitera deres förhanden

31

varande deliberationer, idy de altså med deres tanckar och sentimentis kunde

32

desto bettre råka målet af een önskelig utgång på värket. Att vij så instendigt

33

hade stått på den Hessen-Casselske saken, hade vij vichtige orsaker till. Och i

34

synnerhet, effter caesareani dee andre fuller hade corrigerat, men denne helt

35

och hollit uthslagit, som lichväl för ähr vorden gillat och hade skedt så an-

36

seenlige bod uthi, med hvilke quaestio an vore ophäfven och satt extra con-

37

troversiam . Vij hade äfven den dagen ämnat oss till de käijserlige, efftersom

38

oss var een stund af dem gifvin, men det vore så af ett förseende skedt, hvilket

39

de sedan hade låtit endskylla, att deputati vore på sagdan tijma komne för oss

40

i vägen, och fördenskull hade de föreslaget, om icke oss behagade att komma,

41

sedan deputationen hade varit hoos dem. Vij hade fuller varit sinnade det at

42

giöra, men effter vij förnumme, det evangelici vore der och vij gierna ville

43

vetta, hvadsom var förefallit, förähn vij samptligen komme till de käijserlige,

44

hade vij låtit anbjuda, att jag, Salvius, måtte, der så syntes, få besökia Volmar

[p. 200] [scan. 256]

1

allena, till att med honom adjustera Eders Kungliga Majestätz och chronans

2

satisfactionspunct och af det tillfelle discurrera något om de öfrige, såsom

3

aequivalentierne och landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes sak.

4

Dermed kunne vij bahna så myckit lättare vägen till nästa conferencen, då vij,

5

och emedan evangelici voro öfver deres deliberationer, ville, till at vinna tijd,

6

försökia, om man kunne komma åth, at clarera bemälte satisfaction och hvad

7

dertill hörer. Volmar hade föreburit, att han vore een persona accessoria och

8

peregrina, som inthet kunde något af sig sjelf giöra uthan de andre käijserlige

9

gesandternes närvaru, och derföre vore det fåfengt, att komma med honom

10

tillsammans, att han tillförende och vidh grefvens af Trautmansdorfz närvaru

11

hade varit brukat till denne tractaten, så sampt, som serskilt hade ett annat

12

besked. Ville jag, Salvius, komma allena till dem alle ihop, det stelte de till

13

oss.

14

Deputati sade, att caesareani hade ungefär på det slaget refererat dem det-

15

samma , villjandes lichväl så uttydat, som ville vij änteligen sättia Richsens à

16

part och först gå till chronones och des anhangz particularsaker och interesse.

17

Fördenskull hade de förmanat evangelicos, att på sin sijda fara fort, så att man

18

först kunde komma uhr de puncterne, förähn något annat företoges. De hade

19

derpå tesmoignerat emot caesareanos (hvilket de gierna hörde), att de nu i

20

denne ingångne veku och som idag ville begynne consultera öfver amnestien

21

och gravamina och, såvidh giörligen vore, skynda sigh dermed. Hade elljest

22

varit åth de keijserlige, att de måtte, om skee kunne, optäckia dem tillförende

23

deres ultima, på det de kunde betjäna sig dem till mehra befordring, men de

24

hade förevändt, at det var ett selsampt anmodande och icke allenast för Käij-

25

saren disreputerligit, der de skulle således praecipitera och blotta sigh med

26

vijsandet af sin instruction, uthan dermed skulle de föda mehra disputer och

27

villevalla. De ville fuller vetta tempo, när det borde giöres. Hvad satisfactio-

28

nen och aequivalentia anginge, deruthinnan achtade de intet något ändra, och

29

derföre behöfdes de icke heller at adjusteres. Den Hessiske saken ville de intet

30

helt och hollit disputera, men måste lichvel hafva deras regard på interes-

31

senterne , doch kunde, der den kommer till handels, det fuller skicka sig

32

dermed.

33

Vij svarade, det vij förstodo väl, att de käijserlige ville hafva amnestien och

34

gravamina afhulpne. Det vore och vår intention och scopus och see gierna, at

35

de puncterne måtte blifva clarerade. Fördenskull hade vij igår proponerat och

36

gifvit, hvad dertill videre vore att giöra under stendernes censur, recommen-

37

derandes ähn ytterligere så det som caussam Hassiacam till deres bäste befor-

38

dring . Förslaget, at komma tillhopa med Volmar, vore intet att tractera, men

39

att emedlertijd adjustera och tillsee, om man kunde afhjelpa saken in puncto

40

satisfactionis och om tillfellet, så hade gifvit sig tala något om then Hessiske.

41

Caesareani hade sidst comporterat sigh dervid temmelig otålige, brukandes

42

åtskillige ord, som mächte picquante ähre. Vij vore lichväl inthet att för-

43

tänckia , det vij talte för Hennes Furstliga Nåde såsom våre allierade. Hennes

44

Furstliga Nådes desideria hade vij, som i det passu bör skee, exhiberat och

[p. 201] [scan. 257]

1

burit fram. Det ähr och för detta deröfver handlat vordet, men att de käij-

2

serlige nu ville hela negotium retractera och af nyio begynna, kommer oss

3

fremmande före, icke mindre ähn deres spatske ord, de gifva om utjagande

4

uhr Erflenderne och annat slijkt neessligit. Vij kunde inthet begripa, hvad de

5

änteligen ville i denne Hessiske saken. De lådes fuller något, men komme

6

lichvel inthet uth dermed. Vij hade fördenskull billigt in antecessum most låta

7

den vetta, att vij gierna vore försäkrade för vår sammankompst, hvad de vore

8

sinnade, at giöra deri, på det vij icke förgäfves kommo ihop. De måtte detta

9

procedere intet misstyckia. Vij hade deri fölgt deres ägit exempel, som de

10

gjorde i Mönster, efven i denne samma saken, idet grefven af Trautmansdorff,

11

när vij skulle komma till dem, skickade till oss Schröder

42

Wilhelm Schröder († 1679); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 132 Anm. 1 ] ; ebd. [ II C 3 S. 264 Anm. 1. ]

och lät seija, det det

12

gjordes inthet behof, at giöra oss det omaket, såframpt vij icke ville till caesa-

13

reanorum begiäran förklara oss deruthi. Huru det lijkade oss, att de således

14

vele oss då föreskrifva, det kunde de nu sjelfve kienna. Doch hade vij icke

15

heller af annan intention gjordtet, ähn att kunna cum aliquo effectu träda

16

med dem öfver saken tillsamman. Vij höllo före, det vore ständerne intet

17

emot, att vij interim et eis deliberantibus sökia, till att sättia fast och giöra

18

richtigt satisfactionspuncterne och hvad dertill hörer, effter det tjente till vär-

19

ketz befordring. Men det måtte vist löpa een lijten suspicion derunder. Lega-

20

tio caesarea hafva i förstone hollet det reglan, att satisfactio först skulle före-

21

tagas , menandes dermed vinna chronorne, till att låta fara hufudsaken och det

22

almenne bästa, hvilket doch intet hafver gåt dem an. Nu synes lijkt, att de

23

bjuda detsamma till hos ständerne, drifvandes med macht på, att få dem i det

24

modellet, som skee kan, efftersom vij nogsampt hade erfarit, huru de ville

25

afhjelpa gravamina, på det de hafvandes fått aliqualem satisfactionem. Sedan

26

måtte släppa de andre sakerne handlöst och draga hvar till sitt. Det vore lijka,

27

hvilken ordning som fölgdes, och vore vij deri heelt indifferent, allenast alt

28

kunde slijtas till interessenternes contentement. Stenderne måtte för ingen

29

deel tvifla derom. Eders Kungliga Majestätz och chronans satisfaction hade

30

långesedan varit richtig. Der icke caesareani, ehuruvel de nu annat seija, hade

31

uthi så merkelige stycker, som correcturerne uthvijsa, andrat densamma, hade

32

vij icke heller hafft orsak, een prick att sättia dertill. Doch kunde det, som af

33

oss vore skedt, intet egenteligen få det nampnet, effter intet vore ombytt in

34

substantialibus, uthan allena till att undfly all vidlyfftighet i framtijden någre

35

mörka paragraphi explicatius satte. Bemälte correcturer hade varnat oss för

36

effterslängen och gifvit oss vid handen, att see oss således deruthinnan väl

37

före. Såframpt caesareani icke blifva vållande, ville vij icke een minut oppe-

38

holla oss vijdere deruthi. Vij hade intet mindre ähn status orsak, at fahra fort

39

för de tijender, som vore komne uhr Mönster om tractatens avancement der,

40

som holles före vara inmot slutet emillan Franckrijke och Spagnien. Satisfac-

41

tio Hassiaca vore een svår sak och låte de käijserlige dervid sig så an, som ville

[p. 202] [scan. 258]

1

de gierna, om de kunde giörat, gifva Hennes Furstliga Nåde landtgrefvinnan

2

een kneek derföre igen, att Hennes Furstliga Nåde så beständigt hade uthär-

3

dat till det allmenne bästa.

4

Deputati meente, att de käijserlige intet så stort vore emot Hennes Furstliga

5

Nåde som interessati, hvilke durchaus intet ville bequemma sigh eller förstå

6

till någon satisfaction åth Hennes Furstliga Nåde, myckit mindre sjelfve con-

7

tribuera det ringeste dertill.

8

Vij tesmoignerade deremot, att vij på det fallet de ville, det vij doch intet

9

förmodade, blifva dervid, intet kunde förlåta Hennes Furstliga Nåde som een

10

om det allmänne väsendet så högt meriterat furstinna och allierad.

11

De regererade, att det vorde fuller sig gifvande, när vij komme till handels

12

derom igen. På förbemälte deres appendice svarandes, det vij stälte till sin

13

ohrt, att de inthet hade confererat med statibus catholicis. Doch hade de intet

14

stort at klaga öfver, effter de viste ju, att amnestien och gravamina härtills

15

hade immediate emillan de käijserlige och oss afhandlats. Hade de legat så

16

lenge här, det vore deres eigen skuld. Vij hade lenge nog blifvit oppeholdne i

17

sommers uthi Mönster och då hafft större orsak, at besvära oss ähn de. Det

18

ville oss berättas, att någre catholici, i synnerhet Adamus Adami, mortalis

19

hostis eller, som man säger på Tyska, todtfeindt, och andre flere vore reste

20

hädan tillbakers igen. Sidst frågade vij deputatos om de, effter de, som offtast

21

komma ihop med caesareanis, hade kunnat märkia af deres discursser, det de

22

vore sinnade till at simpliciter bestå på correcturis, begierte, de ville oss det i

23

förtroende optäckia.

24

De nekade helt dertill, men vore fast meera på den meninge, at de lära först

25

sökia alle möijelige temperament, till att såväl med catholiske som evange-

26

liske ständernes samtyckio uthi venlighet componera saken, men der det intet

27

skulle villja giälla, då omsijder i krafft af deres instruction och ordre af Käij-

28

saren läggia sig pro authoritate deremillan och gifva uthslaget.

29

Vij replicerade, det vara fara värdt, att icke caesareani, sedan de hade så trac-

30

terat igenom sakerne, ville först skrifva till Käijsaren och vänta svar, förähn

31

de kunde något sluta, emedan oss vore förekommit, det de intet vore full-

32

kombligen instruerade dertill. Om sigh så förholler, det kunde status bettre

33

erfahra ähn vij.

34

De svarade, det kunde intet annors vara. Si verae sunt nuptiae, så måtte caesa-

35

rei hafva een resolution, hvilkens ultima de intet kunde så plotzligen förhan-

36

den uthgifva, men vorde den fuller eröpnandes, när det komne så när, att man

37

på intet annat sätt kunde komma fort. Beyern skrefve bref öfver bref till Käij-

38

saren och pousserade honom, till att låta ju för ju heller effter beskaffne om-

39

stendigheter sluta. Der han elljest icke ville giöra sigh Beyern till fiende igen,

40

moste han fuller lämpa sine saker dereffter.

41

Det tackades dem för den uthförlige rapporten och recommenderades ähn

42

ytterligere befordran af deres deliberationer. Interim ville vij see, hvadsom

43

stodo at giöra, som mält ähr, uthi Eders Kungliga Majestätz satisfaction. De

44

Brandeburgiske vorde och adjusterandes deres aequivalentzpunct med de

[p. 203] [scan. 259]

1

käijserlige. Det kunde och Brunsvico-Lunaeburgici, der dem så techtes giöra.

2

Derpå svarade hertig Christian Ludwichs Furstlige Nådes

40

Christian Ludwig, Herzog zu Braunschweig-Lüneburg (1622–1665); biographische Hinweise:

41

APW [ II C 3 S. 243 Anm. 2. ]

gesandter, doctor

3

Langerbeek

42

Heinrich Langenbeck (1603–1669); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 282 Anm. 1. ]

, som och var tillstedes, han hade intet at adjustera något mehra

4

med caesareanis. Sådant vore allena ansed på disputationer. Dem ville han,

5

sålenge han kunde, undanböija och låta, hvad handlat var, i sitt värde. Han

6

hade fuller påmint något om homagio af capitulo Osnabrugensi praestando.

7

Det hade doch intet stort på sig, hoppades de blefve, hvad heller vore och

8

uthan des ähndå, som ährlige män, vid ord och afsked der något tillsades.

9

Vij hafva sedan låtit sondera de kaijserlige tanckar om Eders Kungliga Maje-

10

stätz satisfaction och aequevalentierne och spordt så myckit, att de ämbna

11

blifva i satisfactionen simpliciter vid det förre opsattet, som af begge lega-

12

tionssecretererne ähr undertecknat, så at ingen endring hvarken af oss eller

13

dem deri må skee. Om äquivalentierne förmode de sig skola, uthan vår displi-

14

cence , kunne komma till rätta med interessenterne.

15

PS: Igår var den Hessen-Casselske gesandten Crosich här och recommende-

16

rade oss ytterligen Hennes Furstliga Nådes interesse. Han var icke väl inkom-

17

min , förähn Frantzösiske residenten La Cour fölgde honom så gott som på

18

hälarne effter uthi lijka ährende, berättandes sig hafva fått derom bref ifrån

19

plenipotentiarierne i Mönster och desse ordre ifrån hofvet, att tillijka med oss

20

firmiter vara på Hennes Furstlige Nådes bästa. Bad fördenskull, vij ville för

21

ingen deel tillstädia, att de andre saker fullkombligen blefve afhulpne, förähn

22

denne hade fått sin richtighet.

23

Det blef honom reponerat igen, hvad svårhet vij allaredo hade hafft heruthi

24

hos de käijserlige och lofvat, att vij ville ähnnu giöra, hvad möijeligit vore,

25

förmodelig till Hennes Furstliga Nådes behag och contentement.

26

Feltmarskalken herr Wrangel skrifver mig till af den 4. huius, som bijlagen

27

littera B vijser, att han hade varit i opbrott med regimenter, men för de djupe

28

vägar intet kunnat fortkomma, uthan måste settie sig i sijne förre quarter

29

igen.

30

För någre dager sedan ähr herigenom passerat een Frantzösisk envoye, mon-

31

sieur Perron

43

Im Repertorium nicht nachgewiesen.

benembd, som ähr skickat ifrån hoffvet till velbemälte feltmar-

32

schalken , at försäkra honom om rupturen med Beyern och förnimma hans

33

sentiment öfver conjunctionen med Tourenne.

34

Under littera C finnes åtskillige adviser.

35

Generalmajor Linde var här i desse dagar, att på nytt sollicitera om penninger

36

för arméen, reste i förgår herifrån igen.

37

I det dette brefvet skulle afgå, sände Altenburgerne oss evangelicorum senti-

38

ment över amnestien och gravamina sådant, som littera D förmäler. Imorgon

39

venta vij dem till oss och då vijdere munteligen information af dem derom.

[p. 204] [scan. 260]

Beilagen in DG 12: